Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Jag har känt mig som ett fake länge nu. Dricker gröna drinkar och äter vegetariskt. Kan allt om det mesta inom friskvård. Är alltid den som tar alkoholfritt på tillställningar. I många år drack jag ju inte ens alkohol, men då var jag fake på maten istället. Hetsåt när ingen såg. Vilken ångest detta väcker när jag börjar gräva i det.

Vill inte vara fake längre. Den Sattva alla känner är ju den rätta Sattva. Den Sattva som dövar sig är inte den genuina Sattva....

PP

Ja, visst fasiken är det svårt. Det är ju alkoholen vi har att göra med!
Och det tar sin tid innan det lättar, men om man inte genomför vändningen och håller sig till att ändra på de insikter man redan fått, så blir det inte bättre. Historien med utlandsresan och habrovinken i skallen att den skulle vara mindre värd om man nu inte får uppföra sig som en sydeuropé ens när man är där, är helt naturlig efter ett par veckor i nykterhet. Men att göra en Alfons Åberg "ska bara", (kanske har du läst den för barnen?) fungera oftast inte. Allt som ska göras innan man sätter ner foten, den bör vi inte gå på.
Det finns massor av trådförfattare som påstått exakt samma sak. Jag ska sluta att dricka - men först ska jag åka till Canarieöarna om typ 4 veckor. Innan dess "lönar" det sig inte för då kan jag ju inte dricka i Spanien.... Tror du att de lyckades när de kom hem? Nopp! Och om de gjorde det så var det undantaget som bekräftar regeln.

Jag har själv hållit på hur länge som helst och shitchattat med och mot alkoholens argument. Det gick dåligt, så idag säger jag helt enkelt håll klaffen om/när den rösten dyker upp. Och det gör den ibland, det är en envis förbannad goja att tjata...

Sen är det upp till var och en att definiera vad man själv ser sig som: Riskbrukare, Missbrukare, Alkoholist? Jag tror det är viktigt att försöka vara ärlig med sig själv. Men oavsett vad vi är så är vi inga dåliga personer för den sakens skull. Och det finns ett vettigt liv även efter senaste snurret i skallen, tro mig!

//PP

...så oroar jag mig också för hur sambon kommer reagera. Han har inte riktigt gillat att jag inte tar ett glas vin på vardagarna ( ja, än har jag bara kommit dit, vet inte vad jag sysslar med egentligen...). Kallar mig retsamt för " renlevnadsmänniska". Jag fattar ju att det är för att det inte längre legitimiserar hans vin på vardagarna. Så det tar han när jag lagt mig.
Så, ja, jag oroar mig lite att han ska tycka jag är "tråkig" om jag inte ens tar ett glas vin till middagen. Sedan skulle han absolut acceptera argumentet att jag gör det för barnens skull. Men inom honom skulle han nog inte egentligen tycka det är kul. Och då får jag dåligt samvete att jag förstört.
Och jag vet, vad han tycker är inget jag behöver bry mig om. Detta är bara min oro och osäkerhet.

Oj vad ni satte igång saker för mig PP och Santorini. Måste ju jobba!!!!
Men denna skam jag burit på alla år att jag inte kunnat hantera mitt liv utan att döva mig. Hör mina föräldrars ord " men att du inte kan äta normalt" i huvudet. Nej jag kunde ju inte det. Varför skickade de inte bara ingen till läkare och behandling??? Men man visste för lite om ätstörningar på tidigt 80-tal. Så jag skämdes istället. Liksom jag gör nu...
Men jag kan vända detta, JAG KAN!!!!

Vändningen

Finns inte på världskartan att du förstör något genom att göra ett eget val vad du äter och dricker. Väljer du att inte dricka alkohol är det ditt val. Väljer din sambo att tycka att du har förstört något, så har han fnurr på tråden någonstans. Ta alkoholfritt, vad skulle vara förstört med det? Det kan lukta i praktiken lika, det kan bubbla, drickas i samma glas och man kan umgås på samma sätt och skåla och hela fadderuttan. Han ska väl vara glad om han är ihop med en "renlevnadsmänniska", inte minst när vi vet hur illa det kan gå om man fortsätter i samma negativa spår. Det där tycker jag inte du ska lägga tankar kring, för på just denna punkt är det du som har rätt. Så är det bara.

