av Sattva

Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Vändningen
sön, 2015-07-19 - 23:36

Jag fick det precis av takrenovering faktiskt... men då inte bara målning, utan gipsning, kabeldragning, spackel osv. Det jag fick lära mig av ett gäng proffs är att de (som vill undvika problem med nacken), använder en nackkrage/kudde som stöd, så att du inte låser den i ett så spänt läge och stressar den, utan kan slappna av lite. Synd att jag fick den vetskapen efter att c2/c3 gick åt pipsvängen...

Det är nog ingen fara i ditt fall med så lite att måla, men träningsvärk kan du säkert få... positiv sådan! =) .. Lycka till med resten!!

Sattva
sön, 2015-07-19 - 23:38

Men precis, jag tycker också man mycket väl kan göra det man är bra på! Problemet blir när den ena är kunnig, erfaren, snabb osv o den andra bara villig att lära o hjälpa till! Då gäller det att den förstnämnda har självkontroll och tillit till det slutliga resultatet! Lite som att ha barn, låta barnen fixa fast man själv gör det både snabbare o bättre!

Sattva
sön, 2015-07-19 - 23:46

Nacken ska man vara rädd om!! Har hört om den för nackkragen. Grejen som jag fattat, är att det finns en jargong att man ska tåla lite... Hjälpmedel är för mesar osv...
Ungefär som en del verkar tänka kring cykelhjälmar. Vissa borde göra en månads praktik inom vårdens rehabilitering, allt från 40- åringar på äldreboende till besök hos sjukgymnast och arbetsterapeut på vårdcentral efter cykelolycka utan hjälm. Varför fattar inte folk att de inte är odödliga??

HelenaN
mån, 2015-07-20 - 11:08

med målandet och fixandet denna vecka!
Skulle förresten önska att jag hade dig här som min personliga yoga-coach :) Började med yogan på allvar i samband med a-stoppet och det är fortfarande väldigt mycket vita knogar...

Sattva
mån, 2015-07-20 - 14:16

Yoga är en hjälp i mycket!! Fast dessa dagar har jag mest målat och röjt o burit... Men yogan är ju också att försöka acceptera saker som de är just nu. Hitta en mening i det. Något jag ofta tar upp på mina yogaklasser, eftersom det är nåt jag ständigt återkommer till privat. Acceptans, och med det någon form av utveckling/ självkärlek. En tro på att det finns något gott i allt. Ahimsa, försöka göra ickevåld. På alla plan. Inte alltid lätt!!

Sattva
mån, 2015-07-20 - 22:09

...som nu även är ett möbelupplag i platta paket... Åh, jag vill ju eg inte ha ett hem baserat på platta paket, men med begränsad tid o ekonomi fick det bli såhär. Dagen startade tidigt i morse med takmålning andra rollningen. Sedan kom paketen. En av männen som bar tyckte jag synd om. Han kämpade. Den andre var ung så han pinnade på... Jaha, sedan kom yngstevpå sina inlines o hjälpte mig montera lite småsaker medan jag började på golvlisterna...vilka fortfarande har en strykning kvar. Alltså, jag hade ärligt talat ingen aning om vilken tid detta skulle ta! Så har jag ändå väggar helt opåbörjade än!!!! På torsdag kommer barnen o på måndag gäster...Det får bli som det blir! Vi ska ju inte sitta hemma när gästerna kommer så det löser sig. Nästa torsdag kommer särbon. Längtar. Det är skönt att vara två. Dels den fysiska närheten, om så bara hålla handen framför tv. Men också det praktiska.

Platina
mån, 2015-07-20 - 23:04

Kära S, det jag tänker när jag läser dina inlägg är att du närmar dig dig själv, din sanning och det sätt du själv vara och leva. Du flyttar för att du vill. Du slutar med A för att du vill. Du målar för att du vill. Märker du det själv? Det är som att du långsamt drar upp gardinen och in i rummet som är Sattva kommer fler och fler av solens strålar och allt blir ljusare och vackrare och enklare och framför allt ärligare. Känns det så, eller är det bara inbillning från min sida?

