Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

@annabell vilket bra namn på din tråd och vilket bra namn, en Håkan Hellström-förnimmelse.
En gång är den sista. Nu. Till exempel. Mäkta glad över att du skriver du har nytta av gamlings-trådar och tankar. Du kan inte ana. Det är ju grejen. Så ofta som jag velat liksom BÄRA människor över kritiska dagar, fester, utmaningar. Det går ju inte. Man är ju ingens morsa förutom barnens då. Men du fattar. Då försöker man/en/jag bygga små torn av argument och pepp och framtidsvisioner som ska bära ÖVER de där riskfyllda stupen. Det går ju inte heller men kanske lite.
Innan du vet ordet av är du över på andra sidan. Helt säker. Du gjorde min dag solig! 🌻kram!

@seklart; Ah, Håkan…💞 NU vet jag vad min tråd ska heta om (NÄR) jag så småningom flyttar till Det vidare livet: ”Fri till slut”. En av mina Håkan-favoriter 😊. Vad fint att du blev glad över det jag skrev ang er i Vidare livet-gänget och vilken betydelse det haft för mig! Det kändes viktigt och bra för mig att dela med mig av mitt perspektiv på det hela.

Förutom era egna historier, så är broarna av pepp och argument, som du mfl lägger hos oss andra användare, perfekta att återvända till och läsa igen när man står vid en risk-håla! Jag har ju trots detta inte lyckats så bra än… Men det är mest för att jag har en tendens att aktivt undvika att göra nåt smart när jag låtit en förhandling smyga igång, ta fart och gå för långt (jag är chanslös ca fyra tankar in i förhandlingen och blir då totalt ointresserad av att hjälpa mig själv till ett ”nej!”… 🙄). Men nu har jag tänkt att jag ska vara mer proaktiv än tidigare! En gång i början av din första tråd @Seklart, skrev du om vikten av att vara rädd om ditt nyktra tankesystem (vilket innefattade ungefär att inte låta någon romantiserande tanke om alkohol slinka in, för då sprider den sig lätt genom ett nät av tanketrådar om livet, och tar över - och det tar tid och är ansträngande att ”få bort”). Det är så sant och exakt vad jag tänker vinnlägga mig om - att vara rädd om mitt nyktra tankesystem! 😊

Varmaste tack för uppmuntran, att ni säger att ni tror på mig och för lycka till @Kennie, @Andrahalvlek, @Varafrisk!! ❤️🙏

Jamen jag håller med mig själv här snart två år i efterhand 😻 En får lära sig språket nykteriska och sedan tänka sig att man är på riktigt språkkurs ungefär som han lärde dig portugisiska i Love Actually, actually lära nytt. Jag läste i någons tråd idag om hur hen utforskat excesser och tokigheter, livets rus på alla tänkbara sätt. Och nu kunde hen trots allt tänka sig att utforska ”den andra sidan”. Så har jag tänkt hemskt mycket under den nyktra tiden. Vad är det för spännande som kommer nu. Inte ”en kväll med cola zero igen” pga det kan sänka varje god vilja. Mer; bortom GLAS. Bortom det som låter kul när jag passerar en bar. Annat. Helt andra grejer.
DET har varit mitt livs stora mest oväntade överraskning, bortsett barn som fötts ur min egen kropp då. Du grejar det här!

@Annabell Vi befinner oss möjligen lite i samma etapp. Ska precis börja min tredje vecka. Jag har också bestämt mig att sluta, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag har aldrig aktivt deltagit här inne innan, men känner att det hjälper mig. Att jag får hjälp av alla er andra. Att vi hjälper varandra. Hur det går till egentligen vet jag inte riktigt, men det spelar inte så stor roll så länge jag känner att det hjälper. Det blir ett ramverk att förhålla sig till. Det blir mindre abstrakt för mig. Det enkla är svårt och det svåra är enkelt. Kram

@Annabell Jag är också ett stort Håkan-fan ❤️ Hans låt ”Din tid kommer” i Otto Knews version kan jag spela på repeat ibland när jag behöver peppa upp mig. Då skrålar och fuldansar jag hemma i köket.

Kram 🐘

@Annabell Tack för din fina kommentar i min tråd! 🤗 Jag tycker du verkar vara en väldigt klok person, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du lyckas bli fri från alkoholen nu.
Fri till slut, som en fågel som blir utsläppt från en bur. 🦅

Kram

@torpet Starkt jobbat med två veckor ✨! Tror som du - att aktiv medverkan här i forumet kan bidra till att stärka upp och tighta till processen. Heja dig 😊!

