av Andrahalvlek

Andrahalvlek
sön, 2023-07-30 - 08:47

@Daemon Då ska du få ett boktips: ”1%-metoden - Små förändringar, stora resultat” av James Clear. En riktig ögonöppnare för mig! Finns som ljudbok, man får lyssna i små portioner.

Kram 🐘

vår2022
sön, 2023-07-30 - 16:54

@Andrahalvlek Nice med så lång semester och så lägligt nu med den lilla valpen också😁. Ja, promenader och annan träning är det bästa sättet att få hunden lugn och stimulerad. Ibland när det inte hinns med någon längre promenad med hundarna tycker jag att det märks. Dels att den dagliga rutinen störs men också att stimulansen uteblir som gör dem nöjda och lite trötta. Dagarna planeras med utgångspunkten ”när ska hundarna tas ut på promenad” helt enkelt för att få nöjda, glada och stilla hundar. Det är bra för då kommer man ut själv också varje dag i ur och skur😁.

Ha en riktigt fin semester och njut❤️🌞

Andrahalvlek
tis, 2023-08-01 - 10:15

Första semesterveckan blir delvis lugn och delvis aktiv. Dansa. 💃🏼 pausa. ⏸️. Jag tänker lite som när barnen var små att varannan dag är det lagom att åka iväg och hitta på något, sen behöver man hem och vila. Och ”hitta på något” räcker med en kortare utflykt med glasspaus. Det är bara så skönt att inte behöva kolla klockan hela tiden.

Jag är verkligen inte en person som ”flänger runt” som någon skrev i @Se klarts tråd. Jag har ingen reslust alls. Sista utlandssemestern var tio år sedan och de utlandsresor som gjorts historiskt har inte varit på mitt initiativ. Jag trivs hemma. Gillar att resa i närområdet och göra kortare spontana övernattningresor till närliggande platser. Vandrarhem, stuga eller B&B i en grannkommun kan vara lika wow 🤩 Och nu har jag hund så då får jag resa till hundtillåtande ställen, no problems. Och jag åker även gärna iväg över dagen och sen hem och sover i egen säng.

Andra halvlek i mitt liv inleddes vid 50-strecket. Det var då jag bestämde mig för att bli nykter, men sen tog det dock några månader. I höst fyller jag 54 år och mina artrosknän påminner mig dagligen om att jag inte är ung längre. Jag kämpar på med styrketräningen, för jag tänker att jag vill behålla det på den här nivån åtminstone många år framöver. Bli sittande är det värsta jag kan göra. Någon löpare blir det dock aldrig av mig igen, dock en hundpromenerare. En hyfsat rask sådan hoppas jag.

Jag tänker också att jag behövde passera 50 för att både inåt och utåt stå upp för vad jag gillar och inte gillar. Jag gillar inte marknader, festivaler och stora konserter. En lokal trubadur på en uteservering en varm sommarkväll är mer min melodi. Jag gillar inte stora mingelfester då man ska chitchatta med rätt folk för att underhålla sitt nätverk. Att laga mat ihop med mina närmaste och sen sitta och tjöta och kanske spela spel eller kolla på en film ihop är mer min cup of tea. Jag gillar inte utlandsresor och resor till ställen där tusentals andra flockas. Gotland, Öland, Båstad, Smögen och Österlen går bort för mig sommartid. Off season gör jag dock gärna ett besök.

Livet är för kort för att göra saker som man borde göra eller som alla andra gör. För att fylla sitt sociala medier-flöde med rätt typ av flashiga bilder. Andra halvlek, tiden efter 50 år, är min och bara min. Jag bestämmer. Och nu har jag bestämt mig för att dela livet med en storpudel och jag älskar varje minut. (Minus de minuter morgon och kvällstid då han är överstimulerad och beter sig som en speedad krokodil 🐊 Just då är han till salu!)

Igår träffade vi en kompis i en grannkommun som har en treårig storpudel. Så stor 🤩 Mötet gick bra och det blir snart en ny playdate. De var nyfikna på varandra igår, men ingen av dem visste riktigt hur de skulle interagera med varandra.