Sattva
mån, 2015-07-20 - 23:24

Har inte reflekterat så själv, men det låter så fint när du säger så, blir glad o varm i hjärtat! Jag försöker bara följa min sanning på nåt sätt. Har gjort mitt bästa att passa in i många år, men har äntligen fattat att jag är den jag är. Jag färgar inte håret längre, jag äter "kaninmat", jag tror på mänskliga rättigheter även i det lilla. Jag funderar över om jag ska skippa bil och skaffa elcykel med flak istället. Egentligen hör jag hemma på landet, men bor här nu i villaområdena för barnens skull. Jag är säkert superflummig i mångas ögon, men så får det vara! Ja, jag mår bättre än på mycket länge! Tack snälla för dina ord!

Vändningen
tis, 2015-07-21 - 00:03

"Det får bli som det blir!"
Håll kvar vid det en stund och låt det bara just bli som det blir. Du gör vad du kan, men bränn inte ut dig fullständigt bara.. det är nog jobbigt med flytt å allt. Energiska kramar till dig!

LenaNyman
tis, 2015-07-21 - 00:46

Din #96; så himla gott att läsa. Raderna rymmer hopp, ställningstagande, önskningar, acceptans, glädje ... ja, allt som får ett människohjärta att slå.

♥

HelenaN
tis, 2015-07-21 - 10:06

Åh de orden känns i mig. Positivt, upplyftande, framtidshoppande.
Tack Sattva, du är en inspiration för mig :)

Sattva
tis, 2015-07-21 - 10:58

Ja det är min utmaning! Just det där att "det får bli som det blir" har jag eg lite svårt för, men det är det jag råder andra till.
Tack Lena , det känns faktiskt så!
Och Helena, vad glad jag blir. Jag har fått höra de orden flera gånger av människor omkring mig, men inte tagit dem till mig eftersom de ju inte vetat att jag inte är så "inspirerande" i verkligheten med mitt vindrickande. Du vet sanningen, att jag flera år levt "dubbelliv", och ändå säger du så! Fast dubbellivet kan jag ju lägga bakom mig. Känns inte så än, det är så skört...Men det kommer!!!

Sattva
tis, 2015-07-21 - 19:07

Varit en lugnare dag. Det får ta den tid det tar. Men iaf hunnit måla lite till. Dottern kom över o vi tittade på några videos hon gjort. Det är helt otroligt vad barn kan idag! Hon spelar in, redigerar med effekter , musik o skiftningar i tempo, färg... Jag är så otroligt imponerad! Så hjälpte hon mig skruva ihop en hylla så att jag kunde packa upp köket lite mer.
Imorgon blir " vilodag", jag o barnen ska träffa en av mina närmsta vänner som jag bara sett två ggr det senaste året. Från att ha i stort sett ha bott hos dem i perioder efter skilsmässan så blev det ny kärlek för hela slanten... Jag har nog varit rätt självisk...

Sattva
tis, 2015-07-21 - 23:51

Känner melankoli ikväll o vet inte varför. Kanske för att besöket hos en av närmsta vännerna blev inställt/ uppskjutet pga hennes barn sjukt. Eller kanske för att det är så jäkla sorgligt att inte få bo med sina barn heltid. Eller kanske för att sambon/ särbon känns längre o längre bort för varje samtal, varje dag. Kanske mest pga det. Varför tillät jag mig bli kär i någon för långt borta, så att jag tvingas välja mellan honom o barnen? Jag väljer aldrig bort barnen igen. Och nu känns han längre bort än någonsin. Och på ett sätt barnen också. De har ju inte flyttat in än, de är hos sin pappa, men har varit här lite oplanerat. Och frågar om de får ta en banan...Men snälla nån, jag är er mamma, ni får ta vad ni vill, detta är ett hem!!!!
Antar att jag som vanligt är för otålig. Allt ska vara bra o som vanligt på en gång. Ja måste ge människor omkring mig tid... Tid, kärlek, ödmjukhet....

