@vår2022 Bu har jag pratat med grannen och det känns så mycket bättre. Hon såg förvånad ut, hade bara tyckt att det var trevligt. Säger en del om min tolerans tänker jag. Tydligen kan jag prata och vara rolig utan att minnas nåt… just det känns ju nästan ännu värre att veta. Att jag blir nån slags zombie ..😞

@Lonely Man Jo, tack det går i huvudsak bra. Varit inne i en lugn period utan så mkt frestelser…
Jag har fortfarande senaste vurpan i friskt minne, men oroar mig för att jag ska glömma… men kan ju bara hinna förbereda nig genom sll läsa här. Nästan det bästa, tror jag.🙄

@Amanda L Vad bra och modigt gjort av dig att prata med grannen. Då kan du släppa tankarna på det och tro på det hon sade. Våra tankar om oss själva kan spöka till det ordentligt för oss. Att man inte duger och är fel. Men det är bara tankar och inget annat. Var stolt över dig själv att du tog steget, fast det kändes skämmigt, det kommer att stärka dig. Du tog ditt ansvar, du var modig och det är det din granne kommer att minnas. Shit happens och det är ingen som dött. Jag har också pratar och gjort saker jag inte minns på fyllan och man kan undra hur det är möjligt att bli en slag zombie.

Så här står det om detta på nätet. Mitt under en minneslucka kan korttidsminnet och andra ganska komplexa funktioner som motorik och språk fungera. En del kan alltså, trots minneslucka, interagera med andra, fullfölja konversationer eller till och med köra bil men minnena lagras ibland inte när du har mycket alkohol i kroppen. Så det vanliga för den som drabbas av en minneslucka är att minnas kvällen fram till en viss punkt, oftast fram till punkten när hen börjar dricka alkohol för att sedan vakna tio eller tolv timmar senare och inte veta vad som har hänt under den perioden.

Nu kommer jag aldrig bli en zombie mer😂 och det känns otroligt skönt. Vi lär oss av våra misstag och gör det bättre nästa gång. Kram❤️

@vår2022 Ja, fast när jag läser här på Forumet känner jag mig mer ödmjuk. Jag har nog aldrig kunnat sluta utan det här Forumet och stödet. Först nu har jag förstått hur beroende jag är. Tidigare har jag alltid närt tanken att jag borde kunna dricka normalt. Jag har så klart hört att alkoholister inte klarar ett enda glas alkohol, men det har ju gällt alkoholister... inte mig. :)
Ändå har jag flera ggr bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls, utan att lyckas ens med en vit månad. (Inga problem för min partner.) Skillnaden nu är att jag vet att jag är alkoholberoende/alkoholist. Jag kan inte dricka alls eftersom det typ varannan gång leder till omåttligt drickande., minneslucka, ångest. Jag har också lärt mig mer om alkohol. Att jag inte spyr längre, beror inte på att jag dricker på ett "bättre sätt". Tvärtom har jag hög tolerans mot giftet. Kroppen reagerar inte som den ska...
Jag tror att min väg är att aldrig mer dricka ett enda glas alkohol. Men för att klara det tror jag att jag måste vara här på Forumet och läsa om hur A fungerar, om och om igen. Att aldrig glömma eller tro att jag klarar av att dricka.
Jag går in här varje dag i stort sett. Nästan som ett nytt beroende. :) I alla fall just nu. Boken Tänka klart har också gett mig många insikter, tack för den rekommendationen.
Men Forumet är det bästa. Här har jag äntligen förstått att jag inte är unik eller ensam. Många har upplevelser av A som är exakt likadana som mina. För längesedan gick jag ett tag i enskild terapi för mitt alkoholbruk (en terapi speciellt för i övrigt fullt fungerande kvinnor). Det funkade inte för mig. Snarare förstärkte det nog min känsla av att vara speciell, (speciellt udda och konstig, som inte klarade detta). Så drack jag 30 år till... Inte varje dag, men alltför mycket alltför ofta...
För mig är det så mycket värt att läsa om mig själv i andra här, förstå helheten, förstå problemen utan att behöva gå igenom precis allt själv. Att påminna mig varför jag inte ska dricka det där enda glaset. (Hoppas många fler kan hitta hit, jag hade aldrig hört talas om A-hjälpen). Till sist vår2022, tack för dina utförliga svar. De har haft stor betydelse för mig. Säkert för många andra också:)