Ett minne kom plötsligt till mig. Min äldsta dotter har alltid haft mycket integritet. Hon har nog många gånger känt sig lite annorlunda, hon har inte varit så snabb på att ta för sig och då går man ofta miste om konfekten. Lik sin pappa. När hon var liten, dvs under 3 år, åkte vi ofta på playdate med det gäng vi knöt ihop på mödravårdscentralen. Vi mammor utbytte erfarenheter och barnen lekte. Min dotter stod vid min sida hela tiden, tog inte ett steg närmare de andra barnen. Där stod hon, och där fick hon stå. Efter två timmar, då vi skulle åka hem, tog hon ett trevande steg fram för att delta. Först då.

Jag pushade henne inte, hon fick stå där. Efter ett antal playdates lärde hon sig vad som förväntades av henne och hur hon skulle interagera med de andra barnen. Jag kunde inte lära henne det, jag kunde bara skapa förutsättningar för att hon under trygga former skulle lära sig ta steget själv. Nu ska jag göra samma resa med min valp, 25 år senare.

Kram 🐘

Sattva
tors, 2023-08-03 - 11:01

@Andrahalvlek Det är inte alls svårt att uppleva saker med hund man får bara tänka lite annorlunda. Åka till ställen som funkar med hund. Att föredra naturen istället för staden underlättar såklart. Vi har inte haft svårt att hitta boenden som tar emot hund, och vi har bott på många airbnb. Vi brukar ta med oss lite extra filtar att täcka soffor etc med (våra hundar fäller nog mer än din dock). De flesta uteseveringar är ok med att man har hunden med. Enstaka ok att ta med in. Sedan är det ju lättare att vara två. Den ena kan passa hundarna medan den andra springer på toa etc. Men du löser säkert det där! Tveka inte att utforska omvärlden med hunden❣️🌷🌸

Andrahalvlek
tors, 2023-08-03 - 13:32

@Sattva Jag tänker likadant, han får följa med och vi anpassar oss efterhand. Igår var jag och yngsta dottern på ett ställe där de har kanongoda räkmackor. Jag smög in Emil under bordet på uteserveringen och sen fick dottern sitta kvar och hålla honom sällskap. Jag frågade inte ens, han störde ingen. Allt löser sig.

Kram 🐘

Sattva
tors, 2023-08-03 - 18:48

@Andrahalvlek Låter härligt! Ha ha, ja det är nog enklare att smyga in en valp än en fullvuxen hund. Min upplevelse är att så länge man har koll på sina hundar o sätter sig inte mitt i smeten så är det inga problem. De flesta kommer och erbjuder vatten.
Annars tar man bara maten/ fikat to go och sätter sig på nåt annat lämpligare ställe. Allt går att lösa🤗

Andrahalvlek
lör, 2023-08-05 - 09:22

Fullpackad. Off we go till äldsta dottern i Småländsks skogarna. Över natten. Med yngsta dottern och en snart fyra månaders valp. Det kan gå åt he… fullständigt. Och det kan gå bra. Jag väljer just nu att tro på att det går bra. Allt annat får jag hantera när det sker.

Trevlig helg allihop!

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2023-08-06 - 19:45

Det var bra att jag valde att tro att det skulle gå bra, för bra har det gått. Intensivt förstås, inga pauser för någon av oss. Dottern och hennes sambo körde bokstavligen slut på Emils energi. Nyttigt. Han klarade bilresan kanon också.

I morse när yngsta dottern vaknade sa hon ”Åh, så skönt det ska bli att komma hem. Mitt hem. Och så skönt att jobba imorgon”. Hennes fyra veckors semester är slut - och hon längtar hem till LSS-boendet/sin lägenhet och daglig verksamhet. Bästa betyget ❤️

Själv har jag ytterligare en semestervecka framför mig då jag tänker vila, vila, vila, rasta hunden, göra min styrkestreak och jobba på hemläxan från hundkursen.

Såg att @Sattva skrev om socker i sin tråd. Det är en drog som jag också tar till när orken tryter. Sockerstopp får det bli. Igen.

