av Onkel F

Onkel F
mån, 2023-10-16 - 15:40

@Varafrisk Det känns bättre när man får sätta ord problemet. Man får lite distans och kan se det för vad det faktiskt är.
Jag tror att orsaken till att jag valde att ta ett återfall var både informationen jag fick av läkaren och hur den presen- terades. Läkaren var stressad och halvsprang hela tiden och avbröt mina frågor med färdiga svar för han "visste " ju vad jag tänkte fråga. På min sista fråga om när ingreppet kommer att ske svarade han, redan halvvägs ute ur undersökningsrummet, "Det blir när det blir". Jag har aldrig träffat på någon som arbetar inom vården med en så total avsaknad av empati. Ingreppet kommer att påverka min sexuella förmåga och bilden av mig själv som man resten av livet. Jag kan tycka att läkaren som man borde förstå mina tankar runt det.

Nu till det verkliga problemet! Jag har druckit vin hela helgen. Både fredag och lördag har jag suttit och fyllnat till och somnat framför tv:n. Jag drack upp det sista av vinet igår. Jag mår skitdåligt och ringde till jobbet och sjukanmälde mig imorse. Ändå sitter jag och funderar på om det verkligen vore så farligt att köpa mer alkohol. Bara idag också, bara lite..
Jag tror ju inte ens själv på att det bara blir idag, bara lite. Alkoholen nyper tag i mig direkt, och det blir bara värre ju längre jag låter det gå innan jag kan bryta mitt missbruk. Jag vet ju redan allt det där och jag vet vad jag behöver göra.
Varför ska något så enkelt vara så svårt?

Vinägermamman
mån, 2023-10-16 - 17:14

@Onkel F Hej! Gladdes så för dig i somras när jag läste att du klarat ett helt år! Otroligt bra jobbat💪🏻. Himla tråkigt med din situation nu och en sådan empatilös läkare. Starkt av dig att berätta här. Kanske kan det vara bra för dig att prata med någon om dina känslor och tankar. Att du kan se på situationen konstruktivt/accepterande på något sätt? Nää, du ska INTE köpa mer A! Kom igen nu, stryk ett streck över helgen som om den aldrig varit! Du är värd att fortsätta ditt liv utan A. Kram❤️

Sisyfos
mån, 2023-10-16 - 22:47

Tråkiga nyheter OnkelF, men bryt din onda cirkel nu. Du har makt att göra det, i alla fall nu, det tror jag. Det stora problemet är kanske då att du sitter där med dina tankar om operation och hur det ska bli utan att kunna lindra med ”medicin”. Om man ska vara krass så kan du inte supa bort problemet och chanserna att en operation går bra ökar avsevärt om man varit nykter innan, eller riskerna minskar är det nog egentligen. Väldigt tråkigt att du fick så dåligt bemötande då att du lämnades där med all oro och alla frågor. Så det är inte konstigt att du tog till en gammal beprövad flyktmetod, men vi vet ju alla att den inte hjälper. Slå inte på dig själv, bryt, bryt ihop och res dig upp igen. Det blir bra!

Onkel F
tis, 2023-10-17 - 00:22

@Vinägermamman @Sisyfos Tack för era svar, jag uppskattar verkligen er feedback. Ni har så rätt, båda två.
@Sisyfos Man behöver se krasst på realiteter ibland. Jag tycker om din analys om att man inta kan supa bort problemet. Det är precist det som det handlar om. Verklighetsflykt fungerar inte
Men det är svårt att tänka konstruktivt om någon säger att han kommer att skära av dig snorren. Ett mansspecifikt problem kan jag tänka mig, Jag vet inte, men känner ni kvinnor något liknande? En känsla av att inte duga för reproduktion?

Kennie
tis, 2023-10-17 - 22:16

Hej, tror många som går in i klimakteriet upplever en känsla av förlust. Men som med alla omställningar lär man sig omvärdera och inser att ens värde inte består i att kunna sätta fler barn till världen. Andra förmågor stärks, vi blir klokare och mer empatiska tror jag. Inte så lätt att se det positiva direkt, men förr eller senare påverkas vi alla av vårt åldrande, så vi får göra vårt bästa.

