Förändra sitt drickande

Jag vill inte sluta dricka, är inte redo för det. Är nykter i långa perioder och ju större barnen blir ju lättare blir det att få kickarna på annat håll. Träna, jobba, träffa vänner. Är fortfarande väldigt låst till hemmet och barnen, ofta försöker jag inte ens göra något annat än att bara vara mamma, tvätta, städa o.s.v. för jag kommer inte loss. Det är inte lönt att påbörja något för jag får ingen möjlighet att slutföra det. Kan knappt ta tvätten utan att de är där och river, matlagningen består varje dag av minst ett barn som skriker och drar i mig.

Hej på er, ni kanske känner igen er? är rätt fåordig och det tar emot att ens fråga om råd, jag har missbrukat alkohol i 10 år, de senaste 6 åren dagligen, har nu lyckats vara nykter i 4 dagar och vet inte vart jag ska ta vägen, , som grädde på moset så lider jag av svår panikångest sedan 12 år tillbaka och har bedövat ångesten med alkohol,

Tillbringat stora delar av dagen med läkare beroendeteam och min psykolog - remiss till inläggning för avgiftning eller fixa det hemma ??? Jag åkte hem, ska klara det !! För mkt står på spel .. jag vill ju inte dricka mera , orkar inte längre... tyvärr känns det som det är det enda som kan lugna mej på kvällarna ... dricker tills det jag köpt hem är slut nästan alla dagar i veckan.. blir lätt en 6-10 starköl eller minst en liter vin / kväll.

Jag tror inte att jag lever så länge till om det fortsätter såhär. Men jag är så sjukt rädd för att ta en steg mot en sund riktning.
Jag har varit full i så många år nu så det känns som om det är det som är verkligheten.
Men så kommer ångesten och jag vet varken ut eller in längre.
Vågar man?
Om jag nu gör det, hur gör jag det?

Jag har ända sedan första glaset för 20 år sedan känt att detta är min grej, min hemlighet som jag använder för att släppa allt i huvudet, ångest!
Senaste åren har det eskalerat väldigt mycket....
Gömmer, smusslar och känner en sådan skam efteråt!

Ser här att det är drygt två år sedan jag startade en tråd som dog. På samma sätt som jag idag önskar att jag hade gjort. Hur tar man livet av sig utan att det ska vara skrämmande och utan att det drabbar ens anhöriga? Just nu är det sådana dumma frågor som finns i min hjärna för att livet är så svårt och tungt! När alkoholen är det enda som hjälper men ändå inte.

Ja så har man bestämt sig för att sluta dricka. Nu har jag hållt upp i en vecka. Och minns intet senast jag höll uppe så länge. Det har varit helt sjukt med mitt drickande. Jag har kunnat dricka varje dag i snitt 4 öl/dag under en längre tid. När jag kollade mittt kontoutdrag så hade jag lagt ut 1500 kr på alkohol under 1 månad. Inte bra alls. Kroppen far illa ekonomin far illa och inte minst familjen far illa. Enda sättet att få ordning på familjelivet, ekonomin och hälsan är att sluta dricka. Jag hoppas bara att jag grejar detta och inte faller tillbaka i skiten.

Vet knappt vad jag ska skriva.
Jag dricker cirka 2-4 ggr i månaden. Låter inte mycket men jobbar 60 timmar i veckan, har 2 barn och en fin lägenhet. Varenda gång jag dricker så dricker jag så mycket att jag inte minns något, jag kan inte bara dricka lite. Jag dricker aldrig framför mina barn utan åker iväg. Oftast pubar.

Hej!
Jag är gammal vän till forumet. Var här för drygt ett år sedan. Då lyckades jag sluta dricka efter 10 års vinpimplande. Det gick galant! Eller, jag var nog mest förvånad över att jag kunde och att det inte var så svårt som jag hade trott. Vågade mig till doktorn för första gången på en evighet efter jag hade varit nykter i två månader och passerade med flying colors. Helt tagen av att kroppen kunde återhämta sig så.

Hej på er alla kämpar!