Hej, helt novis på forumet men oj vad jag har kommit till insikt..........

Läst en massa olika trådar här, tagit till lipen när jag insett att det är faktiskt mig dom skriver om.

Beteenden, lögner och hur det skall vara såååå bra utåt. hur barnen är duktiga och världens bästa på alla sett.
För att inte tala om den underbara frun som orkar och ler...............

Jag är nog som gemene man med ett undantag, jag kan väldigt mycket om, whisky och vin. Har druckit mängder med fina rariteter och allt bara för att......
Minns att jag köpte en fin whisky från whisky exchange i london för mer än 3000. Bara för att dricka själv, man är en idiot. Jag vet!
Nu har jag sagt till mig själv att nu tar vi en dag i taget, eller det var vad jag läste på forumet.
Om folk undrar varför man måhända inte dricker kommer jag kort och gott säga:

-Nä, jag är ju allergisk mot alkohol.

Allergisk, undrar dom kanske.
Ja, det är som folk som är allergiska mot jordnötter som får svårt att andas. Så är alkohol för mig.
Dessa nötallergiker får väl aldrig frågan:
-Ska du inte ta en liten nöt och prova hur det känns, det kanske funkar?

Så från och med nu är jag allergisk mot alkohol.

Jag har prövat i omgångar att sluta med skiten men det går ett tag, sedan är man där och lurar sig själv med att en öl skall väl inte vara hela världen.......
-JO, tyvärr.

Förra året höll jag upp juni, juli, augusti. 3 månader. Slog vad med frun och kompisar om att om jag klarade det i tre månader så skulle jag varken städa plocka eller behöva hjälpa till hemma resten av året.
Med den triggern så var det bara att ge sig faaan på det. Jag klarade tre månader. Och storsint som jag är så sade jag :
-Självklart, det var INGA problem, men jag skall hjälpas till ännu mer nu istället för att frun skulle behöva stå som en liten förlorare.
Nu, eller då var vi alla vinnare.

Sedan kommer november med halloween och alles.
Livet fortsätter, dricker lagom mycket mån-söndag med luckor då och då. Läs dagar, inte mer än två tre...........
Blir nyår, jag gör supermiddag med vin, öl, konjak etc.
Halkar ute på uisaen, trillar och slår i huvudet riktigt ordentligt.

Får hjälp till sängen och somnar. Vaknar 01:45. Upptäcker att jag missat hela nyårsaftonen med bekanta.
Och mitt fyrverkeri..............
Men då sade värden vi var hos.

-Vi försökte väcka dig men du ville inte komma upp.

-Kan jag aldrig ha sagt, det här var en riktigt sopig nyårsafton sade jag och stormade hem
Väl hemma drack jag en 75:a konjak helt själv, sex starköl och svimmade i köket.
Den underbara frun gick hem tidigare för att kolla att allt var ok, då hittade hon mig utslagen, nerpissad och dålig.

Fick hjälp med snabb dusch och blev nedbäddad innan hon tog hem barnen.
Pappa är lite dålig förklarade hon, ni vet han trillade ju igår och slog i huvudet..........

I sommras var jag clean i nio veckor, tränade och gick långa promenader. Tappade tomtekostymen och började bli "normal". Semester och så var det dags igen................

Sista wake up callet var när jag var i Spanien förra helgen med 10 kompisar från barndomen.

Vi var där, lör-måndag. Lördag kväll somnade jag på en uteservering och folk hade roligt då dom fotade mig i olika ställningar. Med ölglas på huvudet etc.

Söndag var vi på resturang, jag beställer in en flaska fint vin till mig alena, bjuder såklart lite till de som vill ha. Två öl.
Hamnar i baren och dricker mer öl, sedan lite grogg säger dom som vet. Jag bara vet inte..........

I spanien åker vi till en brisk pub ute i ?????? vet inte.

Där blir jag så berusad så jag får hjälp att åka hem. Tur att man har omtänksamma kompisar som inte bara lämnar en.

