Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar.
När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig.
Vet inte riktigt hur jag skall klara mig utan att dricka när jag vill fly från mig själv eller livet, men jag vet att jag verkligen vill vara nykter.
Fick en dikt i dag av en riktig god vän, tänker dela den med er så här Kent Anderssons

Steget

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,
en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet
en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste få fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

kalla

Igentligen är det inte så mycket beroende utan mer vanor som är svåra att bryta. Mina fredagar har sett ut på ett visst sätt i många år. Fixa lite papper för jobbet på morgonen, sen städa undan och åka och handla. Sen kommer belöningen, men nu sprickar allt på att jag inte hittat någon ny belöning ännu.

Sen håller alkospöket på att tjata inne i huvudet, klart du skall ha lite vin. Nu har du ju hållt upp så länge osv. Konstigt nog kniper den igen kl 18 när bolaget stänger, så det är väl bara bita ihop.

Har ni andra långa diskutioner inne huvudet om att dricka eller inte, eller håller jag på att bli knäpp. Känns ju som om man är två personer en som mår bättre än jag gjort på flera år, som skall börja en kurs på måndag vilket skall bli jätte kul och som kommer göra mitt jobb roligare. Och så den andra som bara vill dricka vin och förstöra allt igen.
Tror jag skall dra på mig regnstället och gå ut i skogen och hämta lite energi//Kram Kalla

Lilja-12

Först och främst:Så SKÖNT och BRA att du fixar vara nykter!! SÅ starkt!!

Kampen är större ibland och mindre ibland, jag vet..

Fredagskampen (fast jag har haft den alla dagar bolaget haft öppet, det där med att inte dricka i veckan har jag aldrig fattat...)men iallafall, KAMPEN, eller tjattret i skallen, ja du, värre än en riksdagsdebatt!
Å ena sidan "bla bla bla bla" Å andra sidan "bla bla bla bla"

TIMMAVIS har jag kunnat haft kampen! Sen, precis som du skriver, när bolaget stängt, puh! Då kan man andas ut! Och då har jag tänkt att kanske jag inte ÄR beroende, eftersom jag inte får svåra abstinensbesvär och jag "kan" ju vara utan...hmmm..självbedrägeri..

Min alkoholterapeut har förklarat för mig att den inre striden handlar om min egen person, Lilja, och min missbrukarpersonlighet. Den inre konflikt står mellan dessa två och då man "ger upp" och dricker så vinner missbrukarpersonligheten och man upplever lättnad, åtminstone tills man blir för full, säg de första två tre vinglasen.

Det är därför man måste kapitulera. Ge upp. Bara så kan Lilja få växa.

När jag fick denna inre konflikt beskrivet för mig upplevde jag en enorm lättnad!
Jag ÄR alltså inte schitzofren (hur fasen stavas det?) utan alkoholen skapar denna kamp.

Nykter vecka 5, mår SÅ mycket bättre men vet att innan dagen är slut kan jag ha ramlat, MEN!! Faktum kvarstår att när jag fick detta beskrivet har jag blivit lugnare. På nåt sätt har jag gett upp att fundera utan VET att oavsett om jag är beroende, alkoholist eller "bara" riskbrukare har jag druckit på mig ett problem.

Så har jag också beslutat att aldrig säga "nu ska jag aldrig mer dricka1"
Jag skulle bli galen! Bara en liten stund i taget ibland.

Det har tagit mig EVIGHETER att förstår detta "en dag i taget" på djupet!
Ibland har jag tyckt det varit tjatigt på AA: "jaja, en dag i taget, himla tjat, vaddå en dag i taget, jag är väl lika törstig för det?!" (ilsket knorrande för mig själv..)

Men NU har myntet ramlat ner och jag FATTAR!
Jag blir tokig av att fatta ett livslångt beslut, det bara GÅR inte!
Men vetskapen om att alkoholen förstör för mig, att jag har en inre konflikt och att jag NU fattar beslutet att INTE DRICKA hjälper väldeliga, iallafall nu.
Och då blir det ett annat lugn..

En sån lång utläggning kalla, men så ser jag det med anledning av fredagssug..

Och njut nu alla forummare, när vi ser lila kassar eller bibar hemsläpade; visst är det SKÖNT att det inte är VI?!

Kram till alla ute där och snyggt jobbat kalla!

Kram, Lilja

kalla

Skönt att veta att man inte är tokig eller rättare sagt inte mer än vanligt :D //Kram Kalla

Annelie 60

gärna i regn med stövlar och regnställ gör underverk för humöret. Aldrig är jag så lycklig som då så det låter som en jättebra idé. Hoppas du får en skön och fridfull helg!

kalla

Nu har min mp (missbrukarpersonlighet) som Lilja skriver om, stämplat ut för helgen. Tjattret i skallen har tystnat det gör den jäkeln så fort bolaget stänger, måste säga att mp är duktig på klockan.

