ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

Jag vet inte vem RoxyDarwina är, måste kolla lite mer. Men jag håller med, det stör att andra "obehöriga" kan läsa och kommentera. Fast jag har mest haft stöd här. Jag läser nästan varje dag och är imponerad av dej Fia, du kämpar lite i motvind i och med ditt boende och maken som inte riktigt vill förstå. Du skrev tidigare att du tror att jag har pli på min man och det stämmer väl till viss del nog. Men han dricker sej fortfarande full ibland och jag blir galen på det! Han går ju in i sin egen värld och blir annorlunda. Inte elak utan lullig och fånig och en person som jag inte har nån respekt för. Men det blir bättre och han försöker skärpa sej. Det är inte varje helg längre. Jag inser att jag också varit/är medberoende, han har druckit för mycket långt före jag började. Ibland tänker jag att jag började dricka för mycket för att hänga med för när jag också drack brydde jag mej inte om hur han blev. Såg det inte på samma sätt. Men alla har ett eget val och jag skyller inte mitt missbruk på honom, hittar bara en liten förklaring till hur det började.

Nej man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack, det är säkert. Och jag är jättenöjd med mitt liv och mitt beslut. Men ändå, ibland glimtar det till lite saknad, helt normalt kanske. Som nu när jag bokade en resa söderut till i mars och läste om det trevliga hotellet, hur man får ett glas champagne i receptionen när man skriver in sej. Då kände jag ett sting av saknad, att det måste jag tacka nej till. Men känslan gick fort över.
Kämpa på, du är jäkligt duktig!

NyMan

Förstår hur du känner, då jag upplever att du är en person som värnar din integritet, vilket jag respekterar enormt. Och det är jobbigt att skriva rakt ur hjärtat om man inte känner sig trygg i sammanhanget. Jag försöker anmäla skiten omedelbart när jag ser den, så att adm. kan rensa ut den så fort som möjligt, men intrånget är kännbart och, skulle jag vilja påstå, kränkande. Jag blir lika heligt förbannad varje gång jag ser idiotierna.

Jag är, liksom Santorini, imponerad av hur du har styrt upp och samlat ihop. Fortsätt bygga alkoholoberoende självförtroende. Det har du klarat med den äran hittills! Jag blir väldigt ledsen över att en god kamrat känner sig tvingad att hoppa av tåget, men jag förstår och respekterar skälet till fullo.

Hoppas vi hörs igen, nån gång, nånstans längs vägen och att vi fortfarande njuter det riktiga livet!

Tills dess: BAMSEKRAM ifrån mig!/NM

Mammy Blue

tror jag inte är något egentligt hot, jag har fått för mej att den där personen bara är inne, klistrar in sina meningslösa reklambibbor och - förmodligen -piper iväg till nästa forum nån annanstans och gör likadant. Fattar inte bara att någon kan vara så blåst att dom tror att man går på det. Undrar om det finns någon som klickar på länkarna? Det var väl ungefär det första jag fick lära mej vad det gäller "spam" som det här egentligen är, alltså epostmeddelanden från början, att man inte ska klicka någonstans i dem utan bara kasta dem. Lektion 1a) liksom.

Bara jämmerligt irriterande!!!

Kram, Fia, och jag hoppas att du omprövar ditt beslut...
/MB

vill.sluta

Hoppas och tror att allt i och för sig är bra, men du brukar skriva nästan var dag.

Så även fast du sade tack och hej hoppas jag du tittar in och ser att du är saknad, av mig av alla personer.......

Så när du inte skriver med ditt rappa karaktäristiska sätt så skickar jag en undran vart du är?
Även om vår historia är krokig så vill jag se att det går dig väl.
Tack för at du sade ifrån till "Malign"
Du kan och du vil!
/A

