Trillat dit igen.............

600 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
konstnären
Tjalle

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. V

konstnären
Tjalle

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. Även jag stoppade i mig minst 2 insomningstabl. men hjärnan gick ju på högvarv.
Vad bra att du pratat med din fru hon har det svårt, för ironiskt har jag upplevt det nu med min man. Nu har han varit vit snart en månad vill inte ta någon
hjälp. Man blir misstänksam och på sin vakt. Vill inte ha något mer medberoende för det är ett helvete att stå ut med.
Du verkar beslutsam nu och det är ju kanonbra. Själv skulle jag inte våga prova en gång till, då blir det en enkel till h-vetet och det är det inte värt.
Tjalle, man kan känna sig tråkig ibland i sällskap för det är ju jag som är konstig som inte dricker inte dom. Jag ger faan i deras åsikter.
En person hade fräckheten att säga till mig, har du inte hållt uppe länge nog. Så är det i samhället.
Du klarar detta Tjalle, klarade jag det så kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben.
Kram och styrka till dig Konstnären

Tjalle
Så rätt, så rätt...

Jaa du konstnären. Helvetet på jorden är på pricken. Allt eftersom man börjar "komma tillbaka" till verkligheten efter en dryckesperiod slår ångesten vilt från alla håll. Det enda man vill är att försvinna från denna jord, åtminstone få gå in i en lång, lång sömn och vakna upp till något bättre. Jag vet ju efter diger erfarenhet att det tar minst tre dygn för att över huvud taget komma på fötter men har förmågan att förtränga hur helvetiska dessa dygn är. Nu är snart dygn 2 till ända och förhoppningsvis får jag sova ett antal timmar i natt. Det har aldrig någonsin känts viktigare att ta tag i denna helveteskamp än nu. Innerst inne har jag nog aldrig insett att familjen kan försvinna från en dag till en annan. Jag vill inte riskera ett sådant scenario men vågar samtidigt inte ta något för givet. Jag inser att mitt förtroendekonto ligger på skyhögt minus och att det kommer att ta lång, lång tid att börja "betala av" på detta minus.

Min fru har fortfarande inte packat sina väskor och detta är jag evinnerligt tacksam för. Jag ska göra vad jag kan göra för att få min katastrofala situation på rätt köl igen. Jag antar att det kommer att bli en tuff resa men inget kan vara sämre än där jag är nu.

Hoppas att det går bra med din man, konstnären och tack för din mycket välbehövliga support. Jag hoppas vi kan följas åt under lång tid framöver. Du känns oerhört stark och det ger mig en stor tröst mitt i allt elände.

Lycka till också du, Fenix som ju också varit med ett tag.
Sköt om er/Tjalle

anonyMu
Hej Tjalle! Har läst din tråd

Hej Tjalle! Har läst din tråd och känner starkt med dig. Det är så mycket sorg och så många försök. Jag tycker att du är stark som orkar igen och igen. När man läser dina inlägg, så känns de här sista i tråden som din kapitulering inför alkohol. Att nu är det verkligen så att du lagt dig på rygg och erkänt att det inte går. Tror också att det är precis därför som du kommer att klara det den här gången!!!!

Vårdcentralen, aa-möten, medicinering o forumet - använd all hjälp som finns och lite till. Jag tror på dig. Kram

konstnären
Tjalle

Hoppas du fick lite sömn i natt och att inte maran ridit dig för hårt. Visst blir det en tuff resa och den tar nog aldrig riktigt slut. Men suget
är borta nu, det kan vara något annat i lilla hjärnan som spökar för mig ibland. Irriterande, ja. Men lär få lära mig att leva med det. Har jag
svårt för att fatta att tid, och åter tid tar det. Men ångesten är spårlöst borta och bara det är guld värt.
Jag har heller inte packat min väska, och mannen ligger på minuskontot. Han är ju nykter nu, men sårat mig mycket med långa perioder av
fylla. Mitt i min egen process. Går ju på medberoendemöten nu. Vet inte om jag kan leva utan att bry mig och bara tänka på mig själv.
Vi får se hur det går men mycket är förstört, men kanske, kanske kan vi hitta tillbaka till någonting bra. Jag har ett stenhårt krav, helnyktert.
Jag såg ju inte allt detta när vi båda två var aktiva. Kanske det var det vi hade gemensamt A. Vi har haft mycket kul oxså, men nu har vi inte
så kul. Omedvetet väntar jag nog på nästa period.
Ha en fin dag Tjalle
Konstnären