Med en viss stolhet kan jag säga att jag klarade det och vann denna gången, men vi skall väl gå fler ronder. Men nu skall jag njuta av solen, våren och att sädesärlan landade på gårdsplanen i dag och att då är våren här på riktigt.
Kramar till er alla som kämpar på där ute//Kalla

Skatan

Det var länge sen sist! Men jag är "kvar", TIO veckor nu! Jag är så glad över det! Härligt Kalla, att läsa din tråd. Du verkar så MÅLMEDVETEN och jag känner igen mej, förstås; STRESS är det jäkligaste att hantera, tycker jag. Man blir så väldigt sårbar.. Men efter att ha läst Allan Carr "Äntligen full kontroll" föll alla bitar på plats, äntligen trillade poletten ner och jag känner mej verkligen FRI! Jag VILL det här! Är glad och tacksam för det! Många styrkekramar till er alla från Skatan som flaxar fritt!!

Stigsdotter

...den där jobbiga tjattrande rösten. Jag blir så trött!!! Jag har två små barn som tjatar tjatar tjatar och sen kommer den där inre rösten å ena sidan å andra sidan, fast tänk på att, om inte...blablabla. Det är nog det som skiljer oss från dem som inte har problem med alkoholen: de behöver inte ödsla tid på dessa inre monologer. DET STJÄL JU SÅ HIMLA MYCKET ENERGI!!!som jag skulle kunna lägga på någonting annat!

Nä, kicka ut den lilla strunten bara!

kalla

Stämmer talesättet, läste någonstans att det är tvärtom.Om man missbrukar något så ÖKAR chansen att också fastna i ytterligare missbruk. Man vänjer kroppen att missbruka.Vad tror ni?

Skall pröva AA mail, Stigsdotter men måste säga att jag inte riktigt fattar hur det funkar men jag lär väl mig under tiden.

Denna veckan skall jag börja på en kurs, men självförtroendet är inte riktigt på topp. Har faktiskt blivit lite folkskygg av mitt missbruk, vill in i min trygghetsbubbla igen. Tror att mycket av tjatet från mp kommer av stressen av att jag skall träffa massa nya människor.

Men nu blir det en runda i skogen, börjar kännas rätt bra att springa och jag känner mig lugnare efteråt och hunden blir ju glad. Det har bara mannen som tycker jag flänger runt, men jag tror inte han gillar mitt nya jag.
Så ett steg till//Kramar Kalla

Annelie 60

att vissa människor har lättare för att börja missbruka än andra. Kanske något genetiskt? Men jag tror (obs. tror, har väldigt lite kött på benen här) att det räcker med ett missbruk för att döva känslorna man inte orkar konfronteras med. Jag var tidigare bulimist, då kände jag inget behov av att dricka. Nu när jag slutat dricka har jag blivit väldigt sugen på onyttig mat igen. "Alla kalorier jag sparar in på alkoholen måste väl berättiga mig till att äta upp hela ostbågspåsen". Ja ja, hellre tjock än full.

Så väl jag känner igen mig på att vara folkskygg, att gå in i sin trygghetsbubbla, att vara ensam med vännen A. Men jag sätter stor tilltro till att när jag tillfrisknat så kommer det bli lättare och lättare att börja umgås med folk igen, kanske med hjälp av KBT som jag verkligen bestämt mig för att testa nu. Jag läser alla inlägg från de som varit nyktra länge och de inger mig så mycket hopp.

Ha en riktigt härlig tur i skogen. Stanna upp ett tag, vänd upp ansiktet mot himlen och bara andas in allt härligt klorofyll. Det är så mäktigt!

Kramar!

att forskarna fortfarande håller med om följande som jag en gång lärt mig :
Ca 60 % av oss beroende har beroendet som en genetisk defekt och resterande har det som följd av, kanske, miljö men i vilket fall skaffat det sig själva.

Och det är alltså beroende det gäller dvs de symptom som kommer ut från beroendesjukdomen : Alkohol, matmissbruk, spel, sex, arbete, narkotika, tablett mfl kul grejer !

En forskning som till viss del motarbetats från livsmedelsindustrin är sockerberoende men nu börjar det hända saker även där. Ett känt faktum för oss alkisar är ju att vi är storkonsumenter av godis ! I alla dess former ! Nu finns det forskning som tyder, alltså än så länge "bara" tyder på, att sockerberoendet är alla olika sorters beroendes stolta anfader. Redan i babyåldern börjar ju vi matas med div högsockrade produkter som förmodas lägga grunden för vårt vidare beroendeliv och har vi då den genetiska förutsättningen så är det ju kört tidigt i livet. Och för de allra flesta alkisar så är ju den absolut första känslan när man tar sin jungfruklunk i livet att : Ahhh, här hör jag hemma !!

