av steglitsan

Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan
lör, 2014-10-11 - 16:13

Åh den kramen satt var den skulle, tack SL <3. Befinner mig på en kursgård med ett företag som har sin kick off. Jag är inte så involverad så jag smiter in på mitt rum under pauserna och lägger upp fötterna på bordet och stickar lite. Nu väntar sista passet innan middagen. Som jag faktiskt bävar lite inför. Min förhoppning är att de har vettiga och diskreta alkoholfria alternativ så slipper jag gå in i diskussioner med människor jag inte känner. Orkar inte med främmande och osköna människor som ställer frågor som de inte har med att göra.

steglitsan
lör, 2014-10-11 - 16:15

HAHAHAHAHAAH jag tackade mig själv istället för dig LN!!!! Sorry det var ju DU som skulle ha tack och <3. Men framför att: fan vad grymma vi är som nått v4!!

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 00:19

Kick off festligheterna är i full gång och dansgolvet fyllt av övertända människor som trånat efter varandra under året. Middagen kom igång direkt och innan huvudrätten serverats så stod fölk på stolarna och dansade loss. Ett par personer kände sig manade att visa sina moves på scenen med middagsunderhållningen. Ett par har nu funnit varandra på dansgolvet och en dam sitter och gråter. Jag har dragit mig tillbaka och slängt av mig de obekväma skorna och lagt mig i soffan. Nöjd över dagen men framför allt stolt över att jag inte druckit en droppe A! Jag gjorde ingen grej av det utan drack alkoholfritt vin till middagen och sen en alkoholfri öl. Hatar öl egentligen men de gröna flaskorna döljer hur mycket man har druckit ganska bra. Skönt att ha något i handen.

Ser fram emot frukosten imorgon. Dels för att den tydligen ska vara makalöst bra och dels för att jag inte kommer ha ångest, inte kommer må dåligt och inte behöva stressa för att jag inte kan gå upp i tid. Den lyckan.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 10:59

Det var så fullkomligt skönt att äta frukosten idag med vetskapen om att jag absolut inte har något att skämmas över. Kunna vara den där som jag tidigare pratade MED men aldrig var själv dagen efter. Jag var en av de pigga och fräscha på morgonen. Kunna lyssna på snacket om kvällens bravader och vara lugn i själen om att jag inte är med i det. Jag behöver inte ens oroa mig för att jag kanske råkat säga något för mycket, ingen alkohol = full kontroll.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 16:52

Lyssnade på en intervju med Kristoffer Appelquist som pratade om att han minskat på sitt drickande av alkohol markant och under en längre period så drack han inte alls. Han sa något som var så jäkla sant. Att människor måste lära sig att dansa, vara ärliga, ragga, vara sig själva och leva i nyktert tillstånd. Det är så många saker som jag känner att jag inte kunnat göra utan alkohol. Slappna av, flirta, dansa etc. Igår kände jag när jag tittade på dansgolvet att jag tror att jag nog ändå skulle kunnat dansa nykter. Det har jag iofs gjort tidigare men inte känt mig helt bekväm. Nu gjorde jag det ändå inte pga ingen lust och jag kände inte tillräckligt för att jag ska skulle haft kul på dansgolvet. Men under ett par tillfällen så kände jag en berusning av glädje och det hade en väldigt förlösande effekt, inte helt olik alkoholens berusning.

Min nya utmaning till mig själv kanske ska bli att tvinga mig själv att göra allt det där nykter?! Innan jag kan lära mig att göra detta nykter så ska jag absolut inte dricka. Jag måste veta att jag kan fungera som människa till hundra procent utan A innan jag ens kan överväga att börja dricka igen. På tisdag har det gått en månad och då ska nytt beslut fattas. Jag är så glad över mitt beslut hittills.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 16:54

Jag har påbörjat många dagböcker genom åren, och lika många har jag inte skrivit ut. Oftast har jag tröttnat efter ett tag och så har jag lagt den på högen med de övriga oskrivna dagböckerna. Denna tråd har goda chanser att bli min längsta dagbok hittills. Tänk att det skulle skulle till ett alkoholproblem, ett forum och ett gäng okända stjärnor som fick mig att fastna.

