Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Jaha första dagen på jobbet efter längre ledighet. Och nog tog det på krafterna att gå upp imorse. Jag kom iväg avsevärt mycket senare än jag hade planerat. Men väl på plats så var man igång igen, som att de där lediga dagarna aldrig varit på riktigt. Ändå gött med en kort vecka så här i starten. Jag skulle ju äta nyttigare idag. Det sket sig redan till frukost eftersom jag inte hann fixa något så det blev ett par Noblesse-bitar i farten. Det står man sig inte på länge kära ni, framför allt inte om man börjar med ett fyratimmars möte. Imorgon gör jag om och rätt. Det ska gå.

Tove 2015

Nä samma här med maten... Tog inte choklad till frukost men följde med jobbarkompisarna på lunch ute... Himla god gratäng med potatis.. Nu hade jag ju tänkt och dra igång med lchf igen men där sket sig det. Kanske inte ska göra allt på en gång. Det får bli en mjukstart denna veckan då och så bättre mat till veckan. Rom byggdes inte på en dag...

MåBättre

.. Men viktigast av allt, du är NYKTER! Skämtosido, vår gruppledare sa det vid ett tillfälle att hon tänker så ibland. Saker blir inte alltid som man tänkt sig men då kan det vara skönt/befriande att landa på tanken att jag då är iaf nykter! ;)

Du fixar maten imorron! =)

(Ps. Gör en nyttig go macka ikväll så är den klar imorron och kan tas med om du inte hinner käka upp den! Ds.)

Hallo bruden!

Tack för påhälsning i tråden. :-D

Vad kul att du ska "köra igång" med mat m.m. igen! Du kommer klara av det! Var inte för hård mot dig själv bara. Jag tillät godis från och med jul till ... minns inte riktigt ... nyårsafton tror jag. Jo, så var det nog. Inget mer sedan 1.1. Det var lite svårt att komma in i rätt gängor igen - trots att jag ätit så himla lite jämfört med tidigare sessioner...! Nu är det helt ok igen.

Tror att det bästa du kan göra är att veckoplanera din meny. Låter urtrist, men jag hade inte överlevt utan det. Jag har visserligen ett gäng andra hemma som måste ha mat, men detta är inte så dumt ändå. Sätt dig och planera en viss dag varje vecka. Lunch/middag. Skriv ner det på en lista. Åk sedan och handla en gång i veckan med inköpslista. Glöm inte att lägga till frukost och mellanmål på listan. Sedan är det bara att laga när man kommer hem varje dag. Då blir det inga snabba inköp på väg hem, inga funderingar eftersom allt finns hemma och redan är bestämt och klart.

Sedan kan du rensa hemma i skafferiet/kylskåpet/frysen. Inga dåligheter kvar. Himla stor skillnad och öppna kylen och mötas av fräscha grönsaker och frukter, istället för en halvgammal yoghurt och chokladmousse...

Heja på vännen!

steglitsan

Idag var jag på en manifestation på Sergels torg med anledning av veckans fruktansvärda händelser i Frankrike. Det var fint att stå enade med flera tusentals människor för att visa att vi aldrig kommer att acceptera att yttrandefriheten hotas. Efteråt blev vi så vansinnigt hungriga så vi satte oss på ett ställe i närheten för att ätat och tittade samtidigt ut över plattan. Det fruktansvärda som sker där varje dag. Alla utslagna människor som fallit offer för droger. För en del började det kanske med alkohol. Men oavsett om det börjar med alkohol eller narkotika så finns det inte en människa som planerar att den ska bli missbrukare när de tar sitt första glas. Jag hoppas att vi alla här tar den chans som vi har genom tak över huvudet, styrkan att sluta och om vi faller så har vi styrkan att resa oss upp. Det känns nästan lite som en skyldighet mot de som inte varit så lyckligt lottade.

