av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Anonymt
sön, 2012-06-03 - 14:02

Jag tror en stor del av nyckeln till att kunna hantera situationen som anhörig är att förstå att känslorna inte ”hänger med” logiken. Att över huvudtaget förstå alkoholism (om det nu går) och vad den gör med såväl alkoholist som medberoende tar tid och det måsta få ta tid. Var det enkelt skulle problemet inte vara så utbrett som det är, eller?

Styrkan i att komma ur detta är att erkänna problemet vare sig man är alkoholist eller anhörig/medberoende, att inte blunda och låtsas att verkligheten ser annorlunda ut, hur gärna man än vill, för det är oerhört smärtsamt att se. Styrkan finns i att tillåta sig att vara svag, ta fram all skit som hänt, som man varit med om eller själv orsakat och ändå ta sig vidare, ta hjälp, förlåta, vilja göra gott.

Flytväst (ler) Så bra beskrivet, som allt annat du får ned på papper. Som medberoende är man flytväst om och om igen och till slut fungerar inte flytvästen längre, den är borta och man sjunker själv. Vem har man hjälpt då?

Mitt råd till dig är att bearbeta, men att försöka göra det i lagom doser. Du har tre stora var för sig traumatiska händelser att hantera, ditt eget alkoholmissbruk, anhörigproblematik och en skilsmässa. Du måste fokusera på att bara göra det du måste för tillfället (ta hand om dig, barnen och det absolut mest nödvändiga vad gäller praktiska saker). Försök ta en sak i taget. Inledningsvis fick jag tipset av mitt anhörigstöd att inte läsa för mycket på ”den andra sidan”. Det gör nämligen att man försöker lösa alla problem för allt och alla och den energin har ingen människa i världen. Du ska fokusera på att DU och barnen ska må bra. Att förstå anhörigproblematiken parallellt är nästan för mycket enligt min uppfattning, men jag förstår dig eftersom du ju också är anhörig/medberoende. Ditt förhållningssätt som anhörig är bara ett enligt min syn: du ska inte delta i att J kan fortsätta sitt missbruk och sätta stopp när hon beter sig. Hon behöver professionell hjälp när hon är redo. Det är inte du som är den hjälpen vännen.

Du kommer att få mer insikt efter hand, stressa inte fram den. Jag är själv en energisk och otålig person som vill ha resultat så jag vet att det jag skriver är lättare att säga än att leva efter och jag jobbar fortfarande med att förstå och låta det ta tid.

Det är en sorgeprocess du går igenom nu. Tillåt dig vara svag och ledsen. Som någon skrev, du är bara mänsklig och det finns så många här som du hjälper enormt genom att dela med dig som du gör. Allt har sin tid. Kram A

kalla
sön, 2012-06-03 - 15:50

Tack till NN ännu en bit på vårat pussel till förståelse. Dompa hoppas du känner styrkan ifrån din tråd genom dig själv och alla dessa underbara människor.Kram Kalla

Dompa
sön, 2012-06-03 - 17:19

Du har så rätt Kalla, här finns massor av styrka för jag har haft förmånen att "träffa" alla dessa kloka själar. Om ngn hade sagt för ett halvår sedan att mina bästa vänner skulle bestå av ett gäng alkoholister och medberoende...då hade jag i min dumhet gapskrattat. Men nu är det så...och det vi ger varandra här trots att vi inte känner varandra är enormt.

Tack Nynykter för din historia...den var inte vacker, men så djävla mänsklig. Hur vi kan lura os själva och tro att flaskan hjälper när det faktiskt är de stora livsvalen som gick lite snett. Din kärlekskarusell med exet känner jag delvis igen. Enda skillnaden är väl att J och jag lyckades lura varandra och under en längre period...eftersom vi båda drack. Vi var inte lyckliga. Vi var inte samma personer som blev förälskade. Punkt!

Att jag fattat det gör det faktiskt lättare som anhörig. Jag älskar fortfarande den bild som jag har av J men innerst inne vet jag inte vem hon är idag och vem/vad är det då jag älskar? Jag vill aldrig tillbaka till det vi hade...även om vi båda nyktrar till. Jag är FÖR arg och FÖR äcklad. Däremot är det svårt att se henne gå under...men jag lutar mig tillbaka och observerar. Jag tänker lyda Anonymts råd och försöka fokusera mer på mig själv.

