Ja kan tänka mig att en del av problemen finns i att det är svårt att parera andras måendet och känslor.
@Varafrisk skrev:"Jag hoppas att denna resa ska hjälpa mig att trivas bättre och bättre i mitt egna sällskap….så att jag tar vara på mig själv …och inte känner mig så ensam …att inte tänka så många tankar som lätt gör att jag känner mig ensam. Inte fastna så mycket i tankar utan leva mer. Men en dag i taget."
Det är väl just det ovanstående som många vittnar om härinne. Sen tänker jag att några av oss också är särskilt sårbara på något sätt och att vi måste jobba på att ta hand om oss själva, hela livet. Inte så upplyftande kanske, men det finns ett lugn och en acceptans hos de gamla rävarna härinne. Det är något att sträva efter. Men jag hoppas att du ser dina framsteg också. 6 veckor och du klarar dig utan. Det finns ju flera härinne som har funderat över olika diagnoser. Det är såna tankar som också dyker upp när man blir nykter, varför man är som man är, varför man tänker som man tänker. Jag är helt klart fast i en del tankemönster som jag inte är särskilt förtjust i och som grundar sig i en osäkerhet från barndomen. Brukar i te känna så så mycket längre, men det vankas ett större släktevenemang och då är jag tillbaka.
Tror att du har stor betydelse härinne med dina otroligt öppenhjärtliga inlägg om hur du mår. Det är lättare att säga till dig att se på alla dina fina egenskaper än att se dem hos sig själv. Tar otroligt mycket tid just nu att jobba med det här. Så tack VaraFrisk! Tror att dina inlägg hjälper mig att se.

@Varafrisk inte klokt vad fort tiden går. Känns som om det var i går du fick Antabusen. Din själsliga bergodalbana kommer att plana ut. OM din dotter får må bra nu. Jag minns också förra sommaren. Den var ju hemsk för er dotter och hela familjen. Tänker att den här sommaren vet ni så mycket mer. Hon har fått diagnos och medicin och står under adekvat läkarvård. Det i sig är ju avlastande för dig.

Har bestämt mig för att hänga här mer än jag gjort sista tiden. Behöver det. Se mitt inlägg. Skönt att ha dig och andra här som kan historien lite.

Kram!

@Charlie70 💜 Fattar inte heller hur fort det gått med Varafrisk!🤗
Hennes nyktra veckor har ju farit iväg som en raket🚀! 😊
Samtidigt vet vi ju att du Varafrisk verkligen har kämpat och slitit med dig själv under dessa veckor 💪💪! Och du är fantastisk som håller i!👏👏

Hur länge varar en antabuskur?
Är det någon annan behandling som tar vid när man är färdig?

Många kramar till dig 🤗 🧡🌷🧡

Anonym26613

Det går bra för dig ser jag 🥳🤸💚

Sex veckor har gått snabbt men mycket har också hänt. Du har verkligen visat vad du går för 💚🙏

Bättre tider väntar! Stå ut 💚🌸💚

@Ase @Sisyfos @Charlie70 @Lördaghelaveckan @FinaLisa @Miss Mary Poppins - Vad skulle jag vara utan er och flera andra här på forumet…ni är så betydelsefulla för mig❤️❤️

@FinaLisa..vet inte hur lång tid en antabuskur är…tror att det är väldigt individuellt . Har en vän vars syster har tagit det i sju år😳Onkel F skrev i sin tråd att han har slutat nu ..jag har ställt frågan t honom ang hur länge han har hållit på. Nyfiken på svaret.

Jag har alltid funderat och grubblat i hela mitt liv. Analyserat. Ibland lite onödigt mycket. Min sårbarhet är nog självkänslan .. självförtroendet..självbilden. Trodde det skulle någon gång falla på plats men det är ett evigt återerövrande nästn varje dag.
Ang att vara öppenhjärtig så kan det ibland skada mig…att jag blir sårbar. Jag tillhör de personer som fortfarande inte lärt mig helt och hållet att betydelsen i fraserna ”Hur mår du?/Hur är det?” är menat som ett ”Hej”. Ibland kan många tro att människor som är öppenhjärtiga inte har integritet. Men jo, jag har integritet men jag tror på att man kan berätta om hur man mår utan att man lämnar ut sig själv helt och hållet…att berätta kan innebära att någon annan känner igen sig i vad jag säger…att någon annan vågar öppna upp.

@Charlie70…klokt att skriva…dina känslor tankar vittnar endast om hur lurig alkoholen är. Som vanligt..det hjälper mig att läsa vad du skriver.