Ska dock vänta lite till, är inte riktigt hundra motiverad än. Plus att jag tror mer på att lägga till än dra ifrån, och det har inte funnits tid och ork för att sköta kosten alls de senaste tre-fyra månaderna. Först pga jobbet, sen pga valpen.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2023-08-06 - 20:51

I en annan tråd diskuterades begreppen alkoholist och nykterist, att det är negativt laddade ord. I boken ”Skål ta mig fan” gör författaren en stor grej av hur A-ordet inte ens går att ta i sin mun.

Ord är bara ord, det beror helt och hållet på vad man själv laddar dem med - fördomar, skam, skuld osv. Och ord går att ladda om, likväl som man kan ladda om situationer.

Jag ville absolut inte kalla mig alkoholist initialt. Min pappa var alkis, inte jag. Jag förknippade ordet med parkbänk och misär, sådan var inte jag.

Jag kunde sträcka mig till att jag hade problem med alkoholen, och jag kunde kalla mig problemdrickare, men absolut inte alkoholist.

Alkoholfri är ett bra ord eftersom det är just frihet det handlar om. Officiellt bland ”normala” dricker jag inte alkohol längre, utan jag vill ha alkoholfritt att dricka. Bakgrunden behöver ingen annan veta.

Bland forumvänner, närstående och andra icke-drickbare IRL har jag dock inte längre något problem med att kalla mig nykter alkoholist. Med den termen vet alla som hör den att jag har blivit nykter för att jag har haft problem med alkoholen.

Nykterist skulle jag dock inte kalla mig, konstigt nog. För mig är en nykterist en person som aldrig har druckit alkohol, som min äldsta dotter. Hon är nykterist - hon valde bort alkoholen innan hon ens släppte in den i sitt liv. Men som sagt - orden vi använder beror på hur vi själva laddar dem, vilka värdegrunder de får.

Jag är numer en stolt nykter alkoholist. Jag har haft problem och jag tog itu med det. Jag tog ansvar. Och jag har gjort en sjuhelsikes inre resa, som jag inte skulle vilja vara utan.

I USA sätter man upp ”nykter alkoholist” på sitt cv, det är en merit. Just därför att det kräver att man jobbar med sig själv på alla nivåer.

I Sverige är vi inte där än, allt för många arbetsgivare tror nog att risken för återfall är så hög att de inte vågar ta den risken. Med rätta, tyvärr. Uppklarningsprocenten är rätt usel på totalen.

Men skulle man räkna uppklarningsprocenten enbart på oss som slutade i tid, dvs snarare backade från stupet snarare än rasade ner till botten, så tror jag att den skulle vara rätt hög.

Det borde man prata mer om, för många förstår inte att även en högfungerande alkoholist (”jag sköter jobb och familj”) kan må hundra gånger bättre som nykter. Klara stress bättre, bli bättre på att sätta gränser och säga nej, känns större självkärlek, få bättre skärpa i skallen, bli mer chill osv. Vem vill inte uppnå sådana vinster?

Kram 🐘

Sattva
mån, 2023-08-07 - 09:45

@Andrahalvlek
Vad härligt att resan gick bra!

Hm, jag googlade nykterist, eftersom jag ju har en helt annan personlig uppfattning av betydelsen av ordet än du. Bla kom detta:
"I ordböckerna definieras nykterist ungefär som 'person som av princip aldrig dricker alkohol och ibland ivrar för att andra ska bete sig på samma sätt', medan absolutisten är en 'person som helt avhåller sig från alkoholförtäring, vanligen av princip'.
Så då har vi absolutist som ytterligare ett begrepp. Men jag håller fast vid mitt. Jag är nykterist. Blivit nykterist. Skulle någon ha samma definition på det som du, o undra om jag aldrig druckit alkohol, skulle jag säga att jag har druckit alkohol men att jag valt bort det.

