Jag misslyckas gång på gång. Var helt nykter under julen och juldagarna, det var fantastiskt skönt. Alla i familjen mådde bra och kunde hitta på saker tillsammans. Sedan var jag ensam hemma en dag och då började jag dricka igen. Nyårsafton var lugn, vi hade folk hemma och allt var bra. Imorse, när min man var iväg på ett ärende, drack jag fyra öl på stående fot. Gick sedan och la mig. För att jag visste exakt hur det blir; nu är jag nykter och har världens ångest. Har gått promenader och försökt uppehålla mig, men jag pendlar mellan att vilja dricka mer och att bara må dåligt och hata mig själv. Hur kan jag fortsätta att hålla på så här? Hur är man funtad för att gång på gång göra sin familj så illa

@ISE Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Håller ihop ett tag och sedan passade jag på att både gömma och dricka när maken var ur synhåll. Smygdricka för att hålla ångesten borta, även innan den slagit till men drack i förebyggande syfte. Tog återställare i förbyggande syfte. Ändå ångest och självhat. En ond cirkel som var svår att komma ur och som blev allt mer självdestruktiv. Till slut orkade jag inte med, kände som att jag skulle gå under och skammen av att leva i detta smygande. Jag blev förvånad över hur ångesten som alkoholen framkallade förvann efter första veckan som nykter. Det lättade om jag minns rätt vid femte dagen. Det blev så otroligt tydligt att det var alkoholen som förvärrade och orsakade så mycket ångest, oro och självhat. Det var en otrolig lättnad att känna hur detta släppte som nykter. Trodde inte riktigt att det var sant. En stor börda som släppte.

Försök att på alla sätt få till en nykter vecka och känna skillnaden. Det är tufft men det går! Drick massor av vatten, hitta något gott att tugga på, aktivera dig med fysisk aktivitet så att du tar ut dig lite, ta hjälp av din man för att pusha och stötta dig. Kämpa på, bit ihop och ge det en chans! Det är så värt! När alkoholen kommer ur kroppen vänder det.

Kram❤️

Hej ISE, vet inte om du minns mig med vi skrev lite till varandra för ett år sen. Lika jävla bedrövliga och nedsupna… jag la av att skriva här, skammen var så oändligt stor. Alla var på dag 7,10,30 och 45. Själv kom jag på min höjd till dag 2… har supit kopiöst det här året, typ två vinare om dagen. Sköter om mina barn.. är en bra och fin mamma.. men de förstår ju. Har bönat och bett jag ska sluta. Men vet du, nu är det nog. Jag har tagit hjälp. Gick till min husläkare, fick ett oxascsnd schema första sex dagarna för inte åka på den vidrigaste abstinensen. Och jag är på dag 7, utan oxascsnd och ingen abstinens. Känner mig stolt. Bestämt mig att ta 3 helt vita veckor, dvs 21 dagar för att sen ta beslut om min framtid. Men väldigt skönt slippa ångesten på morgonen. I mitt fall hade jag dragit iväg märkliga sms, pratat packad med olika människor… hade jag klarat mig från dessa fadäser så hade jag ångest för sakens skull ”att jag druckit”. Vet du - det går… det finns hjälp att få. Kan inte du ta mig i hand så vandrar vi ihop? Kram till dig 🤗

@ISE Känner igen mig i din beskrivning.
Smygdrickandet för att för en stund må bättre men det blir värre.
Jag drack för att döva ångesten men det blev bara värre. Man kan säga att mitt dåliga mående berodde mest på alkoholen. Nästan hela förra året kämpade jag nykter ett tag o sedan igång igen. Jag inser att jag mår bättre utan A. Och tomhetskänslan minskar ju längre tiden går och energin blir bättre både privat och på jobbet. Den onda cirkeln går att bryta och jag hoppas du får det stöd du behöver.
Ta hand om dig ❤️🙏

@Lonely Man @Me @vår2022 tack för era stöttande ord. Det känns som sista chansen för mig nu. Igår bad jag, igen, att min man skulle läsa på forumet för anhöriga, jag tänkte att det skulle hjälpa honom och i förlängningen vår situation. Det står tyvärr huvudsakligen att man som partner bör vara stark och lämna sin alkoholiserade partner. Så nu hänger allt på mig. Hade det varit en annan sjukdom, där jag inte får skylla mig själv, hade det inte låtit så

Det där med att skylla sig själv är problematiskt. Jag tänker att när man väl är beroende så handlar det inte längre om att skylla sig själv. Däremot att acceptera sin sjukdom och ta emot vård för att bli frisk. Är man redo att göra det tror jag de flesta anhöriga står kvar och stöttar.