Tjalle
God morgon forumvänner

Natten har förflutit ungefär som förra. Ett par oroliga timmar fram till midnatt, en halv insomningstablett till och ytterligare ett par timmars sömn. Värmen som vi fortfarande har gör det inte lättare att koppla av. Det är mycket varmt i huset. Tack muränan och konstnären för era kommentarer. Ni anar inte hur tacksam jag är för att få era inputs. Jaa, muränan; du har helt rätt, så många försök, så mycket sorg, så mycket tid som har gått till spillo på dels perioder när man druckit och inte varit närvarande i sinnet, dels alla reparationsdagar som varit helt vedervärdiga. Med den ångestnivå jag har f.n. klarar jag inte av att titta tillbaka i min tråd. Det blir för smärtsamt. Problemen har ju dessutom funnits under så många år innan jag upptäckte detta forum.

Det viktiga för mig blir nu att "skynda långsamt". Det här är nog ingen process man kan påskynda, något som jag annars är bra på att göra med mitt dåliga tålamod. Alltid ett steg före, kontrollbehov både vad gäller mig själv och andra. Dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och svårt att hitta sin roll i en värld som jag tycker känns tuffare och tuffare för varje år som går. Så många människor som lever under konstant press från både arbete och familj. Man ska vara vacker, framgångsrik i sitt arbete, kvalitetstid med sina barn, ha ett rikt kärleksliv, åka på semestrar till spännande resmål, ha ett fint hem, etc, etc. För mig finns det ett enda mål; bli nykter, hitta sinnesro och viss harmoni i mitt liv. Allting annat känns sekundärt. Det finns så många saker jag skulle vilja göra som jag pga drickandet inte gjort på herrans massa år. Ta sig ut på en tidig morgonpromenad och se naturen vakna till liv, ta med sig metspöet med en kaffekorg och bara vara där och egentligen inte tänka på någonting. Framför allt slippa alla tankar på när jag ska dricka nästa gång och hur mycket som ska köpas in för att det ska kännas "tryggt" och tillräckligt.

Till konstnären vill jag säga att även om jag förstår att din resa inte varit spikrak och det fortfarande uppstår jobbiga tankar i världen är det mycket trösterikt och höra hur din ångest mer eller mindre försvunnit. I ditt fall har du naturligtvis en ytterligare dimension i form av att din man också verkar ha problem. Det gör ju bara din prestation så mycket mer imponerande.

Jag samlar nu kraft inför kvällens AA-möte. Svetten rinner (inte så mycket pga av abstinens skulle jag tro) utan mer av nervositet inför kvällen och om jag är stark nog att klara av detta. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte sätta på mig min vanliga "positiva, glada" mask ikväll utan äntligen gå dit som jag faktiskt är och känner mig. Jag har ju vart där förut och känner mig ängslig för att de ska förakta en person som är så svag som jag har visat mig vara. Det får vara hur det vill med den saken med dit ska jag i alla fall.

Förlåt för ett långt och i vissa stunder rörigt inlägg men jag vet att många av er vet hur det känns.
Sköt om er/Tjalle

Promille
Heja dig! Jag är "ny" här

Heja dig! Jag är "ny" här från och med idag. "Ny och ny" - har skrivit mina allra första inlägg men har läst här som en dåre periodvis. Är så imponerad av er alla! Och känner igen mig i så mycket. Skönt att inte vara ensam.

Tjalle
Dag 4 och första AA-mötet avklarat

Hej på er alla,
Igår tog jag mig i kragen och besökte AA för första gången på länge. Det verkar fortfarande vara semestertider så vi var inte så många. En del bekanta ansikten dock och speciellt två stycken som jag känner stort förtroende för. En man och en kvinna i min ålder som har gedigen erfarenhet av vårt gemensamma problem. Första kvarten av mötet rann svetten och jag kände panikkänslor och ville bara gå där ifrån. Antar att det gamla flyktbeteendet sätter in. Vartefter mötet fortlöpte kändes allt mycket bättre och jag fick mig en hel del till livs.

Ibland kan AA-möten kännas lite för "inrutade" och det är irriterande stundtals att man inte antas kommentera andras delningar och det blir inga diskussioner direkt. Kan bli lite mycket ältande och man tycker man hört en och samma historia så många gånger. Men det är ändå något som kan liknas vid sinnesro efter mötet. Man tömmer kroppen på stress och efteråt känns det som hela kroppen är full av endorfiner, förmodligen också beroende på att en del av den tokångest man har släpper sitt grepp en aning.