Om sockret, för mig finns det nog inte att "bara droga lite", dvs äta socker då o då. I min litteratur pratar man om sockerdjävulen precis som vi härinne pratar om alkoholdjävulen. Den där djävulen är högst verklig i mitt sockerberoende o jag tar det på allvar. Har en beroendehjärna o var beroende av socker långt tidigare än alkohol. Jag går inte upp i vikt för att jag drogar med socker, och det är väl det som gjort att jag låtit det hållas. Plus att jag äter hälsosamt i övrigt o liksom tänkt att det väger upp. Men mina organ lider ju lika mycket för det tänker jag nu. Och med åldern får kroppen svårare att jämna ut, får jobba hårdare (inget jag har belägg för, men rent krasst kommer de flesta livsstilssjukdomar egter 60. Jag är 54 nu o vill inte hamna där...). Okodoki, nog om detta i din tråd😊

Ha en fin måndag! Här i stugan där vi är har det åskat o blixtrat typ hela natten. Unghunden har varit orolig, men gammelhunden har sovit sig igenom det...

Andrahalvlek
mån, 2023-08-07 - 13:33

@Sattva Jag drogar mig också med socker, och tar återfall då och då. Jag vet att om jag undviker socker och vitt mjöl helt i tre veckor så är det ingen big issue alls längre.

Men sen bjuds jag på tårta eller stressar mig till en choklad-craving och jag tänker ”äsch, lite choklad är jag minsann värd” och återfallet är ett faktum. Och en chokladbit per dag blir raskt två och glass är ju så himla gott. Gång på gång. Jag går dessutom upp i vikt. Massor.

Känns det igen? Ett solklart beroende!

Kom på en sak till. Jag är av princip emot alkohol i betydelsen att jag vägrar dricka det eftersom det är en drog som orsakar så mycket misär och elände.

Jag pådyvlar inte någon annan mina åsikter och jag har inga synpunkter på andras drickande (bara i mitt huvud), men jag är tex emot att personalaktiviter, som företaget anordnar, innehåller alkohol. Så personalfester bojkottar jag helt. (Det är så tråkigt och ledsamt att se sina kollegor sluddra och ragla.)

Jag är så pass principfast att jag inte ens skulle dricka ett glas bubbel som välkomstdrink. Trots att just det glaset knappast skulle få mig att börja dricka igen. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Inte ens lite. Lika lite som jag skulle röka lite cannabis, sniffa lite kokain eller ta lite oxycontin för att fejda ut en stund. Enda skillnaden är att alkohol är en laglig drog och socialt accepterad. Och att bruket är enormt utbrett.

Det är kanske principfast absolutist jag ska kalla mig!? Men det är för likt alkoholnamnet Absolut vodka för att kännas bekvämt i munnen.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2023-08-08 - 14:25

@Cloette Men tack ❤️ Vad glad jag blir! Jag är inte så aktiv med att välkomna nykomlingar längre, det finns liksom inte ork och energi att tugga samma saker gång på gång. Det är bättre att andra tar över stafettpinnen, vilket de gör med bravur. Som ringar på vattnet sprider sig kunskapen och insikten om alkoholens fruktansvärda påverkan vidare.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2023-08-09 - 10:22

3,5 år som nykter idag, tjoho! 🥳🥳🥳 Samma dag som min fina forumvän @tappadigen firar sin nyktra 3-årsdag. I tre år har vi kamperat ihop härinne och vi har även kontakt IRL och på Messenger. Vi och några till här under ”Det vidare livet”, inte alla IRL dock.

Det är ytterst sällan man hör talas om att någon blir igenkänd här på forumet, men just @tappadigen kunde faktiskt identifiera mig eftersom jag är så ruskigt transparent. Jag skrev ungefär samma sak här på forumet som i en lokal facebookgrupp, och då kom han på vem jag är. Vi bor i grannstäder, vad är oddsen på det liksom?

