Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

Dagen har varit lugn. Inget sug, dock lite rastlös. Ingen människa kan väl direkt påverkas positivt av det s.k. "vinterväder" vi har heller. Faktum är att jag ska åka på semester om en dryg vecka, till solen. Skönt naturligtvis men ack vilken ångest jag har. Hur ska jag klara av ett par veckor med, i princip, fri tillgång till A................

Visserligen ska jag packa ned träningsskor för att, förhoppningsvis, kunna jogga lite men om det är svårt att tänka i rätt banor hemmavid är det ingenting mot den prövning man ställs inför under en semester i varmare land.

Jag måste verkligen arbeta med mig själv ordentligt innan det bär av. Många, många semesterresor har tillbringats i ett mer, eller mindre, konstant rus. Vet inte hur många gånger man vaknat på morgonen och mått riktigt dåligt. Efter en jobbig frukost med urusel aptit har man väntat på att klockan åtminstone ska bli elva så att första förmiddagspilsnern kan sänkas. Ibland har jag inte ens lyckats vänta så länge.

Men jag minns också att jag vid åtminstone två olika semestervistelser, av olika anledningar, varit helt vit. Vilken underbar känsla det varit att sitta på planet hem och bara känna sig så nöjd. Utvilad, full av nya intryck och energi. Jag måste fokusera på den känslan och inte låta detta gå över styr. Det är precis som många av er har sagt vid tidigare tillfällen; man ångrar aldrig en nykter dag.

Jag har fullt program fram tills dess vi åker så jag är inte orolig för att dricka men jag behöver ert stöd för att ta mig igenom semestern på ett värdigt sätt. Det är jag inte bara skyldig min fru utan till viss del också mig själv.
Trevlig kväll
Tjalle

Dags att sluta

Tjalle.
AA är inget att känna oro för. Jag minns mitt första och kände nog samma sak som du känner nu. Du behöver inte ens säga något på mötet utan kan välja att bara lyssna på de andra. Känner du oro för att bli igenkänd eller liknande kan du välja ett möte på annan ort tex.

Det kommer att gå bra och att bara gå dit är ett stort steg.

Mammy Blue

Jag förstår din oro, jag har ju nyss kommit hem från en vecka på Madeira. Vad som störde mej mest var det ideliga provandet av lokala brygder överallt på alla sightseeingturer. Som tur är hade jag barnen med mej, så sambon fick vara slaskhink åt mej. Ibland kände jag mej gråtfärdig av ilska över all alkohol överallt, de i sällskapet som drack vin eller öl fick jättebaljor, medan jag och barnen fick 20 ci cola... Trodde inte att det fanns så små colaflaskor!

Låter värre än det var, men som sagt jag förstår din oro. Det du kan göra tror jag är att i ditt inre fram- mana två olika bilder av semesterdagarna, ett "värsta- scenario" och ett underbart, ta god tid på dej med värsta- tänket, därefter kan du välja väg.

Kram och god fortsättning!
/MB

Tjalle

Hej MB och alla ni andra. Jag vet inte om jag har mått sämre i hela mitt liv än idag. Världen slogs i spillror igår. Jag var ute och flög igår med min fru (inte på semester utan det är (var?) tänkt i övermorgon.

Väl framme på flygplatsen i alldeles för god tid hamnade jag i loungen. Där är fri tillgång till alkohol och igår bara brast alltihopa. Började hinka vitt vin från tappkran, gick över på rött och har ingen aning om hur många glas jag fick i mig och som vanligt gick det med blixtens hastighet. Jag blev inte bara full utan snarare redlös. Jag släpptes inte på, på planet. Min fru åkte själv. Någonstans just före detta ögonblick svartnar allt och det är bara ett stort svart hål.

Vet att jag en stund senare ramlar pladask på golvet och har sönder glasögonen och blöder i panna och vid sidan av ögat. Nästa minne är att jag vaknar till inne hos en läkare på flygplatsen. Ca fem timmar senare sätts jag på sista planet hem med två vakter som följer mig in på planet.