Fick höra att det visserligen inte tar mer än drygt tre dygn för att det värsta ska släppa men för kropp och knopp tar det upp emot 6 månader innan allt har ställt om sig. Jag fick också rådet att låta allt ta sin tid. För mig har det alltid varit så att när de tre "reparationsdagarna" varit till ända har jag kastat mig in i diverse aktiviteter för att i någon mån kompensera mitt dåliga samvete gällande mig själv och mina anhöriga. Far fram som en tokdåre i trädgården, städar huset, tvättar bilen, städar i garaget, går ut och går en mil, etc, etc. Det är nog visserligen bra att man på sikt försöker hitta någonting som ersätter all den tid som man förut har spenderat drickandes men allt bör nog gå i lugn takt. Är det någonting som vi alkisar verkar tåla betydligt sämre än "normala" människor så är det stress. Den här gången ska jag anstränga mig för att ta allt i lugn takt. Unna mig en extra halvtimme att läsa tidningen, kanske tom vila någon timme extra och tänka på att inte stressa upp mig och min omgivning. Framför allt måste jag jobba med mitt tålamod. Den här utmaningen med alkoholen är ingenting man löser över en dag. Jag måste bli på det klara med att det kommer att ta lång, lång tid innan jag uppnår en stabil nykterhet.

Jag vill till 100% fortsätta mitt arbete mot ett nyktert liv. Samtidigt vet jag av tidigare erfarenhet att jag kan komma att få perioder av apati, nedstämdhet, känslor av att allt är meningslöst men jag måste ändå en gång för alla se om det finns någonting annat efteråt. Jag mår definitivt inte bra idag heller men det finns olika grader i helvetet och så länge jag är helt inställd på att förbli nykter vill jag kämpa på.
Sköt om er alla kämpar där ute/Tjalle

konstnären
Tjalle

Starkt gjort av dig att du gick dit. Precis som du har jag efter fyra dygn satt i gång något slags reparationsarbete. Städat och fejat,
tvättat bilen, planerat matinköp. Har kommit på så här i efterhand att det var mycket för att jag skulle kunna dricka igen, allt var rent
utom själen, så det var bara att lyfta första glaset. Kanske är det så att när man nu är en alkis har man en lägre stresströskel, tror det.
Måste tyvärr säga att jag inte blivit av med den ännu. Men jag kan sitta ner och läsa på kvällen nu eller titta på Tv.
Jag får liksom ta tag i mig själv och säga nu lugnar vi ner oss. Allt kan ju inte vara perfekt.
Tjalle, jag tycker verkligen du låter motiverad. Stämmer det där du skriver om apati och meningslöshet, men jag jobbar på att leva med det.
Antingen är jag jätteglad eller låg.
Du kommer att må bättre i morgon tror jag i alla fall.
Du är en kämpe Tjalle, jag bara känner det.
Konstnären

LillPer
Hand i hand

Vi tre kan nog gå hand i hand då mycket av det jag läser i era kommentarer stämmer så väl överrens med mina egna erfarenheter och mentala tillstånd.
Tror i och för sig inte det är speciellt unikt.
Tjalle, jag tycker det låter som en helt annan motivation i din text. Det gläder mig.
Ta en liten dag i taget. I morgon mår du bättre.
LP

Tjalle
Låt oss hjälpas åt...

Tack Lill-Per och konstnären. Jag tar gärna rygg på er med konstnären i förarsätet och jag lite på sladden. Andra villiga får gärna hänga med. Kanske Fenix?? och naturligtvis alla ni andra.

Sköt om er
Tjalle

anonyMu
Oj! Det där inlägget om

Oj! Det där inlägget om stress och fix kunde jag ha skrivit själv... Lägg mig i bakluckan så sladdar jag också med på ett hörn. Jösses vilken igenkänningsfaktor...

Har aldrig kopplat ihop stresströskel med drickande. Har själv stressat mig sjuk och varit delvis under flera år. Är tillbaka på banan igen sedan ca 2 år eller nåt. Minns inte längre...

Kram till er alla

Tjalle
5:e dagen till ända....

