av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Annelie 60
fre, 2012-04-27 - 19:15

Din känsla av uppgivenhet går rakt in i mitt hjärta! Vet inte annat vad jag kan säga än...KRAM!

kalla
fre, 2012-04-27 - 21:32

Vi måste få ha våra dagar det är så mycket som skall bearbetas, kroppen och knoppen skall läkas och vi får nog låta det ta sin tid. Så om vi skall tänka det som ett sorgearbeta kanske det är lättare att förstå sina känslor för det går ju 7 steg chock, förnekelse, bedjan (om att få tillbaka), rädsla, ilska/vrede, förtvivlan, erkännande.
vi får väl se om det stämmer, så nu går vi vidare på denna krokiga stig//Kramar, styrka Kalla

Dompa
lör, 2012-04-28 - 06:13

Bara jag och nattvårdaren är vakna. Det är skönt. Oftast samma lugna kille som jobbar. Vi tassar omkring...jag med mitt kaffe, han med sitt örtte. Detta är dagens lugna stund. Jag vaknar ofta tidigt, somnar sent. Tänker på Pianoman som bara sov i början av sin vistelse. Helgmornarna här på hemmet har vi "sovmorgon". Frukost serveras fram till nio. Sen är det "gruppdelning", lite flum och dramat drar igång. Många här är väldigt utagerande. Det tar på krafterna... Men jag fattar...vi är alla olika. Iaf. så är jag tacksam för mina mornar med "nattis".

Du har så rätt kalla, jag ska se på det som ett sorgearbete. Allt stämmer in...tror jag. Känns som jag är inne i "förtvivlan" just nu. Men jag tror också att man kan hoppa ett, två steg tillbaka i processen när som helst. Att man kanske inte blev klar med en fas. Däremot har du nog fel om min styrka. Jag känner mig ofta som en mollusk...inte ett ben i hela kroppen.
Hoppas ni klarade fredagskvällen!!!/R

mulletant
lör, 2012-04-28 - 06:25

det "ska vara" Dompa att du har en lessenstund... det är verkligen ett sorgearbete att lämna alkoholen (de goda stundena). Man kommer inte ifrån att möta sig själv. Du har en fantastisk förmåga att skriva rakt inifrån dig så att det går rakt in i hjärtat på oss andra. En gåva som du generöst delar med dig av. Tack! Kram / mt

Lilja-12
lör, 2012-04-28 - 12:33

Sorgearbetet att säga ajö till flaskan och de känslor som den skapade!

men kom ihåg att dom känslorna var inte RIKTIGA känslor utan skapade på kemisk väg!!

Det jobb du lägger ner nu kommer att ge dig mer och mer kontakt med den ÄKTA Dompa!
Visst är det spännande att mer och mer få möta den karl som gömt sig bland spritångorna?

Du skriver och hjälper och peppar andra, precis som Mulletant skriver, och du har en generositet som inte är alla förunnat, trots att du har så tuffa pix runt dig!!

Det är bara SÅ starkt och tufft att våga ta itu med saker som du gör!

KRAAAM!
Lilja

kalla
lör, 2012-04-28 - 14:46

En man som kämpar för livet och sina barn, modig nog att be om hjälp och ta den. I mina ögon är du en 10 poängare eller som vi säger i Götet en 100 gubbe. Så vi ser en stark man som kämpar, men även ger sig tid att tänka på andra genom att stödja här på sidan. Så sträck på dig, i våra ögon är du stark, kramar, styrka och stolthet kramar Kalla

ÄnnuEnVindåre
lör, 2012-04-28 - 19:15

Det är lite lesset och ensamt att vara människa. Det kan göra mig rätt förbannad när jag tänker på det. Att man ska behöva stå ut med att vara i den känslan du beskrev så levande igår.

Hoppas du fortsätter med det, att stå ut. Hoppas att inte bara de högljudda får plats och stöd och utrymme utan även du.