Vändningen

Vi hade det som ett ämne idag, hur länge det är sedan folk hade en "vit månad". De flesta svarade att det knappt mindes det. "När jag ammade" svarade någon. Tänk om vi människor bara hade tagit på oss att faktiskt låta bli alkoholen då och då, ha vita månader. Det skulle stävja ett begynnande missbruk och hindra ett kanske framtida beroende. Låta kroppen se vem det är som egentligen bestämmer över vem.

Egentligen borde alla schemalägga sig till att vara renlevnadsmänniskor i perioder :)
Kan man avvara alkoholen utan problem i en månad, så blir det ju också ett kvitto tillbaka.

Njut av barnens skolavslutning, så underbart att sommaren äntligen kommer nu!

Kom på mig själv att titta runt i klassrummet och undra om det är fler som brottas med alkohol. Statistiken säger ju att det är det. Jag håller med, borde dels kunna vara ett öppnare klimat, dels vara normalt att låta kroppen vila. Finns ju många som kör detox av olika slag, alltså dieter. Fast de är kanske inte heller så många. De flesta går nog runt och är mer eller mindre suddiga i huvudet pga livsstilen; för lite sömn, för mkt stress, fel kost, för lite motion....och så alla osunda relationer ovanpå det.

Träffade bla min fd svärmor igår på barnens avslutning, dvs barnens farmor. Här inte behövt förhålla mig till henne sedan förra årets avslutning. Det brukar vara artigt/ kallt mellan oss. Så också denna gång. Plus att hon passade på att säga sin hjärtas mening om några väl jag gjort det senaste året. Som hon anser skadat hennes son. Jag var fast besluten att bara vara vänlig tillbaka, inte reagera. Men nu är jag spänd som en fjäder. Hon har alltid hållit på såhär, hugger plötsligt en kniv i ryggen. Hon mår säkert jättebra idag när hon fått sitt sagt. Jag vägrar gå in i dramer, hon ska inte få rubba mig. Men hon påverkar...Måste släppa!!!!

HelenaN

Jag har också blivit väldigt uppmärksam på andra nu och tycker mig se alkholproblem omkring mig lite här och var. Förmodligen stämmer det också. Med tanke på hur vanlig alkoholen har blivit i det sociala umgänget så måste det helt enkelt vara många som får problem förr eller senare.

Tänker på din man Sattva. Uppenbarligen har han också ett beroende och tycker det är jobbigt att du inte längre vill vara med honom i det. Förstår att du blir orolig för hur det kommer att påverka förhållandet, men som du redan vet är det ju verkligen inte du som gör fel. Tvärtom. Blir du störd av att han dricker?

Vad som stör mig är att han, iaf på vardagarna, smyger med det nu när han märker jag faktiskt håller ut. Han är irriterad o rastlös på kvällarna, inte trött o lugn vid tv som innan. Och när jag lagt mig dricker han. Boxen är lättare... Det som stör mig mest är nog att jag inser jag inte känner honom som han är helt vit. Han är aldrig bakfull el liknande men han behöver uppenbarligen få det där vinet på kvällen. Barnen märker inget, det är efter de lagt sig. Men ja, jag undrar kring framtiden. Jag flyttar i sommar eftersom det är för långt för barnen till skolan när de är hos oss. Nuvarande sambo vill bo kvar i sitt hem. Så vi blir särbos.

HelenaN

Att ni blir särbos alltså. Då kan du i lugn och ro vara nykter till vardags utan knäppa kommentarer från honom.
Vill du lära känna honom vit? Du kanske kan föreslå honom det, att ni har någon vit helg tillsammans för att testa vad som händer då?

