Förändra sitt drickande

Idag är jag glad! Glad för att jag äntligen tar tag i mina alkoholvanor. Det känns som att det är "på riktigt". Jag har levt ett gott men lite ensamt liv. Akademiker med intressant jobb och några få riktigt bra vänner. Skild sedan några år och med tre pojkar som flyttat hemifrån för många år sedan. För några år sedan fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom vilket i perioder sänkt min motivation och humöret. Jag är pga sjukdomen mycket oftare trött och har svårt att koncentrera mig långa perioder.

Jag har nu börjat en nykter period - är min förhoppning iallafall - men hur hanterar jag detta i min omgivning?

Hej! Har sån sjuk ångest. Har insett att jag inte kan dricka mer... Känner mig så ensam!

Jag undrar så var jag är på skalan för grav alkoholism. Är jag obotlig? Har jag gått för långt nu? Vill så gärna klara av att leva utan vin. När jag har druckit flera dagar och lyckas bryta ett par dagar tar det inte lång tid innan jag börjar fantisera om hur gott det skulle vara. Så fort den tanken kommer så är jag snart där i planeringsstadiet och sitter med ett glas framför mig i fantasin. Sen blir det verklighet. Funderar på om jag har sjunkit för lågt? Kommer jag någonsin att klara av att leva utan vin?

Jag har varit nykter i över 5 år, och detta är något som nu är ett självklart liv för mig.

Men däremot har jag slutat med nikotin efter 20 år! Och är det något som verkligen kan driva mig till vansinne, självömkande och pessimism, så är det cravings efter nikotin. Känslan är identisk med den sorgsenheten som uppkommer när en närstående går bort, eller om ens partner gör slut. Alltså nikotin är verkligen är ett djävulskt gift!

Med dessa rader, så vill jag säga: Jag förstår känslan hos er som påbörjar ert nya liv!

Någon annan som förstår sig på min smärta?

Jag dricker för mycket och har gjort ganska länge, (ca 1 flaska vin per dag).
För en tid sedan kände jag att jag var tvungen att söka hjälp och ringde ett beroendecenter inom Landstinget. Efter lång väntan fick jag tid och jag hade verkligen sett fram emot detta - tänkte att nu äntligen kan jag få hjälp!
Efter en tids jobbig utfrågning (hur mycket dricker du, jobb, familj etc) så säger denna sjuksköterska - "Om du misslyckas med behandlingen så måste vi anmäla dig för socialen för du har minderåriga barn - bara så du vet."

Jag är en stark person. Men ibland så behöver jag någon som tar min hand och säger att........... "allt kommer att ordna sig"

Jag snubblade in på denna sidan i dag och hoppas att någon vill ta min hand och leda/hjälpa mig bort från monstret som sitter på min axel.

Kramiz till er alla ❤som kämpar

Fick detta läkemedel utskrivet idag av min läkare, någon som har erfarenhet av denna medicin?

Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

... som uppstår, när man varit sugen och tänkt. Men låter bli och kännet hur suget lägger sig. Så värt❤