Nu ska jag jobba med fyllot Dompa, fyllot J får sjunka...eller förhoppningsvis flyta. Den flytväst som är jag, den är trasig. Ingen poäng med att slänga ut den.

Tack vänner

Villervalle
sön, 2012-06-03 - 17:21

för att du delar med dig och alla ni andra också. Att läsa andra människors reflektioner gör också att man själv kan fundera i andra banor kring sin egen situation. Det här forumet är unikt i sitt slag enligt min uppfattning.

Dompa
sön, 2012-06-03 - 18:49

Nu ska farsan grilla. Kanske det som varit en biträdande orsak till mitt helgslånga depp. Jag gillar inte regn. Jag gillar inte matlagning. Jag gillar inte TV...och nu kan man undra, vad gillar jag? Er bland annat. Ska en skön söndagskväll. /R

kalla
sön, 2012-06-03 - 19:01

i vår väderprognos stod det att grillning i regn är för sanna entusiaster eller stollar välj själv :D

Stigsdotter
sön, 2012-06-03 - 22:32

...dig med även när det är surtrollsvarning på dig ;-)

Jag tycker det kan vara mysigt med regn. Då är det legitimt att sitta inne och kura. Ibland blir jag stressad av fint väder för då känns det som om man måste göra så mycket: fixa i trädgården, åka iväg, aktivera sig på något sätt. Man kan liksom inte med gott samvete ligga i soffan och se en film, man måste GÖRA något.

Faaast, nu när jag fått mig en hängmatta kanske jag omprövar detta för då kan man ju faktiskt ligga i den och slappa när det är vackert väder.

Nattinatt!

Dompa
mån, 2012-06-04 - 07:03

Det är jag det...inte ngn stolle inte. Undrar om ongarna delade den uppfattningen när det mitt i grillningen började spöregna och jag fick bära in grillen i bastuns förrum :D

Konstigt Stigsdotter, när det är vackert väder så känner jag aldrig några måsten. Jag förstår tänket "oj nu skiner solen, vi måste på utflykt/till badstranden/fånga dagen" men jag känner inte så. En solig dag tillbringas perfa i hängmattan, men det har du ju börjat förstå.

Villervalle har så rätt i att detta forum är unikt. Om jag har förstått rätt går de flesta andra forum ut på att hävda sin ståndpunkt...just jag har rätt.

Nu ska jag övervaka frukostbestyren...men inte fixa den. Haha

Stigsdotter
mån, 2012-06-04 - 11:34

"övervaka men inte fixa" - ungarna får lära sig! Steg två är att röja upp efter sig själv också (jag inbillar mig att de stökar till lite mindre om de tvingas röja själva!)

Visst är det här forumet unikt! Jag kan inte påstå att jag hängt på så många forum lika mycket som här men om jag jämför med till exempel Familjeliv där jag "bodde" under mina graviditeter så hände det där titt som tätt att trådarna urartade när folk inte kunde låta bli att tycka på ett otrevligt sätt. Självklart ska vi här tycka till och diskutera men det känns som om det i detta forum hanteras på ett lite ödmjukare sätt. Och jag hoppas verkligen att det inte beror på att vi alkoholister är så vana vid att skämmas och huka för andra!!

Puss & kram kära fästeman, hoppas du får en toppendag :-)

Nynykter
mån, 2012-06-04 - 15:04

Jag kan bara instämma i det flera redan skrivit: att vi lär känna oss själva och varandra så bra när vi delar våra erfarenheter på forumet. Vi kommer varandra närmare. En annan fin sak är att alla bidrar med klokskap ur sitt eget unika perspektiv. Det är en trygghet. Jag behöver inte tänka på att vara objektiv och ta med alla om och men när jag skriver, för vips är någon annan där och bidrar med sitt. Som Anonyms analytiska konstaterande att du Dompa har ett tredelat problem och behöver fokusera på en sak i taget. Så sant!

