Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

Kikarsikte

Tänkte på de här medelålders männen, kan det inte vara på lite samma vis som det ofta är med rökare. Som rökare vill man gärna att andra ska röka för att "rättfärdiga" det man gör och för att inte känna sig ensam i dumheterna. Kanske har männen själva funderat över sina dryckesvanor och det sticker i ögonen när någon annan väljer att inte dricka? En människa som är trygg i sig själv och sin förtäring av alkohol brukar sällan behöva påpeka andras drickande. Fast jag kan ju vara helt ute och cykla också. :-)

LenaNyman

Det är alltid så gött att läsa det du skriver. Tänk, nu har du gått å blitt med lägenhet också. Förstår att det är surt att betala såna överpriser, men som du säger; man behöver bo. Det här blir kanon ska du se.

Sa du nåt till den här bonden? Jag har upptäckt att många gånger biter jag bara ihop och är tyst när jag i stället skulle vara mer betjänt av att tydligt markera min ståndpunkt. Det som händer då är att jag går och ältar och mår dåligt och är förbannad över den här sabla surdegen jag tillåtit nån annan att sätta i mitt inre. Men det går kanske att kanalisera din stingslighet till att bli något mindre diplomatisk? (Minns ju med stor förtjusning hur elegant du satte den där kollegan på plats.) Yes, tror minsann att världen skulle må bra av lite mera steglitsisk bitchighet. ;)

Ha en fin måndag! ♡

steglitsan

Hade härdsmälta på jobbet igår blev så vansinnigt förbannad att hjärtat bultade i 180! När jag väl fick lämna kontoret ( timmar senare än alla andra en solig fredag) kunde jag inte tänka på annat än hur mycket jag BEHÖVDE ett glas för att lugna mig. Det händer mycket sällan och tack och lov så hade jag möjlighet att reagera på varningssignalen. Det blev inget vin men däremot däckade jag likt efter en utekväll.

steglitsan

Imorgon bär det av till Almedalen. Jippot som fullkomligt inbjuder till rosemingel i varje hörn. Har för mig att de brukar finnas ordentligt med alkoholfria alternativ men det återstår att se. Första nyktra Almedalsveckan för egen del, det är med blandade känslor jag åker dit. En del av mig skulle tycka att det vore skönt att stanna hemma och fram tills för några dagar sedan men så blev jag livrädd att missa något så nu är väskan packad och diverse mingelplaner är upprättade. Första gången på länge som jag inte känner mig stark med alkoholen.

Kommer nog hänga här för stöd ( så kanske jag kan komma med lite skvaller ;) )

Vad är det som göra att du känner dig osäker? Är det för att du egentligen vill försöka dricka "normalt"? Eller är det för att Almedalen är så starkt förknippad med alkoholen? Visby i sommarsol med uteställen i parti och minut...? Eller är det helt enkelt för att det är första gången nykter? Det kanske är bra att fundera igenom vad det är som stör dig och varför. Likaså kan det vara bra med en plan. Hur ska du hantera suget, påtryckningar, den allmänna tillgången osv.

Sedan kan det ju alltid funka att skrämma sig själv lite. Dvs en bläcka i fel sällskap just där och då kan ju få konsekvenser för karriären tex. Det är sådant som jag har lyckats med bland annat och det är jävligt jobbigt i efterhand.

Jag tror i och för sig att du kommer klara dig fint. Men det beror på din egen inställning, om du förstår hur jag menar. Om du bestämmer dig så fixar du det.

Stor kram till dig

steglitsan

Sista dagen på gotland. De flesta åker hem idag. Utanför fönstret hör jag väskor rulla över kullerstenarna på väg till flyg och färjor. Det ska bli skönt att komma hem till civilisationen för det är verkligen en konstig liten bubbla man lever i här. En bubbla där gränser suddas ut och spelreglerna för journalister, politiker och löst folk (mig själv inkluderad) ser helt annorlunda ut.

Festligheterna började redan i måndags. Jag tog det mycket lugnt, och drack schweppes ginger ale. Insåg att jag inte varit på ett riktigt stort party nykter sedan jag slutade med alkoholen och började känna att jag saknade det. Det riktiga partyt, dansandet, flirtandet. Kan inte alltid släppa loss med ytliga bekanta helt nykter.

