Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

konstnären

Blir lite avundsjuk, men bra om du kan hålla dig till ett par glas.
Jag vågar inte prova då jag har varit ute på hal is ett antal ggr.
dom senaste 2 åren. Har nog haft återfall ett tiotal ggr. Första
två tre gångerna gick det bra kunde dricka en halv flaska rött och
sedan sätta korken i flaskan. Men tredje eller fjärde gången gick
det snabbt utför. Varit helt ren åtta och en halv vecka. Suget är
inte lika intensivt tror att jag är på väg att vinna, men men man
ska inte ropa Hej.
Hoppas du får en fin helg
Konstnären

Mammy Blue

Möjligen om du kan hålla dej till ett, två glas om du blir bjuden, men se upp... Jag vågar inte heller testa, jag är alldeles för rädd om mej nu. Alternativet att "ha roligt" en timme eller två då och då ställt mot risken att jag åker tillbaka i missbruk och fortsätter utförsbacken där jag var - då vågar jag inte chansa. Jag mår hellre stadigt och jämnt bra utan några överraskningar.

Kram!/MB

Tjalle

Jag har inte varit särskilt aktiv på forumet på sista tiden. Är inne och läser era inlägg men har inte skrivit något själv. Senaste kommentaren i början på november och då hade jag börjat "måttlighetsdricka", som det så vackert heter. Det gick relativt bra under en tid men självklart höll det inte speciellt länge. Den där halva flaskan vinet och någon öl blev alldeles för lite i längden och snart var jag inne i mitt gamla destruktiva beteende igen.

Gårdagen var inte OK. Började lite lätt med ett par öl innan julbordet, höll mig ifrån snapsen men vad hjälpte det när det fanns annat att dricka. Gick så småningom över till vin och lyckades hålla mig vaken till niotiden. Ingen trevlig julafton för mina närmaste som ni kanske förstår. Jag brukar vanligtvis inte ställa till med några större grejor men att ha ett "ägg" till sällskap måste vara fruktansvärt jobbigt.

Då kan vi alltså stryka måttlighetsdrickandet och var jag ska hitta styrkan att gå vidare vet jag inte. F n känner jag att jag inte kan prata med någon. Jag har er här på forumet och om jag inte hade era visdomsord att läsa och begrunda vet jag inte om jag skulle orka så mycket längre.

Idag får det bli julegröt med mjölk och kanel. Varför och åter varför är alkoholen så omöjlig att besegra för vissa av oss.....

Sköt om er
Tjalle

Mammy Blue

Önskar dej bättre fortsättning på julen!

Verkligheten för oss alkisar kommer ifatt oss förr eller senare, den verklighet som innebär "allt eller inget". Jag har själv tagit ett återfall för att snabbt konstatera att jag tämligen pronto (omedelbums alltså) var tillbaka på ruta ett i förhållandet, tänkandet och hanterandet av alkoholen. Snabbt, mycket, i smyg och ångest. Jag är tacksam för den lektionen, det hjälper mej att inse att inget har förändrats, trots elva månader nykter.

Jag försöker se det som såhär: alla människor har en viss mängd alkohol man kan dricka under sitt liv, jag har gjort slut på min tilldelning, så enkelt är det. Hemmagjord filosofi, men för mej funkar det hyfsat.

En stor, varm kram till dej, Tjalle!
/MB

Tjalle

Tack för den varma kramen MB. Så skönt att se att du är inne och kommenterar. Jag har följt din resa och glatt mig åt dina framgångar. Du har ju uppenbarligen hittat tillbaka till ditt nyktra liv efter ett mycket kort återfall. Det är så starkt gjort och jag är glad för din skull.

Denna juldag är som du förstår riktigt trist. Grottar ner mig i en bok, dels för att få tiden och gå, dels för att få bukt med min ångest. Denna mörka årstid gör ju ingen direkt gladare heller. Även om man inte kan kalla mina två senaste månader som ett återfall (utan snarare fortsatt missbruk) vill jag inget hellre än att hitta tillbaks till det alldeles vanliga nyktra livet. Det ger så väldigt mycket mer ro i själen.

Jag ska försöka sluta lura mig själv igen och vara betydligt mer aktiv här på forumet. Det känns som det är här jag hör hemma.

