Vet inte var jag ska börja. Är fyrtio och har missbrukat alkohol i 20+ år. Socialt. Har eget företag, familj, goda vänner. Är hyfsat lyckad men orkar inte mer. Jag lurar alla. Mitt liv har gått i stå, jag är en bluff, jag luras, sviker och mår skit. Måste börja om och behöver hjälp. Jag är ömklig, behöver alla råd jag kan få.

Har inte druckit på en vecka, börjat springa, trodde jag hade koll....men så helt plötsligt sitter jag här med en flaska sprit mitt i natten, familjen sover, Jag skäms men mår bra för tillfället.

Men är rädd. Jag vet att jag har tappat kontrollen. Jag sviker.

Vore det inte för familjen skulle jag överväga pistolen.

Hur börjar man om?

Putte72

Tack Dompa!

Era ord värmer.

Ska ta det lugnt med avskedskyssen. Är alltid lugn i sociala sammanhang. INGA av våra vänner ville tro på att jag hade problem. Medan gästerna fyllnade till var jag lugn, god och glad. Den som stöttade folk ut till taxin, redde ut bråk och samlade ihop spillrorna. Nattade familjen.

Sen kunde jag med gott samvete sitta med flaskan och min "egentid". Och med dagens medicinska uppdatering - en lätt trasig lever

Nog nu.

/Putte

.

Putte, jag sitter här och hoppas att min lever inte blivit allvarligt skadad. Har äntligen skruvat på korken och tror att jag äntligen fattat i grunden att jag inte kan dricka alkohol. Och inte bara det, jag vill inte. Jag har haft ont i levern flera veckor, men druckit varje dag, kan någon vara vänlig och säga till mig att det är helt normalt:-) Nä, det är så skönt nu att vakna nykter, och lägga sig nykter. Tog mig till AA och till alkoholmottagningen så nu har jag hängslen och livrem för att få en rivstart på resten av mitt liv. 60 år gammal, och 30 år med för mycket alkohol, jag vill ha ett bra resten av mitt liv, och inte bli ett vrak. När det gäller antabus har jag rätt mkt erfarenhet av det, bland annat opererat in det två gånger. Kan någon vara snäll och säga till mig att det är helt normalt, det gör de flesta människor:-) Kan säga till dig att dricker du en lättöl får du förmodligen samma nära döden-upplevlese som jag fick när jag drack en öl då jag trodde att antabusen var ur kroppen. Det önskar man inte sin värste fiende, totalt röd i huvet och på kroppen, svårt att andas, fruktansvärt huvudvärk för att nämna några effekter. Man gör inte om det, den saken är klar. Nackdelen med antabus är ju att det kommer en dag när man ska sluta, och då är den obarmhärtiga alkoholisen där och vill ta igen den förlorade tiden genom att dra igång igen. Och har man inte byggt upp tillräckligt psykiskt motstånd och skaffat sig tillräckliga kunskaper om vad det är vi lider av kan det bli tufft. Men det är bara mina erfarenheter, antabus är en krycka och kan självklart vara en hjälp.
Nu ska jag åter få krypa ned i sängen, sätta på lite musik på låg volym och kännas mig nöjd med min dag och se fram emot nästa morgon med kaffe och mackor och njuta av frånvaron av självförakt, dåligt mående och onormal trötthet.
Go natt,
Fenix

Putte72

Fenix,

Tack för kommentaren.

Det är märkligt hur dum i huvet man är. Jag har gått omkring i ett halvår nu med en ständigt molande värk i området kring levern. Ibland när jag viker kroppen häftigt snett framåt hugger det till därnere. När jag joggar känns det som en tyngd därnere till höger. Ändå...ja, du vet.

Låter tryggt med antabusens effekter. Precis vad jag behöver nu. Sen får jag mentalt förbereda mej för tiden utan. Är knappast där på ett tag än.

God morgon. Njut av den. Tänk på hur illa det har varit vissa andra.

/Putte

Putte, ja det blev just en sådan härlig morgon.Kröp till och med ner till frugan en stund och så gick vi upp ihop och åt frukost. Så kan livet också vara. Inte att tänka på om man somnat medvetslös av alkoholintag kvällen innan. När det gäller antabus vill jag bara säga att du måste nog kolla levervärdena noga innan du börjar, kan vara riskfyllt att ta antabus om inte levern är ok. Good luck med din väg till nykterheten!
Fenix

Putte72

Jaha, fredag och jag kommer vara nykter i helgen. Lovar antabusen.