Hej på er alla, femte alkoholfria dagen och den värsta ångesten börjar lägga sig en aning. Har idag tillbringat större delen av dagen med min fru och uträttat en massa ärenden, handlat mat mm, mm. Fruktansvärt trött och jag känner hur lättstressad jag blir. Tål inte höga ljud, svårt med barnskrik i närheten, mycket människor etc. Jag försöker verkligen börja varje dag med att intala mig själv att jag ska ta det lite lugnt, inte hetsa upp mig så lätt, ha synpunkter på allt och alla utan vara lite mer "godmodig".

Det är inte lätt att lära om men det är nyttigt att tvingas observera sig själv på alla situationer då man brusar upp eller blir stressad. Vet ju att det är ofta sådana situationer som triggar drickandet. Jag inser att det är en lång och tuff resa jag har framför mig. Att inte få fly in i dimman så fort någonting blir jobbigt. Det är tufft att möta alla typer av situationer och sinnesstämningar nykter och agera "vuxet". Kanske är det så att jag aldrig riktigt velat ta fullt ansvar, inte vilja möta verkligheten som den är.

Hur som helst har jag dragit ner på insomningstabletterna och nu tvingar jag mig själv att klara mig med en halv till varje natt. Jag är fullkomligt inställd på att fortsätta kampen men känner rädsla för att jag inte är stark nog, att jag inte ska hålla emot, att jag blir för håglös, för deprimerad, för trött........

Låter kanske som ett deppigt inlägg men det finns också positiva saker. Min fru är kvar, jag har fått tillbaka aptiten och jag vaknar på morgonen och behöver inte tänka på vilka ursäkter jag ska använda för gårdagens fadäser.

Godnatt på er alla gamla som nya kämpar/Tjalle

konstnären
Tjalle

Tre underbara saker har du nu, din fru, du kan äta, sover kanske lite bättre, och du vaknar och inga ursäkter krävs.
Tre stora saker, vilken lycka, håller på dig du är stark.
Visst kommer det att dyka upp saker som blir svåra för oss, och vi kan inte fly undan längre. Det är tufft men det går.
Bättre att vara nykter och veta vad man gjort. Sista åren bestod av planering, inköp, se till att det räckte, nej du det vill
jag faan inte ha tillbaka.
Idag inget första glas för Konstnären,
Ha en fin dag
Konstnären

Tjalle
Imorgon en vecka

Jag håller helt med dig konstnären. Jag är villig att pröva allt som står i min makt för att slippa ångesten. Dagen har tillbringats med två timmar gräsklippning och en halvtimmes krattning. Jag är fullständigt slut efter detta. Begriper ingenting. När jag "drogade" mig med alkohol kunde jag lätt arbeta 8-10 timmar i streck utan problem. Jag kände ingen trötthet utan tuggade bara på. Sedan hade jag väl inte 100 koll på vad jag gjorde ibland men mycket uträttat blev det.

Får lite panik när jag känner dessa trötthetskänslor. Har liksom inget att sätta emot. Inget djävlar anamma. Kände på eftermiddagen att jag blev grinig. Noterades också av frun. Vill inte bli stingslig men det liksom bara kommer. Nåväl, jag antar att det är ett stadium man ska igenom och det finns inte så mycket att göra åt detta. Som jag sagt tidigare, jag måste jobba med mitt tålamod. En dag i taget osv.....

Ikväll blir det kräftor med lokavatten. Kan ju vara trevligt för en gångs skull att ägna sig åt kräftorna och inte bara dryckerna. Allt gott till er alla /Tjalle

Calleqwerty
Skumt att så många är inne i

Skumt att så många är inne i en orkeslös period här, inkl. mig..
Kan ju vara vädret samt semestersluten som bidrar oxå.
Vi får vända detta nu!
Positiva tankar... Lätt oxå...

Tjalle
En dag i taget....

Håller med dig Calleqwerty men det är väl så att när kroppen blir utan A så börjar alla möjliga symptom att visa sig. Småkrämpor som man inte känt av tidigare poppar upp. Själv har jag alltid haft problem med nacke och ryggslut. Blir stel av monotont arbete. Jag kan ärligt säga att dessa problem har förvärrats den senaste veckan. Stel som en basfiol och lite värk här och var. Till detta min gamla tinnitus som gett sig till känna igen.