Kram

Dompa
sön, 2012-04-29 - 07:11

Ni är så goa. Nu har ni boostat mitt självförtroende. Man kan inte fatta att orden handlar om en man som nästan söp bort sin familj. Vi får se vad det är för en lurk som gömmer sig där när spritångorna dunstat bort. Kanske kan det vara en livsduglig karl. Det måste bli så för jag är så förbannat trött på all den tid som alkoholen har fått ta...och fortfarande tar. Vill kunna fokusera på annat. Att bygga upp ett liv för den lilla familj jag har kvar. Det är ingen större fara med mig, visst känner jag mig ledsen, kanske tom. en smula deprimerad. Men jag förstår att det hör till. Jag är glad att sitter här på hemmet så att ongarna slipper se det. Jag kommer ur denna svacka...
Jag får plats och hjälp på hemmet, gulle VD för att du frågar. Som jag skrev så är det många som tar plats...men eftersom de är många så får ingen plats...mer än ngn annan. Jag har även några kompisar ;-) där kom den igen...kollokänslan. Idag är det söndag. Pianorow ska avslutas och halva gänget ska ut i skogen. Grilla korv vid insjön -jag som är en havskille -, hoppas solen kommer fram. Här har vi enkla nöjen. Tack för allt stöd. Hoppas alla får en bra dag. Kramar till dom som behöver /R

Nynykter
sön, 2012-04-29 - 11:33

Även jag saknar "de goda stunderna" ibland. Men det är egentligen inte smaken av vinet eller berusningen som jag saknar. Jag saknar vinet som någon slags "markering" att det är fredag, långhelg, bjuds på god mat eller whatever. Har svårt för att sätta ord på det här, men när jag ser grannarna sitta och huttra med sina vinglas på altanen fredag eftermiddag, då saknar jag det där att öppna boxen, hälla upp första glaset och tänka "ja, nu är det helg". Det borde ju gå att ersätta den där belöningen med något annat? Jag är lite vilsen. Häller upp en kopp te till, äter lite choklad, men det blir liksom inte samma sak... Mentalt inser jag att " belöningen" för min del snabbt blev till ångest och självförakt, men jag kan ändå sakna känslan.

Dompa: du har ju redan fått en massa uppmuntrande tillrop här och jag kan bara instämma i allt som skrivs, men jag vill tillägga att ditt liv ju faktiskt varit extremt turbulent de senaste månaderna. Det är ett under att du ens sitter ihop i ett stycke om man tänker på all destruktiv dramatik. Tacka f-n för att du blir lite deppig... Jag är glad för att du får vara i en trygg miljö just nu, hur trist och styrd den än är. Att du får fokusera helt på nykterheten och vara ledsen i lugn och ro eller njuta av korvgrillning i skogen. Faktiskt ett underskattat nöje det där jobbet med att få ihop bränsle, tälja korvpinnar och kremera charkuterier :-).

Kramar från Nynykter

Nynykter
sön, 2012-04-29 - 11:33

Även jag saknar "de goda stunderna" ibland. Men det är egentligen inte smaken av vinet eller berusningen som jag saknar. Jag saknar vinet som någon slags "markering" att det är fredag, långhelg, bjuds på god mat eller whatever. Har svårt för att sätta ord på det här, men när jag ser grannarna sitta och huttra med sina vinglas på altanen fredag eftermiddag, då saknar jag det där att öppna boxen, hälla upp första glaset och tänka "ja, nu är det helg". Det borde ju gå att ersätta den där belöningen med något annat? Jag är lite vilsen. Häller upp en kopp te till, äter lite choklad, men det blir liksom inte samma sak... Mentalt inser jag att " belöningen" för min del snabbt blev till ångest och självförakt, men jag kan ändå sakna känslan.

Dompa: du har ju redan fått en massa uppmuntrande tillrop här och jag kan bara instämma i allt som skrivs, men jag vill tillägga att ditt liv ju faktiskt varit extremt turbulent de senaste månaderna. Det är ett under att du ens sitter ihop i ett stycke om man tänker på all destruktiv dramatik. Tacka f-n för att du blir lite deppig... Jag är glad för att du får vara i en trygg miljö just nu, hur trist och styrd den än är. Att du får fokusera helt på nykterheten och vara ledsen i lugn och ro eller njuta av korvgrillning i skogen. Faktiskt ett underskattat nöje det där jobbet med att få ihop bränsle, tälja korvpinnar och kremera charkuterier :-).

Kramar från Nynykter

ewazebra
tis, 2012-05-01 - 19:46

Ang resonemanget om artikeln om överkänslighet. JA, jag känner också igen mig!!!

