Förändra sitt drickande

Jag skriver en ny tråd här nu för att ämnet är ett annat än i min tidigare tråd.

Tror inte det finns några andra än ni här på forumet som kan förstå mitt beteende utan att döma mig! Jag ljög nyss för en släkting som skulle komma och hjälpa mig med bilen att det inte passar ikväll, min förklaring var att jag måste delta i en web baserad utbildning via jobbet som ordnas från USA. Trovärdig förklaring nog, för sånt kan hända ibland pga tidsskillnaden. Men så jag skäms nu!!

Hejsan, ny här har läst massor med trådar och tänkte försöka prova mig på en egen.

Kan börja med mitt problem.
Jag har inte det extrema suget att dricka mig full ofta har dock alltid gillat att ta mig några öl på kvällen, efter jobbet, vid grillen, i stugan m.m

Flyttar mitt inlägg hit istället.

Sist jag slutade dricka höll jag 56 dagar. Jag mådde bra på alla sätt. Sakta smög sig alkoholen in i hemmet. Bara ett glas, bara ett glas, bara ett glas... jag har aldrig kunnat dricka "bara ett glas". Jag har druckit varje kväll och hela helgen har varit alkohol och bråk. Mellan mig och min man. Pinsamt. Fruktansvärt. Vi är alkoholister. Trots hus, jobb och tre barn. Utåt sett ett bra liv. Barnen märker. De lider.
Idag stannar jag hemma med minsta barnet. Mår illa, har ångest, skäms. Vad fan håller jag på med? Jag förstör mitt liv! Barnens liv!

Jag har under de senaste månaderna insett att jag inte har en normal relation till alkohol. Sedan jag började plugga på universitetet och börjat festa nästan varje helg har det gått utför. Vid 6 av mina senaste 8 festtillfällen har jag blivit för full, fått minnesluckor och gjort saker jag ångrar. När jag börjar dricka slutar jag inte, jag blir så alkoholkåt att jag dricker ur halvtomma ölflaskor på krogen. Jag gör allt får att få i mig alkohol. Till skillnad från mina kompisar som däckar när de blir för fulla så däckar jag aldrig. Jag spyr heller aldrig på fyllan utan bara kör på.

Jag förstår, och har förstått länge, att jag har problem att dricka kontrollerat. Jag vill sluta - men jag vet inte om jag kan. Alkoholen har så ofta satt mig i farliga och hemska situationer där jag begått misstag eftersom jag varit full. Precis som många andra skriver så förstör mitt "fulla jag" relationer med dom som betyder mest för mig. Många gånger kan jag känna av när det är nog, men i perioder så blir det för mycket. Då tappar jag kontrollen och allt konsekvenstänk. Jag gör misstag, sårar människor och mig själv.

Hej

Alkohol är en utmärkt medicin, problemet är att biverkningarna är så stora och många.

Jag är en psykiskt ganska svag människa. En psykiatrisk utredning ledde till: Någon form av “lättare” depression, som har flera symptom gemensamt med ADHD Huvudsakligen ouppmärksam form (tidigare kallat ADD). Det blev även konstaterat att jag är dyslektiker (också ett ord att stava till när man lider av detta). Även en intelligenstest gjordes som visade att jag tillhör övre skiktet av normalbegåvade.

Ångest ångest ångest

Just nu är jag väldigt vilsen, drack för mycket igår och det tippade över som det gör ganska ofta när jag dricker för mycket. Blev arg, över ingenting egentligen och min fru fick ut för allting. Har Världens underbaraste fru som stöttat mig och förlåtit mig för alla gånger jag blivit arg på fyllan men tror inte att hon tar mer skit från mig längre och hon tror inte att jag kommer ändra på mig. Har gjort dåliga försök när jag pratat med KBT psykolog men berättade inte hur det egentligen låg till jag har även försökt sluta dricka men blev sur när min fru drack något och jag inte fick.