Ta hand om er mina vänner.

steglitsan

Maten är en kamp som jag skrivit om tidigare men glädjande har jag hållit mig på mattan idag! Jag är så glad att jag äntligen lyckats klara av en dag med hyffsat bra matintag. Imorgon gör vi det igen!

steglitsan

Ja du, det är lite same same. Ingen förändring på alkoholfronten. Har äntligen nått den punkten då de flesta av vännerna förutsätter att det är a-fritt som gäller utan kruseduller och fixar alternativ per automatik när det vankas middag.Gällande godiset så är det absolut mer kontrollerat de senaste två veckorna även om jag släppt loss lite på helgen. Något som jag dock är stolt över är att jag flera ggr ätit middag hemma OCH varje dag ätit frukost hemma. Inser att jag sparar pengar genom att inte äta på språng. Dessutom blir det nyttigare. I all hast har jag kapat kaffet och är inne på tredje dagen snusfri. Hahahah ja du hör, som upplagt för en smärre katastrof.

Känner att avståndet till detta forum blir allt större även om jag är inne och läser dagligen. Jag är ganska glad för det eftersom jag känner att jag engagerat mig emotionellt i en del och det är så tråkigt när de försvinner plötsligt, utan att veta hur det är. Inte för att det är någons ansvar att hålla mig (oss) uppdaterade. Det ligger hos mig helt och hållet som inte kan låta bli att engagera mig. Hoppas alla mår bra i alla fall <3

Aa_sponsor

VARFÖR AA-STUDIER?

AA, Anonyma Alkoholister, har EN LÖSNING på den dödliga sjukdomen alkoholism. För att överleva sjukdomen och leva lyckliga, glada och fria, måste vi studera och lära oss vad lösningen är och vad vi måste göra för att uppnå den.

"Om du, när du ärligt vill, finner att du inte kan sluta helt eller om du, när du dricker, har liten kontroll över den mängd du konsumerar, är du förmodligen alkoholist. Om så är fallet, lider du kanske av en sjukdom som endast en andlig upplevelse kan övervinna."
("Stora Boken" sidan 70)

"Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?

Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig att lösa dina problem."
("Stora Boken" sidan 71)

"Det finns en princip som är ett hinder för allt vetande, som står emot alla argument, och med absolut säkerhet kan hålla kvar en människa i okunnighet för alltid – och den principen är att förkasta utan att utforska."
("Stora Boken" sidan 426)

steglitsan

I helgen har jag varit iväg och det har bjudits på vin fest och goda vänner. Första kvällen så beställde jag faktiskt ett glas vitt av servitrisen när hon skulle ta upp dryckesbeställningarna. Men så ångrade jag mig i sista stund. Jag smakade dock en klunk av mitt sällskaps glas och konstaterade att jag inte tycker att det är gott. Så jag var nöjd med mitt alternativ.

Däremot kändes det lite konstigt under middagen som att jag fick yrsel eller befann mig på en båt. Inte kan väl en mun vinn orsaka det? Funderar till och från om jag ska börja dricka. Tja, kanske det. Just nu känns det bra som det är. Men hela tiden med en liten bakomliggande känsla av att det bara är tillfälligt. Jag funderar vidare med andra ord.

MåBättre

Hej Steglitsan! Jag tycker att du gjorde rätt i att skippa vinet även om du sippade på din väns glas. Det är så himla onödigt att "testa dricka" på impulsen!! Av egen erfarenhet så ger jag dig tipset att OM du väljer att testa dricka igen så PLANERA!! Och håll din plan, har du sagt 1glas vin så får du inte dricka mer oavsett vad. Sedan skulle jag gissa att man måste jobba så i ett år eller mer tills man känner att man verkligen har kontroll. Detta är bara gissningar men jag hade nog velat göra så, jag körde dock på impulsen och drack på exakt samma sätt som vanligt, i princip.

Glöm dock ej, det är fräscht att vara nykter! ;)

Allt gott!

Jo då, nog kan en mun vin faktiskt yrsla till det en kort stund. När jag var gravid så smakade jag ibland en mun. EN mun. Det kände jag av ganska snabbt. Det är nog fullt möjligt alltså.

Att börja dricka eller inte. Har förstått att du funderar. Det gör väl jag också från och till. Men har kommit fram till att "från" är nödvändigt - i alla fall ett tag till för min del. Det jag tänkt är att absolut inte spontandricka. Då vet jag att det är kört för min del. Ska jag börja så ska det vara planerat. Har också använt det som god anledning när suget satt in. Jag har inte planerat för drickande - alltså blir det inget. Sedan känner jag att jag kan absolut inte börja så länge jag belönar/tröstar mig med något via munnen typ alkohol eller mat eller godis. Se senaste diskussionen i Stingos tråd. Du kanske också ska fundera lite på det, om du förstår hur jag menar...