FylleFia

Jag är patetisk. Valde (?) att ramla i helgen. Frågetecken efter valde eftersom jag hamnade i en sits jag ännu inte var redo att hantera. Utgång på jobbet. Fira en kollegas 60-års dag. Kollegan är för övrigt muslim och dricker inte. Men min chef -hon respekterar inte att kollegan och jag inte dricker. Jag är feg och skyller på medicin. Så ett varsitt glas "dagens" trycks i min och kollegans hand. För vi måste ju fira. Sen går det bara utför. Vin till maten. Gott tänker jag men är det gott? GOTT? Alkoholdjävulen i mig väcks då. Känner mig spirituell, roligare och vackrare. Livet har aldrig varit så fantastsikt, här sitter jag med nya arbetskamrater. De accepterar mig och jag är normal. Klockan närmar sig 23 och nu börjar gänget tänka på hemgång då vi gick ut direkt efter jobbet och många har familj. Krögaren bjuder på en varsin avskedsshot. Toppen, eller? Jag tar bussen, men inte till katthemmet utan till maken eftersom jag vet att det finns mera där. Gårdagen blev en dimma av vin, sprit och kärleksförklaringar från båda håll. Men i natt vaknade jag igen på riktigt. Taxi hem till stackars kissar som inte har fått mat på ett dygn. Taxi hem till nykterheten. Letade överallt men hittade inga antabus vilket kanske är bra eftersom det antagligen hade varit farligt att ta en nu. Så nu sitter jag här och undrar vad fan som hände. Är jag inte starkare än detta? Vad är det för fel på mig? Ni behöver inte svara för jag kan svaren. Men det känns snopet. Löjligt. Fult att kunna bedra sig själv. Fegt att inte säga till chefen att jag är alkoholist.

Så vad kan jag göra? Bara kavla upp ärmarna och göra ett nytt försök. Trots spöken på forum så väljer jag att skriva här för detta forum har hjälpt mig förr. På sätt och vis är jag glad att jag mörkade min sjukdom för på en rökpaus i fredags avhandlade två av mina arbetskamrater en tredje icke närvarande. "Den där Y, hen är duktig, men antagligen alkoholist. Hen stinker ibland. Chefen bör ta tag i detta". Jag säger inget då jag är feg och inte vill sticka ut, men jag tänker; Samma chef som trugade mig och min muslimska kollega att dricka trots att vi sa nej? Ja, lycka till där.

Så nu är jag tillbaka. Lite stukad men inte fälld. Jag hade några bra månader då jag kände mig fysiskt och psykiskt stark. Jag vill känna så igen. Jag ska känna så igen!!!

FuriuosFia

Mammy Blue

kurar ihop mej och spinner. Gött att du är tillbaka, har liksom saknat dej...

En del chefer har liksom hamnat på fel ställe, man får sätta rätt papper i näven på dem om man vill att de ska göra rätt.

Du fixar detta galant, Fia, och kommer ut på andra sidan med en stor erfarenhet. Kan bara nämna att det är för såna här tillfällen som du råkade ut för som jag har kvar mina antabus, första gången av något som brukar vara alkoholdränkt efter nykterheten är en stor riskfaktor känner jag.

Kram, Fia, Fantastiska Fia!
/MB

viktoria

Fia, även jag är glad att se dig här, trots omständigheterna. Har så många gånger funderat kring vad det är som händer med oss. Vad som gör att vi snubblar och snubblar, trots alla insikter och avsikter. Och vad det är som gör att en viss gång är den allra sista. Man är inte färdig förrän man är färdig, liksom. Så banalt förstås, men det är ung det jag kommer fram till varje gång jag gör tankeresan. Kram

är det för chef som trugar alkohol på folk?! En muslim som inte dricker alkohol, varför kan inte ett nej tack accepteras! NU blir jag verkligen "furious" :). Anklaga inte dej själv Fia, det är jättesvårt i början och man borde inte behöva råka ut för såna typer, nånsin. Inte ska du behöva säga att du är alkoholist heller, du ska inte behöva skylla på nånting. Jag blir så förbannad på den här spritkulturen vi lever i där man tvunget ska motivera varför man INTE dricker! Det borde vara naturligare att försvara varför man måste ha alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu har jag kommit så långt att jag skulle vägra att förklara mej eller be om ursäkt för att jag är nykter. Skulle nån verkligen insistera, ja då kommer jag att visa fingret, lillfingret, som jag bröt i min sista stora fylla och som för alltid är krokigt. Men jag hoppas slippa göra det.

