ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

vill.sluta

Och måste få säga:
-Vad duktig och strong du är!
Din entuast och energi, all din possetiva energi smittar av sig.

Jag blir glad och själv taggad av att läsa dina inlägg.

Du andas hopp och framtidstro, en helt annan Fia mot den som jag sprang och krockade med.
Hoppas att vi grävt ner våran yxa, jag har betett mig dumt. Utan frikort eller liknande ber jag dig om ursäkt.

Stort grattis till jobbet oxå, måste varit en stor sten som föll från bröstet.
Grattis!

Nu när jag tänker efter så har du inte bara förändrats.......... Nä, du har ju blivit

FRIA FIA, hon som är som en fri fågel uppe i den klarblåa himmlen och bara svävar och tittar ned.

Är det en fågel eller ett flygplan??

- Nä det är ju FRIA FIA!!!

Way to go.........
/A

FylleFia

Inte vågar jag plocka bort namnet FylleFia, det skulle vara att utmana ödet. För jag vill vara klar med henne, men är inte alls säker på att jag kommer att lyckas. Just nu går det ganska bra. Jag ska inte ljuga, en del av mig vill ta ett glas vin. Som idag efter första arbetsdagen som gick bra. Vad tänker jag på hemvägen? Jo, att nu har jag väl ändå "förtjänat" ett glas? Men jag får inget, för nu är det slutljuget. Jag vill ha minst en flaska och det skulle inte bli bra. Gick hem istället. Så FriaFia fick sin vilja fram idag. Men imorgon? Tack vill.sluta. Nej, yxan är borta. Klorna är indragna. Men däremot gissar du fel på resten. Jag är inte energisk och positiv. Jag är rastlös och ganska arg på hela världen. Mest på mig själv, men jag tror att jag har förstått att hålla tyst och fokusera på mina egna misslyckanden. Nu kommer det säkert inte alltid att lyckas, men jag är inte sämre kvinna än att jag kan göra ett försök.

Idag är jag stolt. Jag har ett arbete och ska precis som Anli lägga mig nykter. Inga storverk men två under i min värld! FriaFia

Anli

Tänkte på dig i dag, att det var din första dag. Pirrigt, men kul säkert. Vad roligt att det verkar bra! Kommer säkert hjälpa och motivera dig också, man vill ju verkligen göra ett bra intryck och visa vad man går för första tiden på ett nytt jobb. Skulle gissa att du somnar "ovaggad" ;) ikväll, huvudet brukar snurra av allt nytt så där i början.

Jag kämpar också på. Konstigt hur man kan gå från att självsäkert tänka att "i dag vill jag banne mig inte dricka" (oftast kommer sådana tankar på morgonen), till "men nu har jag ju faktiskt förtjänat ett glas vin" (oftast framåt eftermiddagen, då morgon känslan är som bortblåst). Viljekraft är väl det det handlar om så här i början. Att på ren vilja tvinga undan eftermiddags/kvällstankarna! Och försöka belöna sig med ngt annat kanske. Har inte själv riktigt hittat ngt, ja förutom godis och mat då.

Vi kämpar vidare!!!

Sorgsen

...läsning.

Fia, när det var som sämst i höstas, när maken var i princip okontaktbar, då var jag arg, irriterad, asocial.
Nu är maken småirriterad, det kan vara för jag inte ringer, för att jag ringer, för att lampan är tänd i fel rum eller omvänt.
Omöjligt veta när och vad, men i torrfyllor, ångesten, svettningarna, fyllorna,...alla dessa svängningar kunde jag inte göra någonting, bara välja gå undan, det var ledsamt och tungt se hur hans kropp och själ led.
Det som händer nu tar jag, emellan irritationerna är han ju världens underbaraste. Känns som vi håller på lära oss gå nu, ibland genom att stötta varandra, oftast stapplar vi vidare med egna tankar och göromål men vi är fortfarande gifta. Det är jag så glad över. Min stolthet över hans nykterhet finns inuti mig och mannen känner den utöver att jag säger det då och då. Det är bara min bror som vet vad som hänt och händer inget mer så stannar det där. Ser fram emot sommaren!

