Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

God morgon!
Livet rullar på. Tack
@Varafrisk @Andrahalvlek @vår2022 för era inlägg!❤️

Det är så konstigt, hur samma läge/ situation kan uppfattas/ kännas på så olika sätt av samma person. Till det yttre är ju läget precis som för ett par månader sedan. I mitt inre något helt annat. Sorgen o hopplösheten är borta. Ilskan är också borta, iaf just nu. I nuläget känner jag just ingenting. Ett lugn. Jag vet att jag inte vill fortsätta ha ett distansförhållande med maken. Sedan hur det brytet ska te sig är jag inte på det klara med än.
Den senaste gången vi sågs, förra helgen, insåg jag att det kostar för mycket på alla plan. Jag försökte bla prata med honom om oss, om hans flytt etc. Han spårade direkt in på att det är min dotters fel allt. Han kommer verkligen inte vidare, och jag tror inte han kommer göra det heller. Ohållbart. Utöver detta, som egentligen är fullt tillräckligt, har vi typ inget att prata om utom väder o vind. Fast vi inte setts på en månad.

Jag var hos min nya terapeut nu i veckan, andra besöket. Får precis den hjälp jag behöver. Vi pratar om detta m maken/dottern, men härleder även mina känslor o beteenden bak i tiden. Använder övningar för att gå från att förstå teoretiskt (det är jag bra på) till att läka såren (KÄNNA känslornas härkomst o bearbeta dem). Otroligt befriande.
🌸🌸🌸

@Sattva Det är verkligen häftigt med utvecklingen/processen som sker hos dig. När saker faller på plats och lugnet sprids inombords. Att faran som man kan uppleva inte längre är en fara i den bemärkelsen att det ger påslag i kroppen. Sen tänker jag att det kan skifta upp och ned från ena dagen, veckan till den andra i påslag, men inte med samma intensitet som i början och att tankarna, känslorna kring det förändras. Härligt att du känner att du får precis den hjälp du behöver hos terapeuten.

Ha det gott!❤️

@Sattva Det måste vara en typiskt manlig åkomma, att fastna i bitterfällan. Livet blev som det blev på grund av andras fel och brister, för själv är man felfri. Betoning på man. Ser och upplever att barnens pappa lider av samma åkomma, han är 60+ och jag är bara så tacksam över att det är 11 år sedan vi separerade. Vi umgås en stund, ihop med resten av familjen, och jag undviker noga att beröra vissa samtalsämnen, och sen åker jag hem till mitt hem ❤️ Bara mitt.

Kram 🐘