av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tors, 2021-06-10 - 20:21

Bam. Där satt den. Jävlar vad min hjärna har fått jobba idag. Idag var det all in på att sköta min kollegas jobb, det vill säga det jobb som jag ska göra till hösten. (Kollegan vikarierar som chef nu men vill egentligen inte vara chef.)

Idag var det jag och en vikarie som höll ställningarna på bygget. Enbart två rookies på plats. Det var dags att ta klivet från hjälpa-till-stadiet till styra-skutan-stadigt. Jävligt ostadigt kändes det ett tag, men det är lätt att hålla masken om sådant på distans. Inte stressa andra med min stress, bara agera lugnt och fint.

Min kollega är jävligt duktig och otroligt rutinerad så jag visste att det skulle vara svinsvårt att fylla hennes skor. Men jag fixade det, med endast 1,5 timmes övertid. Sjukt stolt är jag. Nöjd och trött 😴

Precis när jag stängde av datorn skrek min hjärna ”Ge mig choklad nu!!!” Så det fick den förstås. Det var den värd efter allt slit.

En fördel jag har i min personlighet är att jag sällan oroar mig för en sådan utmaning. Jag förbereder mig så gott jag kan men när det är dags har jag knappt inga tankar alls, varken positiva eller negativa. Jag utgår bara från att det kommer att lösa sig, även om det blir tufft. Klar blir man liksom alltid till slut.

Enstaka dagar kan man leverera så, men i längden till vardags funkar det INTE. Och det är därför som jag har en del att bita i till hösten. Jag måste identifiera flaskhalsarna och effektivisera arbetet ännu mer, för att skapa lite space för oförutsedda händelser. Nu finns inga marginaler alls.

Lite kuriosa är att min kollega var min allra första rekrytering för 15 år sedan. Hon satt på ett rum och skötte småsaker. Jag bedömde att hon hade potential och erbjöd henne ett mer utmanande jobb. Jag kunde knappt övertala henne till att ta det, hon trodde inte att hon skulle klara av det.

Men som hon klarade det 😍 Hon är bäst på hela bygget! Och till hösten ska vi två campera ihop och det ska bli SÅ roligt!

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-06-10 - 20:59

Idag kom äldsta dottern på spontanbesök i anslutning till att vi hade gemensam lunch med min mamma. Hon gick in i tv-rummet och sa ”fint påskpynt du har”.

Ridå. Avslöjad. Så blir det när hela våren/försommaren känns som den går i 190, då hinner/orkar man inte plocka undan påskpyntet, så det får stå kvar i flera månader. Man måste prioritera, och påskpyntet springer inte ifrån mig. Tyvärr.

Nästa år ska jag nog inte påskpynta. Det är yngsta dottern som envisas med att julpynta och påskpynta. Jag kan påskpynta yttepyttelite hos henne istället.

Kram 🐘

Sattva
fre, 2021-06-11 - 06:43

@Andrahalvlek Nej påskpynta för fyra dagar har jag också lagt ner. Lite påskservetter vid matbordet räcker!
Gud, jag är så fascinerad av ditt lugn o driv. Att du håller ihop så bra liksom. Är det en fabrik av nåt slag du jobbar på eftersom det är så snabba o akuta grejer som händer?
Njut nu o ta tidig fredag om du kan!!!!😍🎈🤗💫🧚‍♀️

Andrahalvlek
fre, 2021-06-11 - 07:10

@Sattva Ja, det kan man säga. Att det är en fabrik alltså, med ett enormt inflöde och krav på snabb och korrekt leverans. Vi producerar nyheter. Eller vi förädlar och distribuerar dem snarare. Jag ska i höst ta klivet tillbaka till produkten som är på väg att fasas ut, där jag började min karriär i början på 90-talet. Tillbaka till rötterna.

På mitt nya jobb kommer jag att sitta i slutfasen av processen och jag är hela tiden beroende av andras leverans samtidigt som jag ansvarar för slutprodukten. (Som allt färre bryr sig om förvisso.) Men jag har ett färdigt resultat bokstavligt talat i handen varje dag! Jag har nu på morgonen scannat av slutresultatet, och den får 7 av 10 i betyg av mig själv. Men under förutsättningarna att jag bara blev inkastad en dag hej och hå och att det var sen leverans från flera håll så är det bannemej en tia!

Det slog mig igår att jobbet är exakt detsamma som på 90-talet även om hastigheten, programvarorna och kanalerna är helt annorlunda, liksom numerären på anställda i den delen av produktionen. Hämta in, korrigera, komplettera, fördela och presentera på bästa sätt - och helst ska allt göras samtidigt så sent som möjligt. På 90-talet gjorde man allt det jobbet på kvällstid - nu görs det på kontorstid med visst bistånd av koncernkollegor kvällstid.