Så innan jag släcker lampan så vill jag dela med mig av att vad jag befarade stämmer. Vår goa dotter mår inte bra. Brukar låna bil på måndagar för att åka träna men orkade inte. Men hon hjälpte t m maten. Äter bättre m sällskap. Sover h oss inatt. Började för ca två veckor sedan att sova dåligt. Känner sig nedstämd. Dålig aptit. Och jag ser skillnaden. Hon ville egentligen inte berätta för hon vet att det påverkar mig. Jag sa t henne om jag vet att du berättar för mig/oss…då lugnar det mig. Och jag tar hand om min ledsenhet. Har min terapeut. Hon har försökt ringa sin kontakt sjuksköterska men ikväll skrev hon istället på 1177. Det gör mig ledsen och ont i mitt hjärta. Skillnaden är så markant. Tack och lov att jag inte dricker alkohol!

Kram😴🥰

@Varafrisk tänker på din dotter. Ja det är en välsignelse att du är nykter nu. Kan du på något sätt vila i att sjukvården kommer att göra sitt jobb så att du "bara" behöver göra ditt - att vara mamma? Är din dotter inne i systemet så pass?

Kram!

@Charlie70 Tack för din omtanke🤗 Jag tänker ändå att det är en trygghet att hon är patient inom vuxenpsykiatrin, att hon har kontaktsköterska och läkare där. Jag vet ju att hon tycker att hon mådde bra när hon var manisk vilket personer m bipolär sjukdom ofta gör. Jag upplevde henne inte alls så utan många gånger psykotisk och väldigt arg på mig. Som anhörig är man rädd att den som är bipolär ska sluta ta medicinen men hon resonerade så klokt igår hon sa att hon kommer inte göra det för hon är medveten stt hon lätt hamnar i trassel då.

Även om det är skönt att hon är inom sjukvården så blir det ändå ett större ansvar på något vis för mig som förälder. Och det är så smärtsamt att se denna markanta skillnad i hennes mående dessutom är hon vuxen.

Är så störd över den där jäkla cpapen…måste ringa sömnmedicin imorgon igen. Där är min acceptans för maskiner som inte fungerar väldigt låg😬

Idag när det känns lite sisådär då påminner jag mig om att jag har 45 nyktra dagar💪🏻
Dessutom lagade jag färsk potatis med stekt gös samt smält smör som min man och jag åt ikväll😋 När jag var barn var både gös och abborre vardagsmat men idag kostade båda sorterna över 300 kr/kg i affären. Fast när vi bara var två som skulle äta så unnade jag mig det👍🏻

Ledig dag imorgon så slappar lite t i soffan.

Godnatt😴🤗

Godmorgon ☀️ Varafrisk 💗

Vad gott det lät med gös! Och absolut att du ska unna dig sådana höjdpunkter!😋
Tänk vad pengar du sparat nu när du sluppit dricka vin...

Vet precis hur känslan du har inombords gnager av oro när barnen inte mår bra..☹️
Det är en ständig träning man måste genomgå för att, ibland åtminstone, kunna släppa ansvaret och inse att barnen är sina egna vuxna människor..men jag vet hur svårt, och samtidigt lätt det är att rycka ut när larmet piper det minsta...

För egen del fick jag en glad nyhet igår; min äldsta son ska äntligen få en behandling han väntat på länge. Som förhoppningsvis ska hjälpa honom att må bättre på sikt.
Och då mår jag ju också bättre...så funkar ju medberoendet...😉

Ha en fin onsdag!☀️
Kram 🧡🌷🧡

Godmorgon!
Fint att du njöt av din middag. Vänd och vrid på det lite- slippa tänka på hur mycket vin- innan och efter.. lätt att upplevelsen dränks i det där tvånget.
Det låter också som det finns en annan trygghet i dina tankar kring din dotter. Att bli nykter handlar ju inte om att allt blir bra- det vet du ju verkligen. Men att vi blir mer resistenta och orkar med livets jobbigheter. Och då blir varje del mer levande, även det jobbiga.
Det finns ett engelskt ord som inte har en riktigt bra motsvarighet på svenska, resilience- eller resiliens (svenska).
Det är inte bara motståndskraft utan också förmåga att vara stark inombords.
Jag tänker på ordet när jag ser mina perenner som kommer igen varje år. Eller på oss här- som kämpar, och lyckas, en dag j taget. Kram 🥰