Ärligt talat mår jag strålande. Snart fyra veckor och gensvaret från sinnet och kroppen är mer än jag någonsin hoppats på (jag väntar dock på bakslaget).

Det är en ynnest att inte KUNNA dricka, jag slipper bry mej så länge jag ser till att lösa upp det där lilla pillret. Den befarade nyktra ledan och rastlösheten peakade efter en vecka, nu är det mest positiv energi istället. Halvmilen jag släpade mej runt för en månad sen har blivit en enkel mil, och kroppen sex! kilo lättare.

Visst - nyfrälst och med hjälp av antabus - men efter alla bedrövelser jag skrivit tänkte jag dela med mej av något positivt.

I många år har jag funderat på (efter tusen misslyckanden att hålla upp) att testa antabus men hela tiden slagit bort tanken eftersom det kändes som ett slutgiltigt beslut - då är det banne mej finito med drickandet också. Ett framtida liv utan sprit kändes...totalt omöjligt, på många vis.

Men för tillfället känns det självklart att fortsätta utan sprit. Dom positiva effekterna är helt outstanding. Hunnit med mer på jobb än på det senaste halvåret, är pigg, pådrivande och orkar ta initiativ. Gladare och uppskattar min omgivning, alla omkring mej ÄR inte idioter, en pytteliten del låg nog hos mej också:). Och har jag inte ens nämnt familjelivet!

Sen får jag se hur det låter när jul och nyår drar in. Har fortfarande svårt att hantera omgivningen och dess förväntningar på att jag brukar dricka. Men den tiden...

Så brödrar och systrar därute - det finns hopp!

En skön helg på alla som orkar läsa!/Putte

Tilde

Det är skillnad det från någon knapp månad sedan!
Njut, och sträck på dig...
Det är du som gör det!
...och klart vi läser. Jag suger i mig varje positiv klang i ditt inlägg.
Vi finns här i med- och motgång, ju!

Skön helg önskar
Tilde

Dompa

Är detta verkligen samma karl som skrev sitt första inlägg 8 november? Känns inte så. Var stolt över dig själv...att du vågade ta hjälp. Önskar dig en riktigt bra helg...din smärte fan ;-)! /R

vad roligt att det känns bra! Jul och nyår kan säkert bli lite svårare att hantera men vi får lägga upp nån strategi. Jag själv har faktiskt bestämt mej för att gå på firmans julfest i år. Jag tar bilen dit men oavsett det så känner jag att jag kan stå för min nykterhet. Med stolthet. Julen blir inga problem men nyårsafton. Då är det vår tur att ha nyårsfest med två andra par. Hemma hos oss kan jag inte skylla på bilkörning. Jag vet att jag inte ska dricka, funderar bara på hur jag ska lägga fram det. Men faktum är att det är min ensak och inte andras problem, eller?

Dompa

Hej Putte! Ville bara kolla hur det går med antabus, lever, familjen och nykterheten? Hoppas allt är ok. Skriv gärna en rad...om du orkar/vill/kan. Det är minst lika viktigt att skriva när/om det går bra som när det inte gör det. Hur som haver. God helg önskar jag dig! /R

Putte72

Long time,

Lydig som en hund i antabuskopplet. Mår prima. Tänker knappt på alkohol längre. Haft tillfällen då suget gripit tag i mej, men vid dessa tillfällen har jag bara nån timme senare varit förbi känslan. Glad, avslappnad och nykter. Insikten om att det räcker att bita ihop ett litet tag tar jag med mej tills det är dags att släppa antabusen.

Att inte dricka på julens alla fester skyller jag på hårdträning, vilket faktiskt är sant. Tränar, äter sunt och siktar på halvmaran till hösten. Därefter Berlin maraton 2014. Helt sjukt, är i bättre form än någonsin. För två månader sen fick jag nästan en hjärtattack om jag tog cykeln till jobb. Nu elva kg lättare.

Uppe med tuppen och väcker familjen med frukost varje morgon, en familj som verkar funka lite bättre när farsan inte suttit uppe med flaskan till fyra varje morgon. Med en farsa som är närvarande och inte antingen vill sova ut så länge som möjligt eller fylla på för att bli ännu gladare. Ibland känns livet lite mer slentrianmässigt men herrejävlar vad morgnarna är underbara! Spiknyktra, gnistrande, klara; med mål för dagen.