Starkt Fia, du är tillbaka och låt dej inte nedslås av detta avsteg. Du kan och du visar en verklig vilja. Jag tror på dej.

tycker också att det är en stor skit till chef som inte kan respektera folks vilja och framförallt på det personliga planet. Personal som inte dricker måste ju vara en stor tillgång eftersom de är friskare än andra och inte fullt med rundgång i skallen. Jag har alltid ifrågasatt dessa löjliga tillställningar som kallas afterwork och som har som huvudpunkt på dagordeningen att alla ska dricka och mest illa tycker jag om när företaget bjuder på spriten. Personalvård ?? Näe!! Så fan heller !! Snarare en chef med egna alkoholproblem som vill göra det legalt att kröka.

Upp och hoppa och ta ett nytt beslut vännen !

Kram !

FylleFia

Tack vänner! Jag läser allt ni skriver och jag tar till mig det. Känner mig även ödmjuk för att ni orkar bry er om min ringa person. Ringa person? Jo, idag känns det så. Min chef är som Santorini och Adde påpekade en skit. Ja, inte en skit men kanske har hon egna alkoholproblem. Men jag vet att hon inte höll en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att dricka. Jag kunde ha stått på mig och i värsta fall gått därifrån. Men min självkänsla räckte inte till. Tror att Victoria har rätt, om jag läser henne rätt. Man/jag är inte redo förrän jag är redo. Bara jag kan säga nej. Livet kommer alltid att "ställa" till det för mig och alla andra. Tack mt för sången, den var träffande. Tack MB för att du är du. Även jag har saknat dig. Tänker; Shit? Har jag en så klok vännina. Något måste jag ha gjort rätt?

Göra rätt? Ja? Mannen läste nog in en massa mixade signaler då jag blev kärleksfull och "snäll" i fyllan och villan. Men var jag bara snäll för att få dricka? Jag vet inte. Antagligen eller lite både och. Tycker ju om mannen men vill vara vit. Nu blev det bara fel då han tror att jag är botad. Botad? Nej, jag är inte botad.

Sov hela dagen. Fyllesömn. Vet att blir ingen sömn inatt. Men jag klarar det. Kan jobba trött imorgon eftersom jag inte är bakis rent fysiskt. Psyket är det värre med. Vem är denna veka kvinna som inte kan säga nej till en dagens? Är jag ett våp? Är jag dum? Feg? Hårda ord men jag måste dra mig under samma kam som andra som snubblat. Landar i feg. Det ska jag jobba på.

FegaFia

vill.sluta

Du snavade, men det är väl inte så konstigt när ni körde blindbock och det var du som skulle gå med halsduken med förbundna ögon och din chef hade snurrar dig i tio minuter och sedan ledde dig rakt mot snubbeltråden .

Det är du som är offret, tjena att du skulle säga nej när du är i beroendeställning mot chefen.
Nyanställd och vill göra possetivt intryck.
Och detta utnytjade chefen såklart.

Nä, gjort är gjort. Upp på pållen igen, stärkt av lurigheterna då fixar du detta.
För faaaan, det är ju du som är FANTASTISKA FIA!!!

Otroligt men jag diggar dig bruden, skinn på näsan javisst.
Allt gammalt groll känns pase.
Önskar dig ALL lycka till!
/A

FylleFia

Så trött idag. Sov inget inatt. Det är en av tusen nackdelar med att dricka. Jag kan inte sova när alkoholen har gått ur blodet. Fyllesomna? Javisst, men dygnet efter blir ett helvete. Men, ett stort MEN, jag kommer att fixa denna dag för jag är inte bakfull. Mina ögon må vara torra och röda, men min andedräkt är fräsch och min rygg är rak. Jag börjar nog få smak för det nyktra livet. Hade ett bra samtal med min doktor i morse. Vi talade bland annat om min kommande 50-års dag när chefen har lovat (hotat) med att ställa till med fest. Vi kom överrens om att jag ska inte gå. Han sa att om inget annat fungerar så sjukskriver han mig på den stora dagen. I vad undrar jag? Magont. Ja, det blir ju sant för jag får magont bara av att tänka på den dagen. Har man inte råg i ryggen så får man ta till andra knep. Nu sitter jag här på jobbet och gör ingen nytta alls. Bara surfar runt, men det unnar jag mig. I väskan ligger nya rör med antabus. Jag tror inte jag kommer att behöva dem just nu. Minnet av helgen är fortfarande för färskt. Men det känns som en trygghet att ha dem. Jag vill aldrig falla tillbaka så där igen. En svag dagens och jag går igång. Glömmer, nej det är inte sant. Jag väljer att glömma alla mina löften till mig själv. Jag kan inte dricka för jag kan inte sluta. Det finns inga ett par glas.