En annan sak slog mig nu precis. Det är jobbet som gett mig färdigheten att ta det lugnt när det stormar. Eller om det är min personlighet som gör mig lämpad för jobbet? Tänka om, tänka nytt och problemlösning är det man håller på med dagarna i ända. Det är lönlöst att bli stressad över det. Det är lönlöst att oroa sig innan öht, för allt kan liksom hända. Det bästa är då att utgå från att det blir bra. Tänka ungefär som Pippi: ”Det här har jag aldrig provat så det går nog bra.”

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2021-06-11 - 20:37

Idag har jag lämnat och hämtat dottern på hennes dagliga verksamhet för sista gången. Nästa vecka är det hennes pappa som skjutsar henne och veckan efter det börjar hon åka med kommunens chaufförer igen.

I över ett år har vi skjutsat henne kl 8 och kl 15 växelvis varannan vecka, pga risken för coronasmitta. Den 8/6 fick hon sin andra vaccinspruta.

Det känns lite skavigt. I morse när hon hoppade in i bilen var hon snorig och klagade över halsont. Hon hade mungiporna nere vid knävecken. Så hon fick följa med mig hem istället. I eftermiddag var hon pigg och glad igen. Hon behövde nog bara en dag i tv-soffan hemma hos mamma 😍

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2021-06-11 - 20:39

Haft en riktigt bra dag på jobbet, sprang ikapp lite på mitt vanliga jobb. Gjorde allt som var absolut nödvändigt, resten får vänta till nästa vecka. I helgen ska jag göra så lite som möjligt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 09:03

Idag ska min alkoholiserade ex-sambo besöka min yngsta dotter. Efter att jag separerade från barnens pappa har jag haft en längre relation på 1,5 år varav vi var sambo i ett halvår. Det var den relationen som tog slut med buller och bång när jag upptäckte att han var svårt alkoholiserad. Han fick flytta på stört efter ett halvår på vita knogar som slutade i ett återfall. Jag har skrivit om den kraschen utförligt tidigare.

Vi har ingen kontakt alls, han är blockad hos mig i alla kanaler. Under efterspelet ville han utmåla mig som boven i sammanhanget, att jag var ”så elak som hade kastat ut honom”. Jag har förlåt honom för det, mest för min egen sinnesros skull, men jag vill inte ha någon kontakt med honom alls.

Han var ju dock en stor del av min yngsta dotters liv också, och hon älskade honom verkligen. Han var väldigt naturlig med hennes handikapp eftersom han jobbat med personer som har utvecklingsstörning och autism i över 20 år - och han mötte henne verkligen på helt rätt sätt. De två klickade rejält. Hon var helt knäckt när han flyttade. Hon visste ju inte den egentliga orsaken till separationen, men det var tufft som fan att härbärgera hennes sorg samtidigt som jag hade egna sår att slicka.

Det är snart fyra år sedan, tiden går hej och hå. Min dotter och ex-sambo har hållit kontakten hela tiden via instagram och Messenger. Mina barns pappa har också kontakt med honom, de spelar wordfeud ihop fortfarande. Idag ska ex-sambon besöka min dotters nya boende. Det har hon glatt berättat för mig mer än hundra gånger tror jag. Hon ska baka chokladbollar. Eftersom det är ”pappahelg” så finns hennes pappa också på plats, han har sovit hos henne i natt.

Och det enda jag tänka på är att han nog ställer in besöket. Igen. Under dessa fyra år har han varit på väg SÅ många gånger för att åka och träffa henne. Han bor 15 mil bort. Till hennes student för två år sedan hade han till och med köpt present, men han ställde in i sista stund. Och hon blir SÅ ledsen när han ställer in. Och jag blir arg. Skitförbannad.

Han skyller alltid på jobbet eller att han har blivit sjuk, men jag vet ju att det handlar om att han har druckit för mycket och är för bakfull för att köra bil ens. Och/eller så får han råångest när det väl är dags, så han fixar inte att komma. Så han ställer in. Ljuger sig blå.

Än har jag inte fått beskedet från dottern om att besöket är inställt, men chansen att han faktiskt kommer som han lovat är typ 3 på 100 kanske. Fy vad jag ogillar min egen misstänksamhet, men just nu har jag faktiskt en klump i magen av obehag och oro. För hennes skull. Tack och lov att hennes pappa finns där på plats idag och kan fånga upp hennes besvikenhet och distrahera henne glad igen.

Kram 🐘

Charlie70
lör, 2021-06-12 - 09:09

@Andrahalvlek fattar. Och du är helt säkert på att ingen förändring angående alkoholen skett på sista tiden? Jobbigt för din dotter men vila i att det är hennes pappa som får hantera besvikelsen. Antar att det är pappan som hållit kontakten också angående besöket? Du har inget med detta att göra, släpp - släpp - släpp.