Ebba
sön, 2014-10-12 - 19:05

kl 19:30 serveras thé, varm choklad och smörgåsar. Jag ska välja varm choklad och en eller två, hårda mackor med ost.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 20:03

Pratade med en ung kille (ingen aning men 23-24 år kanske??!!) på en middag en gång som berättade för mig att han var mitt uppe i en vit period på ett halvår. Jag har ingen aning om vad beslutet grundar sig i och det har ingen betydelse heller. MEN den här killen har en så jäkla fin kollega (också kille i samma ålder) som ville stötta sin vän så han bestämde sig för att göra utesluta hans största last och beroende, godis under samma period. Detta så att kille 1 inte skulle kämpa med suget själv.

Jag blev så otroligt glad över att höra detta. Oavsett anledningen till att kille 1 väljer att avstå under ett halvår må vara okänd, men kanske kan vi anta att det beror på att han insett att alkohol inte är hälsosamt på ett eller annat sätt. Och att han sen har en vän som stöttar honom i detta och som han uppenbarligen känner så pass mycket förtroende för att kunna berätta det för. Men också att han i sin unga ålder förstår att fundera och ändra ett ohälsosamt beteende. Det gör mig så oerhört glad.

LenaNyman
sön, 2014-10-12 - 20:09

Att måsta kämpa ensam är så jädrans ensamt. Men att nån är solidarisk med en och vill och vågar gå bredvid, det är stort. Fantastiskt!

Ebba
sön, 2014-10-12 - 20:30

halvligger jag nu i diva-rummet och håller med er 2 i det här ovan. Det var gott med choklad och hårda smörgåsar. Hade röd tomat på också. Det utspelade sig mycket vackert där i slottets sal, den som ändå hade rik fantasi och kunde hitta på något lika vackert som verkligheten - den vore rik. Jag har släppt ut håret, tagit loss hårnålarna. Idag har jag inte gråtit.

Tack för idag. God natt.
Kram.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 20:59

Sitter och tittar på ett fantastiskt avsnitt av Babel som får mig att vilja läsa allt om (inte av) Jean-Paul Sartre. Han tackade nej till Nobelpriset trots fattigdom (visserligen ville han ha pengarna tio år senare men fick nej) och ihop (i ett öppet förhållande) med en av historiens coolaste feminister Simone de Beauvoir. Sen bodde han i en av de mest fantastiska städer som finns, Paris, där han hängde på underbara Café de Flore med andra intellektuella. Dit drömmer jag mig bort titt som tätt. Nästa gång jag sätter mig där så blir det utan det tidigare obligatoriska vinglaset. Men inget kan ta ifrån mig känslan av att sitta i samma rum som några av vår tids största tänkare.

LenaNyman
sön, 2014-10-12 - 21:16

... vad du ser varje gång du ser nåt "intellektuellt", SL. Behöver vidga vyerna. Såg Knausgård-dokumentären du tipsade om och funderar nu på att trycka på Adlibris klicka hem-knapp ett antal gånger. Steglitsan funderar jag också på, samt nån bok den här Donna skrev innan, minns inte titeln men det var också en tegelsten.

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 21:48

Det gör jag så gärna LN. Du kommer säkert att hinna med Steglitsan innan jag hunnit öppna första sidan. Det skulle ju blivit mitt stora höstprojekt men så kom virkningen ( och nu stickningen!! ) i vägen.

Men ett tips som jag gärna delar med mig av är radioprogrammet Stil i P1, de lyssnar jag på som podversioner när jag går till/från jobbet och/eller när jag stickar. Jag har lyssnat på långt ifrån alla men av de senaste avsnitten som jag har betat av så gillade jag avsnittet som heter Hotell Rydberg. Det är som ett härligt glossigt magasin med vettiga reportage om saker som man blir sugen på att lära sig mer om. ÄLSKAR! Dessutom handlar avsnitten långt ifrån enbart temat utan de hittar spännande sidospår som de djupdyker i. Det går sällan ett avsnitt utan att jag googlar vidare på något som jag blir lite mer nyfiken på och det måste ju vara ett gott tecken, inte sant? Åh hoppas du kommer gilla det, så kan vi diskutera avsnitten här!

steglitsan
sön, 2014-10-12 - 21:49

Sen tycker jag att du ska titta på senaste Babel, allt är inte bra och jag tittar inte alltid på programmet. Men de tar upp årets nobelpristagare och Sartre då. Resten verkade mina öron stängt av på för jag minns det inte.. :)