Och.
Hur var er första bekantskap med alkohol? För mig var det några starköl när jag var 15. En jävla skön känsla även om jag spydde sedan. En känsla jag ville uppleva igen och igen och igen.
Sedan dess har jag fortsatt med kortare och längre uppehåll. Då var det helgerna. Det är först på senare år det blivit även vardagarna.
Men nu då? En ful ovana bara. Jag klarade 2 veckor utan problem. Bara att börja om...

Dompa
ons, 2012-05-02 - 06:57

Jag känner så väl igen den vilsna känsla som du skrev om. En till kopp te, en ny chokladbit. Ännu en fågelholk... Hur fan ersätter man sin bästa vän? Även om kompisen visade sig att vara en djävul... Just nu sitter jag ju i en "skyddad verkstad", men snart ska jag ut. Snart knackar verkligheten på. En verklighet med "svensk sommar". Så många tillfällen, så många ursäkter att ta den där ölen/kalla drinken/vinglaset. Bara på våran lilla korvgrillarutflykt så kom alla vi fyllon fram till att ngt saknades? Vad var det? Vi hade korv, vi hade sol, vi hade vatten, fågelkvitter, gemenskap...men vi hade velat ha en kall öl. Vad fan! Jag läser här på forum och vissa tycks fixa det...som om saknaden ersatts av ngt nytt/annat. För mig är det inte så...trots all marinering här på hemmet. Funderar mer och mer på att helt byta miljö. Livet är så djävla kort...snart är mina ongar i alkoåldern. Med två generationers arv av överkonsumtion av alkohol. Min underbara farmor lever än, 80+ i toscana...i sommar ska vi dit. Jag och ongarna. Kanske kan man börja om där? Ett helt annat dryckesklimat... Jag förstår om det låter långsökt. Nu har Dompa tappat det totalt tänker ni. Men tanken har funnits där länge. Ongarna pratar språket, då den vackraste och jag alltid har varit överrens om att de ska bli flerspråkliga så har jag oftast pratat italienska med dem. Vi får se...klart är iaf. att jag inte fixar detta. Jag ransakar min vänskapskrets och alla dricker. Även min härliga svåger och dito fru. Inte super...men dricker. Arbetskamrater dricker. Vänner dricker. Min härliga socialassistent dricker! Grannar dricker. Barnens kompisars föräldrar dricker. Jag tror ni fattar bilden. Alla dricker... Mitt i detta alkohav ska jag och ni mina kompisar på forum inte dricka. Snacka om outcast. Min äldsta son är 13 nu...bara en tidsfråga om när - inte om - han dricker. Inte om utan när...tänker på en annan forummedlem vars fantastiska unge son har alkohol hemma. Någonting är skitfel i detta klimat. I veckan var det en tvåbarnsmorsa här som checkade ut. Trots att hon har noll
skyddsnät, trots att barnen är omhändertagna...trots allt detta väljer hon att gå ut i "verkligheten", till en partner som dricker och låter henne att dricka i fred.

Jo,jo...även idag är humöret på topp!!! /R

kalla
ons, 2012-05-02 - 08:31

laktos,glutenintolerans, diabetes, allergi mm många sjukdomar som påverkar hur man måste leva. Nu har vi en överkänslighet och beroende av just alkohol men visst tusan kan vi ha ett jäkla bra liv för de. Och de flesta av oss vill ju åt berusningen och flykten från livet, men visst får man försaka mycket men inte lika mycket som den som har t ex diabetes.

Så jag tror iallafall att vi kan leva ett toppen liv utan alkohol om vi bara orkar ta oss igenom sorgeåret.
Hoppas du inte blir sur, Kramar Kalla

Dompa
ons, 2012-05-02 - 13:18

Visst förstår jag vad du menar...framför allt som vi med alkoholspöket själva har dragit på oss problemet...vilken jag misstänker att de glutenintoleranta inte har gjort. Men försök även förstå mitt resonemang. Bor i nedre norrland, här sups det kopiöst och med tre barn på väg in i tonåren är jag bara så djävla livrädd. Jag tycker inte att det norrländska supandet är ok. Jag kan inte förbjuda mina barn att göra som grannarna. Men, men...om grannarna inte super... Jag filar vidare på min tanke.