Sisyfos
tis, 2023-10-17 - 22:54

Intressant fråga med troligtvis många olika svar. För kvinnor tar ju möjligheten till reproduktion slut mer tydligt. Sen är väl mansrollen i sig mer förknippad med ”erövringar” ibland och kanske är det svårare att acceptera som man, men jag tror att de kvinnor som jag känner som har opererat bort livmodern också har känt en viss oro och identitetslöshet. En sak som är lättare sagt än gjort är ju att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Om man letar hittar man nya vägar, tar sig framåt. Ofta finns det också en mening som man ser i efterhand. Det är väldigt lätt att säga och det kanske inte ens behöver bli så illa som du tror just nu. Ofta är ovissheten det värsta. När man står inför faktum är det lättare att gå framåt, det beror lite grann på hur man är som person, eller hur man väljer att vara. Du har klarat många prövningar och kommit långt i ditt jobb med dig själv. Du klarar det hör också, men det är fullt förståeligt att du oroar dig. Dock tror jag att du har alla möjligheter att stolt. gå vidare.

Amanda L
ons, 2023-10-18 - 11:37

@Onkel F Hoppas du inte tar till A. Det förvärrar ju ångest och oro.
Det behöver inte heller leda till enbart elände. Som man blir man ju uppfostrad till att vara den som är viril och penetrerar, men som kvinna vet jag att det oftast är andra sätt och andra saker som är så mycket viktigare för kvinnor.
Inkänning, ömhet, humor. Det finns mycket som uppskattas mer hos en man. Sex kan ju också utföras på olika sätt.
Försök att inte se allt i svart och fimpa framför allt alkoholen!
Det är ju verkligen inget tilldragande! ❤️😀

Onkel F
lör, 2024-02-17 - 17:31

"Slutat dricka utan nedtrappning"
En ganska missvisande rubrik, eller hur?

Fyra månader sedan jag tog återfall och jag har inte varit nykter många dagar under den här tiden. Jag dricker på precis samma vis som innan jag sökte hjälp på beroendemottagningen.
Jag ”sköter” fortfarande jobbet, men man presterar ju inte på topp när man druckit kvällen innan.
Fan, jag lovade ju mig själv att jag aldrig mer skulle må på det här viset, ändå är jag här!

Det är lite synd att Sisyfos är upptaget som nick, annars hade det passat mig utmärkt. Att försöka nå en hållbar nykterhet är ett jäkla sisyfosarbete, åtminstone för mig. Så fort jag tror jag har baxat upp stenen så tappar jag greppet och får börja om igen.

Jag har hela livet ställt in mig på att gå i pension vid 65, och om några månader måste jag ta beslutet om jag skall göra det eller jobba vidare.

Jag har haft ett tidvis ganska fysiskt tungt arbete hela livet, och det börjar kännas i kroppen. Jag har smärtor lite här och var på grund av förslitning som kommit med åren.

Den bransch jag jobbar i genomgår en stor förändring just nu, så det är mycket nytt att lära.
Tyvärr känner jag att jag inte är lika nyfiken längre. Jag har inga problem med att ta till mig nya kunskaper och sätt att arbeta, men jag gör det för att jag måste. Inte för att jag är nyfiken och vill utveckla verksamheten.
Det här säger mig att jag borde gå i pension och lämna över till nya krafter.

Å andra sidan är jag livrädd för att sluta jobba. Vad skall jag göra med all ledig tid? Risken är att jag känner att jag kan dricka hur mycket jag vill när jag inte har några ”måsten” längre.

Jag vet inte hur jag skall hantera situationen, allt jag vet är att jag måste börja arbeta aktivt igen för att sluta dricka.

Sisyfos
sön, 2024-02-18 - 08:32

Aj, aj, aj OnkelF. Det var tråkigt att höra. Ja nog sjutton kändes det som ett jäkla Sisyfosarbete. Jag skulle gärna donera nicket till dig, men vet inte om det skulle hjälpa. Jag ångrade ibland nickvalet, vem vill ägna sig åt ett sånt tröstlöst arbete. Grymt avundsjuk på de som baxade upp sin Sten upp på toppen direkt och fick den att stanna där. Men till slut så.
Du beskriver nu att du tappat din nyfikenhet och lust… jag tänker att det skulle kunna vara en följd av ditt drickande. Du vill inte dricka, ändå gör du det och det är SÅ nedslående och dåligt för psyket. Jag höll ju på att meka fram och tillbaka och insåg att jag nog inte alls mår bra av alkohol. Alltså psykiskt efteråt, även om det är mindre mängder. Det finns ju fler hör som skriver samma sak, Pianisten t. Ex.
Jag tycker att du ska ta din oro på allvar om att sluta jobba. Såvida inte det är jobbstress och trötthet som bidrar till att du dricker.
Du var nykter så länge. Ta antabus om du kan och gör det igen. Och varför dricker du?
Var det att du blev orolig och maktlös, full av känslor när du pratat med läkaren? Eller nåt annat?
Jag tror att för de allra, allra flesta av oss så räcker det kanske inte att förstå och begripa att alkohol är ett farligt gift. Det är ju inte så att vi har missat just det, men jag tror att man måste ha fattat vad som triggar ens eget drickande och vilka effekter det får. Kemiska effekterna är en sak, men man måste också förstå valet och arbeta förebyggande. Förlåta och först valet man gjorde när man började om. Det fanns i ett sammanhang och man behöver se det. Det du vet är att du KAN bryta. Det är jobbigt, men du har gjort det förr. Chansen att du mår bättre utan är väldigt stor.
Lycka till nu! OnkelF finns det säkert nån seg gammal gubbe som heter också.