Ni kan bara ana hur jag mår idag. Vad är det jag har utsatt min fru för?? Ingen människa ska behöva gå igenom det jag gjorde henne och hur många andra tillfällen har det inte varit där oerhört pinsamma situationer uppkommit. Jag vet inte om hon kommer att gå ifrån mig efter detta,jag antar att det vore konstigt om hon inte gjorde det.

Semestern i övermorgon har vi inte med ett ord berört. Ångesten jag har just nu är obeskrivbar. Jag är så fruktansvärt fylld av skuld och skam. Jag föraktar mig själv något så oerhört. Jag har kämpat mot alkoholen i så herrans många år. Oavsett vad som händer i mitt privatliv efter detta kan jag aldrig någonsin mer ta så mycket som en lättöl. Hade jag inte blivit stoppad av vakterna igår hade jag supit ihjäl mig. Jag har inga som helst spärrar längre. Det har eskalerat och jag blir som en helt annan människa när jag dricker. En väldigt tragisk figur. Så långt bort från den person jag är när jag inte dricker. Jag kan inte förstå att det är jag som har ställt till allt detta. Jag är inte riktigt säker på var jag ska hämta kraften att kunna fortsätta mitt liv. Däremot så kände jag att jag helt enkelt var tvungen att skriva ned detta på forumet. Det bara måste ut. Jag hoppas med er hjälp kunna få fason på mitt resterande liv och också gottgöra alla de människor som jag gjort illa. Jag vet inte var jag ska börja men detta forum kommer att vara en viktig del.

Ursäkta ett långt och rörigt inlägg från en förtvivlad
Tjalle

Eken

Oj, du fick verkligen i dig mycket på kort tid då om du blev så redlös.
Vet att du kämpat länge och minns bl.a inlägg då du var på AA första gången. Såg verkligen upp till hur du kämpade den perioden. Antabus, har du prövat det? Kan inte det vara något som hindrar dig om infallen att dricka dyker upp så snabbt?
Kanske detta som behövdes. Ett minne för att komma ihåg och som du t.o.m. kan vara tacksam för så småningom..

Tjalle

Tack för svar Eken. Jo, jag har prövat antabus men mådde inte bra av dem. Det stämmer att jag kämpat länge och "slarvat" med AA-möten. Jag får nu ta till alla medel som finns och det inkluderar att "gå tillbaks" till AA men också att vara betydligt mer aktiv på forumet och läsa min bedrövliga historia för att påminna mig själv om hur illa det står till/Tjalle

Mammy Blue

...det var ingen rolig läsning. Förstår om du är upprörd och ledsen.

Pröva att ta all skuld, skam och ilska och rikta den mot det som ju faktiskt är orsaken till ditt problem - alkoholen. Det är ju DEN som gör att du faller igenom, hade inte alkoholen funnits, hade du inte haft problem. Lägg ilskan där den ska vara. Skammen likaså, för ska du orka ta tag i detta måste du må hyfsat själv, och det gör du inte om du slår dej själv i huvudet och tycker att du är en helt bedrövligt dålig människa som inget klarar. Du fixar det, men bara om du själv tror på det.

Jättekram och ett stort plåster till själen får du av mej!
/MB

konstnären

Blev så berörd av ditt inlägg. Ja, jag tror att det kan gå så fort. Tror oxså att vi får ha
garden uppe hela tiden som någon skrev här. Jag har aldrig varit så nära som för några dagar
sedan och även igår var en orolig dag. Bara såg iskallt vin framför ögonen. På något sätt
lyckades jag mota bort A-jävulen som ju är en elak faan. Kan bara trösta med att jag var inte
alls beredd, har inte känt så sedan i början. Vet inte om det är en kritisk period runt fyra
månader. Har själv varit på AA men passade inte mig så det som hjälpt mig är forumet.
Någonstans inne i järnan tror jag att det funkar så att jag, vi i många fall måste gå till
botten för att sedan resa oss igen även om det är olidligt svårt så går det.
Jag hade inte heller någon botten och jag vet om det nu, allt skulle ner i strupen. Glömmer
aldrig min sista natt med A-jävulen drack upp en 75a ren sprit gick sedan ut med hunden, kan
bara hoppas ingen såg mig.
Försök att lägga det bakom dig det kommer att bli bättre bara du vill.
Ge din fru kärlek, prata, prata.
Bamsekram
Konstnären