Men jag förlåter mig för mitt fall. Däremot har jag svårare att förlåta att jag blandade in maken. Nu tar han mig inte på allvar igen. Nu fick han se sin älskade FylleFia igen och de gamla takterna satt i. Han ringde igår och pratade redan om nästa helg. Vin och mat. Han ville laga god mat åt mig som förr i tiden. Laga god mat? Han ville ha tillbaka sin bästa dryckeskompis. Hon som alldrig dömde eftersom hon var sju resor värre själv. Så där skäms jag.

Till vill.sluta; Jag vet att du menar väl. Men beslutet att dricka var trots allt mitt eget dumma misstag. Jag kan inte skylla på min chef, inte på omständigheter. Jag är vuxen och jag kunde ha valt den feges utväg och sagt att jag verkligen inte kan blanda min medicin med A. Det kanske även det hade gjort ett positivt intryck. AnsvarsFULL! Precis som så många andra tvekar jag inför att skriva till dig vill.sluta. Jag tänkte över en timme på allt inte måste bli sagt? Men kom fram till att jag måste för min egen sinnesros skull. Jag kommer alltid att heja på dig i din kamp. Vi har samma sjukdom så givetvis vill jag att du ska må bra. Men jag tycker att du en smula obehaglig. Lömsk. Nu kallar du mig för FANTASTISKA FIA igen. För några veckor sedan var jag inte vatten värd. Jag tror att du var sann för några veckor sedan. Med tanke på hur du har hånat mig, min man, mitt äktenskap och mitt boende. Därför blir det väldigt svårt och en smula obekvämt för mig att bemöta det där FANTASTISKA du skriver om. Kan du förstå min känsla? Eller vill du bara hugga till? Jag vill inte vara elak, men jag orkar inte med dig. Jag tror inte du bara har problem med alkohol. Jag tror att det går djupare än så. Någonting är trasigt. Försök att laga det, om inte för din skull så för dina barns. Du skrev till mt att din fru hade undrat över hennes förslag om behandlingshem. Jag ska vara ärlig, vore jag din fru så kanske jag också hade jamsat med för husfridens skull. Jag ser ju hur du reagerar på kritik här på forum och jag gissar att det kan vara likadant hemma. Bättre att stryka medhårs. Jag kan ha fel. Jag vill poängtera att jag inte ser dig som en elak människa. Jag ser dig som en trasig människa var symtom ibland visar sig genom elakhet. Ibland via ett enormt behov av andras gillande. Nu kanske jag var orättvis tänker du. Nej, jag tycker inte det. Detta är min känsla som jag försöker förmedla så milt jag kan. Skriv inte det du inte menar. Inte till mig i alla fall.

Nu ska jag försöka göra rätt för min lön. Längtar bara hem. Som i gamla dagar. Men inte till vinboxen utan sängen.

Fia

Mammy Blue

... en ledtråd till... Sambon har börjat köra med att han inte kan sova om han inte dricker några öl på kvällen... Du har det testat och klart - det är för att han drack kvällen innan som han inte kan sova kvällen efter! Det är alltså som vanligt, man har svårt att se skogen för bara trän! Eller ser inte träden för att det är en stor skog i vägen.

Vad det gäller att inte kunna säga nej när någon trugar, så ser jag att du har en tendens till att vara lika envis som jag, så visst kan du öva på att köra näsan i vädret och tjurigt hålla fast vid ett "Nej, jag vill inte dricka!" Du verkar vara en i grunden lite envis och självsäker person som liksom jag dessvärre kommit i konflikt med alkoholens "självförtroenderaserande" effekter.

Att vara kärringen mot strömmen tar kraft, men det GER en enorm styrka när man märker att man klarar det. För det gör vi!

Kram!
/MB

för dina vänliga ord i min tråd. Så bra om min resa kan vara till hjälp. I ärlighetens namn har jag nog skrivit mest för mej själv för när man skriver så ser man klarare, tydligare. Kan det sen vara till tröst för nån så är det bra.