Rent vetenskapligt är det belagt sen länge att har man genetiken OCH miljön med sig så är man garanterad en karriär inom beroendet. Jag trodde själv att jag hade fixat mitt supande helt på egen hand tills jag för inte så länge sedan fick bekräftat att alkoholismen finns i släkten. Det kändes faktiskt lite skönt för det avlastade mig lite skuld för vad jag ställt till med genom åren.

Ett annat beroende som aktivt motarbetas från framförallt läkarkåren är tablettberoendet : Skriv ut ett piller så är patienten nöjd. Där finns lite att göra.

Allt det här finns numera ute på nätet så för den vetgirige är det bara att leta :-))

kalla

Men hur i all världen gör man för att bryta detta mönster, har själv alkoholmissbruk i släkten. Men nu börjar man ju tycka att man är en riktigt konstig typ först slutade man röka, sen fick man inte äta kolhydrater och inget socker, nu försöker man bryta med alkoholen man känns ju inte riktigt som typen som man vill bjuda på middag.

Jag tror jag skall göra som Annelie denna gången och gå till botten och försöka hitta en kbt som jag kan prata med. Det är bara det att jag har lite svårt för dessa människor som lägger huvudet på sne och nickar förstående, träffade många genom mitt förra jobb. Men det finns väl olika och jag kanske har lärt mig att visa mig svag snart.//Kalla

visste vilka scener vi nyktra alkisar kan ställa till med när vi är ett gäng som är ute och äter !! Folk runt omkring tittar ofelbart på vad som står på bordet i flaskväg och blir helt klart konfunderade när de bara hittar Loranga, Coke eller Ramlösa :-))

Så nästa gång du ser ett bullrande gäng på restaurang så kan det vara nyktra alkisar :-))

Välkommen i gänget !

kalla

Nu räddade du min dag, så sant som du skriver. Börjar känna mig som Robin Hood "Så mot sherwoodskogen" och mot nya äventyr :-) Så tack igen Adde du är en mycket klok man//Kalla

PersonligaPersson

jag har för mig själv är att jag aldrig ska dricka för att behaga andra. Om jag någon gång i framtiden, trots att jag tittat in här först, bestämmer mig för att dricka så ska det vara helt och hållet för min egen skull. Och jag kan inte se hur det någonsin skulle kunna bli så.

Sitter just nu på ett lokaltåg och lyssnar på ungdomar som ringer runt och letar, tjatar på folk att köpa ut. Jag undrar hur många i gänget som dricker helt och hållet för sin egen skull, och hur många som kommer att bryta sitt löfte att aldrig bli som mamma/pappa som super...

Nynykter

Jag hade bulimi i min ungdom. När jag slutade dricka för snart två månader sedan drabbades jag av ett våldsamt sötsug. Har stått med huvudet i skafferiet och fullständigt vräkt i mig godis. Då tänkte jag "here we go again"... Nu kommer jag att få bulimi istället eller bli smällfet... Fast jag tyckte ändå att det var bättre att vara fet än full. Men nu har sockersuget dämpats tcak och lov.
Kram Nynykter

kalla

Skönt att sötsuget släppt, men håller med dig hellre fet en full. Nu kämpar vi lite till, kram Kalla

Stigsdotter

...som dök upp här efter Addes beskrivning av "högljudda" människor på krogen. Jag bor i Stockholm. En dag väntade jag på tunnelbanan och blev jätteirriterad på ett gäng unga människor som "skrek" och "tog plats" på perrongen. Där stod jag och var trött efter jobbet, tyckte det kändes jobbigt att de var så högljudda.

Sen tog jag tag i mig själv och tänkte jäkla gnällkärring, skärp dig nu! När jag tittade till på gruppen såg jag att där inte hördes ett ljud! En av kompisarna var döv och de andra stod runtomkring och skrek och talade väldig högljutt... En liten tankeställare fick jag!!

kalla

Mår så bra som jag inte gjort på flera år och börjar känna hur det är att leva på riktigt. Men på något sätt så klarar jag inga känslor just nu då spelar det ingen roll om det är roliga eller tråkiga nyheter, allt skapar stress.
Fick ett jobberbjudande sent igår och hela natten gick hjärnan på högvarv och stressade upp sig och givetvis vaknade tanken på att ta sig ett glas eller 10.
Som tur är så är jag ledig idag, så vårsolen får läka mig i dag och jag skall trötta ut kroppen i trädgården.
Men ni som har hållt upp länge, kommer detta att ge sig? Eller har jag blivit tanten som får hjärtklappning för allt.
Så kämpa på där ute och njut av våren//Kalla