Slentrianmässigt lycklig. Det låter lite andefattigt men duger gott. Det enda som oroar är att jag närmar mej fyra kannor kaffe om dagen.

Så tack ni som tittar in. Ni har hjälpt. Jag har dock totalt tappat intresset för att hänga på nätet, min nyfunna nykterhet har väckt många slumrande intressen, vilket tyvärr hållt mej härifrån. Jag verkar inte bli den stöttepelare för andra jag hoppades kunna bli.

Men ni finns i mina tankar. Ofta. Tag hand/Putte

Putte, blir glad av att läsa dina rader. Inne på min fjärde nyktra vecka, och precis som du är det mina nyktra mornar jag verkligen älskar. Men också att lägga mig nykter är så stärkande för självkänslan inför natten. Kan också känna att livet känns lite mer slentrianmässigt, men är mkt medveten om det och samlar mig till att verkligen ägna mig åt det jag tycker mest om, att skapa musik. Vill få bra rutiner med mat, träning och musiken, det är mitt mål för nästa år. I kväll hade vi en liten fest med några goda vänner, och att jag var nykter kommenterades inte. Det är otroligt skönt att nu konstatera att jag skrattade och hade lika roligt som om jag druckit. Eller snarare, hade jag druckit hade jag varit mer trött och svampig och just nu hade jag suttit och hällt i mig ett par extra starköl i min ensamhet framför datorn och somnat medvetslös om någon timme. I morgon hade jag försökt sova så länge som möjligt, men troligen vaknat för tidigt och vridit mig i svettiga lakan några timmar. Halva dagen i morgon hade varit förstörd och på kvällen hade det blivit pizzerian för att få en fylla igen. Jag har faktiskt lärt mig att spela hela den här filmen, när jag någon gång får tankar på att dricka. Det blir bara skit av det, alltid!
Ha det alla kämpar,
Fenix

höst trollet

På sätt och vis är du en "stöttepelare".. Det går ju BRA!
mer behövs faktiskt inte..

LYCKA TILL i fortsättningen också! kram /trollis

Putte72

Fick precis en stund över på jobb. Dessa jävla panikinryckningar....

En tanke som slog mej i morse efter att ha skrivit här: Ni måste tycka att det går för enkelt. Jag tycker det. Är det inte svårare att lägga av? Nu går jag förvisso på antabus men det som försvunnit är rädslan för att vara nykter. Att få panik om man inte har spriten till hands. Sistaminuten på systemet med andan i halsen och sann och skär rädsla för att stå utan en helg.

Det var ju inte så farligt. Tillochmed skönt. Tjugo år av drickande med max en, två nyktra dagar i veckan hade skapat en panisk rädsla för att inte ha alkoholkudden att landa på. Som jag faktiskt inte behöver. Jag funkar ganska bra ändå. Oftast bättre.

Gjorde jag alkoholmonstret större än vad det var? Inbillade jag mej att jag behövde spriten mer än vad jag faktiskt gör? Nu är det bara borta. Jag vågar vara nykter. Det är ingen konst. Lite tråkigare ibland men alternativet var ju ingen picknick heller. Jag har missat så mycket på fyllan, försakat mej själv och andra. Inte vågat växa. För vad - en inbillad rädsla???

Med det sagt tror jag inte jag vore här utan antabusen så styrkan ligger inte bara hos mej. Jag hade fallit tidigare, som alltid, tror jag, och inte fått de nyktra veckor jag så väl behövde för att landa i en insikt. Och här måste jag sluta...jobb...jaja, en tanke bara./Putte

Putte72

Vad hände? Allt flow som bortblåst. Irriterad på allt och alla. Känns som om jag drar alla lass själv, både hemma och på jobb. Utmattad. Löpningen som alltid fyllt mej med ro gick inte. Känner mej inte sjuk, bara totalt orkeslös.

Ingen bra känsla inför stundande jul. Sitter och försöker sammanfatta. Hade jag fixat det utan antabusen? Jo, det tror jag nog. Jag har kommit för långt för att bara kasta bort det. Men hur kan man från en dag till en annan bara stiga in i detta svarta hål? Har iof varit jävulsk julstress på jobb men ändå...? Trodde jag var, eller hade blivit, starkare än så här.