Lycka till på jobbdag nr2 imorgon.
Morra på du, välj dina offer bara ;)

FylleFia

Men fy vad trött jag är. Sovit uselt i två nätter. Först av nervositet sedan av nya intryck. Tror jag ska lägga mig direkt efter middagen idag. Är till och med för trött för att morra hoppas jag. För det sista min man behöver är en FulFia. Blev väldigt tagen av det Sorgsen skrev och av det hon har delat förut. Alkoholistens egotrippade, okontrollerade humörsvängningar och elakheter. Nu menade jag inte Sorgsens man utan mig själv, men jag har börjat förstå hur en anhörig kan uppleva utagerande gap och skrik. Det måste ta slut. Jag är närmare 50 än 13! Annars en bra dag. Ska nog krama mannen lite extra när han dyker upp. Tänk att han har stått ut.

Fia

heter en bok av Camilla Kuylenstierna som jag inte nog kan rekommendera. Hela hennes livsresa från akoholistbarn, till alkoholist och till nykter alkoholist är naken och sann. Men också hoppfull om ett mycket bättre liv utan alkohol.
Har kanske puffat för den tidigare, men hur som helst. Tror den skulle passa dig Fia. Hon kallades sig själv FulCamilla när hon söp och FinCamilla när hon visade upp den fina sidan utåt. Kolla in på Youtube om du vill, det finns en intervju med henne på bland annat TV4. Jag sträckläste boken.
kram,
Fenix

FylleFia

Låter bra Fenix. Den ska jag köpa. Har faktiskt läst om den någonstans men sedan valt (?) att glömma. Men FulCamilla och FinCamilla, det låter som vi talar samma språk!

Kram tillbaka från FinFia!

och tyckte den var fantastiskt bra! Också sorglig, visar hur förödande det är för barn att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Jag ska läsa den igen snart.

Pontus

Tänkte sladda in och säga hej. Vilka berättelser! Hoppas ditt nya jobb går bra:)!
Det är nyttigt! bytte sj för två år sen, innan dess var jag alldeles för många år på samma
ställe och ångrar som fan att jag inte bytte tidigare. Du är en mkt stark person
Fia, kör hårt!

Pontus

Sorgsen

...av någon anledning är det de på Alanon som har både missbruket och medberoendet med sig som jag pratar mest med och också de som söker sig till mig. Samma på anhörigveckan. Jag vet inte varför men det ger mig mycket förståelse för makens sjukdom. Jag lär hela tiden och är glad för det.
Du lär mig också, gillar raka puckar. Här, i skrift, försöker jag vara tydlig för undvika onödiga missförstånd, för såra är det sista jag vill.

Hoppas du är tillfreds med din dag

FylleFia

Har inte skrivit nästan på en vecka. Inte för jag har trillat i vinglaset men för att min stackars kropp hamnade i chocktillstånd. Det där med arbetslivet tog mycket på krafterna. Hur hinner folk? Arbeta, handla, laga mat, kanske ta hand om barn? Jag blev helt matt. Men ingen vintröst trots att tanken fanns där i fredags. Men så kände jag att jag mår så bra av att vara nykter så jag vill inte vina. Istället köpte jag boken Fenix tipsade om och den var bra! Gick långa promenader men min man i släptåg. Även han höll sig nykter i helgen. Vi åt lunch ute både i lördags och igår och mannen drack ett par öl båda gångerna, men ingen drängfylla. Själv fick jag mineralvatten. Så saknar jag vinet? Ja, just idag kom det över mig. Tänker tokiga tankar som att helgen kastades bort. Varför passade jag inte på att dricka? Nu får jag ju vänta en vecka till. Tror att nästa helg kan bli riktigt tuff med dessa knäpptankar i huvudet. Får se till att ladda ordentligt med antabus på fredag. På det stora hela mår jag bra. Trist är det, men kanske är det meningen att vardag ska vara trist? Jobbet går bra. Alla är trevliga och ingen tycks ana att jag är en vintant. Det får mig att växa men gör mig som sagt också så trött. Känns som jag lurar folk.

Fia

FylleFia

Två saker retar mig just nu. Posten som delas ut vid 17-20 tiden i mitt område och vi har bara en sån där box nere i porten som jag måste rusa ner och kolla. Jättejobbigt tycker jag när man väntar på något viktigt. Fast jag förstår att detta är för brevbärarnas bästa. Den andra saken är matlagning. När jag för ca 25 år sedan träffade min man så stod han för all matlagning de första åren. Han sa att han tyckte det var kul! Kul? Det var ju en uppenbar lögn för nu är det bara jag som kockar här hemma. Jag avskyr matlagning men gillar att äta. Hur blev det så här? Ännu tristare att laga mat utan ett vinglas brevid mig. Som ni märker är inte humöret på topp idag. Men jag ska försöka vara snäll. Ta till mig det som framför allt Sorgsen har lärt mig. Jag ska tala med mannen om att jag jag har en dålig dag istället för att släppa någon syrlig, illvillig, onödig kommentar.

