Hej!

Eftersom det är mej själv jag ska ha ordning på, oavsett om jag är medberoende till min sambo, så flyttar jag mej själv och min "dagbok" hit.

Idag är det min andra "helg" att vara nykter, jag har ju som sagt inga problem med mina arbetsdagar, kanske mest för att jag riskerar mitt arbete om jag dricker/ är bakfull på jobbet. Hela semestern gick ju åt till att dricka, och jag är ganska glad över att schemat för julen innebär att jag bara är ledig på juldagen plus någon mer mellandag. Nyårsafton och nyårsdagen jobbar jag. Dessvärre kommer väl jul/ nyår och min födelsedag i januari ungefär vid tremånadersstrecket, där många verkar få första "grinighetssymptomen".

Men jag får hoppas att jag orkar fortsätta läsa här, en outsinlig källa till värme och kunskap!

Mammy Blue

är slut sedan en och en halv vecka tillbaka. Ja, jag tror det är semester för många, vädret är dessutom kanon åtminstone på Sveriges framsida, hihi!
Kram!

Mammy Blue

på tårta idag, en princesstårta med ett halvt ljus i, jag firar nyktert halvår idag!

Hurra för mej själv!
;-D

Mammy Blue

min käre Higgins (Sherlock Holmes?). Jag ser min nykterhet som ett livstidsprojekt. Sex ljus är okej nu, men när det gått fem år, sextio ljus?
Hihi, jag är bara glad för att jag är halvvägs på mitt första år som nykter, men du kan få sex ljus på din bit av tårtan. ;-)

Kram!

hurrar också för dig :-)) Du har ett ljus i dig själv som nu brinner med fast låga och leder dig framåt !
Kram ♥

mycket bra jobbat! Jag skriver sällan numera men jag följer med i din framgångshistoria och gläds med dej. Fantastiskt bra gjort. Kram och god fortsättning:)

kerran

också från mig. Kan ju se hur svårt det är och har oändlig respekt för alla er som klarar er ens en vecka! Kram

Förstår att det kan bli trångt på tårtan i framtiden. Men är det inte så att i början av nykterheten så räknar man timmar sen dagar månader och förhoppningsvis sedan år. Grattis än en gång! Ser fram mot fler princesstårtor syndigt gott! Kram

Mammy Blue

så glad idag? Det funderade jag på en stund. Jag vill tro att jag fortfarande är glad över att slippa dricka...

En helg som denna när jag är ledig fredag, lördag, söndag, hade börjat redan på lunchen på jobbet när jag börjar planera hur mycket jag ska köpa, vilket bolag jag ska gå till, vilka sorter (för att inte framstå som alkis kan man ju inte köpa det som ger mest fylla för minst pengar) och inte minst hur mycket får plats i ryggsäcken. Stark likör, whisky, rom, gin, var det mest det sista året, mest lättburet, en BIB är tung och räckte inte mer än två dagar.

Torsdag eftermiddag när jag kom hem från jobbet hann jag knappt innanför ytterdörren, än mindre äta, innan det första var drucket. Gömde det jag hade, och inväntade resten av familjen. Väntade så länge som möjligt med att äta, man blir ju fullare om man inte äter.

Underhöll den fyllan till läggdags, på fredagen var jag oftast ensam hela dagen, barnen i skolan, sambon på jobbet, började oftast vid ett, två på eftermiddagen, hade då också grundligt kollat upp om jag skulle vara tvungen att - ve och fasa!- köra bil på eftermiddagen, då fick jag skjuta upp drickandet och var sur och grinig för det. Kollade givetvis upp hur mycket som gick åt på torsdagen, pratade med sambon och han kom ju givetvus också hem med två kassar öl. Dem hade jag som alibi, öppnade den första omedelbart när sambon komhem, för sedan var det ju inte konstigt om jag luktade alkohol. Den tilldelning av fem burkar öl per man per kväll räckte ju inte för mej, så jag skåpsöp också.
Lördagen likadant, började med mitt gömda vid ett, två, högg in på ölen så fort det gick för att dölja.

Söndagen, ett eget kapitel. Dag före arbetsdag. Risk för nykterhetskontroll på jobbet. Räkna, räkna, räkna. Hur mycket kunde jag dricka för att definitivt vara ren på morgonen? In med hela den mängden på så kort tid som möjligt för så stor effekt som möjligt...

Fan vad jag slet, det fanns inte mycket annat i huvudet på mej då. Är oerhört tacksam att jag slipper det! En tacksam tanke till Respons och dr D. En ännu större tacksamhet för att jag hittade forumet med alla sina vardagshjältar.

En ros till alla! <3

du beskriver min vardag precis :-)) Förutom att jag höll på hela veckan de sista åren och att jag inte hade nån alert arbetsgivare med koll :-)) Kommer ihåg när ungarna var små och jag var tvungen att skjutsa till aktiviteter på fredagseftermiddagen.........vilken sanslös pina innan jag var hemma igen !!

Och denna enorma planering så det fanns tillräckligt hemma....brrrrr !!!

Tack för att du påminner mig Mammy Blue och jag delar din glädje idag !

Kram !