@FinaLisa @Se klart

Skönt att din son ska få behandling. Du behöver inte svara om du vill men har han ett drogberoende? Ja…om barnen mår bra få mår man själv också bra.
Jag tycker att det var så positivt att min dotter själv hade bett mig om numret t sin kontaktsjuksköterska. Hon behöver mycket stöd i saker och ting som är självklara för många. Även om hon är vuxen, 22 år och normalbegåvad så är det inte lätt att veta hur alla vägar man ska gå för att få det stöd man behöver. Hade inte jag sagt att hon skulle skriva en egenremiss till VUP vet jag inte om hon hade fått hjälp ännu eftersom läkaren på vårdcentralen inte ville skriva remiss. Att få veta att det finns ett personligt ombud att tillgå.,.visste ju jag. Det som gör mest ont inom mig är att hon är så ensam ..inga nära vänner utan mer flyktiga ..som finns när man ska gå på krogen. Hon hade många vänner till efter tredje terminen på gymnasiet..då hon blev utfryst eftrr en konflikt och vännerna vände henne ryggen. Jag tror att bipolariteten var en del i detta.
Hennes ensamhet samt att hon endast jobbar 60% (jäkla arbetsgivare) vilket bidrar t mer ledighet gör att mina tankar finns mer ofta hos henne än om jag visste att hon hade några nära vänner som finns vid hennes sida.

Gick en kortare promenad m vår hund nu på förmiddagen . Att lägga sig sent tar ut sin rätt. Hur som helst…plockade en bukett m hundkex, lupiner och smörblommor.. ställde på bordet på vår altan…så fint. Solen kommer fram mer och mer☀️

Min man har fyllt på med ny jord i några rabatter så nu ska jag gå ut och plantera lite blommor🌺

Ikväll ska vi äntligen få se vår dotter spela en fotbollsmatch! Hon tar inte stor plats men på fotbollsplanen då tar hon sin plats. Orädd, snabb och kämparglöd in i det sista. Hon orkade inte följa m kollegor t Liseberg men hon satsar på matchen ikväll.

Kram🥰

Har inte mått riktigt bra idag. Väldigt trött, orolig i magen, känt som om jag vore lite darrig..lite ont i huvet. La mig och sov med vår hund ca 45 minuter. Åkte och tog mitt antabus. Vägde mig på Viktväktarna. Har inte gått upp i vikt. Hem och pratade m min terapeut i telefon. Ett bra samtal. Kände mig lite mer optimistisk. När jag avslutade samtalet hade jag ett röstsvar. Fr min läkare. Jag hade ju tagit prover i fredags. Måste sluta direkt med antabus. De förhöjda levervärden hade stigit. Ska ta nya prover igen. Blev så otroligt ledsen och rädd😢Först rädd att jag inte ska kunna stå emot alkohol. Sedan rädd för hur ser det ut i min kropp😢 Nu behöver jag er mer än nånsin🙏🏻

❤️❤️

Usch så tråkiga nyheter. Det har ju gått så bra så länge för dig och jag har varit glad för din skull! Men vi vet ju hur det kan vara med antabus, att det kan påverka levervärden och då är det ju tyvärr som det är. Jag förstår att det känns tufft, men när du tänker efter så är det ju du som har klarat av att stå emot alkoholen så här länge nu. Visst, du blir av med ett av stödhjulen du har haft, och det kan kännas skrämmande, men du kommer fixa det här. Du får luta dig lite mer mot dina andra stödhjul helt enkelt, när det behövs. Som oss här på forumet.

Varafrisk 💗

Förstår att det känns jobbigt att få beskedet från läkaren så plötsligt.
Men det är ett beslut du måste följa såklart.
Kan det finnas annan medicin som du kan börja med istället? Det finns ju något som heter Campral?
Du får förhoppningsvis bra råd och hjälp på beroendekliniken hur du ska fortsätta behandlingen.🤞🤞

Vad gäller min son så har han självmedicinerat sin psykiska ohälsa i större delen av sitt vuxna liv. Tyvärr har han inte riktigt räknats som missbrukare av vare sig droger, läkemedel eller alkohol. Han har alltid fallit mellan stolarna på något vis. Ingen har tagit ansvar för var han egentligen passar in...så det känns bra att han nu till slut ska få hjälp.

Lycka till kära Varafrisk🍀, hoppas på allt det bästa för dig!
Kram 🧡🌷🧡

Tråkiga nyheter VaraFrisk, men du har kanske också haft det uppehåll du behöver för att inte vara fast i vanan. 6 veckor att ändra en vana eller vad man brukar räkna med.
Senaste avsnittet av Närvaropodden var som riktat till mig och de funderingar som jag har haft på sista tiden. Känns som att just det avsnittet skulle passa sig också. Jag blev nästan full i skratt över hur innehållet presenterades. Tyvärr är jag just nu lite väl uppe i mina tankar och har även svårt att lyssna fokuserat då. Tänker att du ibland har lite liknande problem med att tänka tankar klart.
Det är mycket att tänka på. De tog upp oro och hur man hanterar det. Att oroa sig för att få tillbaks cancer. Och att man inte behöver oroa sig över hälsan. Det där är svårt, men det är möjligt. Jag förtränger en del sånt nu och det går bra för det mesta. Förtränger = lägger fokus nån annanstans. Skällde ut min mamma och syster som frågade om det, för då måste jag vara i oron och det har jag faktiskt inte lust med. Just levern har ju stor läkförmåga VaraFrisk. Vila i den tanken!