Jag känner, nu så här på dag 6, igen hur det brukar fungera för mig. När jag väl ”kliver ur” livet som innefattar alkohol mentalt (för det har jag ju gjort förr…), så går saker och ting rasande snabbt: kort sagt kan man säga att jag kastar mig över A Graces punkt 2 & 3 i ett nafs - alltihop på en gång och jättemycket… Är, från dag 2 (dag 1 suger oftast), så jäkla nöjd över mitt beslut och registrerar i typ varje stund och i hela kroppen och huvudet lättnad och glädje. Jag känner mig tuff och klockren då jag numera lite plötsligt är en person som inte dricker. Jag pratar med mina nära och kära omkring mig om att ”nu är det detta som gäller!” och alla säger ”härligt - good for you!” (men tänker ”yeah right, vi får väl se”). Då och då håller detta i sig en lite längre tid (ca en månad eller två), men oftast max nio dagar (eller två)… Sedan sker en växling i mitt mindset… och då går det undan åt det andra hållet och jag är tillbaka i ett liv som innefattar alkohol titt som tätt. Det kan se festligt och kul ut och händer inget alarmerande, men det är en tillvaro där jag successivt samlar ihop tillräckligt med ångest, dålig självkänsla, skam, orkeslöshet, oro etc för att kliva ur igen. Det är min loop, som jag hållit på med i några år… 🙄.

Ett vet jag säkert - jag är ALDRIG lika nöjd i Drick-som-du-vill-perioderna (även om jag då försöker tralla på och låtsas som att ångesten inte flåsar mig i nacken) som i Drick-inte-alls-perioderna (Drick-måttligt-period kan jag inte ens stava till).

Jag vill INTE byta mindset nåt mer!! Därför ska jag skynda långsamt den här gången… fokusera på att ta hand om- och skydda mitt nyktra tankesystem (och öva tålmodigt på min nyktriska). Den här gången ska jag inte hoppa över A Graces punkt 1 (för om jag gör det, blir jag ju knappt ens besviken på mig själv när jag byter mindset - jag trodde ju ändå inte ens på det själv!). Den här gången ska jag längta och se fram emot att upptäcka sånt som finns lite längre bort på andra sidan. Dit jag förstår att man aldrig hinner om man gör som jag. Jag ska inte bara köra min klassiker: 1. Jag har hybris och är nöjd över att jag fortfarande är med på allt, men inte dricker, 2. Jag finner mig i att vara med som vanligt utan att dricka 3. Jag börjar bli less och tänker att ”det var väl ett jäkligt tråkigt och onödigt beslut det här” 4. Jag börjar om.

Tjofräs vilket långt inlägg! Men bra för mig att sätta på pränt.

Nu ska jag laga middag och vara nöjd - men inte högmodigt nöjd! - över att det känns så fint att göra det nykter 🥰!

Fri till slut (i sinom tid) - men utan att gena och fuska, som jag annars är så bra på!
🦆—>🦅

❤️@torn
❤️@seklart
❤️@Andrahalvlek
❤️@torpet

@Annabell Vilket kanonbra inlägg! Det borde pinnas högst upp på forumet så att alla kan läsa det 😍

Närheten till forumet har varit helt avgörande för mig. Jag behöver påminnas dagligen om hur det var back in the days. Jag behöver påminna mig om att jag alltid måste sätta nykterheten allra först. Jag behöver gemenskapen, jag fixar inte detta helt på egen hand.

Jag har skrivit och läst här varje dag sen jag blev nykter. Ett viktigt beroende för mig 🙏🏻

Kram 🐘

@Annabell Riktigt bra inlägg. Och hög igenkänning. Det är precis de mekanismerna som du närmar dig där som jag faller igenom på gång på gång. Så jag har tänkt som du den här gången. ska närma mig det här mindre euforiskt och kaxigt. Ska närma mig mer djupgående och ödmjukt. Och jag ska skynda långsamt. Idag hade jag en bra dag och blev "hög" på saker jag lyckades åstadkomma i arbete. tänker att jag lika ofta druckit på oro och ångest som jag druckit på eufori. Idag skulle jag utan problem kunnat korka upp för att jag så euforiskt nöjd. Som speed i skallen. Ja, hurusom. Jag tror du närmar dig något viktigt med ditt inlägg! Kram

