Dricker jag för mycket

Nu är jag på botten. Jag bara sitter här och vet inte var jag ska börja ta tag i. Min sambo har just sagt att jag ska packa och försvinna ur hans liv. Blev full igår o har tydligen gjort honom illa, vilket jag inte minns ett skit av. Jag har insett sedan några veckor att jag måste ta tag i hur jag dricker men tyvärr har jag inte gjort det. Jag köpte en låda vin ändå, trots att jag visste att jag inte borde.

Ja långfredag o här sitter jag ensam o dricker. Aldrig något jag gjort förut dagtid så nu börjar det nog spåra....denna jävla ensamhet tar knäcken på mig o flaskan verkar vara min enda vän. Fan mår dåligt av mina dåliga val men blir väl trött o får sova bort ett par timmar

Hej, ny på forumet!

Jag har själv alltid gillat alkohol sen jag drack första gången någon gång på högstadiet. Uppnådde något slags lugn och har under sena tonåren och ung vuxenålder druckit frekvent och relativt mycket när tillfälle givits. Aldrig haft dåligt "ölsinne" utan mest blivit glad (och ångestlindrad). Har har en pappa som gick bort när jag var liten och som jag förstått var mer eller mindre högfungerande alkoholist. Min mamma har jag inga minne av att hon drack när jag var barn, men insåg i vuxen ålder att hon nog drack rätt ofta också.

Har senaste veckorna börjat fatta att jag börjar få alkoholproblem. Jag dricker så fort jag har en ledig kväll då det är det enda som dämpar min ångest. Det blir en ond spiral för dagen efter är jag bakis, har mycket ångest och dricker då igen på kvällen. Tycker att min kväll är förstörd om jag inte får dricka.

Dricker även väldigt mycket, tål en hel del. Nu är även mina leverprover förhöjda och jag är i tidig 20års ålder. Vad fan gör jag

Hej,

Jag är 23 år gammal, jobbar heltid inom kontorsbranchen och ha rett relativt välfungerande liv. Har insett senaste två åren att alkoholen fått ta mer och mer plats i mitt liv. Dricker flera dagar i veckan både själv och med andra.

Kan aldrig bara "ta ett glas" utan det slutar alltid med att jag trycker i mit hela vinboxen.

Jag sårar så väl vänner som familj hela tiden men vet inte hur jag ska ta mig ur det. Dricker jag inte får jag ångest tills jag är full och när jag är bakis dricker jag igen för dränka ångesten.

I över 7 månader har jag hållit mig ifrån att bli full när jag dricker. Jag hade byggt upp ett förtroende hos min man igen där han inte satt hemma rädd för att jag ska komma hem full efter en middag.

Någon som fått neuropati av sitt drickande? Och kan dela med sig av erfarenheter?

Jag kan knappt tro att jag skriver här, att jag kommit till insikt om hur alkoholen styr mitt liv.
Skammen i mig, ingen vet, det är helgerna som är värst, fredag, lördag och söndag blir alltid alkoholstinna. Detta har pågått i 25 år förutom när jag var gravid, då var det inget snack om att ens ta en öl.
Det var för 23 år sedan...
Senaste tiden har tanken om åtminstone en nykter månad i sträck börjat få fäste.

Nån som vet hur det fungerar att ansöka?
Har några frågor isåfall