Nu till ngt helt annat. Bröt tre tår i morse! Haha. Ja hur fan gör man det? Fick in foten under en dörr och lyckades klumpa mig totalt, försökte liksom parera och gå ändå. Så nu sitter jag här, sjukskriven för brutna tår...sex veckor. Men det är snyggare än den sjukskrivning jag redan har för ångest och depression, läs; Alkohol. Ont som satan. Får inget för det heller...mer än treo comp då läkaren misstänker att jag kan missbruka tabletter...vilket jag aldrig gjort. Gipsa gick inte heller. Bara linda och försöka hålla sig still. Djävla arsel...jag alltså. Skitsne för detta.

Nåja...där gick iaf. en förmiddag med lite annat inslag än delning. Och jag var spiknykter under min fylleolycka...för nog fan låter det så. Ringde syrran, barnen och svågern om detta. Alla reagerade med "har du druckit?" I wish.

Nu sitter jag här och väntar på min färdtjänststaxi hem till hemmet (jag är 43 år). Skulle ha kommit för tjugo minuter sedan. Vågar man bli gammal och beroende av andra? Köpte nyss ett paket cigg, har bara feströkt genom åren...men det kändes som jag behövde tröst och en virre var det ju inte tal om. Vilken djävla missbrukare man är...

Detta har rent ut varit en skitvecka i mitt liv. Är lägre än någonsin förr, vet att det är övergående. Borde kanske inte skriva här med allt mitt neggande. Men det lättar att sätta ord på skiten... Skönt att de flesta här verkade fixa valborg. Positivt är det också att jag tack vare olyckan har fått tillgång till mobilen och chans att läsa ikapp alla trådar. Vilket gäng vi är! mt kallar oss forumfamilj...det känns rätt. Jag vet att i mitt fall vet ni mer om mina känslor än de flesta av mina vänner IRL. Kram på er. Stukad, dämpad Dompa.

Stigsdotter
ons, 2012-05-02 - 13:51

Ja hur svårt är det inte att stå fast i sina föresatser när resten av samhället bygger på alkohol (verkar det som ibland). På firmafesten jag var på i fredags var vinet redan upphällt när vi satte oss till bords. Visst, servisen ville väl spara tid men statistiskt sett var det nog inte bara jag som satt och stirrade på det där glaset som jag inte borde dricka.

Nej men det är ju alkohol precis överallt. Jag försöker tänka att om jag inte dricker längre så kanske mina barn ser det och inser att man inte behöver dricka. Redan nu är de inkörda på att alkohol är det "normala", ibland frågar 5-åringen ska du ha vin till maten mamma? Hon borde egentligen inte veta att det finns något som heter vin!

Jag tror det är viktigt att prata med barnen om alkoholen när de blir större, att de åtminstone skall veta att de får ifrågasätta och att de får göra på ett annat sätt än vad "alla" andra gör.

Lider med dig och dina stackars tår, det gör ju så satans ont bara man slår i lilltån! "Dumma sockerkaka" har mamma berättat att jag skrek hemma ibland, då hade jag slagit tårna i trösklarna (fråga inte varför jag sa sockerkaka, det har jag ingen aning om ;-) Men att bryta TRE tår, fy!

Var ciggen god förresten? Jag är glad att jag slutade röka för flera år sedan för cigg och alkohol hör ihop för mig.

Skickar ett gäng styrkekramar, efter regn kommer solsken vet du ;-) ...eller som någon (annelie60?) skrev: Jenka idag, fågeldansen imorgon!

kalla
ons, 2012-05-02 - 14:08

Vad det alltid händer dig saker, men vissa perioder är det så. Men en sak jag menade att alkoholism är samma sak som gluten, en form av allergi som gör att sjukdomen kommer så fort man dricker alkohol.Så länge man inte dricker är man inte sjuk men domen är kvar vad det någon som skrev och så är det nog. Kram Kalla

Dompa
ons, 2012-05-02 - 19:06

Lilltån spretar rent ut...tejpas ihop med de andra. Tack Stigsdotter för "dumma sockerkaka", älskar uttrycket...för att det betyder noll, men ändå allt. (kan du ha menat sockel?)Ja du kalla, nu känns det som min kvot är fylld. Vad mer kan hända...jo, jag vet...allt. Det är som du skrev...ibland kommer allt. Känns som GUD passar på att tömma hela blåsan på en gång... Men mig ska varken han eller burkaspöket ta... Nu börjar jag om. Filar på mina nya holkar...Magnolia är vacker, lite som kalla...vit, men rosa, gröna blad. Stigsdotter är svår...lite kaos...tänker mig klassiskt...men hur fan bygger man en klassisk holk? Jag tänker äggskalsvit med mörkt mörkt grå, nästan svarta inslag...men, men..."Time will tell"...