Vändningen
ons, 2015-07-22 - 09:17

Få av oss kan byta sådär huxflux över en dag bara. Det är en omställning med ny miljö, nya rutiner och vissa saker kommer att bli bättre, andra sämre. Jag tycker dina barn låter helt fantastiska som kommer och hjälper till o skruva något, ger dig beröm och är nyfikna.

Förstår att det blir en omställning med kärleken där, men du har nyss haft kanske en liknande känsla fast med barnen istället. Att de har varit långt borta. Nu är jag inte världens bästa person själv på att rida ut distansförhållande, men en kollega på jobbet hade nästan 80 mil till sin särbo under många års tid, då de väntade ut att hennes barn skulle bli stora nog att flytta ut och bli självständiga. Förra året flyttade hon ihop med min kollega. Tror de fixade en distansrelation under 8 års tid. Minst sagt imponerande, men det visar att mycket går att klara av.

En sak i taget bara. Kanske kan du se det som att du har "fixartid" när du inte har barn och när du inte träffar särbon. Fix i hemmet, fix med dig själv... sedan när barnen kommer och när särbon kommer, så har du istället kvalitétstid ihop med dem. Inte fixar så mycket utan mest njuter av kärleken. Kämpa på sattva! Positivitetskraaaam

Sattva
ons, 2015-07-22 - 12:10

Att det är en omställning. Och att det får ta tid. Ett väldigt bra läge att verkligen jobba på acceptans!
Wow, åtta år med 80 mil mellan sig! DET är starkt!!! Jo men precis, jag kände samma fast omvänt m barnen förut. Och kände redan efter ett par månader att jag inte skulle klara det arrangemanget vi hade. Vid jul beslöt vi tillsammans att jag skulle flytta tillbaka. O nu är jag tillbaka igen. Det blir bra. Jag borde ha tagit det lite lugnare med att flytta till honom. Men förstår också att det har med mönster att göra. Jag flyttade ihop m barnens far efter jättekort tid. Men då hamnade ingen annan i kläm. Har läst en bra bok om anknytningsteorier, o i mitt fall ger mina tidiga erfarenheter av hur man får kärlek detta mönster. Att man blir osäker o nästan lite för "på". Att man vill veta hur det ska bli o ser till att säkra upp resultatet. Man ger oftast mycket mer än man får tillbaka, lite gränslöst. Alltså motsatsen till "det blir som det blir", och ha tillit. Men jag jobbar på det! Ett av sätten att balansera upp dessa mönster är tydligen att göra tvärt om mot vad den omedelbara impulsen säger. I mitt fall sitta lugnt i båten...

Sattva
tors, 2015-07-23 - 00:46

Barnen flyttade in idag, lite oplanerat en dag i förväg. Men varför blir jag så ur balans? Ja, här är helt ofärdigt. Men det visste de ju, de har ju båda varit här hela veckan. Det är som om jag överrumplas av deras närvaro. De är här, och de ska stanna. De bor här, oavsett hur här ser ut. Och de verkar inte bry sig om nåt annat än min närvaro. Känner nästan lika starkt som när äldsta föddes och jag där på natten insåg att det inte bara var att knoppa in och njuta av en natts sömn efter den fyllda kvällen (dvs förlossning). På riktigt var jag på väg sätta i öronproppar o sova, när jag insåg att jag ju har ett liv att ansvara för... Det var verkligen att hejda tiden.
Inte på långa vägar så starkt ikväll, men detta är första kvällen med barnen på över ett år utan sambon. Känner mig både stark och utsatt samtidigt. Det är ju jag o barnen. Jag överger dem aldrig igen. Men samtidigt behöver jag sambon o saknar honom oändligt... Men, toda pasa, så även denna känsla av ensamhet o utsatthet. Vardagen kommer hit också, med jobb o kvällsklasser i yoga, dvs rutiner. Just nu ÄR jag ganska utlämnad åt mig själv. Och det är säkert bra. Oavsett är det som det är.