@ISE Hur mår du idag? Jag har inte varit inne på anhörigsidorna och läst ngn gång men är intentionen att man ska lämna sin partner som är alkoholberoende? I min behandlingsgrupp och på NA-möten finns det flera personer som pga sitt beroende har förlorat partner/äkta hälft/sambo/partner.
I samtal m kurator på rådgivningscentrum och under min behandling har man alltid pratat om hur viktigt det är att den man lever med får kunskap om hur ett beroende fungerar samt om den anhöriges egna roll.
Jag instämmer i Kennys ord, det handlar inte om att skylla sig själv utan acceptera sjukdomen.

Kram🤗

@ISE Det lät kanske inte så bra vad jag skrev. Jag menar att visst kan ens drickande bidra till att man blir lämnad men det är så viktigt att anhöriga lär sig hur sjukdomen/beroendet el vad man nu vill kalla det för. Att förstå att det är inte bara sluta dricka, att man kan behöva vård och stöd/hjälp.

@Kennie @Varafrisk Det var så jag tänkte, att min man skulle få kunskap, stöd och inte känna sig ensam. Ibland önskar jag att man hade en annan sjukdom som syns och som inte är belagt med skam. Jag har pratat med mina anhöriga och min mans familj det senaste halvåret, och det fast jag skäms. De blev ledsna och hade inte förstått. Pratar med min mamma dagligen då hon verkligen vill stötta mig.

@Me Hur går det för dig? Du skrev att du hade oxascandschema mot abstinensen, är det tänkt att du ska klara av att vara nykter sedan, utan medicin mot suget, eller antabus?

@ISE
Hej,
Jag funderar på om det har vore ett alternativ för dig? -admin redigerade bort länk till kurs anordnad av My Skarsgård-
Funderar nämligen på det själv. Det är kanske dyrt, men det är det värt.

@ISE Anhörigsidorna uppfattar jag emellanåt som lite svartvita. Det kan säkert ha att göra med hur långt gången ens partner är. Att det gått rätt långt för många som beskrivs där. Jag känner själv inte igen mig av det jag läst på anhörigsidorna. Sedan blir nog inte alla så medberoende. Om man klarar att sätta gränser och inte "ta över" ens partners mående upplevs kanske inte situationen så destruktiv? Vissa har nog lättare att separera sina behov kontra sin anhörigs än andra. Har ju själv vuxit upp med förälder som drack. Det är inte alltid så enkelt men skulle inte säga att det påverkat mig så negativt som jag upplever beskrivningarna under Anhörigsidorna. Kanske en del beror på att missbruket inte riktigt påverkade personen negativt 24/7. Snarare lite mer som du beskriver din situation. Att en hel del faktiskt fungerar. Det har inte spårat helt. Du sköter ju ditt jobb och barnen verkar ju ok. Sedan kan man förstå att din familj är orolig och inte riktigt fattar problemet. Det är ju inte ens lätt för en själv att förstå varför man korkar upp så hur ska då andra fatta?

Upplever en brist i detta forum. Att man lite missar hur skam påverkar ett missbruk och att det finns för lite kunskap kring motsättningar mellan en medberoendes ilska / frustration kontra den beroendes fotboja i form av skam. Dessa känslor är enligt mig inte kompatibla i en övergångsfas. Man måste förstå hur dessa påverkar relationer vid missbruk. På något sätt skulle detta behöva förklaras mycket bättre för att man ska nå varandra och påbörja frisk kommunikation baserat på ömsesidigt förtroende/förståelse/respekt för dessa båda motsatser (frustration kontra skam). Alltför ofta ser man att det skrivs att det inte går. Bara lämna... Själv har jag absolut inte den inställningen. Det går. Man måste bara våga kommunicera öppet på ett respektfullt sätt så man når varandra. Våga ta sig förbi skam och frustration. Respektera och se varandra. Inse att inga relationer är enkla. Man måste jobba för att uppnå fungerande relationer. Detta oavsett missbruk eller ej. De är ju trotts allt rätt få som klarar få rätsida på ett livslångt äktenskap som är givande. Detta oavsett om det finns aktivt missbruk eller ej.

