Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

det är bara sej själv man kan ändra. Uttrycka sin önskan om förändring och hoppas att den andra vill vara med. Annars får man ta ställning till hur man ska göra. Nu har vi kanske förändrat det vi kan? Slutat dricka. Det ger oss utrymme till utveckling. Vi kräver mer nu än att bara låta tiden gå. Jag känner oftast en lycka över de fantastiska möjligheter till förändring som jag fått för egen del genom att bli nykter och acceptera att jag är alkoholist. Det kan ju kännas för jävligt ibland att det har tagit så lång tid att komma till insikt men det faller under första raden "acceptera det jag inte kan förändra". Gjort är gjort och nuet är det som gäller. Här idag kan jag göra skillnad. Fånga dagen.

Tilde

hmm... blev tagen, du klev liksom rakt in i mitt rum, med orden riktade till mig. Orden du skrev är precis rätt och jag tänker att du läser mig.

Santorini, jag vill verkligen fånga dagen, jag är i hårt arbete när det gäller detta :)

Tack båda...

att läsa alla inlägg här från kloka kvinnor! Just nu har jag stort behov av att stanna upp o reflektera över livet och min alkoholism. Hade just börjat känna mig på rätt spår, så kommer gud eller vem det är och lägger krokben för mig - bokstavligen! På väg till jobbet, en dold isfläck så sitter jag här och hackar med fel hand, min högra arm i gipspaket. (Trollis verkar har råkat ut för ngt liknande såg jag). Kanske blev jag bönhörd genast, 5-6 veckor där jag har all tid i värden att begrunda mitt liv. Tål att tänka på att vissa saker händer....
/Fenix

ja det kanske är meningen att du ska få tid till reflektion. Fånga dagen:). Trist med bruten arm men du får försöka göra det bästa av tiden. Lycka till!

Dompa

Precis det jag undrade över i Fenix tråd...får jag svar på här. Håller med Fenix om att det finns många kloka kvinnor här. Vi är lyckligt lottade på så vis. Önskar Tilde och alla andra en bra sann dag! /R

Tilde

reflektera, känna känslan men också gott att kunna släppa och gå vidare.
Har nog haft en tendens att fastna i känslor under vissa delar av mitt liv. Tänker mycket på detta nu, att lika viktigt som att reflektera och fundera är att kunna bryta mönster av destruktivt tänk, släppa och gå vidare. Det VAR så men nu ÄR det så här. En balansgång... inte bra att stoppa under mattan men heller inte bra att älta i det oändliga.

Så skönt när jag aktivt kan bryta negativ känsla med blotta viljestyrkan... att gympaskorna packar ner sig i bagen med min aktiva hjälp (även då det kanske är det sista jag har lust med) och efter en stund trampar fram på löpbandet med mig flåsandes i dem... ett resultat av min egen viljestyrka. Den styrkan upplever jag själv är precis lika viktig som att välja att inte fylla på glas efter glas med vin. Allting hänger ihop... Det är skönt att ha en vilja.

Jag känner mig lyckligt lottad som har viljan och orken att gå på löpband, lust att jobba, cykla, se fram emot våren. Visste inte förr att så vardagliga saker skulle kunna göra mig så glad för att jag kan välja dem. Så känner jag idag.

Stigsdotter

...kan vara farligt för oss. Inom AA talar man mycket om harm, att man harmas över något och jag är glad för att jag därigenom fått ord på detta som jag gärna också ägnar mig åt.

I mitt fall kan det vara alltifrån att älta något jag gjort när jag druckit; störa mig på någon som är ivägen i tunnelbanan till att oja mig över den situation jag befinner mig i just nu. Stort som smått alltså. Att fastna i känslor av irritation, ånger, sorg etc. utan att göra någonting åt dem (förändra situationen, acceptera situationen och gå vidare) gör att jag riskerar att ta till flaskan.

Att stoppa under mattan är aldrig bra utan det handlar även i dessa sitationer om att ta ställning till, acceptera en känsla och en situation och sedan gå vidare. Precis som du skriver Tilde, det VAR så och nu ÄR det såhär. Så här kände jag då och det är OK, nu går vi vidare härifrån.

Härligt att du går och tränar, själv har jag inte riktigt kommit dit att jag vill det än (men jag tänker mycket på det ;-)

Tilde

Stålsätter mig att tänka positivt och bryta dåligt känslomönster. Det går inte så bra att "göra bra" i relationen som jag önskat, mkt oförstående från båda håll. Hur länge hålla liv i något som mitt i kärleken o drömmarna delvis känns som en ond trigger?