Men det gjorde jag igår. Igår bjöds vi på en helkväll utan dess like. Dricka, mat och kända personer flödade fritt och jag gav mig hän. Japp, jag drack. Alltså mer än jag druckit sen 17 september. Sitter och funderar på varför jag gjorde det. Och det var nog en kombination av stämningen, människorna jag var med och att jag faktiskt inte hade njutit av kvällen på samma sätt. Minns dock att jag reflketerade över att vi inte hade fått några alkoholfria alternativ på bordet. Hade det funnits hade jag nog tagit mig lite vatten. Ångrar jag mig? Nja, jag fick ingen minneslucka. Det är ju de jag är rädd för, jag gjorde inte heller något olämpligt. Gott så.

Men det är ändå sorgligt för jag kände hur jag fortsatte fylla på mitt glas så fort det blev tomt. Jag.kan.inte.sluta. när jag väl har börjat dricka. Varför kan jag inte göra som andra ta två tre glas och sen bara skita i spriten?

Måste ta mig en funderare nu. Ta hand om er!

Soff

på det där igår när jag såg bilder från Almedalen, att det måste vara svårt att avstå just där. ALLA verkade ju ha ett glas i näven ständigt. Tänker att det är lite märkligt ändå: Det ska ju handla om politik och ett av våra stora samhällsproblem är ju drickande, det borde åteminstone finnas en motvikt eller massor av alkoholfria alternativ.
Härligt dock att du slapp minnesluckor och ångestgrejer:-)

Tänker överhuvudtaget på alkoholnormen mycket just nu, att det finns så många tillfällen då alkohol "ska" vara med.. Själv ska jag på möhippa i helgen, därbblir det ju också ett starkt inslag med alkohol. Jag kommer nog att dricka lite vin, mycket för att hag vet att jag är trygg då. Jag håller mej alltid måttlig med andra, ensamdrickandet är mer mitt problem (inget är såklart bättre än det andra).

Sen vill jag bara säja: registrerade mej i förrgår och du och alla andra hjälper mej så mycket!!

Stingo

Fan vad oförskämt! Till och med då jag var som djupast, krävde jag alltid minst vatten bredvid om det dracks vin. Med min vätskeomsättning skulle jag stupa på 0,0 om jag försökte klara mig på bara vin.

LenaNyman

Man kan inbilla sig att avhållsamhet och kloka resonemang ska göra tricket när det gäller den här åkomman, men icke. Lik förbaskat är det som att man står inför den här OCD:n eller allergin, det här ur-sättet på vilket hjärnan reagerar på a. Jävla skithjärna, förresten. Den ska vara så plastisk och omformbar men det verkar som att den är utrustad med ett par ränder som verkligen vägrar gå ur alldeles oavsett vad man hittar på.

Men dom goda nyheterna var ju att det inte spårade ur, du hade kul, kanske lite lööööv in the air (nä, inte Annie eller Stefan), du har fått en pusselbit till att fundera över. Och så är du ju bästaste steglitsan i världen.

Kram på dig och japp, nu tar vi hand om oss. <3

steglitsan

Åh jag blir helt gråtig. Det kändes lite jobbig att skriva att jag hade en festkväll igår. Som att det är ett nederlag eller till och med ett svek. Men så möts man alltid av så fina och underbara människor. Nej du Nyman, det blev inget löööv förutom i Alice Bah på avstånd. Den energin hon uppvisade igår på scenen och dansgolvet- jag blev starstruck! Den kvinnan har en utstrålning som heter duga!

Idag går allt långsamt, det är jobbigt att ta sig an mail och andra jobbrelaterade saker. Det finns en molande huvudvärk som gör gårdagen påmind. Jag har inte varit bakis på nästan åtta månader. Vilket skittillstånd alltså.

FataMorgana

ju det som är så bra med det här forumet. Att var och en har sin resa och vi är här för att stötta varandra. Se det som hänt som historia. Inte ett nederlag eller svek. Du hade ju en kul kväll :). Kram / FM

Vändningen

Jag beundrar alla "nyblivna" nykterister som klarar av en sådan vecka som i Almedalen (eller liknande sammanhang). Det gör ju sitt till med vädret också. Du blev en erfarenhet rikare och jag tycker inte du ska straffa dig själv för det. Nu vet du ju vad som händer om du dricker och att det inte slutade med bara något glas heller om jag förstod det rätt. Hur du mår nu idag är väl något du får ta med dig. Klandra inte dig själv iaf, nu tar vi nya tag och kör på framåt!

steglitsan

Ja lagom till att jag kom hem igår så satte jag ner foten och sa SL- sluta mjäka dig. Gjort är gjort och att jag drack var ett beslut som fattat. Nu får jag se framåt och fundera kring ditten och datten men sluta gå runt och tycka synd om sig själv för att man tog ett aktivt beslut att ge sig hän. För till syvende och sist är det helt och hållet mitt eget ansvar.

