Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

God morgon!
Livet rullar på. Tack
@Varafrisk @Andrahalvlek @vår2022 för era inlägg!❤️

Det är så konstigt, hur samma läge/ situation kan uppfattas/ kännas på så olika sätt av samma person. Till det yttre är ju läget precis som för ett par månader sedan. I mitt inre något helt annat. Sorgen o hopplösheten är borta. Ilskan är också borta, iaf just nu. I nuläget känner jag just ingenting. Ett lugn. Jag vet att jag inte vill fortsätta ha ett distansförhållande med maken. Sedan hur det brytet ska te sig är jag inte på det klara med än.
Den senaste gången vi sågs, förra helgen, insåg jag att det kostar för mycket på alla plan. Jag försökte bla prata med honom om oss, om hans flytt etc. Han spårade direkt in på att det är min dotters fel allt. Han kommer verkligen inte vidare, och jag tror inte han kommer göra det heller. Ohållbart. Utöver detta, som egentligen är fullt tillräckligt, har vi typ inget att prata om utom väder o vind. Fast vi inte setts på en månad.

Jag var hos min nya terapeut nu i veckan, andra besöket. Får precis den hjälp jag behöver. Vi pratar om detta m maken/dottern, men härleder även mina känslor o beteenden bak i tiden. Använder övningar för att gå från att förstå teoretiskt (det är jag bra på) till att läka såren (KÄNNA känslornas härkomst o bearbeta dem). Otroligt befriande.
🌸🌸🌸