Det som jag upplever som positivt just nu är att trots svårigheterna att förstå varandra så vill jag inte i känslan dricka vin eller bedöva mig på något sätt. Jag känner att jag för det mesta kan släppa irritationen och frustrationen och GÖRA något aktivt för att förändra känslan... ja det är väl ändå det aktiva valet och viljestyrkan som jag så "präktigt" skrev om i förra inlägget. Jag läste nyss med bävan hur tvärsäker jag lät i förra veckan...
men så när jag känner efter så ÄR jag ganska tvärsäker ändå även idag:)

Steg för steg så GÖR JAG OM. En bättre balans nu än för ett halvår sedan. Svart på vitt, jag ser det. Jag har lättare att släppa den dåliga känslan. Ja det är det aktiva valet, inte låta mig slungas till marken av känsla av frustration.
Bra ändå! Trots att det "inte går så bra i relationen" så går det bra mycket bättre att gå vidare och tänka på det som ÄR bra nu än vad det gjort förut.

Vill alla dessa försök och viljan finns men hur länge hålla på att jobba på oförstående, när släpper man? Det viktigaste för mig är ändå att jag håller koll på mig och inte dricker vin då jag blivit ledsen eller arg, frustrerad eller håglös. Det går mycket bättre nu. Jag motiverar mig ständigt, dagligen på "dagboken" och så läser här både i min tråd och andras vilket inspirerar och liksom vrider mitt inre känsloläge åt det livsbejakande hållet. Jag tror jag har rätt så bra koll nu.

Önskar alla en bra söndag med klara tankar och med gott hopp om morgondagen!

vill.sluta

Det låter som du skulle behöva det, skickar ett fång rosor till dig också, Stigsdotter fick ett gäng för att muntra upp henne.
Även du blir nog glad över buketten hoppas jag?
Kramar/A

Tilde

Pigg, mycket på gång i tanken, vardagslunk men ändå pigg. Känner att kraft infinner sig. Lust att göra saker, våren på G. Skönt, ingen lust till berusning.
Gör skattningsskala (pekar lite uppåt igen) och grejer på självhjälpen, det är bra. Dagboken håller koll på mig och det är roligt att räkna dagar, vilket jag inte gjort förut, nu gör jag det också!

Tilde

till att vilja dricka vin är att kroppen på natten avger en oro som gör mig (återigen) tidvis sömnlös. Jag är inte orolig för sömnlösheten men orkar inte så många jobbardagar i sträck om jag inte sovit. Då kommer tanken att lite vin skulle jag somna på, så skönt det vore. Förr orkade jag flera dagar utan sömnlöshet nu räcker det med två...
Har nu istället kollat efter receptfria sömnmedel, något som lugnar inför natten. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men bättre än vin borde det ju i rimlightens namn vara.
Tidvis sover jag bra och det är underbart. Bäst sover jag borta...!?
Har tränat mig i att inte bli orolig eller få panik för sömnlösa nätter och det går bra. Just detta att det utlöses en oro som är ogrundad upplever jag själv. Och detta då faktiskt mycket är så bra numera och jag känner livsglädjen har kommit tillbaka. Men triggern är onödig. Tips?

Önsakr alla en bra o sann dag :)

vill.sluta

Men träna på gym eller bara ut och spring gör att det blir lättare att slappna av och finna ro.
Eller schyssta yougaövningar innan det är dax att duna in?
Alla sätt är bra, utom de dåliga.
Som du säger, vin ÄR ingen bra avslappnare. Vakna mitt i natten kallsvettig och med en inre oro.

Men pröva några avslappningsövningar oxå.
Att göra, lyssna på en avslappningscd kan vara bra?
/A

markatta

Har i perioder också haft svårigheter med sömnen. Men efter att ha slutat med insomningstabletter och lugnande tvingades jag söka andra alternativ som också visat sig funka mycket bättre i längden. Alkohol eller tabletter kan hjälpa en att somna men sömnen blir ju artificiell och man känner sig då inte utvilad när man vaknar vilket bara leder till en ond cirkel. Nåväl, här kommer några tips:

-Som A påpekade ovan kan fysisk träning göra under. Låter man muskler och hjärta arbeta under dagen så kan man lättare slappna av till kvällen. Är man ovan vid träning så kan en promenad på kvällskvisten räcka, men gå så pass snabbt att du får lite puls i alla fall.

-Sover du bäst borta så kanske det kan räcka med att göra en förändring hemma? Till exempel möblera om i sovrummet. Ibland när jag haft svårt att somna så har jag bäddat med en madrass på golvet i vardagsrummet, som om jag skulle "sova över" och somnat som en baby. Tror kontentan här är att; gör du något om och om igen som inte funkar, så gör annorlunda.