Och Stigsdotter, inte hukar vi här :-) Måste säga att tonen är befriande uppriktig och rentav rå men hjärlig ibland (till exempel när det gäller Foppatofflor). Samtidigt finns det mycket respekt och ödmjukhet. Förmodligen beror det på att vi som blir medlemmar här har en uppriktig och ödmjuk önskan om att komma tillrätta med våra problem. Inte finns här några saboterande "troll" heller. (Skriver inte om dig nu, Dompa).

Sen när det gäller kärlek, att älska och sluta älska tror jag att det aldrig är svart eller vitt. I sklismässan kan vi säga saker till varandra och göra saker mot varandra som gör det omöjligt att återvända till relationen så som den en gång var. Ord fastnar. Handlingar talar. Det kan inte tas tillbaka. Samtidigt kan tiden läka mycket. I någon mån kan vi återvända till det där vi en gång älskade. Jag kände mig fri i förhållande till mitt ex först den dag jag tillät mig erkänna att jag faktiskt tyckte om karln! Det tog tid. När jag skulle bryta mig loss förmådde jag inte tänka på alla de goda sidorna, men efter någon tid kunde jag det. Då blev jag fri och det är sååååå skönt att tycka om sina barns pappa. Dessutom är det en väldigt bra grund för samarbete.

Nynykter

Dompa
tis, 2012-06-05 - 04:31

Mitt i natten så ringer hon. J, fattar inte vad hon vill...lägger på. Det ringer igen...måste ta det. Är så orolig över att om jag inte gör det så går nästa samtal till ngn av ongarnas mobiler. Jo, jag har bytt nummer på dem...nummer som ongarna genast lämnade ut. De gör man ju med sin mamma. Det enda jag kan göra är tassa in i rummen och stänga av ljudet. Och lyssna på hennes fylleprat...en halvtimme står jag ut. Men nu är jag så arg så jag kan fan inte somna om. Det enda goda som kommer ut av detta är att jag än en gång får bekräftat att alkohol är ett djävla gift.
Ingenting finns kvar av den kvinna jag blev kär i...

Den Vackraste...jag känner en sån övermäktig sorg. Hon vill hem igen och det vore så lätt att säga ja. Ongarna vill ju det. Men jag kan inte - vi går under då. Jag vill inte - jag tycker hon har passerat alldeles för många gränser. Men det har ju jag med... Jag läser Lelas och Anonymts rader om och om igen och förstår att jag gör rätt. Men det gör ont... Och det sorgligaste är att jag inte hinner att ha ont. Jag har tre barn att ta hand om.
Hat, förtvivlan och en oerhörd trötthet (fast jag inte kan sova). Borde nog inte posta detta men gör det ändå.

Magnolia
tis, 2012-06-05 - 04:43

Önskar så att jag kunde komma och stoppa om dig, smeka dig över pannan och viska att allt kommer att bli bra - för det blir det, men det kommer förstås att ta tid.

Tänkte skriva att jag hoppas att du sover nu, men ser att du är inloggad, så det gör du alltså inte :(

Fler kramar/ M.

Nynykter
tis, 2012-06-05 - 07:22

Många här skriver om alkoholspöket. Det verkar som om du, Dompa, har ett alldeles eget alkoholspöke att brottas med, ett av kött och blod. Jag kom att tänka på skräckfilmer där människor "förvandlas" till vampyrer, varulvar, blir besatta. De där monstren är listiga. Vackra och sårbara och inte sällan fötklädda till någon älskad anhörig vädjar de till huvudpersonens inneboende godhet eller behov av kärlek eller whatever och sen nästlar monstren sig in. Som åskådare sitter man i fåtöljen och hoppar och tänker "nej, gör det inte! Åk inte ut ensam till den där ensliga stugan! Öppna inte fönstret!" Men naturligtvis gör huvudpersonen just det och sen sen -slafs!- hugger monstret till. Den sköna förvandlas till en dödskalle med krälande maskar.

Det är här du måste stoppa filmen och bli en hjälte som är helt olik filmhjältarna. Lite tråkigare kanske att inte öppna fönstret eller dörren. Det blir ingen bra film men det blir ett bra liv så småningom. Anonymt med fler skriver väldigt klokt om det här. Jag kan bara ta en näve popcorn till, sätta mig bekvämare tillrätta i biofåtöljen och med spänning följa antihjälten Dompas öden och äventyr. Han som säger till den vackra vampyren.
- Nä, jag öppnar inte. Måste upp och ta hand om ongarna imorron. Ska softa i hängmattan också.