Det går i vågor under dagarna. Igår när jag arbetade i trädgården kom den där känslan av att jag ville ha en belöning och då kommer den kalla pilsnern upp som ett brev på posten. Nu blev det en blandning av apelsinjuice och mineralvatten istället och det var helt OK. Trots att allt känns ganska förvirrat just nu upplever jag ändå en mycket positiv sak. De första timmarna på morgonen när jag vaknar upp. Känna att jag inte behöver ha dåligt samvete för någonting. Inga ursäkter som behöver slipas på. Njuta av mitt morgonkaffe (vilket jag inte är intresserad av att dricka när jag är bakis), läsa tidningen i lugn och ro och känna ett visst lugn infinna sig.

Jag hoppas och tror att en viss glädje, lite ny energi och framtidshopp så småningom ska infinna sig. Trots allt känns det, rent psykiskt, mycket bättre idag än vad det gjorde för några dagar sedan. OK, jag är endast på första dagen av min andra nyktra vecka men dag läggs till dag och jag tror inte att man får fundera för mycket på hur många dagar man har varit nykter. Det kan lätt kännas tröstlöst då.

Idag har jag ingenting inplanerat. Bara gå och småskrota lite med diverse saker. Imorgon blir det en båttur. Jag som förut älskade att vara på sjön har dragit mig för detta under många år. Alldeles för arbetssamt att planera för sjöfärd, dynor, tank, tampar, sjökort etc. Oftast har det slutat med en pilsner på altan istället och på den vägen har det fortsatt. Jag ska förbereda allting redan ikväll. Vädret ser ut att bli fortsatt skapligt och jag är trots allt vid gott mod.

Ha en riktigt trevlig helg medbrödrar och medsystrar
Tjalle

anonyMu
Bra Tjalle! Lite nygamla

Bra Tjalle! Lite nygamla intressen som väcks till liv när dimman lättar. Härligt, vad kul! :-) Detta behöver vi nog alla mer av! Tack för inspiration!

Tjalle
Morgonpigg på en söndag

God Morgon alla morgonpigga forumvänner,
Vaknade tidigt efter en relativt god natts sömn. Klarar mig nu åter med en halv isomningstablett men den blir nog svår att "ta bort". Det är liksom min lilla "säkerhetsventil" för att få sova. Igår chockade jag mig själv genom att lufsa upp på mitt motionsband 50 minuter. Det gick inte fort, det var inte "vackert" men jag tog mig i kragen och genomförde detta (länge sedan) och det kändes mycket bra efteråt. Hade säkert lika gärna kunna tagit en lång, snabb promenad men just nu är flugorna så plågsamma här på landet så det blir liksom ingen ro.

Vid tiotiden idag blir det båttur hela dagen. Vi åker ut till en stor ö ett par timmars båtfärd från oss och har med oss matsäck och kaffe. Lite motstånd finns allt men jag vet hur skönt det är när allt är på plats och man tuffar ut.

I övrigt är jag fruktansvärt stel i min kropp med värk här och var. Längtar riktigt efter någon typ av massage, något som kan lösa upp alla stenhårda muskelknutor. Det är mycket givande att läsa alla era inlägg i både egen och andras trådar. Man "lär sig" alltid något nytt och igenkänningsfaktorn är stor. Nu är det snart dags för frukost. Det blir havregrynsgröt med frukt och kaffe i mängder. Sedan får jag inte glömma dagens medicin. Förutom min kolestoroltablett som jag måste ta sedan 15 år pga genetiskt högt kolestorol så fortsätter jag med B12-vitaminer och folacin som jag fick utskrivet av vårdcentralen redan i våras. Ni vet väl att det är många, många alkoholister som har brist på B12 utan att veta om det. Det är ju inte så vanligt att detta värde checkas upp med automatik vid hälsokontroller. Brist på B12 kan ge frånvarokänsla, apati, problem med nerver etc så kanske ska några av er kolla upp detta.

Ha nu en riktigt skön söndag önskar en någorlunda hoppfull Tjalle

konstnären
Tjalle

God morgon, jag är oxså morgonpigg, och på kvällen framåt niotiden är jag halvdöd. Ditt inlägg andas lite ro och tillförsikt, och jag blir glad för din skull.
Minns att jag hade värk i varenda del av kroppen första månaderna. Nu äter jag nyponkapslar 3 om dagen och värken är helt borta. Mirakel måste jag säga.
Jag är annars ganska skeptisk till naturmedeciner. Även jag käkar B12 som jag fick på recept av läkaren när jag låg inlagd, har svårt att sluta med dom även
nu då jag inte dricker.
Löpband, hm, har aldrig provat. men det är nog bra. Vad härligt det låter med båtturen. Önskar dig en skön dag Tjalle
Idag inget första glas för Konstnären, förresten 11 månader idag, kanske köper en tårta och sätter elva ljus i. Jag har blivit tårtoman.
Konstnären

Tjalle
Grattis

Ett stort grattis till dig konstnären. Jag är djupt, djupt imponerad och hoppas bara att jag själv står där om 11 månader. Smaklig tårta.
Tjalle

Tobey
Tjalle!