-Ljudbok. Jag är ett stort fan av ljudböcker men när jag vill lyssna på något innan jag ska somna så brukar jag välja någon som inte har alltför komplicerad intrig. Uppläsarrösten är också viktig. Om man inte vill ruinera sig på ljudböcker så har de flesta bibliotek både ljudböcker att låna rent fysiskt och som strömmande på internet. Skrev i "filosofiska rummet" om min nya favorit "Kaninen som så gärna ville somna". Det är en barnbok, funkar egentligen som vilken avslappnings-CD som helst men den är förklädd som en saga. Själv tycker jag den slår alla avslappnings-CD jag lyssnat på, har liksom lättare att ta hela hitta-ditt-trygga-rum-konceptet i berättelseform. Tror den bara är en halvtimme lång men jag har hittills inte hört slutet, haha.

Lycka till!

Tilde

Konkreta bra råd. Endel gör jag redan, som att utmatta mig med att springa på löpband tex. Avslappning har jag slarvat med. Ljudbok ska jag prova men det som jag genast känner som nytt och som jag vill prova är att sova "som gäst" i mitt eget hus. Det låter som det skulle kunna vara mysigt och att kunna funka. Det blir dagens nya test. Har också inhandlat lite humle/vänderot piller men det kan nog inte vara farligt. Är inte förtjust i att medicinera mig men lite naturliga medel gör nog inget just nu.
Ska försöka hitta kanin-CD...

Tack för goda tips!

Tilde

Den där oron som slår på, den känner jag till. Jag har succesivt försökt att minimera den genom att ersätta den orostiden med andra saker som är mera lustfyllda. Med facit på hand ser jag att då det gått en tid med de "nya" vanorna så ger det en trygghetskänsla att göra dem. För mig har det varit så enkla saker som att ta cykeln en längre sträcka istället för bilen, ta bussen istället för bilen och promenara resten... ritualer som får ett enkelt innehåll i vardagen, Jag skyndar inte längre hem utan fyller ut tiden med lite gym, gör projekt som jag tycker är roliga eller rogivande även om de är meningslösa i någon annans ögon. Hittar nya saker som inte hänger ihop med ångesttankar, orostankar, sorgsentankar och ältande... alla dessa tankar som fört mig till ett glas vin och sedan två osv...

Upplever det som ett jobb det här, numera ett ganska trevligt jobb att byta till sig goda vanor istället för destruktiva. Ibland så faller allt ändå och jag blir så j-a ledsen men i stort så går det framåt bra och jag har mycket lättare att se ljust på det hela och få energin tillbaka igen mycket snabbare än förut.
(Den oron som jag inte riktigt rår på nu är den som slänger sig in här nattetid ibland... men den ska bort med hjälp av en liten kanin och lite vänderot har jag tänkt mig.)

Jag har märkt att det tar tid att förändras men varje framsteg känns dubbelt så bra.

Självhjälpsprogrammet är bra för mig just nu, det blir en daglig ritual bara för mig, vissa dagar går det inte så bra för mig, andra dagar väldigt bra och det är de dagarna som får ge mig styrka åt de dagar som kommer, för det är bättre att tro på sig själv än att misstro och fördömma.

Det här med att tillåta människor klampa in i mitt liv hur som helst... Jag fortsätter på min linje att inte ge tillträde för de som inte är bra för mig. Det är som jag läste av Mulletant, det är mig och mitt liv det handlar om. Har alltid förut trott att det var duktigt att prestera, alltid gå till jobbet, alltid utföra rätt. Jag gör inte så lika mycket längre. Givetvis går jag till jobbet :) men jag tar mina semesterdagar precis när jag som hastigast ibland känner jag behöver dem, tänker inte längre på vad andra tänker och tycker. Nåja... lite tänker jag men ganska snabbt släpper jag tanken. Och är jag sjuk så är jag hemma så länge jag behöver det.
Världen snurrar på även om jag inte är med under en dag eller två eller mer... Många av oss är så prestationsfixerade och duktiga, se var vi hamnar med ångest och oro. Nej den biten måste vi försöka släppa, att vara så duktiga.

Allt tar tid att vänja sig vid... ett steg i taget även om stegen är små mussteg ibland, så går det åt rätt håll.

Önskar oss alla en sann dag med bra val
... cykla lugnt :)

Stigsdotter

Där finns en lugn och ro i dina rader som är förtroendeingivande. Du kommer att klara detta! Viktigt är att vara rädd om sig själv och det är du ju nu. Jag tror du är på rätt spår när du inser att du fått ett nytt jobb som består i att byta till dig goda vanor. Det tycks som om det är så vi måste jobba med våra hjärnor som är som vanedjur - det gäller att leda in nya spår och stigar i skallen. Orolig? Ledsen? Ja då ska vi inte automatiskt tänka i den gamla banan "ett glas vin" utan istället tänker vi "promenad".

Visst är det en lång process men även små mussteg leder framåt. Ibland får vi till och med lov att stanna upp ett slag (bara vi behåller näsan åt rätt håll ;-)

Kram från mig