HelenaN

Såg först nu det du skrivit om svärmor. Suck.....vilken jobbig människa! Men du tänker ju klokt att det är hon som har problemet och inte du. Jag har haft lite samma problem med min egen mamma, som kan hugga kniven i ryggen på en när man minst anar det. Jag har med åren lärt mig att sätta gränser mot henne och knivarna tar därför inte längre som de gjorde när jag var ung. Men jag förstår ju att alla knivar genom hela uppväxten så klart har påverkat mig. Lyckligtvis hade jag en varm och kärleksfull pappa som alltid har stöttat mig. Utan honom vette tusan hur jag hade mått idag...

Lyssnar mycket på ljudböcker, och började på Mia Törnblom härom dagen. Hon beskriver sin väg från heroinist. Just nu har hon kommit till ett behandlingshem och någon säger nåt i stil med " det är inte samma sak att vara vit som att vara nykter". Den meningen fastnade hos mig. För så är det nog. Att vara drogfri och att vara nykter är inte samma sak. Att vara drogfri och längta efter drogen eller att vara nykter; se nyktert på saker. Se dem som de är. Se de konsekvenser ens val lett till...Hm ska fundera vidare!

HelenaN

Hm... det där satte igång tankarna.
Att vara vit kanske är som det man inom AA (tror jag) brukar kalla "vita knogar", alltså att man knyter händerna och kämpar för att mostå alkoholen fast man egentligen inget hellre vill än att dricka. Medan nykterheten kommer ur en djup insikt om att man inte behöver alkoholen för att leva ett bra liv.
Vita knogar brukar inte hålla i längden - man orkar helt enkelt inte kämpa hur länge som helst - medan nykterhet är tydligt vägval som man gör för att man verkligen innerst inne vill ändra sitt liv.
Blir sugen på att läsa den där boken. Tack för tips!

Vändningen

Fokus på det positiva nu och hur du kan få livet till det bästa. Flytten vad jag förstår är mycket för barnens skull. Bra! Barnen kommer alltid först. De vuxnas behov får man lösa i efterhand. Det man kan tänka sig dock är att det öppnar upp för din kommande särbo att dricka ännu mer. Nu är ju du lite i vägen. Det låter absolut som om han också har helt klart en någon grad av A-beroende i varje fall. Nu när du inte dricker, så blir du lite i vägen och han måste smyga. Om han har problem med A själv, så är det uppenbart att han blir lite irriterad. Kanske vill att du ska hålla dig borta en kväll eller gå och lägga dig extra tidigt, så han får sin smygdrickatid.

Vad kommer att hända om ni blir särbos? Risken är ju stor att han ser det lite som frihet till drickandet. Det låter i min värld som om ni har en het potatis att prata om någon gång framöver här. Det lär ju visa sig efter flytten om inte annat och om du ringer till honom på en vardagskväll. Huga, det är ingen rolig sits, men jag har varit i den själv, fast på motsatt sida. Känt frihet över att date'n inte skulle komma över en kväll, så har jag satt mig med min BiB och myst till det. Sedan plötsligt har telefonen ringt 21:30. Arghhh!! Om jag inte svarat, så skulle hon ju undra om något var fel eller var jag höll hus. Så.. lika bra att svara och göra mitt bästas för att låta spiknykter efter 2,5 liter vitt vin.... "good luck" typ..

Fokus på det positiva nu dock. Barnens välbefinnande först, ditt välbefinnande strax därpå och sedan särbon/relationen och allt däromkring när de två första är säkrade. Svärmodern kan du stoppa upp där solen inte lyser.

Svärmodern...underbart! Hon har plågat mig i 15 år med sina kommentarer...

Precis som du säger tror jag det är gällande sambo o alkohol. Men jag har bestämt mig för att jag måste lägga all energi på barnen o mig. Hösten får utvisa hur förhållandet m honom blir...

Ja, långsamt men säkert verkar det som om insikter och kroppen håller på att förenas. Det är en trygg och skön känsla. En grundning, att bygga vidare på. Jag vet vart jag är påväg och jag kommer komma dit.
Men jag vet inte om jag klarar att fortsätta ett liv med en man som dricker. Det är jobbigt när det inte verkar finnas en botten. Inte full, inte otrevlig. Bara sover sig igenom kvällen vid tv. Medan jag har energi o är vaken.