Kram och fortsatt god jul
Tjalle

Mammy Blue

av oss är nog ganska beroende av en gemenskap, AA, Länkarna eller som i mitt fall Alkoholhjälpens eminenta forum. Forumet är precis lagom för en ensamvarg som jag, jag söker kontakt själv när jag känner för det. Jag ska väl dock ha lärt mej nu att jag inte ska hålla mej härifrån...

Att läsa här blir ju en ständig påminnelse om min historia, vill jag vaccinera mej ytterligare kan jag läsa mina trådar för att minnas hur uselt jag mådde.

Kram!/MB

Tjalle

Så var då en jobbig natt över. Fick några välbehövliga timmars sömn inatt med hjälp av ett insomningspiller. Vill bort från dessa piller också, vilket jag lyckades med för ett tag sedan men sömnpiller är som A, hjälper hjärnan att "koppla bort". Man blir inte bakfull av dom men morgonen efter en besk smak och ibland ett visst illamående.

Alkoholen är nu borta sedan ett tag i kroppen, dvs jag är på dag 2. Jag hatar verkligen den här drogen och jag tänker inte skjuta upp detta helvete längre. Inte vänta tills efter nyår, klippa av direkt och kanske tom känna sig OK när 2014 börjar. Jag har varit på tåget så många gånger förut utan att lyckas några längre perioder men jag har ju sett att många av er lyckats till sist och alla har ju inte varit purunga utan haft en ganska gedigen dryckeserfarenhet.

Hoppas vi är många som kan hjälpas åt här på forumet för att tillsammans besegra A-helvetet. Jag har kämpat mot många problem i mitt liv men aldrig ställts inför något mer kraftfullt än A. Det är hemskt att tvinga se på sig själv, hur man gradvis har "förfallit". Man kanske inte direkt kan se utanpå att man är en förtappad alkis men det finns annat som är jobbigt. Stresståligheten finns inte längre, humöret är oftast dåligt, man ser problem i det mesta, en mörkare syn på livet. Var tog den människa man en gång var vägen?? Den som kunde glädja sig åt en massa saker. Som tyckte att det skönaste som fanns var att röra sig i skog och mark, finna avkoppling i att sitta och stirra på ett flöte i en eka. Nu är livet till stor del fyllt av rastlöshet, stundtals ångest och så otroligt svårt att hitta positiva saker i tillvaron. Jag orkar inte med att ha det så här längre.

Jag behöver en förändring NU!!! Låt oss hjälpas åt.
Tjalle

konstnären

Ja, visst är A-jävulen hemsk. Har aldrig haft en sån fiende. Men det
går. Jag brukar säga till mig själv jag ska vinna över honom.
Han har lockat och pockat massor av gånger. Bara ett litet glas det är
du värd. Nej nu går jag inte på det längre hoppas jag. Nu är det inte
längre dom vita knogarna jag håller fast i. Nu är det min egen vilja.
Jag vill inte dö av alkohol som jag höll på att göra i september.
Det har varit tufft och nu i jul kom tankarna på alkohol. Men nu
efter mer än 3 månaders nykterhet kan jag faktiskt styra dom. I början
var man så fokuserad på alkohol kroppen och hjärnan bara skrek efter det.
Men jag kan lova att dunstar av med tiden.
Jag visste inte innan att jag kunde må så här bra. Bara gick omkring i dimman.
Trodde väl livet skulle vara så. Minsta motgång jag fick lösningen var A.
Fast jag har mina insomningstabletter som jag inte känner något av dagen efter.
Vi hjälps åt
Konstnären

Tjalle

Tack, Konstnären, för din input och kommentar. Stor respekt för dina tre månader, drygt. Känns som en eon av tid i mitt läge. Jag vet att ni är många där ute som läser inläggen men som, av olika anledningar, inte vill eller orka kommentera. Men när man mår som jag gör nu, känns det extra gott med peppning och trösterika ord. När det sedan kommer till själva grovarbetet kan ingen annan än jag själv utföra detta. Det finns små, små ljusglimtar. Jag har under de senaste tio åren haft två eller tre längre vita perioder. Det jag drar mig till minnes är då hur bra jag mådde. Aldrig något dåligt samvete, förstorade inga problem, ingen ångest (vad jag kan påminna mig), gladare, vänligare och tålmodigare mot mina nära och kära, men även behagligare i umgänget med utomstående.

