@Natalia Japp, det är skönt att vara tillbaka hemma, men jag inte fått något gjort öht. De senaste veckorna har jag haft ett sug ifrån helvetet 😧, eller det kanske bara är en längtan efter att få koppla bort alltihop? Fortfarande nykter, dock, med hjälp av Antabus. 10 veckor imorgon. Förut när jag varit nykter längre perioder har jag börjat må bra vid den här tiden, men den här gången lyser välbefinnandet med sin frånvaro. Att stå emot suget har tagit all min kraft och energi.

I torsdags var jag hos läkaren på beroendemottagningen för att stämma av läget. Med tanke på hur jag känner mig föreslog han att jag fortsätter ta Antabus till mitten av januari innan jag tar beslut om att sluta med medicinen. 6 månader totalt. Jag köpte hans resonemang om att hjärnan behöver återhämta sig, så 6 månader får det bli till att börja med.
Han föreslog också Campral mot suget och en MINI-utredning. Där och då kände jag att jag behövde lite betänketid angående de förslagen.
MINI verkar lite läskigt, men jag har ju själv haft tankar på att göra den så det är väl bara att göra slag i saken.
Campral? Tja, det värsta som kan hända är att jag inte får någon effekt av den, eller att jag drabbas av någon biverkning som gör att jag måste sluta ta den. I bästa fall slipper jag slösa tid och energi på att förhandla med mig själv och planera återfall (som ändå inte blir av).

Att ta hjälp av vården och mediciner passar kanske inte alla, men jag tar till de medel som jag behöver för att vara nykter. Jag tar hellre Antabus än ett återfall😇

Låter bra att du fortsätter med Antabus. Jag vet inte om det var Campral som verkligen har extremt god effekt på vissa människor. Kan ha varit den där någon som skrev härinne verkligen fick ett lugn.
Har du någon som skulle kunna hjälpa till med uppackandet?
Om jag pratar lite utifrån mig själv så finns det saker jag mår dåligt över. Det är när det är dålig ordning, dålig struktur, när saker samlas på hög och jag liksom inte hittar vägen ut. Hittar ingen början, hittar ingen ork. När jag har haft dåliga järnvärden är det lättare att hamna i den situationen. Skillnaden mot när jag mår bra är att jag då kan se en sak som borde göras och utföra den direkt, när det inte är bra, tänker jag att det där borde göras och lägger den i högen av ogjort i mitt huvud.
Personligen mår jag så mycket bättre när det är ordning och reda och när jag har en klar väg framåt. Om du är lite lik mig där kanske du faktiskt skulle kunna be nån komma så att du får hjälp att packa upp. Så att det blir en bit i taget, så att du tvingas att utföra, inte låter dig nedslås av att det är så mycket så att det känns övermäktigt. Den tröttheten är förödande tror jag.
Vad är en MINI-utredning förresten?

@Onkel F Klokt att fortsätta med antabus och att prova campral. Jag tycker också att du ska göra den utredning som läkaren föreslår. Alkoholen är bara ett symtom - det är grundorsakerna som vi måste hitta. Dessa måste vi processa, och sen försonas med eller åtgärda. Och visar inte utredningen att du har en bakomliggande diagnos så kan du lägga det grubbleriet bakom dig.

Jag fortsätter tjata om att fokusera på det positiva med nykterheten. Minsta lilla pyttegrej. Att skriva tacksamhetslistor dagligen må låta flummigt, men det gör verkligen skillnad för att ändra ens mindset.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag känner igen det där med att inte hitta någon början eller ork. Jag hoppas Campral kan hjälpa mig att sluta slösa min energi på oväsentligheter och tänka konstruktivt istället.
Jag har fastnat i något slags planeringsstadie, framför allt när det gäller förvaring (Herren min skapare, hur mycket prylar behöver man egentligen?). Jag har idéer om hur jag skall göra, men så kommer tanken "kanske såhär istället" och får mig att tappa spåret. Att skapa en stor jäkla Todo-lista och dela upp den i dagliga, hanterbara "göror" låter som en bra strategi. Bara göra, inte tänka. Ändra kan jag göra senare om det skulle behövas. Jag har ju egentligen inte bråttom.