Jag har fortfarande problem ibland med att min man dricker för mycket. Skillnaden mot din man är väl att min är glad att jag inte dricker. Han är så nöjd med det märker jag, lättad att slippa oroa sej över mej. Trots att jag nu gör hans drickande svårare. Han jobbar som chaufför så under arbetsveckan dricker han ju inte. Därför vill han förstås koppla av och dricka på helgen. Felet är bara att han ofta blir full. Jag är ensam under veckan och så när han kommer hem och vi ska umgås så går han in i dimman och jag blir ännu mer ensam. När jag också drack så var vi mer på samma nivå även om jag också då blev irriterad ibland. Men det blir bättre. Jag ser att han försöker. Han köper hem mindre mängd och anstränger sej. Han vet att jag inte vill prata med honom om han blir full och jag sover i gästrummet. Sen har han lediga veckor emellan och till vardags går det bra.

Det är inte lätt men jag känner att det ändå är värt att kämpa. Vi har ett helt liv ihop, barn och barnbarn, och jag ser att han vill. Han är snäll och håller med mej när jag blir arg och skäller. Så är det riktigt bra några veckor innan det igen spårar ur. Men det går framåt. Att jag skulle börja dricka igen för att hålla honom sällskap i fyllan finns inte på kartan.

Du visar en väldig styrka genom att hitta eget boende och visa att du inte tänker finna dej i det längre. Man kan bara önska att din man skulle komma till insikt han också men det måste vara hans beslut.

Jag blir så frustrerad ibland när jag läser här så jag svär på att jag ska sluta med det innan jag skriver nåt galet men sen vill jag ändå följa med hur det går för dej med flera. Kämpa på! Jag tror på dej. Du kan.

FylleFia

Nej du MB. Så sant; Man ser inte skogen för att alla träd står ivägen. För att inte tala om alla rotvältor som man tvingas klättra över. En av dom är sömn. Förstår tyvärr din make då jag vet vad han talar om. MEN något som jag har lärt mig under alkisåren är att det är INTE farligt att vara vaken en natt så länge man är nykter. Man kan hantera en sömnig dag så länge man inte känner skuld och skam utan bara trötthet. Ett par öl denna kväll, kräver ett par öl nästa kväll för att sova. Ja, du vet vad jag menar. Ska inte predika för de redan frälsta. På tal om sömn så kommer den alltid förr eller senare. Jag har sovit nästan tio timmar inatt. Utan vin!

Intressant med din man Santorini. Att han är glad över din nykterhet. Jag tror att det är ganska ovanligt i förhållanden då båda dricker. Ovanligt men hoppfullt. För det är svårt att "ge upp" efter nästan 25 år tillsammans. Nu har vi varken barn eller barnbarn men min man är den person i världen som står mig allra närmast. Jag tycker oerhört mycket om honom. En del i bekantskapskretsen kan inte förstå att jag lämnat trots att jag älskar. Kan tyckas konstigt. För jag älskar verkligen, men jag vet att min enda chans till vidare liv är nykterhet och den vägen måste jag vandra själv. Tyvärr. Kanske är jag en egoistisk bitch men jag vill inte bara existera. Jag vill leva. Jag kan inte hänga upp mitt liv på kärleken. Han kan ju för f.. falla död ner imorgon. Vem blir jag då? Lite morbidt men så är det ju. Tycker iaf. om att läsa om hur andra har löst det. För jag tror att det bor en massa livsvilja i er båda Santorini och MB. Och MB har rätt; Vi ska fixa detta. På våra egna knepiga vis. Santorini kunde, MB kan och jag ska lära mig. Nästa gång sätter jag näsan i vädret och säger att jag tycker att det är äckligt att dricka. Mina vänner vet om min sjukdom nu, men på jobbet är jag fortfarande feg. Ser ju hur det skvallras om den andre stackars alkisen. Fy fan. Jag försöker vara extra snäll mot hen. Säkert helt fel väg att ta. Men det är hens kamp. Inte min. Nu ska jag ta itu med dagen. Första punkt blir att tömma kattlådor. Vackra djur men lite obehaglig pottlukt. Fast inte värre än en vintant!

Fia

NyMan

...ditt sätt att skriva och ditt sätt att berätta på. Insiktsfullt och levande. Tack!

