Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Ja jag har varit borta, frånvarande men ändå inte. Jag har inte skrivit men jag har läst. Läser varje dag. Jag har varit och är till viss del fortfarande mitt uppe i en flytt. Den har tagit på krafterna. Jag har inte riktigt kunnat glädjas åt den som jag velat. Mitt första riktiga, egna boende. Kostade skjortan och jag vet inte om jag gjort mitt livs bästa eller värsta affär. Det finns en del att fixa med lyan och jag behöver få upp grejer på väggarna och vissa vitala möbler för ett fungerande liv. Innan dess kommer jag inte känna mig helt hemma. Men det känns bättre nu.

Varför har jag inte skrivit då? Jo enkelt egentligen, min privata dator sjunger på sista versen. Jag vågar inte ens öppna den eftersom jag är rädd för att jag inte kommer få igång den ordentligen en sista gång för att tanka av bilderna (GIVETVIS har jag ingen back up, datorn var ju back upen...). Och jag hatar verkligen att skriva långa inlägg och texter på iphone. Men jag tror egentligen att min aktiva frånvaro varit en kombination i allt möjligt som kom med flytten. Det har helt enkelt varit hektiskt.

Hur går det med alkoholen då? Jo tackar som frågar. Jag dricker knappt. Efter bröllopet som jag skrev om så har det kanske varit två tillfällen som jag druckit något glas, men tillfällena som jag tackat nej är desto fler. I och med mitt bostadsköp har jag också blivit ekonomiskt medveten på ett helt annat sätt än jag varit tvungen till tidigare och jag kan säga att det är himla ekonomiskt att inte dricka alkohol. Varje sparad krona är nästan en större drivkraft att tacka nej än något annat. Tar hellre en alkoholfri öl för 35 pix än en drink som fölk betalar hundra eller mer för. Men inget gör mig gladare när det går en dag utan att jag dragit bankkortet. Herregud vad med skit jag spenderar pengar på.

Lena, vad gillar du Knausi? Har du tagit dig genom ettan än? Jag har inte blivit klar med tvåan än som jag började med i somras.
MåBättre: Jag blev så glad att du skrev i min tråd. Det går bra för mig, med alkoholen i alla fall <3
Vändning: Det blir lite ofrivilliga och nästintill omedvetna semestrar härifrån stundtals, men jag kommer alltid tillbaka.

LenaNyman

Always a pleasure to hear from you.

Har inte läst ut ettan än, men det är på gång.

LenaNyman

Tycker den ger mersmak trots att det är rätt mycket vardagliga ting som avhandlas. Han skriver lockande. Tvåan, går den i samma stil?

Vändningen

Skönt att det har gått bra med alkoholen! Jag väljer att belysa det mest positiva i ditt inlägg där :) .. och kul att du gav ett livstecken. Förstår att det stökar till och tar lite tid att landa in i flytten och jag känner igen känslan där, när man inte vet om man gjort en bra eller dålig affär - men beslutet är fattat och det är bara o köra på. Framtiden får utvisa.

Å visst är det gott o se hur utgifterna för alkohol sjunker. Det kan rätt lätt dra iväg där, phhheeeew.

steglitsan

Det här forumet har varit så ovärderligt för mig. När jag loggade in här i september förra året hade jag fått nog. Jag hade läst här inne till och från i flera år men aldrig gjort slag i saken. Men så var det något som gjorde att jag tog steget. Steget in hit och steget att lova mig själv att ta tag i mina problem. Jag hade så jäkla svårt att föreställa mig ett liv för alltid och evigt utan alkohol. Så jag tog en vit månad. Sen blev det en till och en efter det. Tills jag hade kommit upp i åtta månader helt vit. Sen började jag sippa. Alltså gå på en fest och hålla i ett glas och ta en pytteliten mun for show. För att slippa frågorna men framför allt för att jag ville och jag trodde/tror på mig själv. Jag åkte till Almedalen och festade loss. Men trots att det blev mer än jag tänkt mig hade jag ändå kontrollen - ingen minneslucka. Jag blev dock bakis. Fy fan vad ovärdig den känslan är. Sen dess har jag varit på diverse fester, middagar och andra kalas där alkoholen flödat. Ibland har jag tagit ett glas eller två men för det mesta så tackar jag nej, och jag har inte blivit onykter. Går jag ut på en aw så känns det så jäkla onödigt att dricka A så då beställer jag alkoholfritt, samma med middagar. Jag tycker helt enkelt inte alkoholen är godare än alternativet.

Mitt löfte till mig själv har aldrig varit ett liv helt från A. Viktigt var dock att få ett avstånd från alkoholen under en längre period. För har nog det varit en förutsättning. Genom att helt bryta mig från A har jag kunnat börja den relationen på nytt. Mitt löfte till mig själv där i september var och är fortfarande däremot att aldrig, någonsin i hela mitt (förhoppningsvis) långa liv få en minneslucka till och med det löftet kommer förpliktelse. Förpliktelser om att aldrig ge efter, alltid fatta ett medvetna beslut och framför allt eget beslut huruvida jag ska dricka alkohol. Aldrig tolerera att jag viker mig för att någon trugar.

