Förändra sitt drickande

Ikväll är min första kväll nykter på väldigt väldigt länge! Jag åkte dit för rattfylla för ca 2 år sedan och hade efter det varit utan alkohol på vardagar i över ett år nu. Ville inte sluta dricka helt. I julas spårade allt ur och jag började ta till vardagar igen. Jag har ljugit för min sambo miljoner gånger och igår satte vi oss ner och pratade om detta. Jag måste ordna upp mitt liv för annars kommer inte hon orka, och inte jag heller. Jag känner att det är på tiden. Nu måste jag lägga av helt! Imorgon ska jag till gymmet och skaffa gymkort!

Nu har en månad gått. De är stundtals ett helvete. Jag märker framförallt när det är bråk hemma har jag svårt att inte dricka. Jag vill inte dricka men får panik när det är bråkigt eller mycket ljud efter en arbetsdag. Någon som har tips på hur jag handterar denna panik. Det känns som att det är väldigt riskfyllt moment för återfall. Jag vill bara fly i dom stunderna. Jag har klarat mig hittills men är rädd att jag inte klarar de i längden. Tacksam för pepp

Åh Gud, jag vet inte hur många gånger jag varit här inne och läst. Jag vet inte hur många gånger jag med darriga händer har skrivit in "alkoholist" och "sluta dricka" i Googles sökfält. Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat en tråd här men sen aldrig publicerat den. I år har jag hållit på så.

Varit inne ett tag och läst. Känt ett fantastiskt stöd i att man inte är själv att ha problem med detta gift och inte känt mig lika dålig efter alla korkade beslut man tagit när man inte varit i sina sinnes fulla bruk. Skulle nog säga att a varit/blivit ett problem för mig sista 5-7 åren. Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv (och min sambo) att nu är det dags att ta ett längre uppehåll. Jag har inga problem att gå på fest nykter, utan det är jag rätt van faktiskt.

Är själv från ett hem med alkoholiserade föräldrar och sa att jag aldrig skulle hamna där. Har haft ett bra förhållande till alkohol förut. Kunna ha alkohol hemma, men det är bara att glömma. Efter nyår kastade jag ut allt och sa "aldrig en droppe mer". I helgen fanns det i huset igen. Men skam i kroppen, gick jag in på systemet och köpte två dunkar vin. Igår drack jag och sov om vartannat. Idag helt slut i kroppen och ångest utan dess like. Idag hällde jag ut det som fanns kvar i slasken och sa samma mening igen "aldrig en droppe mer"....Ringde alkohollinjen och sjukstugan.

Hej ja har mer eller mindre haft ett dageneftersug i flera år. Druckit mer eller mindre i perioder. Har även tagit återställare för att suget är stort .men nu har de hänt ngt konstigt, då ja nu varit på semester i 2veckor o druckit varje dag , men måttligt o inte haft de där dageneftersuget som ja brukar ha. Hållt i sej en månad nu, tänker heller inte då desperat på alkohol heller. Vad har hänt kan ett sug sluta ? Är även på väg in i klimakteriet , kan de ha med de o göra ? Känner mej lycklig att de är så , eller är de bara tillfälligt ? Mvh Carolina

Jag dricker i stort sett varje dag. Har gjort detta i ca ett år nu och har nyligen kommit under insikt att det jag gör sänker mig.
Tidigare har jag tränat flitigt, varit social, arbetat hårt och försökt få hemmalivet att fungera på ett bra sätt.

Jag har "självmedicinerat" under de senaste fyra- fem åren vilket innebär att jag druckit ca 4 stora stark alt en halv till en hel flaska rödvin varje kväll. Det hela började med svår sjukdom och medföljande sjukdomsångest i ungdomen. Därefter hade jag inga behov av att dricka annat än några glas på helgerna i drygt 25 års tid. Sedan svår sjukdom i 50-års åldern, botat från denna men vanorna fortsatte.

Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Det var inte hänt något speciellt i mitt liv. Det handlar inte om yttre omständigheter. Det är jag. Jag mår dåligt - väldigt dåligt. Jag gör det ibland.

Det finns inte mycket jag kan göra åt att jag mår så här - mer än att vänta tills det går över och jag känner mig gladare igen. Problemet är att jag försöker göra detta nykter nu - vänta ut den långsamma tiden, håglösheten, meningslösheten.

För varje dag som går känns det mindre och mindre meningsfullt att låta bli att dricka sig igenom det. Jag vet att det blir uthärdligt då. Det blir lättare - inte lätt, men lättare.