Nej, jag vill inte heller bara existera. Har en familj som betyder allt, men för att jag ska må bra måste jag räkna in mig själv i den familjen och älska HELA min familj, dvs. inkluderat mig själv. Vi har ju, som jag ser det, ett existentiellt ansvar att leva livet så fullt ut och så bra vi kan. Om vi vill fungera på riktigt och finnas med mitt i flödet, måste vi ta hand om alla de grundbultar som håller ihop existensen för att vi ska kunna leva på riktigt. Jag tycker du axlar detta ansvar på ett förträffligt sätt, ser vad som krävs av dig och försöker verkligen leva ditt eget liv. Att man halkar till och skaffar sig nya erfarenheter som inte är särskilt behagliga, är ett sätt för människan att lära sig hur möjligheterna för att ta sig vidare, framåt och uppåt, ser ut. Du är en klok och närvarande människa, Fia, det står klart för mig när jag läser dina delningar här. Inte alls feg på något sätt, enligt mitt sätt att se.
Min älskade hustru dricker fortfarande vin hemma och det tycker jag är helt o.k. Hon ska inte leva mitt liv, det ska jag leva själv och där ingår inte alkohol, men i hennes liv gör det, för hon mår bra av det. Det gör inte jag, så därför ser det olika ut. Inget konstigt med det. Jag blir inte triggad av att det finns A hemma, är liksom färdig med den tankeprocessen. Jag kan gå och handla vin på Bolaget och samtidigt handla alkoholfritt till mig själv och det stör mig inte, eftersom jag vet att hon kan hantera vinet, men att jag ska låta bli det. Allt handlar om vilka känslor som bor i kroppen och knoppen och det gäller att ta ett egenansvar för hur läget är just nu och här. Vi måste se till att, i första hand, må bra själva innan vi kan få alla runtom att må bra.

Ha en fortsatt fantastisk tisdag, det ska jag, och tyck om dig själv, Fia. Du är en bra människa i min bok!/NM

FylleFia

Tack NyMan för dina snälla kloka ord. Det värmer. Jag klok? Nej, jag har nog aldrig räknat mig som dum men att uppfattas som klok värmer. Du om någon skriver bra. Om din familj och ditt ickedrickande. Och i dina sångtexter. Det var förresten ett bra tag sedan du bjöd på en sist. Nu fiskade jag lite. Du har rätt i att det är våran förbannade skyldighet att kolla bultarna. Kontrollera själva och inte lämna över till någon annan. Och konstigt nog har jag inte samma ångest för att jag halkade som jag brukade ha. Kanske för att jag har prövat på alternativet och sett att det faktiskt inte är så farligt? Jag skulle nog också kunna ha A omkring mig hemma utan att frestas. Jag vet att så länge jag inte tar det där första glaset så är jag "trygg". Men att leva med mannen och A. Alla vi i samma hem? Det skulle inte fungera än. Men min man dricker på ett annat sätt än din hustru anar jag. Inte farligt än, men han börjar balansera på gränsen. Vill ha en dryckeskompis. Din hustru verkar inte behöva det. Så jag inväntar honom tror jag. Eller så skapar jag något eget. Tid. Det tar tid och då får jag ge det. Jag börjar inse att livet faktiskt inte är stagnation. Vad som helst kan hända.

Feg det är jag faktiskt fortfarande ofta. Eller kanske rädd? Den biten har jag lovat mig själv att jobba med. Men det får bli efter prio ett som i dagsläget är ett nyktert leverne. En återhämtningsperiod från det sjuka. Usch jag borde jobba. Så får det bli. Men jag uppskattar verkligen detta forum. Att få skriva ner tankar. Vem var det som skrev att om man inte skrev ned tankarna så fladdrade de bara förbi som oroliga spöken? Sant. Men även att kunna "diskutera" med andra. Utbyta tankar och erfarenhet.

Fia

Gammel tanten

För välkomnandet och svaret i min tråd!

Hittar så många sanna ord när jag läser här.
Du är en klok kvinna som har stor insikt kring våra alkoholproblem och dessutom en duktig skribent!

Att du trillade dit i helgen var inte konstigt med tanke på omständigheterna.

Det är bara att hoppa på tåget och kämpa vidare mot nykterheten. Du har kommit riktigt långt under resans gång.

Önskar Dig en riktigt fin dag!