Jag betraktar mig själv som en någorlunda klok person som brukar fatta OK beslut. Hur kan man då, efter så många år, trilla i samma fälla gång efter gång, efter gång. Varför kan man inte handla rationellt, logiskt och se tillbaka på hur A ställt till det under så många år. Jag har egentligen inget svar. Kanske att alkoholen figurerar i så många socialt accepterade sammanhang. Så fort vi talar om helg, semester, kalas e dyl är det självklart för de flesta att alkoholen ska flöda. Jag inser ju hur många som inte har problem med alkohol. Ser det mer som en smakförhöjare. Kan njuta av ett par glas vin men sedan är det stopp. Jag har trott så många gånger att jag kan "träna mig" fram till ett liknande beteende, att dricka socialt. Faktum är att jag kan hålla på att försöka med detta meningslösa försök hur många gånger som helst. Det kommer inte att fungera.

Att fullständigt kapitulera och acceptera att jag bara inte kan dricka är lättare sagt än gjort. Jag har inga problem med att tala om för andra att jag är alkoholist men det innebär inte att jag slutar dricka för det. Jag har också insett att jag omöjligen kan vinna denna kamp ensam. Jag har prövat AA (med blandad erfarenhet). Tror att det fungerar alldeles utmärkt för många men inte för alla. Dock känner jag att detta forum passar mig. Ska bara sluta sticka huvudet i sanden. Många gånger har jag varit inne på forumet utan att logga in, läst kommentarer, ofta inte ens helt nykter och avundsjukt läst kommentarer från många som lyckats att under lång tid hålla sig nyktra. Resultatet har blivit att man undviker forumet under ett tag men lik förbaskat kan man inte hålla sig helt borta. Jag vet ju att jag inte kommer undan. Det är så självklart vilket mitt stora problem är.

Jag har nu gjort mig av med allt vad alkohol heter i hemmet, just ätit lite gröt och ett par skinkmackor. Ursäkta ett rörigt och kanske lite flummigt inlägg. Det känns bara så oerhört befriande att få ur sig det man har inom sig.

Tjalle

Tjalle

Nykter på tredje dagen och idag får vi besök........Inte direkt vad jag längtar efter. Förutom en annalkande förkylning har jag fått tinnitus i mitt högra öra. Det tjuter kraftigt mest hela tiden och det blir inte bättre av stressen inför dagen. Hade naturligtvis varit skönt att ha något att lugna sig med men känner endast avsky för alkoholen just nu. Håller mig till must och mineralvatten. På sätt och vis ska det bli skönt när alla storhelger är över och allting kan återgå till det normala. Snart kommer gästerna och det är dags att ta på sig den glade värdens kostym. Ibland är inte allting lekande lätt.

Sköt om er där ute.
Tjalle

m-m

Hoppas dagen gått bra med besök och förkylning. Kanske bra med besöket som avledning, få tiden att gå? Det är nog många som känner som du nu, att det blir skönt när helgerna är avklarade och livet blir som vanligt igen, men bra gjort att bryta drickandet nu, när du kände att det gick överstyr och ta tag i det nu, trots helgdagar och besök. Det kommer ju att kännas lite bättre för varje dag, men det vet du ju redan :-)
/m

Tjalle

Vårt besök har precis gått till gäststugan och dagen har gått förhållandevis bra. Självklart är man inte riktigt samma människa som när man dricker men förhoppningsvis är mycket till det bättre vad gäller kommentarer och beteenden. Kändes stundtals lite stelt och segt. Vad som slog mig är hur förtvivlat "lite" alkohol normala människor dricker. Totalkonsumtionen för hela dagen för fyra vuxna (mig inkluderat som ingenting drack) blev 1 flaska skumpa, en flaska rödvin och en halv öl. Det är vad jag ensam brukar dra i mig på en eftermiddag........

Ska snart läsa några kapitel i en bra bok. Det brukar aldrig hända de dagar jag dricker för då tuppar jag mer eller mindre av när det börjar närma sig läggdags. Ska bli skönt att vakna till en morgon helt nykter och kunna möta mina gäster med frukost utan att rekapitulera om och om igen hur mycket jag drack, vad jag sa och gjorde etc...

Vi hörs mina vänner
Tjalle

PS. Dag 4 imorgon. En dag som jag hoppas lova mig själv att inte dricka.

Mammy Blue

Det är som du skriver lite vanliga människor dricker, de mängder vi tål är... enorma...