Tjalle

Godmorgon alla dryckesbröder. Tack för era uppmuntrande ord. De betyder allting för mig just nu. Gick och la mig straxt efter åtta igår kväll med hjälp av sömntabletter. Hade vansinniga mardrömmar och sov oroligt. Vaknade gång, efter gång, och tänkte att detta har inte hänt mig. Det handlar om någon annan. Det är inte jag som ställt till det här..........

Frun var kvar hemma i morse. Naturligtvis är läget spänt men det lutar åt att vi åker iväg imorgon. Jag har inte minsta lust att ge mig iväg och bara tanken på att åka till flygplatsen får mig att spy. Jag hoppas verkligen att jag nått min botten denna vedervärdiga gång. Jag vet inte hur jag skulle kunna komma längre ned.

Som jag skrivit tidigare besväras jag av tinnitus. Denna blir så mycket sämre när jag dricker. Just nu känns det som om jag har ett jetplan i höger öga. Fruktansvärt stressande. Jag hör av mig senare mina vänner/Tjalle

Tjalle

Såg att du var inloggad Lill-Per. Vill minnas att vi var ganska lika i personligheten. Hur går det för dig??? Har jag dig med i denna min värsta kamp också.....

Hälsningar
Tjalle

Tjalle

Det ser i alla fall ut som om vi kommer iväg på semester trots katastrofen i förrgår. Vet inte vad min fru är gjord av och hur hon klarar av allting. Är kvinnor gjorda av stål????

10 dagars "semester" får i mitt fall bli början på min återhämtning. Något starkare än vatten är det inte tal om.

Idag var jag inne i stan och skulle fixa mina glasögon som gick sönder när jag ramlade. 8000 kronor går det på att byta linser (utan bågar). Jag vet inte vad jag har för speciella linser. De kunde endast fixa min långsynthet med så kort varsel och mina "riktiga" linser får jag först efter semestern så det blir ett litet helsike att kunna läsa. Sån tur är kan jag fortfarande läsa böcker på riktigt nära håll.

Antar att det finns möjligheter att närvara på forumet även när jag är borta. Jag behöver er. Helvetes alkohol......

Tjalle

Mammy Blue

wifi måste vi ha...

Med tanke på alla bekanta som lägger upp statusdateringar på fejan varje dag när de är på semester så borde tillgången på just gratis wifi ha ökat ganska ordentligt. Just det hotellet jag och familjen var på var uselt, det fanns täckning i hotellets lobby, och 20% täckning utanför baren på fjärde våning, ingen annanstans. Men det är ju överlevnadsbart.

Jag är med dej på semestern, ska försöka åtminstone, semestern är slut på måndag.

Styrkekram!
/MB

LillPer

Tjalle!
Vad glad jag blir att du frågar. Jag hade 12 nyktra dagar i bagaget tills igår kväll på en flygplatslounge där jag precis som
du hinkar i mig. Kommer dock med planet och somnar där för att sedan vakna och ta taxi till hotellet där jag sent på natten späder på
med alkoholhelvete.
Kommer inte upp i morse utan ligger här och skolkar från jobbet och inser precis som du att min resa mot nykterhet är allt annat än spikrak.
Men jag ska dit, Tjalle. Jag ska banne mig upp ur träsket och må bra igen, för nu mår jag bara skit så här dagen efter.

Jag läste ju om din senaste bläcka och blev förskräckt då det lika gärna kunde vara jag.
Tänkte på dig oavbrutet i två dagar efter att ha läst.

Du har mig med dig och jag hoppas att vi tillsammans kan göra vårt liv fritt från alkohol en gång för alla.
Tillsammans.