Klockan fem på morgonen. Sovit illa. Måste bli bättre idag. Låååång dag på jobb väntar. Julen skaver in. Alltid jobbat som en galning i december. Sista veckan alltid kaos, ända till julafton. Har blivit många nätter av stressbearbetning med flaskan under årens lopp. Massor med afterworköl med arbetskamrater för att sammanfatta och koppla av. Alla dessa, faktiskt roliga och avlastande, restaurangkvällar med ett bra jobbteam. Där en saknad. Nu nykter svårt att bara gå hem. Stressen jagar, kan inte koppla av trots enorm trötthet. Allt oavslutat. Hemma yr det av dammråttor och barnens förväntningar, hur ska jag hinna?

Nåväl, en jul av många. Denna utan skygglappar dock. Hur drar man skiten i land? Jag jobbar för mycket. Nästa år måste det bli vissa förändringar där. Detta går inte.

God Jul!/P

Dompa

Du har ju redan löst gåtan med det pendlande humöret. Stress! Men ge dig inte...Julen går för övrigt utmärkt att infiras bland dammråttor! Kan tala om att det är fan inte rent hemma hos mig heller. Förstår vad du menar med Restaurangslapp efter en tuff arbetsdag...att få ventiler med andra som var med. Inte lika intressant för familjen att lyssna på. Men du kommer att fixa julen...det tror jag stenhårt. Och jag ser inte Antabusen som fusk...jag ser den som sunt förnuft. Antabus borde för övrigt ingå i dricksvattnet under storhelgerna. Där andra ser glimmrande juleljus så ser jag misshandlade kvinnor och gråtande barn. Jaha...detta blev ju inte det uppiggande/upplyftande inlägg som jag tänkt... Ha det! /R

Dompa

önskar dig en God Jul utan skygglappar Putte. Hoppas även du kan stressa av! Äta lite gott och skölja ner med ngt ofarligt! /R

Putte72

Tack ni som stöttat.

Tack till mej själv som varit spiknykter under december. Denna helvetesmånad av krav och stress. Med flaskor från kunder och galen släkt. Julafton var skit. Utan antabusen hade jag definitivt druckit. Och kanske tagit livet av en släkting eller två.

Nu morgon efter nyår hos bästa vännerna. Dom vet. Här är jag trygg. Vi kan garva åt mej, min antabus, mitt sorgliga och sorglösa kynne som fått mej att hamna här. Dom kan dricka. Ja jävlar. Men dom kan också hålla upp.

Jag är vaken med barnen. Alla andra sover, mer eller mindre bakis. Jag är nykter. Det är nytt år. Det känns ganska bra.

Planen: Antabus januari ut. Eller feb. Känns som om det kvittar. Att behålla för kritiska tillfällen.

Framtida dryckesplaner: Inga. Alla som känner till tror att detta är ett tillfälligt stopp. För att ställa om och vila kroppen lite. Det var min första plan. En clean start. Nu börjar jag gilla mej själv bättre helnykter. Allt enklare. Mer ork. Bättre form. Men framförallt inget planerande, ältande, ska jag eller ej? Jag är mer närvarande, besluten tas i stunden och är inte gjorda tidigare på grund av ett planerat drickande. Känns lite som en ynnest att få bli nyvaken som fyrtioåring, jag ÄR faktiskt mycket galnare än omgivningen. Roligare. Inte så försoffad. Full av kraft. Nyfiken. En jävel på gitarr när jag fått öva. Orkar läsa böcker som utmanar, lyssnar som nyfödd på musik. SER MINA BARN. Orkar med att vara med dom. Tar med dom. Låter dom vara med.

Vågar vara ledsen. Orolig. Allt löser sej.

Längtar till vår. Tända en eld och torka sitt hår:).

Största nymornade kramarna/Putte

Du beskriver allt så bra! Just det där ältandet hela tiden; ska jag eller inte, när är för tidigt, hur mycket har jag hemma, räcker det? Herregud så mycket tid och energi man la på tankar kring alkoholen. Nu är det så enkelt. Och det blir bara bättre med tiden, fler och fler fördelar. En av de saker jag njuter mest av är känslan att alltid vara i körbart skick. Ibland tar jag en liten tur på kvällen bara för att jag kan. Jag är fri, oberoende. JAG styr mitt liv, inte missbruket.Jag längtar också till våren. Till dess njuter vi av dagen som är.