FurieFia

markatta

Vet du, när jag började praktiken blev jag också helt utmattad när jag kom hem. Samma sak har jag sett hos vänner som varit arbetslösa eller sjukskrivna en tid. Jag tror att det tar ett tag att vänja sig vid alla intryck och möten med människor och allt nytt som måste översättas i skallen. Om man dessutom för en stor personlig kamp för att bli en bättre människa för sig själv så går det åt en massa energi.

Och du, du lurar inte dina nya kollegor bara för att du inte berättar allt om dig själv. Du vet ju heller inte allt om dem, vem som blir misshandlad hemma, vem som bär läderunderkläder, vem som dricker för mycket, spelar för mycket. Alla människor har en massa saker under ytan som inte syns och man väljer själv hur mycket av sin integritet man vill släppa på för nya människor.

Dessutom så är du ju inte bara en vinkärring, eller hur? Du är också FriaFia, FurieFia, och den här roliga, omtänksamma och kloka Fia som du visar här på forum. Jag är säker på att de har många anledningar till att gilla dig för den du är.

markatta

jag tror det är ett jättebra sätt att säga att man inte har en bra dag. Man kan till och med säga att man behöver vara ifred ett tag även om man bor tillsammans.

Du kanske kan föreslå att ni lagar mat tillsammans, eller att ni turas om? Om han inte går med på det så laga bara en portion av något supergott, duka fint till en person, häll upp ett lyxigt bubbelvatten i finaste glaset och njut alldeles för dig själv!

Sorgsen

...kanske jag kan ge dig makens telnr så du kan prata lite med karln ;)

Mammy Blue

Jag har inte varit inne på forumet på ett tag, tre veckor sedan är det nu, och jag läste ifatt din tråd först. Ett stort leende från öra till öra!
Grattis till jobbet! Och visst är du på god väg att följa mej i nykterhetsspåret. Det måste tydlihen ta ett tag att lära sej av sina misstag, jag reggade mej här i oktober, blev nykter i mitten av januari, tre månaders "övningskörning" innan man lärt sej...

Söstera mi - jag skickar en hel binge med kramar!
/MB
PS Glöm inte titta ut genom fönstret strax före kl tio i morgon bitti. Vi vill ju inte hamna där, stå och hänga på låset till systemet... DS

FylleFia

Älskar ditt middagstips Markatta, men det är väl lite elakt? Ringer gärna upp din gubbe Sorgsen fast jag är nog inte rätt person att råda. Idag är jag FientligaFia. Min man sitter och tittar på Let's dance och jag undrar om jag har gift mig med en idiot? Nykterheten har sina nackdelar, nu ser jag saker tydligt. Skit är skit liksom. Ska nog ta en ilskegång på kvällskvisten. Nej, behöver inte titta ut imorgon bitti MB. Jag vet vad jag vill just nu, samtidigt som jag vet att det kan ändras. Men inte än! Antabus i magen och en vilja för första gången i mitt liv. Alla andra försök att sluta har varit mest halvmesyrer men den här gången vill jag. Inte för omvärlden, maken eller hälsan utan för mig. Jag förtjänar bättre. Nu går jag ut eftersom alternativet är att dra tulpanvasen i makens huvud.

FientligaFia

Mammy Blue

det är för din alldeles egen skull du slutar. Det var först när jag själv slutade försöka få med mej sambon på tåget som det lossnade.

Jag kör mitt rejs för min skull på mitt eget sätt och kan alltså ta åt mej hela äran också. Mycket egotripp i det, men jag älskar det!
Sköt om dej!/MB

markatta

nej det tycker jag nog inte. Däremot om du lyfter något som är ett problem för dig(att bara du lagar mat), kommer med en lösning(laga tillsammans/varannan gång) och om han då ignorerar det utan att komma med en lösning själv så är han elak tycker jag.

Ska man klara av att dra gränser som är stora och superviktiga, t.ex. för sig själv att inte dricka eller som medberoende att välja att inte möjliggöra för någon annan att dricka, så tror jag det är bra att öva på att dra gränser som är mer vardagliga, som det här med maten. Det handlar om att visa vad man accepterar, vart ens gränser går och att om man inte kan förändra sin omgivning så kan man i alla fall visa sig själv att man är värd bättre.

Kort sagt, kan du inte ändra på hans beteende så kan du ändå ändra på ditt eget. Mår du inte bra av att serva honom så gör det inte.

Kram