Hej ❤️ Det går fasen bra… vågar inte säga det, är på dag 10. Har inte varit nykter så här länge på de säkert 10 år… men jag behövde hjälp klara den värsta abstinensen. Nu blev det med benzo, det hjälpte mig… vet många tycker den vägen inte är bra att gå… men jag hade inte klarat en avgiftning själv eller sluta abrupt annars. Drack två vinflaskor om dagen, senaste året… Får nåt riktigt sug efter A varje dag, men det släpper efter typ en halvtimme. Man får bara stålsätta sig och tänka på hur härligt det är att vakna fräsch på morgonen… att inte sluddra framför barnen eller skicka nåt pinsamt sms… Jag kör nån kur för att rena levern jag hittade på nätet, det är säkert bullshit men känns väldigt bra. Den här gången är jag motiverad, jag SKA klara det. Jag var så himla beroende, eller är, men grejar jag det så gör du det… och, jag har blivit lite snällare mot mig själv efter några nyktra dagar. Jag har varit en full mamma stundtals, men ändå en bra mamma som gjort allt för mina barn. Jag kan inte ändra på det som varit, utan bara börja göra bättre. Vi är bra fina personer… vi måste bara börja älska oss själva. Mitt självförakt har varit enormt. En jobbig grej fortfarande är sömnen… framförallt efter jag slutade med benzon efter 7 dagars nykterhet. Men nu vet jag att det inte är farligt längre att bara sova 3 timmar per natt och att tankarna går bananas. Jag kommer inte få DT. Att vara trött en period har ingen dött av. Kämpa gumman! Jag följer dig!!! Du grejar det. Och här kommer en stor kram

@Cinamon @Lora @Me Tack för era ord. Ibland vet jag inte vad jag ska skriva, men jag vill att ni ska veta att jag läser, och läser igen, och tar till mig. Blir stärkt,och berörs av er. Idag är jag ledig, det brukar bli svårt att inte svänga förbi Systemet, men jag ska verkligen kämpa. Det kanske blir mitt år igår.

Hej! @ISE,
Nu är det ett nytt år och den första lördagen och allt. För inte så länge sedan hade bänken här varit full med tomburkar och flaskor och fokuset hade varit inställt på att ta sig till bolaget. Det känns bra att man inte känner något sådant behov just nu. Hoppas att du också får lite lugn och ro så att du slipper ifrån alkoholen som är så jobbig att ha som last att släpa på. Kommer ihåg vad jag konkade runt på flaskor och burkar jämt i min ryggsäck. Det var rejäl vikt i den för det mesta. Men har märkt att man nog tappat lite muskler i armarna när man nu i över två månader inte behövt bära på en massa tunga drycker jämt och ständigt. Får kanske börja att köra lite med armstärkaren har jag funderat på för annars så rostar man väl ihop helt och tappar alla muskler liksom.
Ha en fin lördag kompis!

Hej igen @ISE, kom just på att det ju är helg - Trettondedag jul alltså. Tänk att man hade missat det fast man dragit på almanackan och allt. Det känns faktiskt lite stort och hoppfullt att man inte håller stenkoll på dagar då bolaget har öppet eller stängt. Det börjar kanske så smått att bli lite mer normalt i ens tidigare totalt förvirrade hjärna.
Har inte ens i år kollat in några nyheter heller, tycker mest man blir trött av allt käbbel och bråk som det är ute i världen och väl även här på hemmaplan. Kollar mest in termometern utanför fönstret nu, och den säger att det är minus 24 grader i skrivande stund. Det är inte direkt promenadväder om man så säger, men som sagt...
Ha en fin dag!

@Flarran Ja,visst är det härligt, att inte tänka o planera alkohol hela tiden. Det strävar jag verkligen efter. Igår snubblade jag, men tog mig upp. Idag har jag planer för eftermiddagen med mina tjejer och det vill jag inte förstöra.