Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

God kväll på er alla kämpar,

Jag har idag lyckats hålla mig nykter i fyra veckor. Vi vet ju alla hur fort en vecka går i verkliga livet men dessa fyra veckor känns som en betydligt längre tid för mig. Förmodligen för att jag är så observant på hur många dagar jag hållit mig nykter, bevakar alla varningssignaler, kämpar mot eventuellt sug etc.

Jag kan ärligt säga att suget just nu är mindre än för två veckor sedan. Jag går definitivt inte på några rosa moln och har aldrig gjort så de gånger jag lyckats haft nyktra perioder. Visst kommer stunder när en hägrande kall öl uppenbarar sig på näthinnan men det känns ändå inte oemotståndligt vilket jag är tacksam för. Det finns också några andra positiva saker jag märkt med nykterheten.

1. Jag blir en lugnare person. Minsta sak som går mot mig när jag dricker förstorar jag upp och jag blir högst irriterad och rastlös. Målar upp småsaker till jätteproblem och tycker att all olycka drabbar just mig. Senast för ett par dagar sedan fick jag reda på att min bror åkt in till sjukhuset (vi står varandra nära). En sådan sak hade, för några veckor sedan, inneburit en promenad till kylskåpet för att stärka mig med något. Sedan hade det fortsatt, ångesten ökat och med ytterligare A-intag som ett brev på posten. Denna gång kunde jag hantera det hela och det visade sig i slutändan att det inte var så farligt.

2. Jag beter mig mer "vuxet". Tror egentligen aldrig, så gammal jag är, att jag velat växa upp med det ansvar det innebär. Jag har haft en tendens att följa minsta motståndets lag och dricka mig ur jobbiga situationer. Har säkert uppträtt barnsligt och fjantigt för att jag helt enkelt inte "orkat" (velat) ta itu med saker och ting som vanligt folk. När jag nu känner att jag kan uppträda mer moget kommer också lite grann av mitt självförtroende tillbaka. Jag kan hålla huvudet "lite högre upp" och inte automatiskt gå på defensiven när jag stöter ihop med folk. Inte alltid känna mig som en förlorare och en stor bluff.

Det finns säkert flera fördelar och det ska jag med glädje notera om min fortsatta nykterhet består. För många av oss alkisar är fyra veckor förvisso en lång tid men jag är också realist och inser att jag har ett livslångt och tidvis jobbigt arbete framför mig. Jag är egentligen inte mycket för deviser men AA:s "ta en dag i taget" är nog den allra viktigaste. Om jag idag skulle lova mig själv att vara nykter i resten av mitt liv skulle jag inte orka.

Jag önskar er en riktigt trevlig helg och hoppas att min nykterhet består också på måndag då det blir en månads nykterhet.
Tjalle

Först vill jag gratulera dej till dina fyra veckors nykterhet! Det ÄR en lång tid i vår värld. Du säger att suget är mindre nu än för två veckor sen och det är skönt. Det kommer starkade suggen men de sjunker undan snabbare och tappar kraft när tiden går. Så håll ut.

Jag vänder mej emot några ord i ditt inlägg. Det är några varningstecken som jag vill uppmärksamma dej på så du kan mota dem. Du säger att det finns säkert flera fördelar som du kan notera "om min fortsatta nykterhet består". Och så slutar du med "hoppas att min nykterhet består också på måndag".
OM och HOPPAS hör inte hemma här. Det är du som bestämmer att din nykterhet ska bestå. Med OM och HOPPAS har du på nåt sätt lämnat över ditt ansvar för nykterheten till ödet eller turen eller nåt. Tro inte att jag inte förstår hur du menar för det gör jag. Men ditt ordval speglar dina tankar och tvärtom. Ge akt på det. Makten är din. Du behöver inte hoppas för du bestämmer. Du kan. Ta en dag i taget så lägger du dag för dagav nykterhet bakom dej och blir starkare. Det går.