Tror precis som ni andra skriver att det är något med det där att genomskåda sin egen rolltolkning. Lite som vissa skådisar som bara har ett manér och till slut börjar man tänka ”kan hen inget annat”. Så kan det ju vara med dåliga eller mer narcissistiskt lagda skådisar. Så småningom blir det fattigt att göra samma roll. Inga överraskningar.
Jag läste ett inlägg av Santorini för länge sen (hej om du läser) Det gjorde mig inte särskilt uppmuntrad där och då. Hon skrev om en nyårsafton (tror jag) där hon visst kunde sakna ett glas.
Ånej- nynyktra jag: Jag VISSTE det, det BLIR aldrig kul igen med nyår.
Det blir annorlunda ju. Men framförallt blir nyårsaftons morgon ljuvlig. ÅNEJ tänker ni nynyktra nu, jag visste det. En gammal morgon. Vad hjälper det…. mot det obönhörliga raseriet att inte få vara full på nyår.
Men faktum är att livet växer oändligt, det måste göra det. Om man har gått väldigt länge med en svag pannlampa i marken framför fötterna. Ja, så småbingom börjar man räta på kroppen. Ni kan ju ana vilka fält som ligger där. Allt ”det andra” kan ju ingen lova vad det är, för dig. Men att det finns där, kring det råder ingen tvekan.
@annabell med den förunderligt fina personlighet du har, så har du också fördelen att du får fart! Det går undan.
Men du har redan kommit på själv att testa andra strategier. Om vi övar upp muskler på ena armen behöver vi stärka den andra.
När vi är så gamla att vi är här behöver vi heller inte vara så oroliga att vi ska vaporiseras av att göra något vi inte brukar. Personlighet och självkänsla lite mer som ett lod istället för flyktig fjäril.testa, och se.
Vad händer om jag står still istället för att gå. Och jag väntar in istället för att vara steget före. Förbluffande ofta visar sig livet från sin handlingskraftiga sida och fortsätter, leva och njuta och sura.
Om du förstår någonting alls av detta babbel ska du få Nobelpris i fri tolkning av inlägg, meddelas endast på detta sätt!
Du är klok, rolig och himla smart. Klart du ska leva livet, inget annat! 🌟

@Se klart Godmorgon ☀️
Wow, ett så fantastiskt bra inlägg du kom med här på morgonkvisten!👍
Du är en fenomenal pedagog 🤗
Liksom Santorini, som jag saknar ibland härinne, är du en sann inspirationskälla, Se klart 💚

Och Annabell

Håller med er @FinaLisa och &Andrahalvlek och känner mig sjukt lyxig som får rå om (fast andra får ju låna förstås!) @Seklarts sagolika (i ordets rätta bemärkelse) ord här i min tråd 😊. Vad kul att du tittade in hos mig också FinaLisa ❤️! Har sett att du flyttat in i Det vidare Livet igen! Jag tycker att det är där du ska bo 😊. Håller med om att de olika rummen blev lite stökigt… Egentligen var (eller iaf kunde det ha varit…) enkelt som det var innan: så länge man var missnöjd och ville förändra så hängde man här. När man blivit nöjd (antingen genom att vara helt vit eller genom att ha blivit måttlig) så kunde man flytta!

Här hänger jag iaf 😊 och idag jobbar jag konkret och i det lilla med att översätta stora, viktiga ord, till små förändringar i vardagspraktiken. En strategi måste jag formulera i aktivitetsform – annars är det ju i själva verket en målformulering.  Vad betyder det egentligen på beteende-nivå för mig när jag t.ex. säger ”jag ska skynda långsamt”…? Jo! t.ex. så här: Imorse när jag älgade runt på Coop sa jag till mig själv ”Hörrudu! Gå lite långsammare!” Och så tänkte jag på hur det var när jag var på Coop innan Covid-restriktionerna. Jag kunde inte ens låta en liten långsam tant ta ut mjölk ur mjölkskåpet i lugn och ro, utan var liksom tvungen att glida in bredvid och lirka ut några mjölkar och älga vidare. Inte för att jag är oförskämt lagd eller hade bråttom. Var inte ens stressad och inte irriterad på långsamma tanten. Bara… oskönt ivrig (i brist på annat uttryck).

För att åstadkomma de förändringar inom mig, som kommer att vara avgörande för om jag bibehåller mitt mindset som jag har nu, måste jag faktiskt börja jobbet på en mycket basic nivå! T.ex. i praktiken gå långsammare.