Kram!

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 09:24

Jag tror inte att det skett någon förändring och han har hela tiden blånekat till att han har problem. Det halvåret han var nykter på vita knogar så var han det med hjälp av antabus, som han tog själv. Och som han sen slutade ta när han kände sig safe. Jo, tjena. Inget AA, ingen alkoholterapeut. Han kan bli asplakat på några folköl, så han är långt gången i sitt missbruk. Så var det då, nu kan det vara ännu värre. Eller bättre. Det bästa vore ju om barnens pappa har en solskenshistoria att berätta senare idag.

Du har rätt, jag måste släppa det. Men klumpen i magen vill inte ge med sig riktigt. Det är som en ryggmärgsreflex. Den kommer varje gång jag påminns om min egen pappas svek i tusen olika situationer, och som jag sen fick uppleva i vuxen ålder med ex-sambon. Jag var glasklar mot honom när jag började misstänka vidden av hans problem. ”Jag utsätter mig inte för det här i vuxen ålder. Jag kunde inte göra något åt min barndom, men som vuxen har jag ett val.”

Han försäkrade mig gång på gång om att jag inte behövde oroa mig, han hade inte alkoholproblem. Lögnerna var nästan värst, jag blev så totallurad. Kände mig som en idiot när vidden av sanningen kom fram. Han hade enorma skulder hos kronofogden, han blåste mig på pengar osv. Allt sånt som kommer i spåren av alkoholism. Alla dessa lögner.

Kram 🐘

Charlie70
lör, 2021-06-12 - 09:38

@Andrahalvlek i vårt nyktra liv måste vi närmre analysera dess ryggmärgsreflexer och klumpar i magen. Övertygad om att de flesta av oss lever med sådana p.g.a. upplevda erfarenheter historiskt. Vi har haft ett sätt att hantera dem. Nu kan och ska vi göra på annat sätt som är mer hanterbart för oss och som inte triggar igång till det ena eller det andra. Det är det vi ska hitta. Det finns inom oss, det vet jag. Du står stabil, det gör inte exet. Vila i det när du tänker på din dotter och att ta hand om hennes besvikelse. Du finns där, du är stark, du är hennes trygghet. Det är det viktiga för henne.

Kram!

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 09:46

Jag bor precis bredvid en gymnasieskola. I ett dygn har jag lyssnat på studentsång, visselpipor och biltutor. Nu är det tyst och nu hörs endast fiskmåsarnas skrän igen. Jag är glad för studenternas skull, deras glädje är verkligen smittsam. Samtidigt är jag så ledsen för deras skull. Endast ett fåtal har ett jobb att gå till på måndag morgon. Okvalificerade ingångsjobb växer inte på träd och många av dem har inte heller betyg nog för att söka till högskola. Distansstudierna har verkligen knäckt många och ett fåtal har den självdisciplin som min äldsta dotter har.

Min äldsta dotter ska för första gången sedan hon började gymnasiet inte ha ett sommarjobb i år. Hon ska vara helt ledig till den 10/8 då hon börjar sin praktiktjänstgöring. Som jag unnar henne den ledigheten 😍

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 10:03

@Charlie70 Det är sant. Jag finns där för henne och hennes pappa finns där för henne. Det är allra viktigast.

Jag har överhuvudtaget inte tänkt på ex-sambons besök hos dottern innan jag vaknade i morse. Jag har registrerat att det ska ske, och det är barnens pappa som agerar kontaktperson. Jag har sagt till dottern att de blir kul för henne att få besök av honom. ”Ha så roligt” typ.

Sen vaknade jag med en klump i magen i morse. Var kom den ifrån? Det var ju så länge sedan jag kände den klumpen, men samtidigt är den så oerhört välbekant. Den klumpen levde jag med konstant under det halvåret som ex-sambon var nykter på vita knogar. Varje gång jag kom hem från jobbet, skulle han vara nykter eller inte? Historiskt levde jag med samma klump i magen i mitt barndomshem. Minsta nyans i rösten hos min pappa eller mamma, minsta tillstymmelse till irritation som kunde leda till bråk: *PANG* så satt klumpen där i magen.

Nu är det ingen konkret incident som har lett till att jag känner klumpen i magen, nu är det mer som en betingning. Att det KAN ske idag. Och jag har inte ens aktivt tänkt på det här innan jag började skriva om det här på forumet nu på morgonen. Det är som om mitt undermedvetna och min kropp har reagerat innan jag ens har fattat det själv. Ryggmärgsreflex.