Har funderat lite på det sen jag lyckades sluta. Som bilist har jag nog varit farlig många gånger när jag inte tyckt att jag druckit "så mycket" dagen före... Har också noterat en del i min bekantskapskrets som skulle kunna hålla jämna steg med mej när jag drack. Hur risigt ligger de till???

Kram!/MB

konstnären

Hade inte heller varit så sugen på besök så där i början. Men det är ju
många saker som måste ibland gå. Har tagit upp mitt läsande, läste lite när
jag var full men kom inte ihåg dagen efter vad jag läst. Nu kan jag skratta
åt det. Jag har nog slukat ett 50-tal deckare som jag är galen i. Nu är det
ju en frid att läsa för mig. Var ute med hunden kl 6 i morse kände mig så där
maniskt glad att vakna inte ha ångest.
Det är väl jättebra att du är inne på dag 4. Heja dig.
Min man har druckigt öl och vodka i jul men jag blev inte sugen för jag vet
vad innebär för mig. SVART SVART och depression. Nej det vill jag inte, just
nu känns det som jag har vunnit striden mot alkoholen. Men för den skull är
jag inte övermodig, snarare ödmjuk och tacksam. Jag har ju faktiskt fixat det
själv, ingen kan ju göra jobbet åt oss även om det hade varit bekvämt.
Jag har fallit många ggr. Men sista fallet var förödande. Ibland känner jag
att det var bra det som hände. Är skiträdd för att det skulle hända igen.
Så ansvaret hänger bara på mig.
Du ska se att du mår bättre idag.
Må bra nu
Konstnären

turen73

till dig och det du går igenom. Jag har själv tagit mig ett rejält återfall efter att ha klarat av senaste året väldigt bra. Jag blev nog för trygg och nu i jul så hällde jag i mig allt som jag kunde komma åt. Inte så bra... jag jobbar mig tillbaka nu. Det går så fruktansvärt illa när jag dricker så nu bör jag kunna hålla mig igen. Jag hade som mål att klara av hela året men det gick inte så nu kör jag på nästa år. Jag kommer ihåg att vi kämpade förra julen också. Styrkekram till dig!

Tjalle

Femte dagen nykter. För en gångs skull fint väder och en långpromenad i solen stärkte kropp och själ. Ja, juletider är inte bara förenat med glädje. Jag vet inte hur många jular som supits bort. Man har sett fram emot en lång ledighet efter höstens slit. Alla förväntningar, julbord, släktbesök, mat i massor och alltid en helsikes massa alkohol. Mysigt korta stunder men på det stora hela har det nya året alltid börjat med en massa ångest över hur mycket man druckit, saker man sagt och gjort etc. Sist jag hade en riktigt lång nykter period för flera år sedan tog jag mitt återfall en julaftonseftermiddag. Det kom som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att dricka. Kände mig lite hängig och törstig. Allt som fanns i kylen var en folköl. Utan att tänka efter en sekund svepte jag denna folköl och innan kvällen var slut hade en flaska whiskey också slunkit ner. Det är väl det som är det otäcka med vår sjukdom. Man kan aldrig riktig helt slappna av utan alltid vara lite på sin vakt.

Till turen 73 kan jag bara säga. Gläd dig över ditt nästan ett års långa nykterhet, knyt näven i byxfickan, tänk tillbaka hur bra du mått när du varit nykter och fortsätt där du var. Se det som ett litet, litet hack i kurvan.

Kör hårt alla ni där ute.

Tjalle

Tjalle

Nyårsafton var lugn och under kontroll. Det är någonting som "malt i skallen" senaste dagen/dagarna. Någon skribent sade sig vara trött på de på forumet som åter och åter igen trillat dit och inte lyckas hålla sig nykter. Det gjorde mig väldigt ont och jag kan inte riktigt släppa det. Vi är väldigt många som kämpar här på forumet, fattig som rik, arbetare som tjänsteman, och har en gemensam nämnare; att vilja och försöka bli nyktra alkoholister. För många av oss är det en livslång kamp och kanske lyckas vi aldrig men räknas då inte den enorma viljan vi har för att nå målet. Hur många idrottsmän drömmer inte om att bli världsmästare e dyl. Själv har jag kämpat med min alkoholism de senaste 20 åren men druckit för mycket även innan dess. Det känns oerhört tufft att få höra att människor är trötta på att höra hur ens försök inte bär frukt.