Mina två mindsets banar väg för två olika sätt att tackla livets ups and downs: antingen gör jag det med hjälp av alkohol och sus och dus (precis som du skriver @torpet – man toppar ju lika gärna sina ups genom att dricka, som man står ut med sina downs genom att dricka…). Eller så tacklar jag det genom att rida på min egen förträfflighet som nykterist. Förträfflighetskänslan är inte för alltid… och på den bygger man inget hållbart nyktert tankesystem…

Jag är otroligt förtjust i att rota runt i mitt inre och tänka, analysera, gå till botten och lyfta fram i ljuset, sätta ord på etc etc. Och det kan jag göra på en ganska avancerad nivå! När det gäller den praktiska verkligheten och att leva livet – som det är, så måste jag lägga ribban lägre. Börja riktigt lågt. Så nu på dag 7, börjar jag med att helt konkret gå lite långsammare!

Kram ❤️!! 🦆(att en gräsands-hane skulle visa sig bli mitt symboldjur alltså… I did NOT see that one comming 🤣🤣!)

”Vad betyder det egentligen på beteende-nivå för mig när jag t.ex. säger ”jag ska skynda långsamt”…? Jo! t.ex. så här: Imorse när jag älgade runt på Coop sa jag till mig själv ”Hörrudu! Gå lite långsammare!” Och så tänkte jag på hur det var när jag var på Coop innan Covid-restriktionerna. Jag kunde inte ens låta en liten långsam tant ta ut mjölk ur mjölkskåpet i lugn och ro, utan var liksom tvungen att glida in bredvid och lirka ut några mjölkar och älga vidare”

Skratta så åt detta! Och att man innerst inne skulle vilja att tanten testar ny strategi for a change och prövar hur det är att hasta!
Och när jag tänker på vikten eller snarare värdet av inte fyra av hela sitt och ditt kanske - fyrverkeri av kraft och älgande och beslutsamhet. Ja det är där ditt spirit animal Gräsanden kommer in.

”Jag trivs så bra där det är många änder” sa mitt 7-åriga barnbarn när han och jag höstbadade för några veckor sen från en sunkig brygga mitt i stan. Vilket gjorde att jag betraktade dem ovanlig utförligt, tänkte på vad det var som fick hans lilla supersmarta adhd- hjärna att komma till ro, och då kom jag att tänka på ett citat som är etsat sig fast lite i mig från Kerstin Ekmans Knivkastarens kvinna. Och allt känns ju med en gång logiskt när hon skriver om doppingungarna, ”vars mjuka kroppar slogs mot klipporna i svallen simmar ut igen” och slutar med att ”de är i trygghet- de är hos sig”. Dopping och and är kanske inte riktigt samma sak men det är något med det där som hon skriver så fint om, tryggheten i att vara hos sig.
Jag övar som tusan.
Kram @annabell och alla ni som skrev så fint här om mitt inlägg och som fattade. Allt. Jag blev så tacksam och lite rörd. 🍂

”Varför i h-vete har du googlat ’Gräsand egenskaper’?!”, frågade min syster som kom förbi idag på jobbet och lånade datorn. ”Jaadu…” sa jag och sen var det bara att berätta om när hur och varför och att jag helt enkelt ville lära mig mer om mitt nya spirit animal. ”Du är så knäpp!” (berodde iofs på att jag i dagens Google-historik också hade Pyttesmå köttbullar Scan, Vilken vecka är det nu?, Julpyjamas vuxen och Händelser vid vatten (då jag blev påmind om Kerstin Ekman igår och älskar den boken!) - mycket att göra på jobbet?!) 😂 Hittade fö inget intressant om gräsanden, men känner på mig att den är lite som Doppingen 🥰.

Längtar helg och känner mig just nu fortsatt helt ointresserad av att larva mig med tankar om ”vin-mys”. Jag gör mig lite upptagen med de här små förändringsuppdragen, som man nästan inte kan misslyckas med. Gå långsamt, prata inte så fort, backa medvetet hem mentalt några gånger per dag (alltså fladdra inte på med hundra tankar om viktigheter och oviktigheter hela tiden). Bortbjuden på middag nu. Tre små Loka äpple/päron i ryggsäcken 💪🏼. Dag 8 ✅😊! 🦆

Det är en underbar start på en riktig galenskap, på det bästa sättet. Och så Festis i ryggan. Heja @annabell, jag blir rörd över hur det kan Komma Att Bli när en håvar hem sig själv en smula. 🧙

@Annabell Härligt 🤩 Det låter som du är knäpp på allra bästa sätt ❤️ Gräsand är för övrigt en väldigt vacker fågel, både hona och hane. Men hanen är prålig på distans, honan måste närstuderas mer. Jag har blivit fågelintresserad på senare år. Inte expert-intresserad, mest bara nyfiken på mina vilda grannar.

Kram 🐘