På måndagen får jag en riktig utskällning av min bästa barndomskamrat som säger åt mig att söka.

Ditt beteende är inte bra för dig, du tappar i auktoritet och folk blir oroliga. Vi skall vara glada att vi inte lämnar varandra men skärp dig nu. Sade han.

-Men jag har inga problem, olycksfall i arbetet kan man säga, sade jag med ett leende.

Hemma måndag kväll. Bra, vi har en dunk vin hemma. mmmmmmmmm, gott nu skall jag bara ta det lugnt.

Somnar i soffan med hela familjen. Tisdag, VA? Bara ett och ett halft glas vin kvar i dunken............ köper en ny. Somnar i soffan, åker till mitt nattjobb.......... dum i huvudet jag vet!!!!!

Onsdag, är på innebandyträning med den äldsta. I bilen på väg hem säger han:

-Pappa skall du sova i soffan idag igen?

Nä, varför tror du det, säger jag förvånat. Du sover alltid i soffan, säger han.

Lugn grabben, jag lovar. Hädanefter skall jag ALDRIG somna i soffan mer.

Väl hemma slår jag upp ett glas, har installerat en ny app på mobilen. Promillekollen från systembolaget, så man kan se hur man ligger till. Kan väl vara bra.....eeeeehhhhhhh

Där står det i instruktionerna att efter 0,6 promille så behöver man inte dricka mer. För då tjänar man inget på det. varken nytta, glädje? eller nåt med belöningssystemet. Det är som att elda för kråkorna.

Ett och ett halft glas på en minut, promillekolllen i appen förklarar att den bara visar 0,8 sedan stannar den. Jag var på 0,8...........

Vafaaan, två glas till innan jag somnade i soffan.

Skönt att kunna skriva av sig, jag har såååå mycket att ventilera som vill ut. Veta att det kanske är nån eller några som läst hit stärker.
Fyll gärna på denna tråd med kommentarer etc.
Nu kör vi!!!!!!

Maria42

Du ser, det är inte "pocenten" som avgör, det funkar att basta och ha kul med nollnira också.
Kram!

vill.sluta

Det finns då mycket gott i dig så du anar inte!
Kommer bli ett trevligt konvent i februari.
Man har fått så många bra inputs här.
Visdom och sunt förnuft.
Mina trogna bundsförvanter.
/A

vill.sluta

Om man törs köra.
Pigg och glad, lilleman har krypit upp mellan
mamma och pappa och snusar sött.
Snart dax att kliva upp och yta sig till das arbeit.

Godmorgon alla glada, och även ni som
Kämpar. Kom igen, det gör skillnad!
Ha en härlig dag nu!
/A

Maria42

På forumet som alla andra, det är ingen mobbing som pågår här. Men förstår av dina kommentarer i andra trådar att du känner dig sårad och känner att du inte "hör" hit.
Så är det inte, MEN, (nu är jag ärlig och du vet att jag gillar och stöttar dig) hur är ditt humör egentligen?
Du är oftast glad och stöttande men kan oerhört snabbt växla till väldig ilska och då skriver du inte så trevliga saker.
Har du alltid haft sånt här humör? Eller har det kommit nu när du slutat? Är det något du är medveten om? Har det varit/är besvärligt för dig även i andra sammanhang?

Visst kan man bli arg på vissa inlägg och tänka saker som "vilken idiot", det gör jag ibland, och man svarar ibland i affekt, det är helt ok, för det reder man ut.
Det man reagerar på är när någon går längre än så och använder sig av personliga påhopp i ilskan, då blir det inte ok längre.

Jag känner så väl igen det eftersom min man var sådan när vi träffades, men genom att prata om det och framförallt visa att jag tyckte inte att det var ok så har han slutat med det. (Nja, det kommer ibland, men nu väldigt sällan).