En annan sak. Jag har varit nykter i åtta månader på söndag och det är inte förrän nu som nykterheten verkligen börjar sätta sig. Vet inte hur jag ska förklara, men det börjar bli normalt att inte dricka. Det känns liksom tryggt nere i magen att inte dricka. (Ändå funderar jag). Du kanske ska se om ditt uppehåll, om vi antar att det är tillfälligt, kan bli ännu lite längre? Vad sägs om ett nyktert år? Vad är det mot alla onyktra år...!?

Du gör så klart, så klart som du vill. Jag sitter här och tänker högt...

Kram på dig vännen

Flasklilja

Hej steglitsan!
Känner igen mig i din tråd. Är själv runt 30 och har varit ute i sthlms nattliv i stort sett varje helg sen jag var 18. Och som du, kunnat motstå alkohol i perioder utan större problem men sen när festkvällen väl kommer urartar allting och jag tappar kontrollen totalt.
Hur länge har du hållit uppe nu? Jag själv har bara varit nykter i en vecka. Men energin har kommit som ett brev på posten. Och den ständiga ångesten efter fyllehelger borta.

steglitsan

Åh håll i känslan av att inte ha bakfylleångest. Jag kan fortfarande efter fyra månader nykter känna mig så fruktansvärt nöjd, glad och lättad över att jag inte har fylleångest. En av de värsta tillstånd man kan befinna sig i tycker jag. Alla de där fördelarna som mer energi eller utebliven ångest, ta vara på dem. De påminner dig om varför du väljer att avstå.

Jag tror att vi är ett stort gäng tjejer och killar som levt delar av våra liv på stans olika "ställen" några stannar aldrig upp och reflekterar över hur de lever sina liv. Men det har du gjort och det ska du vara så tacksam för. Börja skriv här om du inte redan gör det, ser fram emot att följa din resa!

Flasklilja

Skönt att höra att det kan kännas så även efter fyra månader!
Och blir impad av att du klarat det så länge. Jag har haft en månad som max uppehåll innan.
Nej precis. Jag har reflekterat över detta Länge. Jag hade faktiskt en tråd på den här sidan redan som 20-åring. Vilket nu är 7 år sedan. Så.. Jag har tampats med detta ett tag.
Har du funderat något på AA?

steglitsan

Jag har funderat massvis på AA och gör det nog bitvis fortfarande. Anledningen till att jag aldrig tagit steget? Tja feghet som för så många andra. Men jag tror faktiskt att om man någon gång överväger att gå dit. Då SKA man göra det. Bara tanken på att man borde gå till ett AA-möte är skäl nog. Som jag förstått är alla välkomna så länge man delar önskan om ett liv utan alkohol. Jag kan tänka mig att testa att gå dit längre fram. Jag tror att det kan vara en fantastisk plats och trygghet. Har inte tänkt på det på länge men nu sådde du ett litet frö Flasklila. Har du varit på något möte?

Så otroligt häftigt att den här sidan ändå funnits så länge. Hur många söndags eftermiddagar har man inte hamnat här efter att ha googlat "alkoholproblem" eller liknande efter en partykväll som gått åt fanders. Visar på hur viktig den är. Säkert för så otroligt många fler än de tappra som skriver här.

Flasklilja

Jag är livrädd för AA, i första anblicken. Sen efter ett tag inser jag att det skulle vara väldigt givande att gå dit. Det är bara DET steget som är så svårt att ta. Så, nej, jag har alltså inte varit på något möte, än.
Skojar du. Inte bara söndagar jag har googlat på sånt. Även mån och ibland tisdagar om helgen har velat sig illa.
Nu till helgen jobbar jag på lördag. Skönt! Söndagar har jag bokat upp med aktiviteter där jag absolut inte kan vara bakis. Så har en bra känsla för denna vecka. Börjar dock förstå tankesättet så många slänger sig med på denna sida - "en dag i taget". Bara tanken med att jag ska klara detta en vecka framåt gör mig smått stressad. Du har lyckats dig ut i krogmiljö igen, fast nu som nykter? Efter att ha läst din tråd. Hur går det? För om det är något jag kommer sakna är det det sociala. Är väldigt social och har haft mina festhelger som någon sorts urladdning. Så kommer behöva "ladda ur" igen. Men denna gång utan A. Tänker dock att jag ska vänta ett ganska bra tag innan jag vågar mig ut på en krog. Litar inte helt på min karaktär.

