Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Så är det nog för mig också Muris, de vänner jag har de är jag ganska öppen med och ser dem som nära. Däremot träffar jag ett par av dem mer ofta än andra. De bekanta jag har umgås jag inte med. Jag tar sällan en fika eller middag med en bekant. Jag hänger bara med mina nära. Det räcker gott i övrigt trivs jag att hänga med mig själv.

steglitsan

Gick tidigare från jobbet idag pga sprängande huvudvärk och att jag började frysa. Kan var något som lurar, vi får hålla tummarna att det inte bryter ut ordentligt. Tredje dagen som godisfri, kan tänka mig att riktigt sug kommer bryta ut nu de närmsta dagarna. Är nöjd med att jag har ätit bra mat till lunch och middag dessa dagar, utan något småätande mellan. Borta är dagarna då en påselösgodis var fullgod middag :)

steglitsan

Lade precis ner luren efter ett samtal med en av fina kompisar. Han har också dragit ner sitt drickande rätt rejält de senaste månaderna och vi har haft en ganska öppen diskussion om A tidigare. Nu hade vi inte snackat på ett par veckor i alla fall inte om A så idag utbrast jag; "vet du vad, jag har inte druckit en droppe på fyra veckor!" Han är den enda som jag kunnat säga det till öppet och det känns så fint. För jag vet att han förstår mig precis. Han har också satt sig i några av sina livs dummaste situationer på fyllan så han har, precis som jag, för mycket att förlora på att ta upp drickandet igen. Vi konstaterade båda att psyket blir starkare och att man känner sig så mycket renare.

Jag berättade också att jag håller på att lägga av med godis och att det är svårare för mig. Då berättade han att en annan bekant hade insett att det var som att hans "beroendeström" var konstant hela tiden men att när han tagit bort droger eller alkohol så har han ersatt det med träning, sex eller godis. Att han hela tiden måste tillåta sig att ha en besatthet eller beroende och få utlopp för det.

Jag känner igen det ganska väl. Jag behöver inte dricka, om jag är hemma och virkar. Jag behöver inte snusa om jag har godis. Jag vill inte äta godis om jag har tränat bra. And so it goes on.... är det detta nystan som man ska försöka reda upp??? Eller ska man satsa på en eller två, typ virkning och träning. Hur förbannat skadligt kan det vara?

Muris, hade inte ens tänkt tanken på att det skulle vara sockerabstinens. Idag dök dessutom sockerspöket upp. Men jag stod emot! Det var dock nära. Tre dagar nu. Det går i snigelfart.

steglitsan

Huvudvärken jag har nu är inte helt olik den jag får efter alkohol. Och du är den fem gånger värre då. Det.är.aldrig.värt.det.

steglitsan

Imorgon är det begravning. I ett annat land. Återigen ska jag sätta mig på flyget denna gång för att säga hej då. Är lite rädd för vad som kommer att ske men det ska bli skönt när det är över. Fick ångest på jobbet idag. Förstod inte riktigt vad min chef syftade på innan han gick så nu sitter jag och tolkar det efter bästa förmåga. Givetvis alltsammans till min nackdel. Känslan av otillräcklighet är konstant. Jag vet att jag kan bättre, jag vet att jag borde göra mer. Fan fan fan.

Idag köpte jag ett rör Berocca, undrar om det kommer göra mig till superwoman? Antagligen inte.

steglitsan

Har stundtals så svårt att ta mig upp på mornarna, känner mig trött och hänge och det blir att jag drar ut på att gå till jobbet om morgonen. Lite för mycket. Inser att jag uppvisar mer symptom på alkoholproblem nu än innan då jag de facto drack.

Moa

Det låter jobbigt! Att inte orka/vilja gå till jobbet och att känna sig otillräcklig. Jag hoppas att det reder ut sig med din chef i morgon. Och att du får lugn natt utan orolig sömn.
Sov gott!

steglitsan

Det konstiga är att jag trivs och gillar det när jag väl är där men jag har så svårt att ta mig ur sängen och snoozar i all evinnerlighet. Borde sluta snooza. Ytterligare en sak som jag borde sluta missbruka.

steglitsan

Jag brukar aldrig checka in mitt bagage när jag flyger (om det inte är en sjuhelvetes lång resa) men oftast handbagage. Imorgon ska jag unna mig att checka in. Strosa runt i gaten med bara handväska. Inte behöva bekymra mig om det är fullt hyllan över mig för att få plats med mitt handbagage. Tänk att jag sitter och känner tacksamhet över att jag ska få checka in bagage. Det är inte som att jag inte får det annars men det är ju så mycket smidigare. Imorgon ska jag inte stressa.