Varafrisk
sön, 2024-02-18 - 09:14

@Onkel F Åh så tufft men så gott att du skriver och berättar om inte så kan det iaf lätta lite på trycket❤️

Jag tänker att du vet och kan allt det är inte där skavet ligger. Var inte du och jag lite av samma skrot och korn? Antabusen hjälpte mig att vara nykter men mitt ”där” hade inte landat inom mig. Jag var trött på alkoholen likväl drack jag. Jag lade stor möda på att leva dubbelliv men till slut orkade jag inte längre. Jag var rädd också om min hälsa. Jag hade ju fyllt 60! Jag vet att du kan och att du kommer komma dit. Om du kan lyckas sluta före du blir pensionär vore ju det guld för att vara ledig jämnt är ju riskfyllt för oss beroende. Är det hjälpsamt m antabus så ta det för att få vara nykter. Sök hjälp! Du är ju världens bästa Onkel F och jag önskar dig ett nyktert liv🙏🏻

Kram ❤️

Andrahalvlek
tis, 2024-02-20 - 07:59

@Onkel F Kan du kontakta den där sköterskan som du bondade så bra med? Prata med en terapeut om ingreppet som ska göras? Förstår att det oroar dig massor. Just nu skjuter du allt framför dig, och så kan det kanske vara ett tag. Lyssna på ”skål ta mig fan” och ”I can stop you drinking”. Helt förbehållslöst. ”Skål ta mig fan” har jag nog lyssnat på 30 gg. Hade den som insomningsljudbok det första året. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta.

Kram 🐘

Onkel F
tis, 2024-02-20 - 20:56

@Sisyfos Näe, att byta nick är nog inte lösningen😄

Javisst är det så att alkoholen påverkar sinnesstämningen och psyket negativt. Man blir avtrubbad. Även känslomässigt.
Min niece ringde för ett par veckor sedan och berättade att min äldre syster avlidit. Jag blev förvånad över min reaktion, eller kanske min brist på reaktion. Det var bara Jasså jahaja, en axelryckning. Normalt är jag lite av en känslomänniska som har nära till gråt oavsett om det gäller något sorgligt eller vackert.

Jag vet inte riktigt varför jag dricker. Kanske det faktum att jag börjar närma mig pension är en del av orsaken. Mitt arbete är en väldigt stor del av min identitet och mitt liv. Vem är jag när jag inte behöver gå till ett arbete längre? En tanke som skaver.

Det fanns en period på jag skrev dagbok för att försöka förstå mekanismerna bakom mina återfall. Det var ganska bra, jag kunde gå tillbaka och försöka se vad som lett fram till återfall, sug osv.
Det är, som du skriver, viktigt att se och förstå sammanhanget som triggar.

Onkel F
tis, 2024-02-20 - 22:06

@Varafrisk
Det finns onekligen likheter!
Jag tror inte Antabus är svaret för mig. Jag har försökt med det flera gånger men alltid fallit tillbaka förr eller senare. Jag behöver en annan lösning.

En rätt klurig farbror vid namn Albert Einstein lär ha sagt något i stil med "Ett tecken på idioti är att upprepa exakt samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat utfall".

Jag har börjat gå på AA-möten igen, även om det börjar bli lite pinsamt att inte kunna redovisa nykter tid. Den känslan finns bara inom mig själv, mina olycksbröder och -systrar visar snarare prov på större engagemang och omsorg för att stödja mig.
En av dessa har talat om för mig att hen inkluderar mig i sin morgonbön och ber att jag skall bli nykter igen.
Det förpliktigar. Det känns nästan som om jag sviker hen och hens större kraft när jag inte förmår ändra mitt beteende.

Ha! Jag är inte bara världens bäste Onkel F, jag är den ende. Världen som vi känner den klarar inte av mer än en sådan som mig åt gången!🤣🤣🤣

Tack Varafrisk!