Jag är med dig.
Kampen har börjat
LP

Tjalle

Hej pa er mina vanner. Skriver fran hotellet. Det har nu gatt tre dygn pa semestern och jag har inte druckit nagot starkare an vatten och kaffe. Jag ar fortfarande rejalt skarrad efter senaste fyllegrejen. Kan inte fatta att det ar jag som gjort detta........ Jag har inte haft nagot som helst sug aven om man mots av alkohol var man an gar. Forst alla mojligheter pa flyget. Jag tror drinkvagnen korde forbi sex-sju ganger. Sedan mots man av valkomstdrink pa hotellet. En flaska skumpa pa rummet. Vid frukostbuffen kl 08:00 ar det forsta man ser innanfor ingangen ett hav av is och sakert 20 flaskor skumpa. Det ar gratis sa folk dricker pa men inte en enda riktigt berusad manniska har jag sett hittills. Jag inser hur sjukt beteende jag har haft (har). Jag har aldrig tidigare riktigt begripit detta med att "sla i botten" men jag antar att det ar precis det jag har gjort nu. Jag var tvungen att uppsoka forumet idag for att dela med mig. Jag hoppas och tror att denna semester ar borjan pa nagot nytt.

Manga halsningar fran en lite stukad men anda OK Tjalle (med blatiran kvar sedan sist)

PS. Vi kor pa Lill-Per

Mammy Blue

från er, både Tjalle och LP!

Botten upp, fast tvärtom kanske...

Kram på er båda!
/MB

Tjalle

Hej pa er. Halva semestern kvar men ar fortfarande nykter. Har inte kannt nagot sug men det ska erkannas att nar seneftermiddagen kommer och i princip alla manniskor man ser hinkar bira eller annan alkohol ar det jobbigt. Inte sa mycket for att jag ar sugen men man blir hela tiden pamind om situationer da man sjalv drack. Ingen ar val sa bra pa att se vilka andra manniskor som har ett alkoholistiskt beteende an vi alkoholister sjalva. Pa satt och vis ar jag glad over att vi kom ivag pa denna solsemester. Det kanns som att om jag klarar det har sa har jag en mycket bra grund att sta pa. Skonast av allt ar att vakna nykter och faktiskt ata frukost med god aptit. Jag vet inte hur manga frukostar jag har "plagat mig igenom" innan forsta formiddagsbiran intas. Jag ar fortfarande djupt skakad over vad jag var med om for en dryg vecka sedan men denna vecka har anda gjort mig gott. Jag ar betydligt mer i balans nu an jag var for nagra dagar sedan.
Trevlig kvall pa er alla.
Tjalle

Tobey

Hej Tjalle!

Har följt dig i din tråd och ville bara skriva ett hej och jag hoppas att din semester går bra, och att du kan fortsätta äta dina frukostar med lika god aptit :)

Allt gott!

MVH

Tobey

Mammy Blue

Ville bara kolla lite hur du har det?

Kram!/MB

LillPer

Jag tror på dig Tjalle, och klarar mig själv rätt bra nu på fjärde dan. Men tankarna svävar mycket runt A.

LP

Tjalle

Hej på er mina vänner. Semestern är slut och jag kom tillbaks igår natt. Det är inte utan en viss stolthet men mest av allt en väldigt tillfredsställande känsla jag kan säga att jag inte druckit så mycket som en droppe under min 10 dagars solsemester. Är nu inne på femtonde nyktra dagen och är fast besluten att fortsätta. Jag är fortfarande "märkt" av senaste incidenten. Inte minst allt som har med flygplan och flygplatser får mig att må psykiskt dåligt. Kan det var så att jag nått min botten??

Har jag då inte haft något sug när solen lyser från en klarblå himmel, man har all tid i världen, och alkoholen kostar nästan ingenting? Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag haft visst sug. Jag har haft så mycket tid att fundera på så många saker. När det gäller suget är min kritiska period någon gång på eftermiddagen och tills middagen börjar. Då känns alla kalla, immiga pilsner som sänks väldigt lockande. Samtidigt så vet jag ju med mig att en eller två öl gör ingen "nytta" utan bara är en liten, liten grund för fortsatt drickande. När väl middagen serveras och jag stålsätter mig och dricker mitt vatten försvinner suget och det känns helt OK.