Hej @AmandaL
Jag börjar med att instämma i det du skriver om @vår2022 och andras så utförliga, tålmodiga svar och inlägg här- så betydelsefullt.
Jag är ju inne på mitt fjärde (!!) år som nykter, det är faktiskt galet när jag tänker efter. Men jag skriver några ord för jag känner igen mig väl i det du beskriver. Det var ju bara en fråga om rätt tid, ork, engagemang- för att ta tag i drickandet på allvar... När jag loggade in här första gången- efter ganska mycket vånda- hade jag nåt halvt löfte om tre nyktra månader, eller kanske 100 dagar. Innerst inne visste jag- inte att jag skulle bli nykter då. Men att jag var tvungen att ändra mina ”vanor” annars skulle jag vara tvungen att sluta dricka.
Att verkligen göra det, är det bästa och viktigaste beslut jag tagit i mitt liv bortsett barn och dylikt. Jag hade ALDRIG klarat det utan forumet. Och vi är ganska många som använt forumet som enda- eller del av behandling. Att känna igen sig, att våga vara ärlig. Att bara stötta och få lite puff uppåt när livet känns lite grått. Att kunna skratta åt saker ihop. Att inse hur lika vi är- och också olika. Men oavsett det så kan vi hjälpas åt. Det är verkligen i sanning något riktigt fint, att få vara med om.
Ta vara på forumet och häng här så mycket du önskar och behöver. Tids nog när man står på egna ben så behöver man ta ut lite avstånd, ja, se att benen bär ”där ute”.
Erfarenheten att bli nykter och erfarenheten från forumet har förändrat mig och skapat ett delvis ”nytt” liv. Jag är lossad, fri. Jag gör fortfarande klantiga saker med mig själv, jag måste påminna mig om gränser och ork- ofta, ett evigt lärande. Jag skulle kunna räkna upp allt praktiskt som förändrats- kring jobb och boende, katter och nya vänner. Men det är inte så viktigt. Att relationerna till mina nära är stadiga, att jag är trygg. Med mig och med andra. Är nog det viktigaste.
Erfarenheten från alla samtal här, stöd och ibland tjafs, på ett anonymt forum- har gjort mig ödmjuk.
Mitt liv är precis ett vanligt liv numera, det är inga storstilade grejer som sker, inga sena nätter, knasiga beslut. Det är mitt liv, och jag bestämmer. Jag önskar mig inget mer, det är så bra som livet bara kan vara.
Så- heja dig! Kram 🤗

@Se klart Härligt att höra att du varit nykter så länge och att du mår så bra av det. Det ger hopp och inspiration! Jag kommer i alla fall försöka att förändra mitt liv så att jag kan njuta av det resten av mitt liv. Hänger kvar här så länge det behövs.🤗

@Amanda L Det är kul att du uppskattar mina utförliga inlägg, ibland kanske lite väl långa, men vill försöka dela med mig så gott jag kan av mina erfarenheter. Att hänga här på forumet har jag gjort sedan jag slutade för snart 17 månader sedan och var väldigt aktiv i början. Det har hjälpt mig oerhört mycket att prata och byta erfarenheter med andra på forumet, samt att skriva mina egna funderingar och tankar i min tråd, lite som en dagbok och egenterapi. Det har varit så tryggt med ”gamlingarna” som gått före som @Se klart ovan. De har visat vägen, gett råd och stöttat och visat att det går att leva ett bra eller till och med bättre liv som nykter. Börjar väl bli en ”gamling” jag med nu😂. Att peppa andra har även gett pepp till mig själv att fortsätta vara nykter. Jag har tagit till mig massor av fakta om hur hjärnan och psyket påverkas och det har gett mig kunskap och förståelse för alkoholens destruktiva påverkan på mig. Det har motiverat ytterligare till att leva sunt.

Hand i hand har även goda matvanor och fysisk aktivitet tagit över som vanor. Denna nykterhetsprocess har även inneburit en process i självkännedom, en riktigt spännande resa att nyfiket utforska den. Det är bara sig själv man möter och när man väl kommer åt sina innersta känslor så är det inte läskigt längre, för det var ju bara jag där med mina inkapslade känslor och som jag många gånger dövat bort med alkohol.

Jag märker idag att när jag får känslor av obehag eller oro, så liknar de känslor av sug. Jag har inget alkoholsug längre, men det liknar sugkänslor. Något skaver inom mig som behöver komma ut och hanteras för att lätta på mitt tryck. Tidigare var det typiskt att det istället blev en flaska vin som var min handling och strategi mot oron. Idag lyssnar jag på mig själv och tar upp det på ytan och funderar på vad jag ska göra åt det istället. När jag drack stod jag stilla och kom ingen vart, idag förflyttar jag mig, tar mitt ansvar och går vidare. Precis som du gjorde när du pratade med din granne.

Fortsätt som du gör för du gör det så bra!❤️

@vår2022 Tack igen, ska tänka på det där med oro som jag får ibland, kan bli stressad eller orolig över vardagliga saker om de inte funkar som jag tänkt. Som du skrev tidigare var det en flaska vin som ordnade till det. Eller fick mig att glömma bort det för en kväll. Nu måste jag ju hitta nya sätt... Och lite känner jag att det redan nu funkar på ett annat sätt. Jag tänker på saker, men ältar inte lika länge. Det jag inte kan göra något åt, får helt enkelt vara. Jag bryr mig inte lika mycket som förut. Det är väl ett sätt att koppla bort oro, som jag inte riktigt använt tidigare. Kanhända kan jag göra det ännu bättre om ett tag... Blir spännande att se... Och, ja, ni "gamlingar" behövs här. Det tar tid denna process och många fallgropar på vägen...

