Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Får lite dåligt samvete Hur jag blivit så negativ mot min sambos beteende. Men jag tror jag kastas bakåt också i mina minnen. Min mamma drack för mycket. Hon försökte hålla ihop, men minns ju denna lukt...lukten av surt vin i andedräkten. Jag har inte reagerat så starkt förrän nu av den enkla anledningen att jag ju också tagit vin även på vardagen tills för nån månad sedan. Vi hade också en granne när jag var barn, en vän till familjen. Han drack hårt. Min sambo luktar precis som han gjorde när han lägger sig. Ibland luktar han även på morgonen. Sådär fräscht...
Men ändå, jag kanske dömer honom för hårt. Det han väcker hos mig kan ju inte han rå för. Vill kunna hålla isär...

LenaNyman

Hur är läget denna tisdag? Har sommaren kommit till dig på riktigt nu? Hrmpf, sommaren och myggen..!

Kram på dig!

Hej Lena!
Tack, det är ok. Kom hem från en skön semestervecka för några dagar sedan o känner mig lite låg av nån anledning. Men idag är det varmt o skönt så det ska nog bli bättre!
Stor kram till dig!

etanoldrift

jag gillar din kommentar om att "alkisen" (inbegrip gärna alla kategorier från brukare till vrak) inte är en dålig person!
Nej, innerst inne så är det ju inte det, men under inverkan av A, så kan de vara "djävlar" rent ut sagt..
När alkoholen väl kidnappat hjärnan så finns knappt spår av personen man älskar kvar.. Jodå någonstans, men i nyktert tillstånd ofta kamouflerat av dåligt samvete, ruelse över det man gjort på fyllan och skammen..
Jag har aldrig tagit avstånd från personerna.. däremot har jag förbehålit mig själv rätten att få bestämma när jag vill "umgås" eller prata i telefon med dem.. Jag har kommit så långt att jag är "allergisk" mot fylletirader.. Och då drar jag mig undan (anses säkert osällskaplig..)

Gick sådär, var inte helt utan alkohol på sem, men var uppe 7 varje morgon o yogade, sprang en morgon. Barnen hittade kompisar snabbt så de har också haft det bra!

Japp, tycker också det är helt meningslöst att prata m någon som bara är virrig o tjatig. Inte lärt mig sätta den gränsen men behöver det...

...då sitter jag här igen med en sovandes sambo i soffan bredvid mig. Som alltid. Han menar han somnar oavsett om han druckit nåt el ej men jag upplever ju annan situation...Han blir irriterad om jag väcker honom. Fy vad TRÅKIGA dessa kvällar är!!!!

ska jag flytta. Måla tak o väggar, möblera från grunden. Till mig o barnen. Två veckor till, sedan blir jag särbo. Inleder nytt skede. Igen.

LenaNyman

Låter läskigt och hoppfullt på en och samma gång. Hur känns det?

Vilka vackra ord, egentligen. "Inleder nytt skede." Önskar dig all lycka till, S. Fredagskram på dig!

Ja jag går in i nytt, igen. Har bara bott m honom i ett år. Satsade allt, sålde min bostad, gjorde mig av m alla möbler, bytte jobb. Och nu tillbaka igen, till dyrare bostad men bättre jobb! Jag tänker att allt har en mening. Och att man lär sig massor på vägen. Barnens mående går först, och de har haft det tufft detta året. Jag också. Detta beslut är rätt. Så får jag också större möjlighet att hitta den jag verkligen är, utan alkohol ( eller andra bedövningsmedel, tex mat/ godis etc). Så får vi se hur resten blir. Dagtid o nykter är han min bästa vän o någon jag verkligen trivs med. Efter första glaset vin vet jag att han snart sover...så jäkla trist. Men det är ju bara på kvällarna kunde varit värre antar jag...

Vändningen

Jag tror på dig och jag tror du gör det enda rätta. Dags för en nystart, låt framtiden bli som den bli, men ställ de krav du behöver på dig själv och på din omgivning. Välmående, kärlek och hälsa i fokus!

Oj, om ni visste hur mycket skit jag fått ta för detta val att flytta till min kärlek...
Och nu flyttar jag tillbaka för barnens skull. Och då har jag fått från sambons håll, att han inte vet vad han känner/ om han älskar mig, för att jag nu flyttar. Vad jag än gör sårar jag någon. Och före dess levde jag m barnens far som misshandlade mig mest psykiskt men även ett par ggr fysiskt. Just nu vill jag bara bo ifred med mig o barnen o lämna alla andra utanför...

LenaNyman

Hur går det med flytt, hytt å mytt? Kom bara plötsligt att tänka på dig. Hoppas allt är väl.

Hej Lena!
Har inte varit inloggad på ett tag, har fullt upp med flytt, hytt o mytt! Annars är det bra. Livet rullar på under kontroll. Inte träffat barnen på en vecka nu och längtar efter den. Förhoppningsvis kan jag träffa dem en vända på onsdag, då jag får nycklarna till nya bostaden. De är eg hos sin pappa men nu kommer vi bo såpass nära varandra att det bara är för barnen att gå ett par kvarter, härligt för oss alla!
Hoppas allt är väl med dig!

Första natten i nya bostaden. Helt utan möbler, för det kommer komma lite pö om pö den närmsta månaden. Verkligen start från scratch. Träffade barnen en sväng igår kväll, och denna frihet att de kan gå mellan oss på fem minuter är obeskrivlig. Samtidigt vågar jag mig knappt ut i samhället här. Känner mig lite blyg över mitt återvändande. Har ju inte bott här på några år, vid skilsmässan flyttade jag tre km bort o exet bodde kvar. Så jag har liksom inte rört mig i kvarteren på några år. Men det är väl bara att sträcka på ryggen, och le o hälsa hjärtligt när jag träffar på fd bekanta osv.
Suget är tufft...Men jag vill ju klara detta!

Vändningen

Otroligt smidigt att ha så nära för barnens skull! Det är faktiskt få förunnat. Slippa all logistik och det ger ju också dem en helt annan frihet. Förstår det där med blygheten och liksom "vad ska alla säga nu" osv, men i mindre samhällen så brukar det märkligt nog komma ut snabbt ändå om det kommer någon hemvändare. Som du säger, är nog bara o räta på ryggen och bemöta det på bästa sätt. Förstår om det varit kaos nu med flytt o så, men nu är det nya tag och en start på en ny version av framtiden! Håll ut med suget kära du!

HelenaN

Det känns verkligen att du är på rätt väg och gör det som är bra för dig och barnen! Så gör precis det som du tänker sträck på dig, gå ut i samhället och hälsa glatt på dem du möter!
Suget får vi hjälpas åt med här, tänker jag. Har själv flera ensamma dagar/kvällar framför mig då både mannen och barnen är på annat håll. Mina (få) vänner är samlade på ett ställe där jag inte vill/vågar vara just nu. Så jag vill gärna ha sällskap av er här på forumet den här helgen!