Sen har jag alltid issues med att packa för mycket oavsett om jag så bara ska övernatta någonstans i sverige. Jag får bokstavligt talat skuldkänslor om jag har för mycket grejer med mig. Det ligger mycket prestige i ett perfekt packat bagage. Tror att jag fått med mig ungefär rätt mängd nu. Kanske till och med unnar mig att få med en klänning extra bara för att jag ska checka in ;) Ho ho ja ja... det gäller att glädjas åt det lilla.

steglitsan

Tolkar ni också in tecken i tillvaron? Ikväll när jag gick ner till tvättstugan så var tvätten klar precis när jag klev in i rummet. Inte en minut behövde jag vänta. Så perfekt. Ett tecken.

Förra veckan när jag åkte flygbuss så råkade jag köpa två biljetter i automaten av misstag, svor lite över mig egen klantighet. Idag kom jag på att jag hade en extra biljett. I vanlig ordning så skulle jag ha slarvat bort den, jag har en drös av kvitton och skit i min väska så de mesta försvinner någonstans. Men så hittade jag den. Tänk det gick min väg det med. Ett till litet tecken på att jag ska få en lugn och stressfri kväll. Har dessutom packat nästan allt. Tacksamhet.

Stingo

Jag har haft litet liknande upplevelser. Svårt att komma upp på morgonen, även om jag sovit bättre och sedan är piggare under dagen. Tror att det helt enkelt beror på att jag nu sover djupt också på morgonnatten, tidigare började pilkandet redan vid 4-tiden. Det blir ju väldiga omställningar med sömnrytmen, då vi slutar dricka, så det kanske inte är så konstigt att där dyker upp sånt som känns ovant och obekvämt?

Är också handbagageresenär och minutslipare. Handbagaget tror jag att jag kommer att hålla fast vid för kortare resor, men minuterna försöker jag nog släppa taget om, alltid då jag får fast mig själv. Det är ju inte riktigt klokt att stressa omkring bara för "en minut här och en minut där".

Har du läst Michel Ende:s bok "Momo - eller kampen om tiden"? Den riktar sig mest till barn och ungdom, men aj vad där finns mycket att hämta för vuxna tidstjuvar.

God morgon kära SL,

Måste bekräfta vad du skriver ovan om en enda ström av beroenden. Så otroligt sant. Precis så känner jag. Men jag tänker, att om jag tar dem i tur och ordning, så kanske följande inträffar:
1. Jag kommer till slut till en punkt då jag hittar roten till det onda och blir fri.
2. Alternativt. Jag hamnar i ett beroende som jag kan acceptera och stanna i... Lite av att ge upp.

Just nu kommer det upp så himla mycket till ytan. Känner mig sårbar, vilket är ett ord jag hatar att använda om mig själv. Det känns som om jag håller på och skalar av de där löklagren som Ebba nämnde.

Vet du vad jag tänkte när jag läste dina inlägg från igår kväll? Du börjar se glädjen i det där lilla. Är inte det att börja nå balans och harmoni i livet? :-)

När det gäller packning. Jag packar först precis det jag behöver, men lägger sedan alltid till för oväntade händelser/olyckor/situationer. Alltid! Blir skräckslagen när jag har jämt skägg. Sist jag hade det, vilket var typ TIO ÅR sedan, så var jag på konferens. Hade rest i tre världsdelar på typ ett par veckor och var dödstrött på packning. Till slut tog jag bara det som skulle "gå åt" och det första jag gör på hotellet är att bränna hål (!) i skjortan med ett strykjärn där termostaten hoppat ur... Numera = stenkoll + lite extra ;-)

Hoppas att det går bra för dig i helgen med begravningen. Det brukar vara jobbigt, men ganska skönt när det är över. Ska tänka på dig!