Detta är första semestern på säkert 10-15 år som jag varit nykter. Varför jag var nykter en semestervecka för 10-15 år sedan minns jag inte helt. Vet bara att jag var butter, tjurig och förbannad på allt och alla för att jag inte "fick" dricka. Tyckte så fruktansvärt synd om mig själv. Den här gången hade jag en helt annan inställning och det var rörande att se hur min fru levde upp under denna vistelse. Hon, som alltid annars, levt på helspänn och aldrig vetat hur kvällen skulle sluta. Hon sa till mig häromdagen; vad skönt det var att slippa dricka också för mig. Som medberoende har hon känt sig tvungen att dricka för att jag inte ska få i mig så mycket men ni vet ju alla att det är meningslöst. Man beställer ju bara in mer......

För första gången registrerade jag vad som hände runt ikring mig. Höll koll på vilka de andra hotellgästerna var, hur de såg ut, hur de betedde sig, hur de drack etc etc. Förr har jag alltid trott att alla åkte på solsemester för att dricka och för mig har de bara varit "kroppar" som befunnit sig på samma ställe som jag. Jag har tidigare rört mig mellan solstolen (sovandes), de olika barerna, restaurangerna och slocknat tidigt ordentligt berusad.

Jag har tidigare skrivit att så få människor (åtminstone där jag var) dricker på ett alkoholistiskt sätt. Visst, det var möjligheter att dricka skumpa redan till frukost (vilket många gjorde. Förmodligen drack de bara för att det var gratis och därefter upphörde de med drickandet.

Dock hade vi en nära bordsgranne, ett tyskt par i övre medelåldern. Båda var svårt alkoholiserade men ändå så måna om att "hålla stilen". Jag, som gammal alkoholist, kunde inte undgå att studera deras rutiner. Pyttefrukost med ett par glas skumpa. Krampaktig promenad på förmiddagen för att inhandla ett par flaskor till rummet. Två öl i baren efter lunch. In på rummet för att fylla på. Rikliga mängder vin till middagen och så i säng. De sa inte mycket till varandra. Glasen sattes till mun ungefär var femtonde sekund helt med automatik. De kunde gå och stå och även kommunicera men blicken var helt död och de uppträdde fullständigt robotaktigt. Kunde inte undgå att dra parallellen till mitt eget beteende. Det är ju ungefär precis som jag har betett mig. De upplevde sig säkert själva som helt normala men alla andra ser och noterar. Jag vet också hur man känner sig efter en sådan semester. Tom, ångestfylld, har inte fått ut någonting och när vardagen börjar är man tröttare än när man åkte på semester.

Jag har även funderat på mitt liv och vad man strävar efter. Är det lycka?? Ett lyckligt liv?? I så fall vad är lycka?? Lycka tror jag inte man kan ha ständigt och jämnt i livet. Det är små, små korta stunder av livet. Resterande del där man kanske inte upplever lyckokänslor tror jag man får ha en lägre målsättning. Man måste bli lite vän med livet och känna förnöjsamhet eller sinnesro, om man så vill.

Jag har alltid varit en person som "jäktat" mig igenom livet utan att egentligen vetat vad jag jäktat till. Hela tiden framåt, framåt och aldrig stannat upp. Moroten har nog varit första groggen, eller ölen då man tror att lugnet infinner sig. Andra, i min närhet, säger snarast att jag blir ändå mer stressad när jag dricker. Förmodligen för att det berömda "klicket" i huvudet inte infinner sig lika lätt längre. Det krävs mer och mer alkohol för att komma dit och när det väl kommer kan det gå som det gjorde för mig på flygplatsen för lite över två veckor sedan.

Det var ett långt och tröttande inlägg men jag var tvungen att dela med mig lite av de senaste två veckornas tankar.
Sköt om er.
Tjalle