Oro kring barnen är nog bland det mest tärande man kan ha. Och där är det kanske bäst att fokusera på vad du kan påverka. Du kan inte ana vad jag har haft många funderingar på det här just nu. Oro för att inte räcka till. Oro för vad andra tycker, oro för att vara sämre än andra. Oro för att inte vara rätt. Min oro är smittsam. Och jag börjar oroa mig för om barnen inte räcker till, om barnen inte är rätt etc etc.
Vad kan man som förälder påverka i det här, vad har jag saknat hos mina nära och kära som är ”ärftligt”. Mina föräldrars osäkerhet på exakt samma områden har smittat av sig.
Det jag faktiskt kan ge barnen är de insikterna om att en del av den osäkerhet som jag känt under åren har varit helt obefogad. Jag kan definiera mig själv och jag kan välja fokus. Jag kan välja åt dem också. Jag kan frossa i deras goda egenskaper och på så sätt bidra med självförtroende. Har också oroat mig för dotter och vänner. Hon har inte heller så många nära vänner, jag försöker ge henne perspektiv på det och att man också behöver hamna i sammanhang där man är ”rätt”. Hon är en ”gammal själ”, det var jag också. Är glad att hon är lite äldre nu för man är kanske inte den mest obekymrade då. Hon har alltid tänkt på andra och velat att alla ska få vara med. För att passa bra med andra i tonåren ska man prata mer skit tror jag. Vara mer egocentrerad. Så jag försöker tala om hur rätt hon är. Hur bra hon är och ge exempel. Jag skulle kunna hänga med henne jämt (nästan).
Oro för oss själva och för barnen skapar en osäkerhet. Den här känslan av att inte passa in. Jag tror att det bästa vi kan ge våra barn är tillförsikt. Visa på deras fina, goda egenskaper och frossa i dem. Det blev så uppenbart nu att min osäkerhet på att min dotter skulle vara rätt blev smittsam. Hon ska inte ärva det där och det kan jag faktiskt förhindra. Lite sent påtänkt kanske att inse att jag måste börja i mig själv, men bättre sent än aldrig.
Vi är bra som vi är VaraFrisk! Vi har haft våra tillkortakommanden men de definierar oss inte. Vi kan bestämma själva och jag bestämmer att vi duger, vi inte bara duger, vi är rätt bra. Och din dotter, det hon har på planen kan hon ha i livet. Det handlar mest om självförtroende och självinsikt ändå. Att veta sitt bästa ben och sparka med det, eller att förstå spelmönstret och agera rätt i det.

Du klarar dig förövrigt utan antabus. Välj andra vägar. Sysselsätt dig om suget kommer. Vi måste inte agera på våra tankar. Kommer ihåg Vinäger som satt på sina händer till kl 15 en lördag. Det är möjligt!

Fortsätt bara göra det du redan gjort i 40+ dagar!! Du klarar det, det är INTE värt det att halka ner på 0 dagar igen! Tänk på all insats du har i dina dagar, ge inte upp!!!🤗💪💪💪💪😍

@Varafrisk ibland hade jag önskat att det var tillåtet med placebo i vården. Tänk om du hade fått Antabus som inte var Antabus. Hade inte påverkat din kropp men säker haft samma effekt.
Jag tror på dig och att du fixar detta!
Styrkekramar💕💕

Anonym26613

Vet du, om det är någon som fixar det här så är det du! 👊💚🙏 på ett eller annat sätt går vi genom detta. Antabus kan också ge dig tröttheten som stör. Du kan bli piggare och hitta nya fördelar med nykterhet. Självklart kan du fortsätta åka till mottagningen. Tex skriva på ett avtal att du är nykter några dagar till.

Vi finns här ❤🌸❤🌸❤

Hej Varafrisk! Himla tråkiga nyheter att läsa. Men är det någon som fixar detta så är det du. Det är min övertygelse. Även om du inte kan ta Antabus kanske du kan få annat stöd på rådgivningscentrum. Fortsatta samtal bör du ju också kunna få. Du får inte ge upp oss här inne nu. Vi undrar hur det är med dig - och vi är med dig!

Kram!