Bamsekram

steglitsan

Stingo och Muris för era inlägg. Är tillbaka och vilar på rummet efter begravning. Det.var.tungt. Idag fick jag höra mamma hålla ett tal om att hon tackar min moster för att hon fick ha henne som syster. Jag gråter och jag är så glad att jag gör det för att jag vet att det är så mycket mer än min sorg efter min moster som kommer ut.

Jag skriver mer sen. Nu ska jag smygsnusa, sticka och vila. Och kanske gråta lite till.

Det är så grått här idag och det tror jag är för att solen skiner på min moster idag.

steglitsan

Muris, du ger mig energi. Hade skrivit en lång redogörelse och ursäkter för hur det gick till när jag tog ett sockeråterfall igår. Men inser att det blir ett hån mot alla här som varje
minut, timme och dag kämpar mot alkoholdjävulen. Så jag nöjer mig med att säga tack Muris.

Klart att du kan skriva om ditt återfall också. Livet ska inte stanna för oss. Det blir ingen lyckligare av. Eller hur? Även om det i och för sig känns så just nu (att livet stannat alltså).

Vad hände? Blev det för mycket med begravningen och allt? Berätta gärna. Tror att du är ett steg närmare till varför du äter godis om du kommer på vad som precis utlöste detta.

Varm kram

steglitsan

I eftermiddags blev jag bjuden att hänga på och se finalen av Stockholm Open. Hon som bjöd med mig är en bekant som har klara alkoholbekymmer och det var nästans så jag tackade nej eftersom hon redan såg såååå framemot eftermiddagstennis med ett glas vin. Men jag sa ja, jag gillar ju tennis och jag vill ju inte begränsa mig pga alkoholen. En halvtimme innan kom jag på att jag inte dricker alkohol. Nu har det gått över en månad sedan jag drack så det känns i huvudet som att "vaddå ett glas vin det kan jag ju ta, inget kommer ju hända". Nej inget skulle hända idag, för det hade stannat vid ett glas, men kanske inte på tisdag, onsdag och torsdag som skulle bli en naturlig följd på ett enda glas. Jag började dessutom fundera på VEM som egentligen skulle behöva få veta något. Och då tänkte jag på forumet, hahahaha. Jag kan inte med att ljuga för er. Eller för mig själv för den delen. Så jag tog bubbelvatten, hon tog vin. Inga konstigheter och inga följdfrågor. Jag är glad men rädd över att jag börjar se lite avmätt på nykterheten.

Och tennisen då? Jo det blev en rysare och avgjordes i tredje set. Tyvärr förlorade min favorit men han kommer igen.

steglitsan

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tog jag ett mindre sockeråterfall i helgen. Jag ville inte skriva om det med tanke på att det kunde kännas som ett hån mot alla som kämpar mot alkoholdemonerna. Men Muris, uppmanade mig ändå så here we go.

Det var inte konstigare än att jag och mamma efter begravningen och eftermiddagen skulle sätta oss själva och prata lite om allt som hade hänt. Vi valde att sätta oss på hennes och min mosters favoritcafé. Mamma ville ha en kakbit och undrade om jag ville dela. Jag hade inte hjärta att säga nej. Åt en bit, inte allt, och så var det med det. Historien upprepade sig dagen efter, delade en lite bit med mamma. Har sedan dess känt mig mer sugen på socker men har låtit bli. Ja förutom en croissant till frukost men det är inte godis, det är ju smördeg. Hahahahaha. aja jag var väl medberoende i helgen. Jag kan inte säga att jag ångrar det överdrivet mycket idag. Det fick bli så. Så länge jag håller mig på mattan framöver, vi får väl se hur veckan artar sig.

LenaNyman

... beträffande AAAALLT man (egentligen) booorde ta itu med. Vissa dagar är jag up for it och tänker nu jävlar. Andra dagar är jag bara så jävla irriterad och tål inte ens tänka tanken på att flytta fram mina arma positioner i hälsoträsket. Så är det. Just nu är jag uppe i värsta hormonomställningen eftersom jag slutade med p-pillren för ett par månader sen. Tonårsfinnar; hejsanhejsan igen! Bläh, blök & kräk. (Ursäkta att jag kastar upp i din tråd, SL, ska genast torka upp.)

Men kram i alla fall.
;)

/L