MINI är en slags inledande utredning som kan ge en indikation om att det finns någon diagnos som behöver utredas.
Utan att gå in närmare på det upplever jag att jag har en del egenheter som delvis kan ligga till grund för mina alkoholproblem. Om det är så har jag förutsättningar att få hjälp med dem, om det inte är så kan jag lägga de funderingarna åt sidan och gå vidare.

@Andrahalvlek Ditt inlägg kom medan jag skrev mitt. Vi tänker likadant, åtminstone i det här fallet!
Tacksamhetslistor har jag hört och läst om på fler ställen, några här skriver tydligen sådana. Det kan vara värt att prova.

Egentligen OnkelF så är jag lite avundsjuk på dig… Tänk att få börja om från början och planera sin förvaring från 0. Risken är förstås stor att jag skulle hamna i samma läge som du och inte kunna bestämma mig. Tänka att det är definitivt och nödvändigt att det blir ”rätt”. Men så är det ju inte. Och så blir det ju såklart inte. Men jag skulle sortera efter saker som jag vill kunna använda, saker som byts ut efter säsong, saker som används väldigt sällan och kanske passa på att rensa lite. Rensande gör rätt gott för själen. Någon här har skrivit om tillfredsställelsen i att åka till återvinningen och kasta prick med gamla porslinsmuggar mot uttjänta toastolar. Säkert finns det någon sorteringsguru som man kan kopiera. Jag tror att du mår bättre när du har kommit igång och börjat beta av en gigantisk ”todo-list”.
En sak att vara tacksam över tänker jag är att du verkar ha hittat en bra läkare/behandling. Känns som om de lyssnar och kommer med kloka inspel.
Vi är alla olika, tacksamhetslistor har aldrig varit min grej, blir för krystat för mig när jag ska skriva ner. Prestationsinriktat. Däremot att regelbundet reflektera över positiva saker och jobba för att inte hamna i negativa tankebanor. Positiv livsinställning. Där gäller det att hålla i, hålla fast och hålla ut. Precis som AndeaHalvlek skriver så låter det lite flummigt, men livet blir så jäkla mycket roligare om man inte fastnar i negativa tankebanor. Lycka till nu med all sortering. Det blir bra bara du kommer igång.

Att vara tacksam över bra saker och att ha en positiv inställning är inte det minsta flummigt, tvärtom. Sunt! Det gör inga underverk, men det gör livet lite lättare.
Något jag verkligen är tacksam för är att suget har lagt sig de senaste dagarna. Såpass att jag har skjutit upp frågan om Campral tills vidare.
Jag är också tacksam för att jag tog mod till mig vid dagens besök på beroendemottagningen och bokade en tid på fredag nästa vecka för en Mini-utredning. Det känns lite läskigt, jag kommer att behöva vara mer öppen om mig själv än jag är van vid. Sådana situationer brukar göra att jag känner mig fysiskt utmattad och får huvudvärk. Men det finns ingen anledning att stressa upp sig över resultatet av utredningen. Oavsett kommer jag få reda på vilka förutsättningar jag har för att jobba vidare med nykterheten.
Lite läskigt, ja, men samtidigt lite spännande på något vis. Jag ser fram emot att få göra utredningen!

@Onkel F vad skönt att suget lagt sig. Du är modig som ska göra utredningen, bra gjort! Tror det kommer att vara bra för dig och få reda på lite mer om dig själv, eller kanske bli bekräftad i vissa saker. Som du säger kommer det är hjälpa dig i dina förutsättningar för att jobba vidare med nykterheten.

Ha det gott!💕

@Onkel F Heja dig! Jag har också initierat att bli utredd för ev bipolaritet. Jag vill veta. Och läkaren säger att oavsett vad utredningen visar så får jag en grund att stå på. För att själv kunna göra mitt yttersta för att aldrig bli deprimerad igen.

Kram 🐘

Suget som fanns hela tiden har lagt sig,men jag får lite "vinflashar" emellanåt. På temat Tacksamhet är jag oerhört glad att jag har Antabus, utan det skulle det inte fungera i nuläget. Jag har alldeles för lätt för att ge efter för impulser. Nu får både kroppen och knoppen tid att läka och återhämta sig.
💕 till dem som forskade fram preparatet!

