Förändra sitt drickande

Jag är snart 30 och har de senaste 10åren druckit i princip varje helg. Dricker jag i sällskap med andra är jag alltid den som är mest "städad" tar bara nån öl och blir sällan särskilt berusad. Däremot har jag börjat spendera lediga dagar hemma hinkandes två flaskor vin, däckat och vaknat med den tryckande ångesten i bröstet. Självmedicenerar då ofta med några glas vin dagen efter för att klara av att somna på natten.

Hej, jag är ny här. 20 år gammal. Mitt problem är att jag inte har några som helst gränser när jag festar. Det går till en viss punkt och sen slår det bara över, jag blir ledsen, arg eller båda. Och jag får minnesluckor. Ibland kan jag inte veta vad jag gjort eller varit under kanske 3 timmar.

Så nu har jag bestämt mig för att jag ska ta tag i det här problemet på riktigt, då detta påverkar mina relationer väldigt mycket.

Jag tänkte inte sluta helt utan istället för att dricka typ obegränsat så tänker jag hålla mig till 3-4 cidrar när det är dags för fest.

Hej är ny här, men har nog egentligen varit i behov av hjälp långt tidigare. Pappa var alkoholist, jag hade 2 st LOB i dryga 20-årsåldern och nu +25 år senare har jag haft mängder med minnesluckor och fyllor genom åren som ställt till det massor. Mest har det handlat om helgdrickande och dricker aldrig ensam, men när jag träffar mina vänner har jag mycket svårt att ta 2-3 öl, det blir alltid stora mängder, jag vill inte att "festen" ska ta slut.

Har ikväll haft ett långt samtal men min man och det känns så skönt att få utlopp för alla känslor som legat och bubblat på insidan.
Har känt att alkoholen har tagit över större delen av mitt liv och jag har haft ständig ångest för min önskan att dricka och känslan att vakna bakfull en arbetsmorgon =(
Men från och med idag så är det slut på allt drickande!! Har till och med slängt vinglasen och hällde ut likören som stod i kylen.
Är inte på långa vägar där än......men som de säger......Rom byggdes inte på en dag.

..

Jag har ingen aning om var jag ska lägga tråden för det första.
Jag chansade och valde detta.

Nåväl, here we go.
Hur vanligt är det att män drabbas av impotens i varierande grad som alkoholberoende?
Att lusten dalar är en annan sak som jag antar här i hop med långvarig intag utav A.

Går det över eller kvarstår problemet som nykter alkoholist?

Jag har bestämt mig för att begrava vinet. Eller rättare sagt jag tänker begrava mig från vinet för vin kommer jag inte undan, det finns överallt. Igår fick jag för mig att storstäda och bränna kartonger. Jag öppnade ett skåp och där hittade jag 8 st tomma tetra vin dunkar och jag fick ännu mer nog!
1, 1600kr Låg där undanstoppad
2, Inte undra på att jag inte har plats för kökssaker :/
Jag har inte öppnat de andra två överskåpen än, risken finns att de också är överfulla med tomma tetror. Ska öppna dem om jag får för mig att jag ska ta ”ett” glas vin.

Hej, har varit medlem här i många år vilket bekräftar att jag har haft problem med alkoholen i många år.
För mig har det varit en tröst att besöka denna sida o känna att man inte är ensam om att kämpa mot alkoholdjävulen.
För ca 5 år sedan separerade jag mig från min sons pappa. Jag hittade min kärlek men har ändå känt ångest över att ha sårat min son när jag lämnade hans pappa. Dessutom så fick jag uppleva att det inte är så lätt att bygga en familj av två trasiga familjer.

Hej,
har tidigare endast svarat på ett par andra inlägg, men kände för att skriva av mig lite själv.

Nu sitter jag här, på min tredje cider. Det har gått 5 dagar sedan jag startade min antabus-kur. 3 månader var målet, men två dagar var vad jag hunnit åstadkomma. Jag är 20 år, förtvivlad och undrar om jag verkligen är på rätt väg. Än är jag ung, blivit införstådd med att min kropp orkar med mer än jag egentligen önskar. Är det så här jag vill känna om 1 år, eller kanske t.o.m. om 10 år?