@Amanda L vilken härlig inställning du har! Jag kommer oxå hänga här länge, har iofs redan hängt här länge men inte lyckats bli fri ännu. Men jag kommer aldrig ge upp för jag ska bli hon som inte dricker. Idag blir det Pepsi Max med lime vilket är en ny favorit 🤩 maken tycker den smakar vidrigt men så bra då för det blir mer till mig. Handlade efter jobbet, systemet ligger så att jag måste passera och det börja jag gick in. Väl i matbutiken var jag ofokuserad vilket märktes i kassan… massor av godis, blommor, chips, olika drycker etc och nästan ingen mat, glömde tom mjölken till kaffet så jag får köra ut lite senare ikväll vilket i sig är en skön känsla. Önskar dig en härlig nykter fredagkväll🥰

@Ny dag Tack detsamma! Blev nästan lite avundsjuk, varför köpte inte jag lika mycket godis, blommor och annat mys?!. Redan ätit upp min glass och min cola…😞 Nästa gång ska jag ta i rejält! ☺️

@Amanda L Hmm, inte att rekommendera 🤢, mår lite illa nu efter både godis, chips m dip, läsk. Äter ju annars hyfsat hälsosamt så idag fick kroppen en ny typ av chock, alkoholen är ju min kropp van vid men det ska bli varaktig ändring på det! Nästa gång ska jag komplettera med grönsaksstavar för att bättre balansera det inte så nyttiga🤣 men huvudsaken och prio ett är att vara och förbli nykter! Känner mig lite peppad och stolt samt glad att imorgon är det dag sju och jag har genomlevt de första jobbiga dagarna! Ser framemot att vakna imorgon, dricka gott kaffe ☕️ och njuta av en nykter lördag🙏🙏🙏

@Ny dag Nåja, man behöver ju inte mumsa varje fredag, men absolut bättre än A...
Ja, det var skönt att vakna idag, trots att snön vräkte ner, känns skönt att vara pigg och utsövd. Nu ska jag snart mysa vidare hos frissan! Ha en skön helg! :)

@Amanda L Du har ett imponerande mindset! Jag glädjs så med din framgång i det nyktra livet! Du har det som krävs för att se att alkoholen är en bluff och att livet är så mycket mer utan❤️

Tjohooo! Idag fyra veckors nykterhet! Räknar numera i veckor...
Har lärt mig massor på denna tid, om mig själv, om andra människor, om missbruk, alkohol, och hjärnan.
Men också om konsten att leva. Som är så himla svårt.
Jag har inte saknat alkoholen. Tvärtom är det skönt att vara så pigg och att vakna klar och frisk varje morgon är en ynnest. Jag har orkat göra roliga saker roligare (pigg på aktiviteter istället för trött osv). Att dricka läsk när andra dricker vin gör mig inget. Tvärtom. Men jag vet att bara ett enda glas skulle sparka igång begäret. Det ordnade, "normala" drickandet fungerar inte för mig. Har ju försökt otaliga gånger genom livet. Kanske funkar det inte på grund av att jag alltid varit en ytterlighetsperson, jätteblyg som yngre men egentligen velat vara hämningslös och synlig på något sätt. Där fanns alkoholen som en dåligt lösning. Och med lika djupa dippar dagen efter.
Och numera minns jag ju ofta inte ens vilka galenskaper jag kan ha sagt eller gjort. Den ångesten vill jag gärna slippa.
Med det sagt, såklart är det inte enkelt alla dagar. Då vore vi ju inte på den här planeten.
Min sambo vill gärna fortsätta att dricka sin whiskey ett par kvällar i veckan. Han blir aldrig elak eller störig, han bara tappar skärpan och blir lite tjatig och tråkig att prata med. Annars har vi det väldigt bra tillsammans.
Blev också lite besviken då han inte verkar riktigt blir glad för mitt beslut, verkar mer rädd om sitt eget drickande, trots att jag sagt att han får/kan fortsätta med det.
Nu vet jag ju att det är beroendet som talar, även om han inte skulle klassas som beroende av någon annan. Han är bara en "normal" drinkare, som så många andra i vårt samhälle.
Men just de där kvällarna känner jag att jag måste göra något åt för min egen skull. Och det är svårt för jag har ingen lust att gå ut en lördagskväll. Annars gymmar vi, sjunger, är med i bokcirklar etc, så annars gör jag mycket som är roligt.
Men vad gör man ensam, tillsammans med någon som dricker alkohol. Jag känner tyvärr att jag blir lite irriterad på honom, inte för att han dricker utan just för att han blir tradig. Hoppas någon kan ge tips på sätt att förhålla sig.
Jag vill inte be honom sluta, i synnerhet som jag inte tror att det hjälper innan han själv vill.
Med det sagt, så är jag väldigt glad att jag slutat dricka helt. jag mår mycket bättre, är lugnare och så kan jag läsa vad alla ni andra härliga människor, tänker, gör och kämpar med här på forumet. Bara det! En lång lektion i att leva. Heja er:)