Jag känner med dig!
Kram!
Nynykter

Dompa
tis, 2012-06-05 - 08:56

Antihjälten i denna film må vara lite trög, men han öppnar varken fönster eller dörrar och i fortsättningen kommer alla telefoner att stängas/-läggas av till natten. Det blir en trist film där antihjälte och ongar snusar ostörda nätterna igenom nu när alkoholspöket har flyttat 6 km bort och ej har tillgång till bil.

Men livet blir ju begränsat. Jag har en syster och en Nonna som jag älskar. En svåger. Tänk.om ngt händer dem. Nåja så här får det bli.

Även denna stunt har antecknats och skall rapporteras enl min vännina Kallas recept!

Du beskrev det bra med monster Nynykter. Ni förstår väl alla att detta inte är den kvinna jag blev förälskad i. Inte mina barns mamma. Det här är ngt helt annat. Ska sova med vitlök i kalsongerna hädan efter ;-)

Godmorgon hälsar jag...men sanningen är att nu SKA jag softa i hängmattan. Ta vara på de sista dagarna som "tåskadad". Stay sober

Tvåbarnspappan
tis, 2012-06-05 - 22:59

Du finns i mina tankar min vän! Du har så mycket
klokt som du delar med dig av. Du och alla andra fina människor som finns här inne. Jag läser,läser
och läser här inne på forumet...men det som kommer ur mig mest på min sida är
kanske lite tramsigt och glättigt...Är väl mitt sätt att hantera det tunga och svarta som finns
inom mig.
Ni finns i mitt hjärta allihop och jag läser om era
resor och blir så oerhört rörd hela tiden.

Dompa! Håller om dig hårt och släpper inte taget!

Stigsdotter
tis, 2012-06-05 - 23:20

...käraste R. Så länge du har möjlighet att hängmattesofta om dagarna så går det väl an, då vilar du dagtid, men sen måste nätterna vara lugna. Bra att stänga av alla telefoner nattetid.

Det gör mig så ont att höra att den vackraste förvandlats så. Det är så otroligt sorgligt att en älskad människa kan bli till något helt oigenkänneligt.

Glöm aldrig att du gör rätt, du förstår ju själv att det inte kan vara på något annat sätt, ni skulle gå under båda två. Rädde sig den som kan!

Varma kramar!

P.S. Om du inte kan sova får du gärna prata italienska i min tråd ;-)

Dompa
tis, 2012-06-05 - 23:20

Visst får jag sova. Sov hela förmiddagen i min hängmatta och snart ska jag lägga mig igen.
Ja, hur orkar jag? Hur orkar ni själva båda ni har ju en ganska tuff vardag minst sagt. Jag tror vi orrkar för att vi inte har ngt val. Det finns liksom inget alternativ. Tramsiga är vi nog alla ;-) Vilket är bra, finns det ngt värre än folk som tar sig själva på fullt allvar? Kramar om er tillbaka. Tar min vitlökskrans och kryper i säng!

Dompa
ons, 2012-06-06 - 08:05

Inga vampyrer, demoner eller andra spöken inatt. Missade att min darling var inne och skrev här samtidigt som jag. Självklart! Det är det enda rätta. Nästa gång jag inte kan sova mitt i natten ska jag posta ett långt snuskigt inlägg till min fästmö. Hmmm, du vet nog inte riktigt vad du bad om där ;-) Ännu en dag med skitväder...men det fixar jag eftersom jag vaknade nykter. Godmorgon vänner! /R

PS: Glömde nämna att jag gillar er! Mycket!

Magnolia
ons, 2012-06-06 - 21:09

och se om den hjälper också mot mina demoner ;) Du frågade om dem: Den aktuella natten var det "trasigleverångest" (känner du honom?) som kom på besök. I hans sällskap befann sig den inte fullt lika otäcke, men fortfarande otrevlige, "förmycketattgörapåjobbetångesten". Men nu är det lugnare på jobbet och efter läkarbesöket så känns även det andra lite bättre (trots att mina misshandlade inre organ förstås inte blir ett dugg friskare av att jag har tagit några prover...) - så i natt hoppas jag att jag får sussa sött.

Kramar!