Du kanske tycker jag går för långt nu, det kanske jag gör, men jag gör det av välvilja. Jag tycker du behövs här lika mycket som alla andra.
Kram!

viktoria

Värt att tänka på är också att vi alkisar har en låg självkänsla, vi har inget vidare egenvärde. Det ligger i sjukdomsbilden så att säga, att vi har nära till hands att tro att andra vill oss illa, och menar illa, "varför skulle dom inte?". Vi tar mycket så personligt och kan lätt tro att det mesta som sägs/skrivs (det negativa då så klart) handlar om oss. återkommande på forumet genom åren jag hängt här, har gått igenom/går fortfarande ibland i fällan själv. Tuff love, men - sluta slå på dig själv! Kraaam♥

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

höst trollet

Är du mogen för "Tough love" från en forumsyster?
Du har själv i åtminstonde en av "anhörigtrådarna" skrivit om just det..
Tänkte sätta detta i rummet, men jag adresserar det direkt till dig, för jag bryr mig om Andreas!
(och jag hoppas att du orkar läsa allt)
Vem är den glada, spralliga, alltid-stöttande, Andreas egentligen?
Vad är det som får honom att ösa på i hundraåtti? (för att sedan "varva ner" med några öl..)

Jag tror det var Tilde som skrev någonstans, att man lägger så mycket energi på saker utanför sig själv (Forumet, t. ex.) att man inte har tid med sig själv..(och sina egna problem) Ett väldigt vanligt fenomen också bland proffesionella "hjälpare" (kuratorer, psykologer etc)

Det jag skriver (som naturligtvis inte behöver vara sant i verkligheten) är vad JAG ser!
Jag ser en kille (som antagligen alltid varit lite av klassens clown...) Som gömmer sig själv och sina problem genom att ständigt vara den som hjälper andra..
Lite av scouten, som alltid är redo att rycka in.. Men som inte alltid får creed för sitt handlande..?!
Jag ser en person med ett jättestort hjärta, där det sitter en en själ som vädjar SE mig! Tyck om mig och låt mig betyda något!
Jag ser en person som kämpar så mycket för att bli sedd och accepterad, att han till slut springer både ifrån sig själv och över andra..

När man gör misstag Andreas, kan man välja att antingen ta lärdom (och man upprepar dem säkert ett tag innan man lärt sig) eller att fortsätta gå på i ullstrumporna och sedan ta på sig offerkoftan, när man får kritik..
Hur tänker du göra?
Och framför allt, när ska du ta hand om Andreas? När tänker du sätta dig ner och låta din själ komma ifatt?
Jag tror inte att du kommer att göra några riktiga framsteg, förän du vågar titta på dig själv, istället för att bara titta på alla oss andra omkring dig!

Om du blir förbannad över det jag skrivit, så är det bra, för då fastnar kanske några av funderingarna någonstans och en vacker dag, kommer du att ha modet att möta dig själv.

Du lika lite som någon annan här, har ansvaret för min "time out". Det har jag själv!

Jag väljer att ta en paus, för att jag behöver sätta mig och titta på mig själv..

Fundera över min roll och varför jag är här på Forumet..
Jag tror jag tar av mig "troll-morsa-kostymen" och sätter lite röda julgrankulor i håret istället för kottarna.. Kanske en liten bjällra i svansen med ett rött sidenband.. det är ju snart jul i alla fall... Känner du för det, så kan du ju slinka in i rummet och trösta den grå...
/ trollis/
Ps, om du vill ha mitt meddelande deletat, så ge mig en signal, så går jag in och redigerar!

vill.sluta

Dina ord var så träffande att det rann tårar när jag läste vad du skrivit. Jag vuxna karl.
Vill inte, men du har rätt. Alltid hjälpa, alltid ställa upp, TACK för att du finns!!!
/A

markatta

Åh, vad jag känner igen "min" alkis i det trollis skrev. Han ville alltid hjälpa, finnas där för vänner när de mådde dåligt, på bekostnad av både hans och mitt mående. Det fanns liksom ingen energi kvar till han själv. Hur mådde han? Vad behövde han förändra för att utvecklas som person?

