Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

Stigsdotter

Det är bra, gråten vill ut. Jag tror att den renar. Den klumpiga karlsloken här ovan har i övrigt redan sagt det jag tycker passar nu (tänk om alla karlslokar kunde tänka och dessutom formulera sådana ord och tankar säger jag :-)

lessenfrun

Tack.

Sorgearbete är tydligen ingen lek. Skulle vara väldigt lätt att trilla ner i nåt vidrigt vinande, men då kostar det för mycket.

Kanske ska ge mej ut på en långpromenad.
Till Italien typ..

är ett arbete, precis som ordet säger. Arbetsamt arbete. För att sorgesår ska läkas på djupet måste man gå rakt igenom - det finns knappast genvägar och det lönar sig inte att fly smärtan och gå runtom... som att dränka sorgen. Typ:)

Att gå är bra mot det mesta - det säger både erfarenheten och forskningen. Att ha en riktning är inte fel:)

Kram / mt

Dompa

mt skriver klokt. Det finns inga genvägar... bara låt det komma. Och om att "Sorgen är kärlekens pris"...både vackert och ofrånkomligt sant. Stark är du som inte tar till våran vanliga tröst. En långpromenad är heller inte fel. Men din lät som den skulle kunna sluta i skoskav :-) Det sista du behöver. Hoppas du får lite ro ikväll iaf... och om inte. Ja då vilar du imorgon på dagen istället. Man behöver inte alltid göra rätt för sig. Men man ska försöka göra det rätta för sig. Tänker på dig och på mt idag...att livet ska behöva göra så djävla ont! /R

Dompa

Tänker på dig...och hoppas att det åtminstone känns liiite bättre idag. Att gråten har gjort "nytta"...om du förstår vad jag menar. En Godnatt kram får du! /R

Dompa

Ciao själv konstiga underbara kvinna! Allt väl...hoppas jag? Här är allt sig likt. Vintern närmar sig dock...min avskyvärdaste årstid. Mörkt på morgonen...mörkt på kvällen...även här i F! Det funkar väl för vissa...inte för mig. Jag blir uppriktigt ledsen/urgrävd. Är det den "nya" Dompa? Lessengubben? Jaha...detta blev ju ett muntert inlägg. Ta det som en komplimang...här vågar jag vara mig själv! Men allvar? Hur är det? Bättre på gråtfronten? Har DU börjat försonats med hösten? Kram och en massa annat! /R

lessenfrun

Åh du fina...
Nä.
Det har gått.., dåligt.
Såg mej själv en lång stund i spegeln för ett tag sen och såg någon som inte fixart själv.
Inte alkohol, det är stiltje, utan ett annat erkännande.
Moi är Deprimerad. Tungt ord, men så är det.
Så jag kapitulerade inför medicinsk behandling. Inga namn, vem vet vad du hittar på då ;)

Den lilla bieffekten man får på köpet är mer nedstämdhet, lite okontrollerade kräkningar (mm, så charmigt!).
I början, sen ska det vända.

Jag har försökt på så många sätt men ibland får man bli liten och krypa till korset. Eller Vårdcentralen.
Har INTE gett upp ,men gett efter.

Ältar inte, håller igång, men ingenting är meningsfullt och sovmorgnarna blir längre och längre. Äter för lite.
Varningsklocka som bör tas med respekt.
Tyckte jag, andra gör som dom vill.

Hösten är ok, men julen? Vafan ska man ha den till i år?
Kräkas på?

Är lika cynisk som förr men också lite fascinerad. Om det här kan hända mej så ska jag krama fler människor jag möter.
Nån kan må som jag.

Och du R får den största kramen hela vägen till din Pazzo Circo för att du bryr dej gubbe ;)

Dompa

Skönt att du kröp till vårdcentralen...ibland får det ju bli så. Men starkt att inse att man behöver hjälp. Medicinen låter ju så där kul...bra att jag inte fick namnet på den. För visst har du rätt...vem vet vad jag då skulle hitta på? Har själv inlett min andra penicillin behandling på kort tid. Ngt är mkt fel med mitt ena öra. Kan ju låta som en bagatell...men det är det inte. Börjar påverka balansen...jag lallar omkring som ett fyllo fast jag är spiknykter. Dessutom blir jag arg av den ständiga värken. Doktorn säger att det beror på för mkt simning och dessutom har jag tydligen sand i örat? Jaha...men ta ut de då? Nej...det gick ju inte...i öronen ska det inte petas!

Inser ju att detta inte går att jämföra med riktigt depp...men nu fick du den ändå. Kanske krama nästa medmänniska extra hårt för h.n kan ju faktiskt ha en jävla öronvärk ;-).

Julen ja....ser inte heller fram där. Även min första jul på länge som singel. Nu saknar jag ju inte J på samma sätt som du saknar din gubbe...men konstigt blir det. Har själv aldrig sett pointen med julfirandet...jag är ju inte ense med GUD. Men inser att detta ska måste man ta sig igenom eftersom man har skaffat barn. Inte heller ongarna är kristna...varför denna charad? År efter år? Läste i tidningen härom veckan att många skuldsätter sig för att kunna fira denna helg! Jamen så sunt?

Hoppas du slutar spy snart! Att spy en massa och inte ha matlust...låter ju inte som en jättebra kombo. Kram på dig själv! /R

lessenfrun

All värk är jobbig.
Öronvärk måste vara knäckande. Hoppas sanden kommer ut.
Här finns ingen plats för Gud heller men jul, precis som andra "storhelger" har ju haft så mycket annat...
Det blir tomt. Så är det.

Ja, detta medicinska experiment ser jag med sinnessvag nyfikenhet på...
Hur det ska gå har jag ingen aning om men nu är det igång.

Kram!

Stigsdotter

...tack. Kommer alldeles av mig här framför skärmen, vill gå och lägga mig i en hängmatta någonstans där det är soligt och varmt.

Kramar på dig, hoppas öronvärken ger med sig!

Stigsdotter

...tack. Kommer alldeles av mig här framför skärmen, vill gå och lägga mig i en hängmatta någonstans där det är soligt och varmt.

Kramar på dig, hoppas öronvärken ger med sig!

Dompa

Vackert var det. Precis som Stigsdotter längtar jag efter hängmattan. För ett tiotal år sedan så åkte jag och J mkt till Amorgos. Där fanns det ett café/strandhak som spelade samma sorts laidback musik hela dagarna. Dessutom var det väldigt "flummig" möblering. Det var helt fantastiskt att bara sitta där. En timme blev lätt tre. På den tiden hade jag ju givetvis en kall Mythos i handen men minnet är vackert ändå. Så ja...även jag bjuder på en kram! /R