Hej Tjalle! Måste säga att jag verkligen är glad att du är tillbaka. När jag i början av året beslutade mig för att sluta dricka och upptäckte det här forumet så var din tråd en av de som berörde mig mest. Har varit lite orolig för dig och jag är väldigt glad att du börjat skriva igen och att du tar tag i ditt liv. Njut av båtturen i dag!

Tjalle
Här för att stanna..............

Hej Tobey. Tack för din omtanke. Jaa du, jag har själv inte orkat gå tillbaka till min ursprungliga tråd för att läsa om alla tråkigheter och fruktansvärt jobbiga situationer man har ställt till med. Eskapaderna i Amsterdam tex, som jag på något sätt med näbbar och klor förtränger. Orkar inte älta dessa minnen just nu. Kanske är jag inte stark tillräckligt ännu.

I alla fall hade jag med fru en härlig båttur på kanske sommarens sista varma, sköna dag. Efter ca tre timmars båtfärd la vi till, åt en god lunch vid bryggan och tog sedan en lång promenad runt ön. Det märks att de flesta har slut på sin semester och barnen snart börjar skolan. Jag måste medge att det är rätt skönt när det värsta stojet lagt sig och allt kan börja gå i sin vanliga lunk igen. Det är så mycket som ska hända under några stackars få semesterveckor. Sol och bad, åka på besök, få besök, vattna blommor, klippa gräs, läsa böcker, vara avkopplad, harmonisk, samla krafter för att när hösten kommer vara så fylld av energi att man är riktigt taggad när plikten kallar..........

Nåväl, idag är den bästa dagen hittills sedan jag återigen slutade dricka. Märkte till min förvåning hur jag började intressera mig för småsaker jag aldrig orkat bry mig om tidigare. Jag har ofta i dryckesperioderna fattat stora och ibland galna beslut. Det kan ha varit saker som att köpa en ny bil, en liten båt edyl. I berusningens stund finns inga gränser. Då släpper alla hämningar och inget är omöjligt. Alla vardagsbekymmer och ansvarskänslor försvinner i ett töcken och allt blir bara väldigt behagligt. För en stund.............

Jag är medveten om att framtiden stundtals kan bli lite trist och heller inte så spännande. Inga kickar av adrenalin som rusar genom kroppen men jag är villig att betala det priset för jag vet att konsekvenserna som följer av tungt drickande är så mycket värre. Min kropp och knopp klarar inte det längre. Drickandet blir till 100% destruktivt och den väldigt korta period av eufori man känner av A blir allt kortare och kortare för varje gång jag väljer att dricka.

Ha nu en bra vecka allihopa och låt oss kämpa vidare imorgon
Tjalle

Vickan69
Tack för att du delar din kamp

Med oss andra. Känner igen mig i stress och arbetssituationer. Har lyckats avstå sedan 6 juli men ofta kommer suget, särskilt som belöning och på restaurangbesök under semestern. Bra för mig att läsa och vara med i forumet och påminna mig om varför jag slutade. Hatar A!

Önskar verkligen dig och alla oss styrka och motivation till ett liv utan A -ett bättre liv.
Kramar från mig

Tjalle
Intryck efter AA-möte 2..

God Morgon på er forumvänner,
Det verkar som om jag vaknar tidigare och tidigare för varje dag. Det är mycket som bearbetas både under dag och natt, mycket som ska "upp på bordet". Det är nog helt nödvändigt men också naturligtvis väldigt jobbigt.

Jag tog mig till mitt andra AA-möte sedan jag (återigen) slutade dricka. Jag kan ärligen säga att det är med blandade känslor jag går dit. Jag hyser stor respekt för vad AA har uträttat och uträttar. Många är de som blivit stabilt nyktra genom AA och kanske finns det ingen motsvarighet som har haft så stor framgång. Dock har jag stor förståelse för att konceptet inte passar alla och det finns också stunder då jag bara vill fly därifrån.

