..

Vitsen med de där undersökningar är ju att de visar trender. De görs årligen och om vi nu ponerar att det finns ett visst ljugande - vilket är troligt - så är det säkert ganska konstant. Jag tror absolut att den nedåtgående trenden är verklig, och det är ju glädjande!

Som vanligt när min nyktra födelsedag närmar sig så kommer tankarna tillbaka om hur det var innan jag kom iväg.
Det är bra för det påminner mig verkligen om hur otroligt dåligt jag mådde då, men märkligt nog klarade jag av att bestämma hur/var/när jag skulle åka till behandlingshemmet. Det var ingen lätt resa med många konstiga beslut på vägen till att göra nåt åt min situation. Som tur var hade jag året innan gjort många bra jobb med bra betalning så min ekonomi var inte det största hindret då. Största hindret fanns ju i min egna skalle som ju de flesta beroendemänniskor känner igen. Aliksspöket gjorde ju allt för att övertyga mig om att det var galet att åka på behandling. Sista gången spöket skrek i skallen var när jag svängde av vägen in mot behandlingshemmet och där fanns plats att göra en u-sväng och spöket sa att nu har du chansen att ångra dig !
Jag gjorde aldrig den u-svängen !!

Jag blev mycket väl emottagen av en terapeut + en sjuksköterska som kollade min packning ( och luktade på min vattenflaska :D ) och senare min mentor som också var en alkis, och lunch. Packade sen upp på rummet som jag delade med 2 andra, tog nån kvällsmacka och somnade som klubbad ! Jag har aldrig, varken förr eller senare, sovit så otroligt gott som den natten ! Det var över, jag var hemma !!!! Jag var underviktig, kan man inte tro nu :D , enl uppgift grå i hyn och väldigt skakig, jag var nog kraftig bakfull (men blåste ok när jag var hos sjuksköterskan) för jag hade druckit upp allt jag hade kvällen innan.

Jag hade en väldigt bra månad på behandlingen och fick lära mig så mycket av mina behandlingskompisar om hur vi alkisar fungerar. Många stolligheter jag gjort och som jag trodde att jag var ensam om att ha pysslat med visade sig vara vardagsmat i alkiskretsarna. Vi är så otroligt lika varandra så vi kunde vara syskon ! Vi fick lyssna på våra lifestories och det blev många skratt över igenkännandet när vi insåg att det var högst vanligt det som berättades. Jag tror det var första gången jag insåg att jag inte skrattade ÅT någon utan MED någon !

Jag var rädd när jag skulle åka hem för att jag då var tvungen att stå på egna ben för första gången sen jag lärde mig att gå. Men jag gjorde som de gamla erfarna sa att de gjort : Gå på AA !! Gör så som Di Gamle har gjort så lär du dig själv ! Så sant det var ! Om jag lyssnade på deras historier om fel de gjort så slapp jag ju göra samma fel själv ! Så enkelt ! Jag fick kartan på behandlingshemmet men jag var tvungen att gå vägen själv ! Återigen : Så enkelt !

Idag är jag pensionär med div ålderskrämpor men förunderligt nog inga sjukdomar relaterade till mitt drickande, konstigt nog. Jag har haft en otrolig tur ! Jag är väldigt säker på att jag INTE ska ta det första glaset för det kommer jag inte att överleva. Jag försöker att ta en dag i taget, märkligt svårare nu när jag är äldre ??? Borde det inte vara tvärtom ?? Skyller på att det är så mycket jag vill upptäcka innan de eldar upp mig !

Ta hand om er därute och ta inte första glaset !

@Adde_ Tack för att du delar, väldigt intressant och tankeväckande, vilken resa du gjort! Det är inte alltid lätt att ta en dag i taget, men jag försöker bli bättre på att uppskatta varje dag jag får. Jag vet också, på riktigt denna gång, att det första glaset skulle avsluta mitt liv på ett eländigt sätt, och alla alternativ är bättre, om än lite jobbiga ibland. Ha en fin helg!