Iaf. en turbulent vecka för mig...kämpar på...nykter, grinig och redo att bitas. (tänker på Berras "om du sätter dig på mig, så tar jag ett stort bett ur arsl....ditt") /R

Annelie 60
ons, 2012-05-02 - 19:35

När man slår sig får man lov att svära och det hoppas jag att du gjorde, högt, för det hjälper. Fy vad jag tycker synd om dig, hade du varit här så skulle jag blåst på dina tår nu när du inte får ta något smärtstillande.
Men nu måste väl ändå måttet vara rågat för din del, nu borde det bara bli bättre och bättre. Och om några år sitter du på ett café i toscana och sippar på en espresso i skuggan under ett olivträd.
Tröstekram!

lessenfrun
ons, 2012-05-02 - 23:23

Barnen ja..
En av de största anledningarna till att jag kan styra upp mej såpass bra som det väl faktiskt ändå går är nog att jag har tonåringar..
Jag har hämtat ut den yngsta på Maria Ungdom en gång, fått insikt i hur det går till idag.
Det är riktigt, riktigt otäckt. Ett sms till "vodkabilen" så har du en hela ryssimporterad skit till adressen på en kvart. Och dom messar... massor. Och köper inte en.. Speciellt illa är att det blir första kontakten för många. Redan i sexan, sjuan.Man shotar eller blandar med läsk. Har nollkoll på varken smak eller styrka och poff, så har man 2.6 promille som min dotter hade och precis ALLT kan inträffa.
Sist det hände, dock inte med alltför allvarliga följder, lämnade hon mej nummret frivilligt. Jag kontaktade närpolisen och tänkte helt naivt att det skulle vara intressant för dom.
Men det krävdes att jag skulle uppge namn, adress och tid för "leveransen" och eftersom vi inte pratar om speciellt mysiga grabbar så kändes det liksom inte helt ofarligt.
Ingen har lämnat ut nummret förrut, inte ens under den värsta fyllan då det finns en hotbild med. Såklart.
Hursomhelst så vaknade jag upp. Och är man ensam kan man behövas som mamma. Kunna köra bil är en hit om det drar ihop sej och nån behöver hämtas. Hon har skött sej hur bra som helst jättelänge men man vet aldrig.

Så, lite sjukt nog var det kanske tack vare ryssk vodka som jag nyktrade till.
Med kamp mot tröstdrickandet hela tiden förstås..

Ta hand om er så ni kan ta hand om era barn!
Kram.

Nynykter
tors, 2012-05-03 - 08:04

Jag tycker att man ska få skriva om precis allt här på forumet. Det är det som är själva vitsen med det anonyma forumet, att man kan vara naken och sårbar. Har vi inte ägnat tillräckligt mycket av våra liv åt att hålla upp fasader och mörka? Att läsa och skriva också om det som är svårt i nykterheten får mig att inse att jag inte är ensam och det gör mig trygg.

Och eftersom vi inte håller upp några fasader här ska jag erkänna att jag faktiskt flinade lite åt Dompas helt osannolika tåolycka och de efterföljande "har du druckit"? Min elaka humor fick utlopp där. Hoppas du inte tar illa upp, Dompa? Du har min medkänsla också. Jag slogs av en tanke som kanske verkar tillkämpat hurtfrisk att det kanske finns något bra med den där sjukskrivningen, a blessing in disguise? Extra tid att vårda nykterheten?

Barnen var faktiskt en starkt bidragande orsak till mitt beslut att vara nykter. Min äldsta är sjutton och har inte visat något intresse för alkohol hittills, inte ens smakat. Men det var tanken på att barnen ska börja dricka och att vi ska dricka tillsammans avskräckte mig. Jag stod helt enkelt inte ut med tanken. Även om samhället är helt marinerat i alkohol så tror jag att vi nyktra föräldrar är viktiga föredömen. Barnen gör inte vad vi säger åt dem att göra. De gör som vi gör. Actions speak louder than words.

Kram till er alla kämpar!