Skulle man vilja men det går tyvärr inte. Det kommer starkare sug igen men de sjunker undan, skulle det stå :)

Tjalle

Naturligtvis har du rätt Santorini. Det är bara så ovant för mig att tänka i de där termerna, dvs att jag har makten att avgöra min framtid och ingen annan eller någon yttre händelse. Det fordrar nog att man gör en liten omprogrammering i sin hjärna och sätter sig själv mer i förarsätet. Jag ska ta med mig i bagaget vad du sagt och gå vidare./Tjalle

konstnären

Först grattis till 4 veckor, så bra gjort av dig. Ja, det gäller att vara chauffören och inte passageraren, kan vara knepigt ibland. Ju längre tiden går, så trillar poletten ner. Jag är precis tvärtom, nu stressar jag sedan jag slutade, och när jag drack försvann den givetvis i alkodimmorna.Bra att du stod i emot när din bror blev sjuk. Tänkte på det att så fort det hände något var jag snabb att ta till flaskan, döva, döva, för att sedan få den den där du vet, ÅNGESTEN. Mycket bättre nu. Tror det var igår jag tänkte på rödvin, innan var det länge sedan. Nu är det lätt att mota bort fula tankar. Snart ett år men jag har inte tänkt på livstid fast det är så. Jag bestämmer numera och det finn inget sug.
Men jag iaktar mig själv väldigt noga i olika situationer. Det måste jag. Tycker du är duktig Tjalle, och idag blir det inget första glas.
Kram
Konstnären

Tjalle

God Morgon på er forumvänner,

Idag "firar" jag fem veckor nykter. Det rullar på helt OK. Jag försöker ta mig till Santorinis ord att det är jag själv som bestämmer om jag ska vara nykter eller inte. Det är ingen annan som häller sprit i min strupe. Jag är fast besluten att försöka vara bestämd på den punkten. Övriga beslut som jag tagit genom åren har jag aldrig haft något problem att genomföra men med alkoholen har det varit svårare. Jag har liksom börjat resonera med mig själv, vägt för- och nackdelar, längtat intensivt efter en stunds "avkoppling", målat upp ruset som något underbart. Och det är väl egentligen det som är det stora problemet; när man börjar resonera med sig själv huruvida man ska dricka eller inte. Det är en intern diskussion med sig själv som man nästan alltid förlorar. Alkoholdjävulen i hjärnan är betydligt starkare och listigare och låter sig inte bevekas av goda argument.

Veckan har varit helt OK. Jag ställdes inför en dråplig situation för några dagar sedan. Min fru hade haft ett möte i en förening där det serverades öl och vin. Vi har inte haft alkohol hemma på ett bra tag. Frugan var bortrest och jag råkade öppna kylen för att ta något att äta. Vad står framför mig om inte några kalla starköl och en flaska vitt vin. Den omedelbara reflexen var lycka. Tänk att jag utan att "leta" hittat denna skatt och jag var dessutom ensam hemma. Denna gång blev det dock ingen diskussion med mig själv utan jag plockade raskt ur det jag skulle ha ur kylen och stängde dörren bestämt.

Jag är betydligt starkare än vad jag var för fem veckor sedan men ändå lite "rädd" och osäker på att jag framledes ska ha den styrka som behövs. Just nu har jag inte så många laster. Jag har i princip slutat med mina insomningspiller. Dock dricker jag alldeles för många koppar kaffe och snusar kopiöst. Tröttheten och muskelvärken finns kvar, vilket irriterar mig en smula. Kan man få muskelvärk av för mycket nikotin via snuset???? Nåja, så länge jag lyckas hålla mig ifrån alkoholen är jag mer än nöjd.

Sköt om er/Tjalle

Tjalle

Hej på er mina vänner,

Jag "firar" 7 veckors nykterhet imorgon. Det har nu gått så långt att jag inte riktigt har klart för mig exakt hur många dagar jag varit nykter. Måste sätta mig framför en kalender för att räkna. Jag antar att det är något sorts friskhetstecken. Jag gick igenom en riktig prövning i helgen. Jag var på en släktträff där jag inte träffat många av dem på kanske 25-30 år. Vi träffades till lördag lunch och träffen avslutades med gemensam frukost på söndagen. Det var (som befarat) mycket generöst med alkohol. Det började med nystekt strömming med öl, lite eftermiddagsaktiviteter och sedan "förfriskningar". Drink före maten, skärgårdsbuffé med öl och immiga snapsar, kaffe med avec etc, etc. Visst blev folk lite småfulla men jag kunde inte låta bli att notera att hade jag fallit till föga och börjat dricka hade ingen tillnärmelsevis blivit så full som jag.

Det var så skönt att vakna upp på morgonen med gott samvete. Jag hade full kontroll på vad som hänt och vad som sagts och jag kan ärligt säga att helgen var riktigt trevlig. Något jag aldrig kunnat föreställa mig förut. En rejäl fest utan sprit hade varit otänkbart.