Igår kom det dit två alkoholister/narkomaner till mötet. Jag har ingen som helst erfarenhet av andra droger än alkohol och tycker det är väldigt svårt att "läsa av" narkomaner. De har liksom sitt eget beteendemönster och det kan lätt bli en smula obehagligt emellanåt. Jag har förstått att renodlade alkoholister, som jag själv, blir alltmer sällsynta. Många som kommer till AA idag är blandmissbrukare. Min räddning igår var att två av kärnmedlemmarna i gruppen var där som jag kan referera till och som alltid har något "matnyttigt" att ge .De allra flesta människor jag stött på i olika AA-grupper sedan drygt 10 år då jag första gången gick på ett AA-möte är helt vanliga och trevliga människor. Man jag måste också berätta om att man ibland kan stöta på rätt jobbiga människor också. Individer som uppnått någon form av "frälsning" genom AA och precis hela deras liv genomsyras av AA:s tankar och deviser och det finns ingenting annat här i världen än att ständigt prata om alkohol och dess verkningar. All fritid spenderas med liktänkande och det lustiga är att dessa människor verkar veta bäst i alla övriga livets frågor också efter sin nyvunna nykterhet. Nåväl, de är undantagen och hittar man en grupp som man trivs i tror jag att AA kan vara ett väldigt värdefullt hjälpmedel för att behålla sin nykterhet.

Min värk i kroppen fick jag höra var väldigt vanlig när man plötsligt slutar dricka. Det är liksom kroppen som har någon form av abstinens och är på väg att ställa om sig. Vi får verkligen hoppas att det inte tar alltför länge tid för vissa morgnar har jag svårt att stiga upp. Så stel är jag.

Jag kände mig dock mycket nöjd efter mötet och faktiskt stärkt psykiskt. Det spelar ju faktiskt ingen roll vilken typ av människor som kommer till dessa möten. Rik som fattig, gammal som ung, så delar vi samma grundproblem. Vi kan inte dricka som normala människor och hur mycket vi än kämpar och stretar emot hjälper inte detta. Det är ett obestridligt faktum. Lika sant som att jorden är rund. Så länge vi försöker att kämpa emot denna sanning så gör vi bara allt mycket svårare för oss. Varför ska det vara så svårt att helt enkelt bara acceptera detta faktum och agera utifrån det. Jaa det är nog själva kärnfrågan. Hur vi gång på gång låter oss luras av tankar på att bara kunna dricka lite, lite grann, Vi är villiga att skippa starkspriten, de starka ölen. Intalar oss att bara ett eller ett par glas gott vin i glada vänners lag kan väl inte skada.........

Jag går nu in på min 11:e dag och visst kommer tankar av den farliga bitterheten fram, visst är jag stundtals självömkande, visst funderar jag på vad som ska hända de resterande åren av mitt liv, visst känner jag rädsla, visst kan jag bli förbannad på att jag är i den situation jag är men samtidigt känner jag mig beslutsam. Jag måste och vill fortsätta att välja att vara nykter. Jag vill ha tålamodet att se vad som händer med mig själv och min omgivning när jag fortsätter att vara nykter. Kanske blir det inte så tråkigt, händelsefattigt och innehållslöst som alkoholisten i mig alltid intalat mig att det kommer att bli. Den som lever får se. I vart fall har jag fullt fokus på fortsatt nykterhet.

Jag vill också passa på att tacka er alla. Många har sagt det tidigare. Men detta forum är för mig minst lika viktigt som tex AA-möten och jag vet inte om jag hade orkat påbörja denna resa utan er. Det finns alltid något tänkvärt att läsa varje dag.
Sköt om er/Tjalle

konstnären
Tjalle

Minns mycket väl den där stelheten i kroppen, hade svårt att ta mig ur sängen. Det tog lite tid men är nu borta. Jag testade AA, men som jag
skrivit tidigare var det nog inget för mig. Gick över till något som heter alkoholterapefterna som jobbade enligt 12-stegsprogrammet och där
kände jag att det var rätt. Vill absolut inte förkasta AA som hjälper så många människor. Kan bara gå till min syster som nu varit nykter i 16 år
och fortfarande går dit ibland. Jag känner heller inte till något om andra droger och har nog svårt att förstå, för mig är det ju A med stort A.
Tillsvidare är min melodi, har aldrig sagt hela jävla livet, men vet att det är så, men just nu dricker jag inte. Det är inte särskilt svårt nu att låta
bli det första glaset. Rädslan är stor och finns kvar. Tycker jag börjar verkligen gilla det nyktra livet, bara det se, höra, lukta, nyfiken på livet.
Kanske blev det som en pånyttfödelse för mig i september förra året. Nu låter jag som nyfrälst, men jag är inte alls andlig tvärtom mot det andra
livet.
Det går ju upp och ner, men mest upp nu Tjalle. Glad för din skull.
Fin tisdag
Konstnären

