Förändra sitt drickande

Hej.

Detta är mitt första inlägg och det har tagit lång tid för mig att inse att jag måste göra någonting nu.
Jag har läst mycket av inläggen här och det är på sätt och vis skönt att inte vara ensam.

Jag dricker för mycket, min fru är den enda som egentligen vet detta och jag dricker mycket ensam på kvällar och nätter då familjen sover.
Jag har aldrig varit berusad framför barnen men nu börjar de bli så stora att de märker att det alltid är Mamma som kommer ner först på helgerna.
Då ligger jag och sover av mig ruset,,

Väldigt deppig och frustrerad... var nykter söndag till torsdag, fem dagar. Mådde bra. Drack måttligt fredag, tyvärr lite mer lördag. Skulle börja om med nykterhet ikväll, mådde väldigt dåligt. Trött, stressad inför veckan. Drack ur det enda som fanns hemma, en flaska presentchampagne... vem har jag blivit egentligen...?

Jag har i princip druckit vin varje dag i 2 månaders tid eller mer. Sjuuuukt mycket vin! Box efter box som inte räckt längre än 3 dagar. Ångesten,tyngden i huvudet. Den slappa magen och huden på ansiktet. Inte ens den kallaste duschen råder bort på fulheten som A ger. Man blir inte bara ful,man blir trög och dum också. Innan dess så drack jag också ganska mycket. Gjort så korkade saker,blivit fattig. Skammen.Herregud,skammen! Så mycket som jag lurat mig själv. Jag ska bara ha en flaska. Ja,sen slutar det med att jag går ut,gör av med mer pengar. Söker bekräftelse hos fel människor.

Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova.

Jag är så fruktansvärt trött på den här tillvaron.jag orkar inte vakna bakis mera. Jag orkar inte må skit för att jag ser sliten ut pg a gör att jag blir plufsig,trög,trött och deprimerad. Nu har jag haft en lång period där jag druckit varje dag. Vinboxarna bara samlas på högar. dricker ur en box på högst 3 dagar. Det blir sjukt dyrt ju. Från och med imorgon så tänker jag vara nykter en vecka,eller iaf 4 dagar.

Det är fredag. Helg. Vad brukar man göra för att markera skillnaden mellan vardag och helg? Här är vanan stark och jag brukar korka upp en flaska vin medan maken sitter i soffan med ett par starköl. Vi slappnar av. Får vardagspressen att släppa och tankarna att släppa taget. Då. Först då. Efter den där flaskan kan jag släppa taget och njuta av livet som gift, min man och kvällens sena timmar. Hur fan tar man helg utan alkohol?

Jag vet inte hur jag hamnade här. Jag hade en skyddad uppväxt och var överöst med kärlek från familj och vänner, men när jag 13 år gammal blev full för första gången var jag som besatt. När jag fyllde 18 festade jag som om det inte fanns någon morgondag och som 20-åring började jag varva utgång med att dricka hemma.
Idag är jag 25 och har knappt några vänner kvar. Jag har satt mig i situationer på fyllan som varit direkt farliga. Har blivit våldtagen, gjort bort mig så att jag legat och ångestskrikigt dagen efter och jag faller upprepande ner i depressioner.

Hur gör man? Efter ett par medvetet vita dagar kommer nu suget... Målet är att kunna dricka måttligt men jag vill börja med en helvit period. Jag brukar inte tänka så mycket på alkohol. En del dagar blir det en cider eller ett glas vin, ibland inget och ibland mer än en flaska vin. Det är till stor del känslostyrt. Sedan jag gick med här tänker jag plötsligt på alkohol nästan oavbrutet. Varför? Det blir ju inte så när jag bara inte tar något annars...

Jag druckit för mycket i 50 år.

Idag är jag glad! Glad för att jag äntligen tar tag i mina alkoholvanor. Det känns som att det är "på riktigt". Jag har levt ett gott men lite ensamt liv. Akademiker med intressant jobb och några få riktigt bra vänner. Skild sedan några år och med tre pojkar som flyttat hemifrån för många år sedan. För några år sedan fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom vilket i perioder sänkt min motivation och humöret. Jag är pga sjukdomen mycket oftare trött och har svårt att koncentrera mig långa perioder.