steglitsan

Vad bra att du redan planerar för helgen. Jag tror att det är nyckeln, att inte medvetet eller omedvetet hamna i situationer där man vet att man kan falla i frestelse.

Känner igen mig med urladdningen hur helgen eller kvällen varit en möjlighet att vara "den andra" än den på jobbet och med det fokusera på det glada. Jag tror verkligen att man måste hitta något nytt att kunna känna att man kan vända sig till. Jag tycker att du ska fundera på vad du gillar att göra när du har tråkigt eller är deppig (ej dricka!! ;) läsa, träna, sticka, måla, vad fan som helst som triggar igång dig.

Jag tackar inte nej till fester pga av att jag inte dricker längre. Däremot så går jag inte ut särskilt mycket på klubb som jag gjorde tidigare, men det har nog också med min ålder att göra :). Men jag kan absolut gå ut och ta en drink, om än en alkoholfri sådan. Jag tycker det är lite roligt att utmana mig själv att ha kul på samma nivå som de som dricker a. Och faktiskt så har det lyckats. Ett utmärkt exempel var nyår där jag dansade, skrålade, avbröt, pratade högt och var bland de sista att lämna. Faktum är att jag tycker mig ha mer tid och framför allt ork att vara social utan alkohol. Middagar, fika, teater, "gå på stan"- aktiviteter som man kanske inte alltid pallade med tidigare.

Däremot har jag tidigare tackat nej till miljöer om jag vet att det kan komma att bli problem/diskussioner kring mitt drickande. Det tycker jag att man kan vara utan så här i början. Även om jag inte har så mycket till övers för folk som ska truga och tjata. Men så länge man är bestämd och inte ger dem en känsla av att de kan övertala en så brukar de hålla sig på mattan tycker jag.

//SL

PS. Jag tycker att du ska våga dig till ett AA-möte. Jag tror alla varit skiträdda när de gått dit första gången.

Flasklilja

Visst är det så. Att man får energi till annat. Så många gånger jag skippat fikor, middagar eller annat socialt häng för att jag vari bakis eller bara mentalt sliten av fest. Har liksom blivit som deprimerad av A, i korta perioder, och det faller oftast in dagen efter en fylla och håller i sig två-tre dagar. Riktig fylleångest kan det också kallas. Vill helst bara stänga in mig i lägenheten då och inte svara i telefon. Blir helt asocial. Helt tvärt emot vad jag blir på fyllan (eller är nykter för den delen, bara jag inte har ångest, pga av A).

Jag vet. Jag funderar och funderar.

Stingo

Jag kopierar den här, den borde göras sticky, den är så bra.

"Har blivit så förbaskat irriterad de senaste gångerna jag varit här inne och läst. Jag har funderat på vad det kommer sig och igår ramlade poletten ner. Och nu är det inte meningen att någon ska känna sig specifikt utpekad, utan det är något som jag reagerat på sen jag började läsa här. Men det är de enerverande partners/sambos/makar som insisterar att dricka sin alkohol hemma trots att deras partners bönar, ber och KÄMPAR för att hålla sig nyktra och överleva, de får mig att se rött. De ska minsann dricka sitt vin för DE kan ju faktiskt hantera ett glas eller är inte redo att ge upp sin alkohol. MEN VAD FAN. Är det inte meningen att man ska hjälpa den man älskar på alla sätt och vis?Är det så mycket begärt att någon inte dricker sprit framför den personen vågat att säga rätt ut att man inte kan hantera eller behöver hjälp. Jag förstår inte."

Du behöver ett alkoholfritt hem. Åtminstone en tid framöver. Det handlar om hela ditt liv. Om din man inte har egna problem kan han erbjuda dig det. Han kan dricka annanstans, då andan faller på.