Vickan69
Godmorgon

Vaknar och verkar behöva mindre och mindre sömn. Sömnproblem, ålder eller naturligt när kroppen inte har alkohol att kämpa emot? Det ska bli spännande att under hösten vara helt utan A. Under jobbveckor inga problem, tror jag men pressen med ansvar för tajta projekt är en utmaning för mig. Min belöning, avkoppling under senaste åren har varit vin. Får fortsätta fylla på med annat. Det finns mycket jag inte gjort senaste åren pga av A och det ser jag fram emot att göra mer av. Forumet, träning och naturen får bli stödet när jag vacklar.

Tänker på hur länge du varit nykter totalt om du räknar bort återfallen, som några andra här gör, så har den totala nykterheten under en längre tid varit större än tidigare. Alltså att inte börja helt från 0 varje gång utan faktiskt också registrera tidigare nyktra perioder som kroppen har fått vila från A.

Hoppas du får en fin dag!

anonyMu
Roligt att det går bra för

Roligt att det går bra för dig Tjalle! Kanske inte så konstigt med värk. Kroppen har ju fått gift i sig, konstant, och under lång tid. Klart att det blir någon form av biverkningar. Det som är bra är dock att kroppen har en fantastisk förmåga att läka. Ge det tid och var snäll mot dig själv, så ska du se att det vänder snart.

Satt på jobbet igår och letade efter AA-möten. Funderade på att prova. Just när jag hittade rätt och verkligen tänkte "att nu går jag", så blev det korsdrag på hela våningen. Igen for en dörr och en glastavla som stod i min hylla åkte i golvet. KRASCH! Glassplitter över hela golvet. När blodtrycket återgått till det normala igen, så började jag fnissa. Aha - kanske ett snabbt svar på att jag inte ska till AA idag. Ha ha ha... Tja, vi med alkoholproblem är vana att stoppa huvudet i sanden och hitta goda anledningar till allt... Sorry, för ett lite oseriöst inlägg. ;-)

konstnären
Tjalle

En liten morgonhälsning till dig. Hoppas allt bra.
Konstnären

Tjalle
Allt rullar på men med tunga långsamma steg........

Hej på er alla och tack för morgonhälsningen konstnären. Imorgon har jag två veckors nykterhet. Det låter så futtigt. Jag har i princip druckit från och till i hela mitt vuxna liv och då känns två veckor som absolut ingenting. Jag säger som en man på förra AA-mötet som också är nynykter; jag vill ha ett års nykterhet bakom mig NU!!! Det var det där med tålamodet igen.

Igår hade jag problem med internetanslutningen. Det kom ett kraftigt åskväder och inget fungerade. Som den alkoholist jag är tände jag naturligtvis på alla fyra och inte mådde jag bättre av det. Måste lära mig att inte överreagera på skitsaker. Det är bara en av alla anledningar som kan trigga drickandet. Jag måste medge att jag är rätt låg just nu. Har så förbannat ont i nacken och ryggslutet. Jag har idrottat en hel del i mitt liv men nu får jag hålla mig till lugnare saker. Jag har faktiskt varit ute och gått med stavar och kände mig som en riktig ålderspensionär. Lite skämmigt men jag blir lite desperat när jag inte kan röra mig som jag vill. Jag är övertygad om att en stor whiskey skulle "ta bort" värken temporärt men det känns inte som det alternativet finns på kartan.

Trots att humöret är dämpat, kroppen värker, rastlösheten kommer och går, initiativförmågan nära noll är jag fast besluten att fortsätta på den inslagna vägen. Jag måste helt enkelt få veta vad som "väntar bakom nästa dörr". Ger jag upp nu så vet jag ju vad som väntar. Det blir precis som alla tusentals gånger tidigare.

Detta var ett riktigt baissat inlägg men ni ska veta att jag fortfarande njuter av mina morgnar och det ska ingenting få komma i vägen för. Jag måste helt enkelt köra vidare....

Allt gott till er gamla och nya kämpar (Jag, om någon, vet vilka fighter ni går igenom)./Tjalle

Sidor