Onkel F
tis, 2024-02-20 - 22:32

@Andrahalvlek
Tyvärr verkar det som om man måste återkomma till samma behandlare inom tre månader, annars blir man tilldelad någon som har mest tid. Synd, för min lilla pepparkaksgumma var helt underbar som behandlare.

Jag har beslutat att avstå från ingreppet. Ingen jävel sätter en kniv i min dronk!
Skämt åsido, jag hade förväntat mig att man skulle utreda hur mitt tillstånd har uppkommit.
Istället blev jag erbjuden en "skönhetsoperation".
OK, det kanske är kul at ha snyggaste dronken i kvarteret, men för mig framstår det som könsstympning att utföra ingreppet!

Jag lyssnar inte på böcker, jag är den sort som går till biblioteket och lånar böcker, remember?
Skål, ta mig fan har jag försökt läsa, men orkade bara med några kapitel. Den sade mig ingenting.

Att nöta nyktra fakta och att analysera vad som gör att man dricker tror jag är absolut nödvändigt.
Liksom att inse att det är allt eller inget när det gäller alkohol.

Sisyfos
ons, 2024-02-21 - 07:48

Måste bara tipsa ändå: appen Biblio används av våra bibliotek och där kan man låna e-ljudböcker. Jag lyssnar just nu på ”jag som var så rolig att dricka vin med” - av Rebecka Åhlund - vet inte om jag kan rekommendera just den, det flödar mycket alkohol i den. Så mycket att JAG får en rejäl avsmak, men det beror kanske på vilket skede man är i.
Tidigare hade jag kanske kunnat tänka att mitt drickande inte var så farligt ändå jämfört. Å andra sidan tycker jag att det är hyfsat tydligt vad som gör henne till alkoholist - eller snarare vad hon behöver jobba med och förändra för att inte falla tillbaka.
Ska du ändå förändra, kanske du ska ge det en chans att prova att lyssna på en bok ändå. Eller lyssna på närvaropoddden eller alkispodden. Har du sett Lerum på Lofoten förresten? Jag tyckte det var så underbart när en av dem beskriver känslan när han går på fotboll nykter. Jag har faktiskt aldrig fattat varför man ska dricka i såna sammanhang, men det var kul att han sa det.
Men nu tillbaka till drickandet. Det viktiga nu är att få ett stopp - för det vill du väl? Du har brutit förr och kan göra det igen. Är det tvättmaskinen i huvudet du vill ha tyst på? Den låter ju bara högre och högre ju längre du håller på.
Det brukar inte ta jättelång tid att få den tystare. Eller att ångesten avklingar, eller att suget avtar, eller…
Du beskriver två saker som skulle kunna vara triggers för mig - oro för hälsan/ingrepp och ovisshet och behov av beslut inför framtiden. Det i kombination med trötthet, skulle kunna leda till att jag började dricka mer tror jag. Men det skulle ju rent krasst inte bidra till något annat än att jag även skämdes för att jag dricker. I AA kämpar de på med sina steg och jag tänker att det som är vinsten med stegen är att de får verktyg att se och hantera sånt här. Man måste komma åt ursprungsproblemet och hantera det.
Du har gjort det förr. OnkelF låter förövrigt lika segt som den där Sisyfos med sin sten. Varken du eller jag är på ruta 1 om det skulle bli ett återfall. Du har en hel del verktyg och en hel del insikt i bagaget nu. Halvvägs framme skulle jag nog säga ändå. Lycka till!

Lora
ons, 2024-02-21 - 22:12

@Onkel F Tänkte på detta med att sluta jobba. Finns en dokumentär på Netflix -
Lev till 100: De blå zonernas hemligheter.
Här får man inblick i hur de lever som lyckas nå 100 på ett antal platser i världen. Man får sig en tankeställare.
Dessa jobbar ofta typ hela livet men senare i åren reducerat i tid. Typ halvtid. De har ett sammanhang. Det måste ju inte vara med det man gjort hela livet. Kanske byta till något du verkligen brinner för? Passa på.

Onkel F
ons, 2024-02-21 - 22:40

@Lora
Jag är inte helt säker på att jag vill bli 100 år 🙂En gammal gubbe torr som fnöske!
Skämt åsido, om det kan ge idéer om ett bättre liv kan det vara intressant. Jag får kolla upp dokumentären.
Just detta med att ha ett sammanhang tror jag är livsviktigt om man går i pension.
Har man inte det så tror jag att man dör själsligen, sakta men säkert.