Förändra sitt drickande

åkte från jobbet Började tänka på skiten.tänkte ska jag bara åka och köpa några öl. tror jag satt där en halvtimme i bilen. Huvudet gick i hundranittio. Fan ska det vara så jävla svårt. Till slut körde jag därifrån utan skiten. efter många tänk. dag fyra som nykter. vad fan ska det vara så här hela tiden. (SUCK)

Hej!
Skrev ett första inlägg här för några veckor sen. Sen dess har jag druckit vin kanske 4 gånger och det har varit med vänner, någon gång själv. Förändringen är fantastisk och jag har börjat träna, tar bättre hand om mina djur, min lägenhet och mig själv. Förstår inte hur jag orkade vara bakfull nästan varje dag, nu när jag känner hur det är att vara pigg.

Jag dricker vin fortfarande, men då är det vid speciella tillfällen, som en kväll med bästa vännen. Och det är dit jag ville komma. Håller tummarna för att det håller i sig.

Tack för alla tips och ert stöd.

Jag är inte där än, men får fin inspiration av andra trådar här på forumet.
Att hitta en annan sysselsättning är en nyckel tror jag, vilket jag nu kanske har hittat...
Jag har en sport kan man säga som jag vet jag ej kan utöva om jag har druckit dagen innan.
Eftersom jag gillar denna sport och den dessutom medför lite ekonmiska konsekvenser om jag inte fullföljer den medför det att jag dricker mindre för jag vet betalat för att kunna vara med på den en viss dag.
Låter kanske kryptiskt men jag är så feg att avslöja mig pga vilken sport det är. Fånigt?

Har försökt ändra mina alkoholvanor i 20år. Tror att det ska gå att ändra. Vill vara som "alla andra" men gång på gång misslyckas jag. Självkänsla noll och skammen 100! Utåt märks inget men detta är inget liv. Jag vill men kan inte. Försökt med allt men återfaller. Har en dröm om ett nyktert liv men varför går det inte?! Nykter ett tag och sen ska jag bara dricka på helger. Det går ett tag men är det värt den ångesten? Nej! Varför är det så skämmigt?
Kanske bara kan ta ett glas för att bedöva det värsta? Jo några gånger går det. Fy f.. vilket helvete detta är!

Hej! Jag har insett att jag förmodligen har alkoholproblem. Eller snarare problem att hantera den. Såhär: jag lever ensam med barn i tonåren vv vecka. Jag jobbar heltid, har ett rikt liv med många vänner och god ekonomi. Jag är social, glad, sprallig och tränar regelbundet. Allt verkar ju kanon men jag kan inte hantera alkoholen. Jag har alltid varit partyprinsessan som gillat att festa. Under småbarnsåren var det sparsamt men nu sedan skilsmässan för 2 år sedan, och sedan jag blev singel så har jag fallit tillbaka i "tonårs"festandet igen.

Tråden är fn stängd i överenskommelse med användaren.

/magnus
Alkoholhjälpen

Hej

Ja den första. Dagen nyckter. Inget att leka med. Bara vridigt vänt på mig. Svettats. Men det vore fan om jag inte ska klara det här.

Jag är 48 år gammal. Har ett bra liv förutom alkoholen då. Fick tre barn tidigt i livet med en man jag var gift med men vi växte ifrån varandra. Hade ett längre särboskap som inte fungerade.

Mitt drickande började i tonåren men var inte mer än ordinärt tills mitt förhållande med min särbo blev ohälsosam och jag blev singel efter det. Min mamma är fullblodsalkoholist som sin pappa och min far var helgalkis.

Hej, jag är ny här. I helgen var jag på fest och återigen drack jag alldeles för mycket.När jag når en viss punkt, tappar jag allt omdöme och bara fortsätter att dricka tills jag nästintill stupar......ballar sällan ur på så vis att jag kräks eller somnar. Men jag blir rejält påverkad och får minnesluckor.. Nu är jag trött på att vakna morgonen efter med galen ångest som håller i sig i flera dagar..Jag har så länge jag kan minnas nästintill alltid druckit för mycket vid fester och sammankomster. Har inga problem att hålla det måttligt i vanliga fall.