Jag har haft viss kontakt med AA under årens lopp och deras grundpelare är att enda förutsättningen för att gå dit är att man har en vilja att sluta dricka.......Har vi inte alla det som skriver på forumet? Själv läser jag med stort intresse varenda inlägg som skrivs. Både för de som lyckas men också även för de som trillar dit. Man har alltid något att lära sig. Nyktra alkoholister som klarat sig under lång tid kan ofta bli mindre toleranta än andra människor. Man kan nästan känna hur dessa personer blir "illa berörda" av oss som inte lyckas lika bra. Inte minst har jag stött på dessa personer i AA där personer som hållit sig nyktra under många, många år snarast blir kultförklarade. Ju flera år de hållit sig nyktra, desto mer respekt har dessa personer och det märkliga är att dessa personer kan nästan uttala sig i vilken samhällsfråga som helst och de vet alltid bäst. De har ju varit nyktrast längst.

Detta var definitivt inget påhopp på nyktra alkoholister. Jag respekterar dessa människor kanske mer än alla andra men jag vill bara säga att glöm aldrig oss andra som försöker och försöker och kanske aldrig når till den nivå där ni är. Vi är många som är avundsjuka men vi kämpar och många av oss ger aldrig upp.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er allihopa och jag hoppas att vi kan kämpa ihop under 2014.
Tjalle

markatta

Tror aldrig jag skrivit till dig förut så hej!

Angående att "vara trött på de på forumet som åter och åter igen trillat dit" så är det ju faktiskt upp till var och en hur mycket man vill gå in och hjälpa/kommentera/läsa. Jag hoppas du inte syftar på det jag skrev till "vill.sluta" för ett tag sedan att jag inte orkade med hans "vargen kommer". Det handlade om en personlig gränsdragning i hur mycket kontakt jag ville ha med honom här och att jag själv var tvungen att backa och se att jag inte kunde hjälpa honom då det tog för mycket av min energi. Jag ville på inget sätt begränsa honom eller någon annan här på forum att söka stöd och hjälp och fortsätta skriva, även om det så skulle vara för den tusende gången. Jag svarade bara på varför jag själv inte längre kunde svara på hans inlägg.

Nu hänger jag ju mer på anhörigsidan av forum men herregud vad jag ältade fram och tillbaka, gjorde om samma misstag gång på gång innan jag hittade en bättre väg. Ältandet, misstagen och fallen var för mig en nödvändig process och ingen kan ju säga hur lång tid det ska ta.

Låt ingen begränsa dig. Se din tråd som ditt alldeles egna utrymme i både med- och motvind. Om någon känner så, att de är trötta på de som gång på gång trillat dit så kanske det bara är ett uttryck för den frustration en kan känna när någon man bryr sig om(även anonyma personer på internet) inte mår bra. Det kan vara ett klumpigt sätt att säga att man känner sig maktlös inför alkoholen, även då den rinner ner för någon annans strupe.

Allt gott till dig!

Tjalle

Nej, jag syftade absolut inte på vad du skrev till "vill sluta". Jag försökte nog bara förklara hur det kan kännas för oss som gång på gång har starka föresatser men som ändå inte når riktigt ända fram. Jag hoppas och tror att det inte beror på att vi har en bristande karaktär. Motivationen är det heller inget fel på men av någon anledning räcker det oftast inte. Jag läser mycket på forumet men vid de tillfällen jag "brutit" min nykterhet har jag knappt vågat logga in på forumet. Jag har skämts så fruktansvärt. Inte vågat dela med mig att jag inte klarade det den här gången heller.
Nåväl, jag är fortfarande "vit" och uppskattar verkligen att ni finns på forumet och inte minst ni lite mer "erfarna" (som du markatta).

Ha en skön nyårsdag
Tjalle

m-m

Fortsätt skriva om både med och motgång. Jag tror inte skribenten menar att man inte ska skriva när man trillar dit, utan att det var mer en egen reflektion, om sig själv, att upptäcka att man är mättad och inte orkar/vill kan ta in mer. Lite samma sak som man kan känna när man blir känslomässigt utmattad när man jobbar med människor. Att man helt enkelt inte kan ta in mer och vara ett stöd. Att det börjar bli dags att gå vidare och kanske släppa forumet. Detta var min tolkning av vad jag tror att vi båda läst, men jag kan ha fel.

Det viktigaste är iaf att fortsätta skriva - det kan inte vara så att det bara är ok att tala om medgångar, vi behöver support och stöttning i båda lägena. Lycka till nu och fortsätt skriva!
/m