Jag får sitta här och känna det jag känner helt enkelt. Klappa lite på känslan, okeja den. Tycka lite synd om den. Och jag hoppas så innerligt att jag har fel och att det blir ett bra besök idag. Att dottern ringer upp mig senare i eftermiddag och skiner som solen. Och berättar om sina chokladbollar och hur imponerad F var av hennes nya lägenhet. Jag hoppas att det blir så. Jag hoppas att min magkänsla har fel.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 11:34

@Tofu Tack för din pepp ❤️ Jag är för trött efter den här jobbveckan för att ens ta mig ur sängen. Tacksam över att vädret är sådär så jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte ens tar mig ut. Jag ligger kvar här. Vilar, vilar, vilar tills orken och lusten kommer tillbaka. Vad som sker eller inte sker hos dottern idag sker hos dottern, det får jag hantera efteråt.

Klumpen i magen är inte farlig, den är bara obehaglig. Den får ligga där och ruttna en stund, den försvinner tids nog. Under tiden djupandas jag ibland så den inte växer i omfång åtminstone. Mer oro skulle bara göra den större. Acceptans, djupandningar och tålamod gör att den inte blir större i omfång och att den krymper om några timmar.

Att jag gjorde rätt visste jag då till hundra procent, och det vet jag fortfarande.

Kram 🐘

miss lyckad
lör, 2021-06-12 - 15:02

Känner igen känslorna..Just att man vill skydda sina barn från besvikelse, och att känna sig bortvald..💔..Jag kan inte komma ihåg att jag känt det så mycket som barn, jag hade ju en stark mamma, som alltid fanns för mig..Däremot med exmannen..När han stack iväg på sina fyllerundor, med kompisar, och lämnade mig själv med barnen..Det var tidigare i vårt förhållande..Men såna känslor sitter som små över-växta taggar i hjärtat som snabbt känns om man tänker på det..När det gäller barnen, så är mina 3 vuxna väldigt tajta med varandra, så dom har sin syn på sin pappa..Sonen har en annan relation, eftersom han bor hemma fortfarande..Då får vi ta ” tillfällena” som funkar, och strunta i resten..Nu i veckan var sonen hemma hos pappan några timmar och var nöjd och glad när han kom hem. Dom gör Pappa-son saker som är viktiga..Jag uppmuntrar all sådan kontakt..Och sonen talar om sin besvikelse för pappan när det skiter sig..Man önskar ju att alla ska göra sitt bästa..Tyvärr är alkoholen väldigt stark när hen har någon på kroken..Varm kram..🍃🐝🍃

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 17:39

Jag kan nog köpa en lott idag. Plötsligt händer det. Ex-sambon besökte faktiskt dottern idag, och hade med sig ett halsband, Coca-Cola och kanelbullar. Dottern verkar nöjd, men hon är inte översvallande på något sätt. Hon verkar ha fullt upp på boendet, precis som det ska alltså. Bästa kompisen har slutat sin folkhögskola på annan ort, och nu kan de hänga varje dag. Dessutom är de vaccinerade båda två och kan sitta nära varandra och kramas som de brukar.

På boendet har de gemensamma måltider och gemensamma aktiviteter på helgerna, och tre personal samtidigt jämfört med två personal på morgnar och kvällar under veckorna. Så dottern behöver inte komma hem till oss på helgerna. Veckan som gick har hon dock varit hemma hos sin pappa och ätit både tisdag och torsdag pga trevligheter, och så fortsätter vi göra. Ska vi andra äta ihop av någon anledning så hämtar vi henne.

Kram 🐘

miss lyckad
lör, 2021-06-12 - 18:09

Jättefint för dottern och övriga att ”Plötsligt händer det” hände just idag..Läste förresten ditt inlägg i Tofus tråd om hur man ska konfrontera, eller prata med en anhörig om missbruket..Det var en klar 10- poängare till svar..👌🏽👏🏽✌🏼..🌟🌟🌟..Faktiskt det bästa jag har läst när det gäller konfrontation och samtal!!..Det är ju många på anhörigsidorna som vill ha råd kring det..Vore perfekt att se det svaret där..Jag har träffat många människor med missbruk, men bara en som jag verkligen ville skulle sluta för att jag skulle kunna ha ett bra liv..Det är mina barns pappa (och jag förstås) Exmannen har ju fortfarande inte fått insikten..Men kan tänka att många som verkligen vill sluta blir hjälpta av ett sådant samtal som du skrev om..Mycket klokt. ❤️

Andrahalvlek
lör, 2021-06-12 - 18:24

Tack @miss lyckad ❤️ Vi får hoppas att fler anhöriga läser Tofus tråd. Man samlar hela tiden på sig nya kunskaper och erfarenheter. Även om man inte kan göra gjort ogjort så jag tror jag att det är nyttigt att reflektera över hur man kunde ha gjort med facit i hand.

Jag gjorde inte rätt saker mot ex-sambon heller för fyra år sedan. I en relation är man så känslomässigt nersmetad att det lätt blir så att endast irritation och ilska kommer ut. För att agera klokt och empatiskt behöver man lite distans.

Kram 🐘