@Onkel F Kikar in här lite då och då. Tycker att du är grymt strong och att du gör det superbra! Önskar dig en varm och fin helg med massa annat kul än att ta till det förhatliga glaset 🥰🌷

@Andrahalvlek Tack för omtanken! Jag läser allt (utom "Anhörig") men skriver inte så ofta. Ibland kan det kännas som att jag inte har så mycket att skriva om, inte jämfört med de faktiskt ganska dramatiska öden som verkar drabba andra här. För min del handlar det mest om vardag och om att gneta på i vad som fortfarande är en kamp mot alkoholen.
Med det sagt så är det ganska ok både med mig och lägenheten.

I lägenheten var det mest stanken som var outhärdlig. Lite sot, nästan som ett fint dammlager, i köket. Inga materiella skador. Det kommer små dunster av röklukt ibland, men det beror på att man håller på att grotta runt i lägenheten som brann. Tyvärr är fasaden täckt med en väl inplastad byggställning, så man kan inte vädra på ett vettigt sätt. Jag bor i en plastpåse! Inte så roligt, men det blir bättre. Sakta men säkert.

Jag är fortfarande nykter, 92 dagar idag. Jag hade nog trott att det skulle börja kännas lite lättare vid det här laget, men det går ganska tungt. Livet blir inte alldeles underbart bara för att man inte dricker. Tidvis ett jäkla sug efter A.
På förmiddagen i lördags satt jag och räknade på hur många dagar det gått sedan min senaste Antabus och kom fram till att jag nog skulle kunna dricka. Tur att jag har några friska hjärnceller kvar, jag vägrar slösa bort min nykterhet på ett rus som ändå inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag är för gammal och för trött för att orka börja om igen.

Jag gjorde en Mini-utredning för några veckor sedan. Det är tydligen inga större fel på mig, "bara" full pott på allvarligt alkoholmissbruk och en tendens till återkommande lättare depressioner enligt läkaren. Eventuellt medicin mot depression om tillståndet jag är i nu inte går över eller blir värre.
Jag är nästan lite besviken på ett smått perverterat sätt. Någonstans fanns en tanke på att läkaren skulle skriva ut ett recept på Det Stora Röda Pillret som fixar allt, bara Tjoff! liksom. Alla problem borta. Men icke! Det är mitt liv och det är upp till mig att göra det bästa möjliga av det. Att ta emot all hjälp jag kan få är ett medel, jag har insett att jag inte klarar det här själv i nuläget.

💪💪till alla som kämpar på och 👏👏till er som klarat att gå vidare!

Läggdags för länge sedan, God natt och Sov gott!

@Onkel F Jag tycker att du ska överväga antidepp. Om du har dokumenterade lättare depressioner kan det hjälpa dig att ta dig för saker. Att bli sittande är kontraprodukt. Du behöver fylla ditt liv med roligheter 🥰 Om man enbart går på gränsen för vad man klarar av - äta, sova, jobba, glo på tv - dag efter dag så känns inte livet speciellt nice 😢

Du kan behöva antidepp för att räta på ryggen, höja blicken, ta initiativ till träning, umgänge, hobby, what ever som berikar ditt liv ❤️

Kram 🐘

PS. För mig är antidepp det ”magiska piller” som får mig att mentalt åtminstone studsa ur sängen på morgonen. Att nyfiket ta mig an nya saker, nygamla saker, bara göra någonting. Sen studsar inte min kropp speciellt villigt längre, men det är en helt annan sak.

@Natalia Det känns rätt bra nu faktiskt. En anledning till det är att idag är nykter dag nummer 💯TaDaaa!🎉 Jag är riktigt nöjd med mig själv.
Det verkar som att "må bra" kommer lite av sig självt om man ger sig själv nykter tid. Senaste veckan har nästan varit som om någon vridit om en strömbrytare. Inget sug efter alkohol och jag har varit lugn och stabil trots strul och stress och en omorganisation (med katastrofalt resultat) på jobbet. Hakuna matata, lixxom.
Det är nästan så att jag börjar bli orolig. Jag var iväg till den lokala OK-macken och tvättade bilen i söndags morse. På vägen hem insåg jag att det var ett alldeles fantastiskt väder, lite kyligt men sol och inte en molntuss så långt ögat nådde. När jag kom hem tog jag en promenad och gick bara omkring och njöt, jag kände mig full av...Liv!!?
Håller jag på att förlora förståndet, eller håller jag på att få tillbaka det? Det verkar som att hjärnan börjar reagera på andra stimuli än droger igen (bara alkohol i mitt fall, men lik förbannat en drog). Ett gott tecken. "Time is on my side".