Jag, en vuxen karl med en underbar fru och tre fantastiska barn. Med en släkt full av alkoholister och alkoholberoende människor. Alla mer eller mindre duktiga på att upprätthålla fasaden mot omvärlden att allt minsann är ok! Jag, som var så övertygad om att inte trilla dit. Jag, till och med rädd för att trilla dit och bli beroende. Här sitter jag nu med min insikt som sakta smugit sig på att jag blivit beroende av alkoholen. Inte smaken utan av effekten...! Va f_n, hur kunde det bli så här? Halva semestern ha gått, inledd med ett par rejäla brakfyllor sedan kvällspilsner varje kväll som gärna blivit fem-sex stycken varvat med ett par GT för att sedan halsa ett par munnar ur den sinande midsommarsnapsen innan sängläge.
Det var jag som lät det gå för långt, ingen annan, då måste det vara jag som tar mig tillbaka.
Har tänkt på att söka hjälp men skammen är för stor. Har skamset pratat om min konsumtion med min älskade fru, hon har aldrig fört det på tal men säger sig lättad när jag pratat med henne om det. Nu tänker jag försöka att vara mer aktiv här på forumet och läsa om alla era framgångar och snubbelsteg samt försöka dela med mig av mina egna för att försöka hålla mig nykter..
Nu sitter jag i alla fall här med insikten om att det går inte att gå på den här vägen längre, jag måste stoppa i tid! Så, inne på min tredje dag av nykterhet gör jag som många av er säger... Jag väljer att inte ta första ölen idag!
Ha en bra dag alla!