Tänk så skönt att slippa det där! Det var lika för mej. Just risken att man skulle bli ombedd att skjutsa nån eller annars tvungen att ta bilen. Jag ville inte åka på nån träff eller fest på lördagskvällen heller för då måste jag ju vara nykter hela dan. Hemska öde! Och allt smusslande som MB beskriver. Gömma i garderoben och fylla på därifrån medan maken är ute så det inte minskar för fort i den "riktiga" flaskan eller boxen. Ja nog blev vi uppfinningsrika alltid!

Så skönt med detta forum för om jag inte hittat det så hade jag aldrig kunnat tro att nån annan var lika knäpp som jag. Jag tänkte häromdagen att mina forumvänner har hjälpt mej mycket mer än jag först förstod. Just känslan av att jag inte är annorlunda än andra missbrukare, att just de saker jag gjort har jag gemensamt med andra. Detta faktum har fått mej att inse och acceptera att jag aldrig kan dricka alkohol igen och just det är avgörande för livslång nykterhet tror jag. Att inte nånstans längst inne tro att man ska kunna dricka "normalt" nångång igen.

FylleFia

Vill bara skicka en sommarhälsning till dig MB. Jag läser vad du skriver och gapskrattar. Sjuk humor! Kramar från Fia

Mammy Blue

Har grubblat lite. Sitter ju fortfarande stenhårt fast i blandmissbruk. Av nikotin då. Cig, snus, tuggummin och plåster om vartannat.
Varför gör jag det? Egenligen är det ju lika korkat som en alkis som tror att man kan bli mindre alkis av att bara dricka folköl i stället för starköl.

Har som sagt grunnat en del, och kommit fram till att vad det gäller rökningen har jag svårt för att " se slutet på filmen". Om jag inte vill eller inte kan ska jag låta vara osagt.

Nu har jag osökt fått en möjlighet att ge mej själv ett filmslut, ett sorgligt slut. Vår älskade katt dog igår, gissningen från veterinären var tumörer i lungorna. Alltså lungcancer. Hennes slut var inte vackert. Nu visste ju varken vi eller veterinären varför hon under ett halvår tappade vikt, blev mer orörlig, tappade muskelmassa och blev tröttare. Sista timmen igår, i bilen och hos veterinären, blev hennes dödskamp, stressen av att bli inmotad i transporten skyndade på det som var oundvikligt. Jag sprang in på kliniken med tårarna sprutande och skrek att de måste ta bort henne. Hon hann dö själv medan veterinären hämtade grejorna. Innan dess hade hon hunnit och lyssnnaat att de var fulla med vatten. Vanligaste orsaken till det är hjärtsvikt. Men även tumörer kan ge det enligt veterinären.

Har jag hittat slutet på min nikotinfilm nu? Kan jag äntligen ha hittat det som gör att jag slutligen VILL sluta röka?

den ärliga önskan till förändring börjar ta plats i huvudet är det nära till beslut.

Låt det växa fram av egen kraft.

Kram !

vill.sluta

Jag har en kompis pappa som sedan många år blivit diagnoserad med kol.
Detta efter ett rökande.
Han sitter i sitt kök med en slang syrgas till näsan. Bor i ett tvåvåningshus ngen har inte kunnat vara på övervåningen på flera år.
Går mellan kök, vardagsrummet/tv: n toan och sängen.
Fullt klar i huvudet men klarar inte en promenad på 10 m utan rullstol.
Han andas lika mycket som om du andas genom ett smalt sugrör.
Där har du din film!
Kramar mama blue /A

Mammy Blue

Jag har inte rökt på två dagar, och har nästan samma tankar i huvudet nu om ciggen som jag hade om alkohol när jag hade druckit för sista gången. Vämjelse, jag ser kattens ansikte framför mej när jag tänker på cig.
Kol är heller ingen munter ände på livet... Känner ingen som har det.

Kramar!

vill.sluta

Snart är detta gift borta oxå.
Pengarna du sparar kan bli till fina julklappar eller en trevlig resa nästa år.
Kram/A

att läsa om ditt rökstopp. Där har jag i alla fall facit, det är nu drygt tio år sedan jag rökte min sista cig, och dagen innan trodde jag att det var omöjligt. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig känt någon längtan till att röka igen, utan bara gratulerat mig tusen gånger till att jag slutade. Allen Carr hjälpte mig att sluta, var på hans klinik i Köpenhamn och gick en fem timmar lång kurs. Sedan fimpade jag för gott! Kan rekommenderas, kurserna finns nu även i Sverige.
Lycka till och stå ut några dagar så kan du blåsa bort hjärnspökena. Nu är jag inne på dag 12 snart när det gäller friheten från alkohol, och jag vill verkligen att jag ska kunna säga samma om alkoholen och dess slut om tio år.
Kram MB,
Fenix

Mammy Blue

Allen Carr är husgud här, dock tog det ett tag innan femtioöringen trillade ned. Men nu så...!

Kram tebax!

Mammy Blue

Så har man varit på sitt första AA-möte. Tar i rejält och tar stora Landsmötet med en gång. Hade av personliga skäl inte möjlighet att vara med hela dagen, vilket är tråkigt.

Har läst igenom de broschyrer Adde gav mej (tack! Du är en pärla!)och har nog fått backa lite från mina tidigare, ej uttalade, fördomar. Har väl haft lite att tänka om allt krafset med Gud och andlighet, men nu när jag förstår lite mer så är det ungefär det jag själv känner - glädje över att slippa dricka och en inre frid - som avses tror jag.