Snart, 17 september, var det ett år sen jag började den här resan. Som har lärt mig så förbaskat mycket om mig själv, om min omgivning, om mitt förhållningssätt till alkohol och om mina vänners förhållningssätt till alkohol. Min alkoholrelation är väldigt odramatisk idag. De jag umgås med vet att jag inte dricker så mycket och har slutat ifrågasätta. Eller jo det finns en partydrottning som hoppas på comeback men hon fattar att det är kört på den fronten. Jag är framför allt grundad i mitt beslut om att när jag tackar nej så blir jag inte nervös, eller orolig för vad folk ska tycka. De får banne sig tycka vad sjutton de vill om jag inte väljer att dricka alkohol och jag gör mitt absolut bästa så att de ska förstå att de är idioter om de försöker få i mig alkohol ändå.

Med detta så märker jag att jag glider ifrån här mer och mer. Jag läser dagligen flera gånger om dagen. Men jag tycker inte att jag har så mycket att bidra med. Därför vill jag bara meddela att jag finns här. Läser ofta som sagt men vill inte känna skuldkänslor över att jag inte skriver något vare sig till någon av er finingar som jag haft kontakt med eller i min egen tråd. Jag vill inte heller att någon ska undra varför jag försvunnit eller bara visar upp mig sporadiskt. Vi hörs framöver och skulle något gå åt fanders är ni de första att veta, lovar!

KRAM till er fasiken vad ni är bra.
SL

Vändningen

Underbart inlägg, det där gjorde mig glad! Hoppas det går bra för dig med flyttar och allt annat privat också som du hade på gång nu i sommar.
Söndagskram påre!

LenaNyman

Sammanfattningen du gör av din resa känns helgjuten. Varje ord du skriver stämmer in på det intryck du gett mig i tidigare inlägg.

Åh, det finns så mycket att säga. Du klev in här för snart ett år sen. Redo och redig. Jag har sett dig stolt, frustrerad, häppi, tvivlande, stöttande, tacksam, fundersam - du har visat ett antal sidor av dig själv och jag har tyckt om dig vid varje tillfälle. För mig är du liksom så; gillbar. Älskvärd.

Kommer du ihåg när jag återkom? Då var du den första att tveklöst välkomna åter. Och vafan då blödig? Nu sitter jag här med tårar i ögonen och ska säga dig en sak. Om detta forum vore verkliga livet och jag skulle komma på en sån wild and crazy grej som att gå och gifta mig så vore du en självskriven brudtärna på bröllopet. Jag skulle se till att kasta brudbuketten rakt i famnen på dig, till synes by accident of course, bara för att få nöjet att gästa ditt bröllop strax därpå.

Jag tycker om dig. Omöjligt att låta bli.

FataMorgana

Det har varit fantastiskt att få följa dig. Kram❤️/ FM

Nyckelpigan

Jag förstår att du inte har samma behov av att skriva hela tiden, ville bara säga att det betydde mycket att få höra hur detr för dig nu ett år senare, att du landat där du vill vara, känner dig trygg och mår bra. Stor kram till dig

steglitsan

Det är så känns så otroligt att när man inser att andra människor, av kött, blod och känslor, har läst och följt det man skrivit. Men så kommer man ju på hur otroligt mycket man själv har fått med sig från att fullkomligt sluka alla trådar.

Tack för era hälsningar, det betyder massor.

Hej fina SL,

Kikar in idag och letade efter din tråd. Hittade den långt ner, men det var med glädje jag läste. Härligt hörru vännen! Härligt härligt härligt! Det är ju meningen att vi ska komma vidare. Och det har du ju gjort - med besked.

Jag är så glad det går bra för dig. Ville bara säga det. :-)

Kram kram kram

Stingo

Grattis litet på förhand till året. Skönt att läsa ditt inlägg. Under vår gemensamma tid här har du definitivt varit bland de viktiga för mig. Hoppas din fortsättning blir bra

steglitsan

Äntligen får även jag fira ett år här! Ett år som på många sätt förändrat mitt liv. Tack till mig själv för att jag tog klivet och reggade mig, tack till mig själv som tog mitt alkoholmissbruk på allvar, tack till mig själv för att jag inte gett upp, tack till mig själv för att jag kan se tillbaka på 365 dagar utan att skämmas och TACK till er, utan stöd från er hade allt ovanstående aldrig hänt. That is a fact.

FataMorgana

på årsdagen!! Härligt :D!! Jag är så glad för din skull och för att du visat att det går att bli fri. Många grattiskramar från mig <3 / FM