Det värsta med festkvällen? Baksmällan och den lite molnande ångesten. Och tröttheten. Var trött som bara den också i morse. Fy fan vad ovärt. Jag värdesätter att kunna gå upp på morgonen och känna mig fräsch - det har jag gjort varje dag i åtta månader fram tills igår. Någonstan inom mig så har jag kommit till att anse att jag är värd bättre än att ha huvudvärk och ångest pga. alkohol.

Snart vankas det bröllop. Jag kommer köra på taktiken jag haft tidigare. Jag smuttar. Det har inte varit ett bekymmer tidigare och den taktiken har visat sig fungera alldeles utmärkt. Jag får inte i mig tillräckligt mycket för att få något sug. Eller är det att jag smuttat som lett till att jag i onsdags lättade på spelreglerna? Jag har fortfarande en hel del att bearbeta inser jag :). Men den största insikten av dem alla: Jag måste vara försiktig.

Ebba

Vad skönt att du inte bara fortsätter, låter det snurra vidare för att sedan "vakna upp" i slutet av sommaren och ha befunnit dig i alkoholkarusellen dag efter dag.
Det blir så och är så för så många som vi alla vet...
Du är inte värd ångest, trötthet och bakfylla du är värd skratt, harmoni och ro.
Jo! Jag höll i Steglitsan (pocket) igår i bokhandeln men valde del två i serien om Maj...
Tänkte hur som helst såklart på dig då iaf.

<3

steglitsan

Idag har det inte varit roligt att sitta på andra sidan bordet om mig. Leverantör på leverantör har åkt på det. Först ett möte på förmiddagen där jag var allt annat än varm och sympatisk och sen en telefonavstämning där jag berättade för en annan hur ofantligt värdelöst han har hanterat en situation. Nu är jag helt matt - det tar på krafterna att vara på hugget kan jag tala om. Så mycket härligare att bara glida med och inte bry sig. Tyvärr blir jag blir v-a-n-s-i-n-n-i-g när jag arbetar med människor som inte gör sitt yttersta, som slarvar och som inte bryr sig om slutresultatet.

När jag börjar en sån dag så är det typ oundvikligt att hela dagen bli ett irritationsinferno. Ett urval av företeelser som fått mig att bli tokig invärtes: En kille som sitter och sörplar sitt efter-lunchen-kaffe. Ville bara gå förbi och smälla till honom i huvudet. Idiot. En annan är så lång att jag ett tag blev irriterad över att han inte ens försökte se kortare ut. Måste han sträcka på sig så jävligt. En annan började prata om sitt jävla civiltillståd, KAN INTE BRY MIG MINDRE.

Ni hör ju att det är rationella Steglitsan som härjar. Nu ska jag nog sätta mig ner och fundera vad fan det är med mig egentligen.

steglitsan

Du gjorde nog ett bra val i att ta Maj - har bara hört så mycket bra om den serien.

PUSS vännen

Soff

Åh, känner igen känslan. Jag blev gravt irriterad på ett butiksbiträde som skulle ge mej smakråd idag. Jag behöver inga j*vla råd!!! Rationell...javisst! :-)

steglitsan

Det borde utfärdas en varning för oss när vi vistas bland människor Soff. Även om jag känner mig mycket lugnare nu, sen jag fick skriva av mig lite. Inser ju när jag läser igenom efterhand att jag borde lära mig andas eller nåt.

Soff

Jag blir ett ilsket, fräsande bi. Blir också irriterad på helt knäppa saker, typ människor i praktiska friluftskläder och foppatofflor..eh

Extra roligt tycker jag det var att den stackars långe mannen irriterade dej. Hahaha..relaterar så mycket!

Vändningen

Ha ha, uttrycken folkilsk och skogstokig finns ju inte för inte :D
Skämt åsido, så ja, bli arg på en kass leverantör eller så är väl en sak, men brukar du ofta hamna i sådana där sinnesnärvaron och vet du vad det beror på? Varifrån uppstår irritationen på en sådan sak som att en person är lång?

Mitt kära ex, en fantastisk person överlag, kunde bli en vandrande bomb (med flera utlösningar) i perioder. I hennes fall visade det sig långt i efterhand att det var de nya ppillren hon tog som förändrade humöret radikalt. Det blev någon slags hormonpåverkan som gjorde precis som du beskrev, att började dagen med irritation så kunde hon lätt köra på hela dagen för att avsluta den med att skälla ut ett bananskal.