Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
”När något tar mer än det ger ska man sluta med det”
Fick det citatet från toppmäklaren Fredrik Eklund som även han valt ny livsstil. Mycket inspirerande inlägg på hans Instagram.
Jag är 50+ och har ett bra liv med jobb, fantastisk fru, utflugna barn samt en helt OK ekonomi. Ändå har jag alltid haft ett tomrum som jag försökt fylla, framför allt med alkohol. Jag fick mitt uppvaknande under hösten då jag fick åka till akuten pga andningsbesvär och yrsel som jag var övertygad om att det var Corona men det visade sig vara panikångest skapad av ett respektlöst intag av alkohol. Där startade mitt nya liv. Jag har tidigare sökt hjälp för depression och ångest som jag varit övertygad om att det kom från stress och andra yttre faktorer men inget har hjälpt.
Jag har ingen aning om detta faller under rubriken, faktum är att jag inte längre bryr mig. Det är märkligt hur man läser om diverse sjukdomar. Hur den ena kräver insikt, medans den andra kräver noll insikt. Min insikt är att jag är jag lider av en narcissistist personlighetsstörning blandat med borderline. De senaste dagarna har jag blivit mer och mer säker. Ursäkta eventuellt dålig skrivstil, jag är 60cl captain Morgan in. Jag dricker just nu för att det är mitt enda sätt att komma ur sängen på morgonen. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra.
Är det någon här som fått neuropati av något slag av sitt drickande?
Tjenixen folket!
Testar om detta kommer fram.
Allt gott!