Andreas, tillåt dig själv att gråta, att känna. Alla människor gör misstag och fel ibland men det betyder inte att man är fel.

Vet du Andreas, något av det vackraste som mitt ex ha sagt till mig och som fick mig att börja lipa var för några dagar sedan då han sa; "bara så att du vet så kommer jag behöva vara jävligt egoistisk ett tag". Hade kanske varit konstigt sagt i en annan tid, plats, situation men just nu så gjorde det mig oerhört glad.

Kram!

skrivet höst trollet !!

Och vet du vill.sluta ? Jag skriver under på det vår vän skriver här, finns absolut en poäng i att stanna upp och vända blicken inåt, att hitta sig själv.

Häng kvar och plocka godbitarna och ta bara en dag i taget !

Kram !!

Ps En stor eloge till markatta också :-) Ds

Dompa

Börjar med som Trollis att deklarera att om du inte vill ha detta inlägg här så skicka en signal och jag raderar.

Jag kan förstå det...tvekade länge innan jag beslöt att jag måste verkligen be om ursäkt. Jag förstår ju att det tillstor del var mitt fel, min ord som ibörjan gjorde dig så ledsen...sen kanske ledsenheten byggdes på...vill ej utmäta mig själv för stor betydelse. Jag är inte viktig i ditt liv...bra! Det ska jag inte vara heller. Men du är viktig...så ta till dig av de klokheter andra här ovan har serverat.

Men om det hjälper det minsta lilla så vill jag att du ska förstå att jag är ledsen över mitt påhopp! Ta hand om dig! /R

Villervalle

och sluta sura. Kompisar skall väl kunna ha kul igen även om man har bråkat lite?

VV

vill.sluta

Ser läser, funderar ,lider med hur vissa har det.
Saktar ned, inga glada tillrop och peppningar.
Tänker inte jag, inte idag.

Blir konfunderad? Var det inte såhär ni ville det skulle bli?
Jag gillar live and let die, fart och fläkt, men skall allvarligt säga att jag stöp i backen när jag blev tilltuffsad och vingklippt.
Men jag är en överlevare, har legat på sjukhus flertalet tillfällen i olika motorcykelolyckor, voltat med bil ut på ängar, blivit nedtagen från träd då jag krashat med snöskoter, brutit armar och fingrar, fått ögonbrynen söndersparkade men ALLTID rest mig. Så även nu, men
Jag trodde ni ville ha mig som
intetsägande åskådare?
Går emot hur jag är, alltid varit.
Så för att "ordningen" skall vara oruckad tänkte jag se på. Jag vill inte, men fick känslan av att det var bäst så?
Eller har jag uppfattat saker och ting fel?
För det var råden jag fick, bromsa upp, titta på dig själv och var inte så om sig och till sig med possetiva tillrop.
Men det är så jag ÄR, fungerar det inte?
Se på...............
/A

Välkommen tillbaka vill.sluta - det är bara du själv som vet om det fungerar... men kanske inte riktigt eftersom du hittat hit? Det låter som du levt ett ganska farligt liv i högt tempo.

Jag gick tillbaka till ditt svar till trollis när hon skrev att hon såg något av "klassens clown" i dig... Du skriver: "Dina ord var så träffande att det rann tårar när jag läste vad du skrivit. Jag vuxna karl. Vill inte, men du har rätt. Alltid hjälpa, alltid ställa upp."

Vet du, jo det är kanske det du vet - man orkar inte leva så hur länge som helst. Och det måste inte vara så - jag knycker en till av trollis rader till dig "Jag ser en person som kämpar så mycket för att bli sedd och accepterad, att han till slut springer både ifrån sig själv och över andra."

Fundera över om du kan bromsa upp farten lite... och ge dig tid att bli närmare bekant med dig själv. Du är en trevlig bekantskap!

I all vämening, allt gott! / mt