Hur konstigt det än låter så skulle jag inte vilja vara utan erfarenheten att först ha problem med alkoholen och sen sluta dricka. Tack vare alkoholstoppet har jag fått fina vänner, och jag har på djupet tagit reda på vad jag verkligen vill och inte vill i livet. Mina värderingar, vad som är rätt och fel, är mer grundade och stabila. Jag vet vad jag tycker och jag är inte ett dugg rädd att säga ifrån. Jag var rätt orädd innan också, men jag har blivit mycket tydligare. Jag håller inte tyst för ”husfridens skull” längre. Jag säger ifrån. Hit men inte längre, det här är okej, men det här är inte okej. I alla sammanhang.

Jag gör inte längre saker för att det förväntas av mig, jag gör saker som jag vill göra. (Förutom sådant som rör hushåll och åtaganden för min mamma och yngsta dottern förstås, det är inte alltid happyhappy att ta itu med men det är nödvändigt.) Jag har förstått mitt behov av både fysisk och mental vila. Jag har förstått mitt behov av fysisk aktivitet. Jag har förstått mitt behov av umgänge med andra, vilket verkligen laddar mina batterier. (Någon sa att motsatsen till missbruk är gemenskap, och det ligger något i det.) Klar blir man aldrig, men jag jobbar på det konstant. Den eviga balansen. Jag märker snabbare när balansen börjar tilta åt fel håll - och då drar jag i handbromsen och börjar sträva åt det andra hållet.

Trots svår depression och utmattning i fjol så kom jag tillbaka. Ännu starkare. Och inte en enda gång under min halvårslånga sjukskrivning fanns tanken på att alkohol skulle göra mitt mående bättre. Det fanns inte ens i tanken, jag var inte ens snubblande nära. Och det beror nog på att jag hade 2 nyktra år i ryggen då. Vägen tillbaka för mig var istället SSRI-medicin och regelbundet (nästan schemalagt) umgänge med nära och kära. Så tog jag mig tillbaka till livet igen.

Kram 🐘

vår2022
ons, 2023-08-09 - 15:26

@Andrahalvlek Hipp hipp hurra för 3,5 år idag!🥳🤩🌺. Wow! Så himla härligt att livet vänt så fint från din djupa depression och att du inte ens var snubblande nära att ta till alkohol då. Förhoppningsvis beror det på att din hjärna inte triggades till att dricka efter den långa tiden innan då du varit nykter och det är du som styr i ditt liv. Sedan har du bytt till en annan tjänst du trivs med, gått upp i heltid och fått människans bästa vän, Emil, i ditt liv också. Och förstås en massa nya lärdomar och erfarenheter samt hjälper och är ett fint stöd för så många här på forumet.

Njut och var stolt över dig själv❤️

Andrahalvlek
ons, 2023-08-09 - 15:43

Att jag inte drack under min sjukskrivning var nog ren överlevnadsinstinkt. Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger (2007, 2018, 2022). Varje gång har jag spontant helt slutat dricka redan i början av sjukskrivningen. För att jag direkt märkte att alkoholen stillar skallen några timmar men ångesten kommer tillbaka mitt i natten, etter värre.

Som om ångesten liksom har en viss volym och att alkoholen kan täppa till läckan ett tag men förr eller senare går ”lagningen” sönder och då väller ångesten över mig med enorm kraft. Jag visste att det funkade så. För mig i alla fall. Och mitt i min sjukdomsdimma så fanns det en liten klok hustomte som påminde mig om detta.

Så svår depression har aldrig förknippats med alkohol för mig. Tvärtom. Lättare depressioner eller nedstämdhet är dock lättare att dricka på - och man får betala dyrt för det mitt i natten eller nästa morgon. Alkoholen funkar bara som att proppa hushållspapper i hålet på en flaska med kokande vatten. Ytterst temporär ”kork” som snabbt luckras upp och då kommer det skållheta vattnet sprutande över en.

Då är det bättre att den där flaskan med kokhett vatten får ligga och sippra lite i taget, på en nästan hanterbar nivå. Liknade jag just ångest med kokhett vatten i en flaska? Ja, det kan man kanske likna det vid. Det är fruktansvärt obehagligt att få över sig. Man svettas, huden bränner, man kan inte sitta still, vill krypa ur sitt skinn. Och man får fula ärr som man får lära sig leva med.

Kram 🐘