Dock var det en annan märklig känsla jag hade när jag vaknade upp på morgonen. Trots att jag inte druckit en droppe vaknade jag upp med en känsla av bakfullhet. Lite småont i huvudet, dålig smak i mun. Så många symptom på vanlig, hederlig bakfylla. Det måste ju vara hjärnan som "lurar" kroppen att tro att man är bakfull. Mycket märklig känsla.

I övrigt går jag på mina AA-möten en gång i veckan. Det är inte alltid roligt ska jag ärligt säga men det känns alltid bra efteråt. Det hjälper att hålla mitt stora A-problem aktuellt och i schack.

Min rygg har blivit bättre men jag dras fortfarande med en väldig stelhet i nacken. Annars mår jag psykiskt bra och jag är förvånad hur jag kan göra detta utan intagandes av A. Det är liksom så att jag inför mig själv inte riktigt vill erkänna att jag mår bra. Tankar kan komma att; ja, ja visst mår du bra just nu men det kommer att komma tillfällen när du behöver en styrketår.........Där tror jag att jag har min främsta utmaning. Att inse att livet kan vara helt OK utan A och att försöka släppa taget och inse att om jag faller för frestelsen igen får jag börja om från allra första början igen och det orkar jag inte längre.....

Sköt om er/Tjalle

Grattis Tjalle, bra gjort! Jag blir så glad för din skull, du har kommit långt på väg. Snart är nykterheten det naturliga ska du se. Bra att du kämpar på med AAmöten om de hjälper dej. Ta till vad som behövs. Det är så skönt att leva nyktert, man vet vad man gör och gjort och mår man dåligt så är det i alla fall inte baksmälla. Härligt!

konstnären

Grattis till 7 veckor underbart tycker jag. Och vilken fest du varit på, starkt jobbat. Det blir ju lättare med tiden. Jag har ju gått till det vidare livet och det känns mycket bra.
Fin fredag till dig
Konstnären

Vickan69

Härligt och grattis Tjalle!
Stretcha och gör typ yogaövningar så stelheten går över. Min nacke också stel mycket och länge. Vet inte om det är för jag känner, rester av tiden med A eller spända muskler. Tror vi ska ge oss tid och röra på senor och leder och slappna av...

Kram

Tjalle

Tack för glada tillrop Santorini, Muränan, konstnären, Vickan69 och ni andra. Ni ger mig kraft att gå vidare. Idag har jag varit ute och jobbat med kroppen hela dagen. Sågat, burit, krattat, slipat mm, mm. Jag mår faktiskt bra. Har lite svårt att ta till mig det, att det funkar så bra utan alkohol. Jag som inte kunnat gjort ett endaste dugg utan att belöna mig med rikliga mängder A. Jag märker så sakteliga att orken ökar. Gläder mig åt min lästimme innan läggdags. Förut läste jag endast s.k. skräplitteratur men känner att jag nu hungrar efter lite tyngre grejer. Jag orkar på något sätt engagera mig lite lättare.

Stretching låter bra, Vickan69. Jag går faktiskt på gympa en gång i veckan. Det är jag och 25 kvinnor. Lite skämmigt faktiskt men jag försöker koppla bort att jag är enda mannen och koncentrerar mig på ledaren och alla rörelser istället. Jag får röra på muskler jag inte visste att jag hade. Riktigt skönt efteråt även om träningsvärken är lite jobbig.

Jag tycker att jag får vardagen och funka riktigt bra nu. Ett litet aber som jag har framför mig är att jag ska ut på en längre resa om en och en halv vecka. Jag med fru tar bilen ner i Europa och ska bli borta någonstans mellan 1 och 2 månader. Ingen detaljplanering dock. Tillgången på A är naturligtvis betydligt bättre på kontinenten men jag har bestämt mig att jag ska klara detta också.

Trevlig söndagskväll/Tjalle

Vickan69

Bra Tjalle!
Att du tänker på dig och struntar i att du är enda mannen. Det är ditt liv och din kropp och den mår bra av det. Resan klarar du! Vill du och har bestämt dig så är det inget alternativ. Ungefär som om man är allergisk mot något. Vi är allergiska (alla är intoleranta) mot A och det går inte. Bra för mig är att se till att inte vara hungrig och törstig eller trött och upprörd. Då kommer suget och ökar i styrka. Ta då först bort dessa basala begär och se efter en stund om suget är kvar. Inte för mig. Det går över och jag är bara väldigt nöjd med att jag inte druckit.

Härlig det låter med långresa!

Tjalle

Jag har varit på resande fot i ca en vecka. Jag och min fru tog bilen ner i Europa och blir förmodligen borta ett bra tag. Jag tyckte jag var bra förberedd. Hade gjort mitt mentala arbete på hemmaplan men att byta miljö helt och hållet, komma ner till ett Europa där alkoholen flödar, bokstavligt talat, ställer större krav än man kan tro. Speciellt om man som jag är nynykter. Vi går ofta ut och äter och jag skulle ljuga om jag sa att inte suget kommer som ett brev på posten. Det har alltid varit så när man åkt utomlands att alkoholen har varit en ständig följeslagare. Jag har kämpat emot med näbbar och klor och det har inte alltid varit lätt.

Det positiva är dock att jag ännu inte fallit för frestelsen. Idag har jag varit nykter i två månader och nio dagar. Det låter kanske lite "futtigt" men för mig är det en mycket lång tid. Det är inte så att jag räknar dagar längre men jag får kämpa för att "tänka rätt". Hemma är det lättare. Jag kan gå undan, gå till mitt AA-möte när det blir för jobbigt. Jag känner mig lite som bambi på hal is stundtals.

Det är ju också så att när man umgås med sin fru på en begränsad yta och har all tid i världen så kommer mycket upp till ytan. Mycket som är jobbigt och obearbetat. Jag har fått höra både det ena och det andra. Saker som jag kanske förträngt eller kanske marginaliserat. Det gör ont, mycket ont.....Jag kan känna att jag kanske, i min enfald, trodde det var tillräckligt att sluta dricka och med all den ansträngning det har inneburit och innebär men det är (tyvärr?) bara början. Att ta itu med alla andra problem jag förträngt genom åren är minst lika jobbigt. Jag hade nog inte väntat mig det riktigt. Det är så lätt att klappa sig för bröstet och säga att "se här, nu är jag nykter....nu är väl allting bra....". Så fungerar det dock inte riktigt i verkligheten. Tankarna kommer och går och i deppiga perioder vet jag inte om jag klarar att ta itu med även dessa problem. Fördelen är dock att jag inte behöver bearbeta dessa problem och samtidigt vara bakis och ångestfylld.

Bra dagar varvas med mindre bra. Jag känner själv att jag har svårt för första morgontimmen. Jag är inte människa förrän jag fått kaffe i mängder, min första snus och en dusch. Jag måste lära mig att inte ta några som helst diskussioner innan dess.

Jag är dock vid relativt gott mod. Så mycket arbete återstår men jag ångrar inte att jag tog det första steget.

Sköt om er
Tjalle

Så roligt att höra från dig. Vad stark du är som klarar dig så bra! Jag hade två solsemester-veckor utomlands i somras och det var faktiskt ganska tufft, så jag vet vad du går igenom... Men heja på - ge inte upp! Jag tänkte många gånger att 'varför ska jag börja NU - nu när jag klarat si och så många dagar'. Det hjälpte mig i alla fall.

Ja du. Det är mycket som kommer upp till ytan... Det är nu jobbet med sig själv börjar. Det kommer bli tufft, men det kommer vara värt det.

Ha det riktigt bra! Kram

Tjalle

Kram på dig också Muränan. Vi får kämpa på tillsammans (och med alla andra naturligtvis).

God Natt på er
Tjalle

steglitsan

Futtigt?! Det är helt fantastiskt vad du har åstadkommit på två månader och tio dagar. Även om du varit vit i en dag så skulle det aldrig kunna vara futtigt. Starkt jobbat Tjalle, du inspirerar mig att fortsätta. Nästa vecka har jag genomlevt (med betoning på LEVT) 1 månad.

m-m

Roligt att läsa att det går bra på resan. Låter lite häftigt att åka iväg sådär. Och lite jobbigt. Komma varandra nära på både gott och ont, hinna prata, komma så långt i samtalen att de där lite svåra sakerna, som gör lite ont att peta i, hinner komma fram och avslutas. Låter som ett bra tillfälle att hinna reflektera över både det ena och det andra, och att ha lite roligt på köpet :) Ha en bra resa och det finns inga futtiga nyktra dagar.
/m