Förändra sitt drickande

Tog 3 halva glas champagne på jobbet (en skulle sluta). Hade det varit för festens skull eller sammanhanget hade jag tyckt att det var okej men nu var det bara för att jag saknar alkoholen. Skäms så otroligt mycket, var ju så duktig.
När jag nått tre månader nykter skulle jag köpa en dator för pengarna. känner inte att jag förtjänar det, bara att gå tillbaka till mitt gamla liv. Jag hör själv hur patetiskt det låter men jag kan inte rå för det... Hur gör man?

Hej

Är det någon här som vet hur det fungerar?? Jag hittar inget stödmaterial (vad nu det är för något)

Tack

Är det bara jag som dricker mer när ensamheten känns för jobbig.

Har nu varit nykter hela januari. Men livet känns mer pissigt än nånsin. Är på skithumör och bråkar med barnen. Jobbet känns meningslöst. Inget känns bra. Vill inte ha kontakt med någon. Vad ska jag göra??
Tidigare har jag ju druckit för att dämpa sådana känslor.

Första nyktra dagen på vecka nr 2. Första veckan gick över förväntan bra. Hade dock svår ångest och kraftigt sug på helgen. Vissa stunder funderar man varför ska jag sluta dricka jag har ju inte problem. Jo de har jag men glömmer fort. Min pappa drack hela livet och slog mig som barn. Han hade inte heller problem i hans ögon. Det hade han. Jag har ett val och de valet har fått mig att ta detta beslut. Jag vill inte va full och bli stökig. Jag vill inte ha minnesluckor inte veta vad jag sagt och gjort. Inte kunna köra bil dagen efter. Inte orka vara med min son för jag är bakis.

Hej,
Jag har skrivit ett inlägg här för några år sedan. Hittar inte det just nu.
Befinner mig just nu i en dålig period av livet.
Jag har en fråga som jag behöver svar på.
Först vill jag bara klaga lite på Mina Vårdkontaker och liknande. Ska det vara så jävla svårt att få hjälp? Varför måste allt vara bundet till kommun och landsting?
Förlåt. Det är inte därför jag skriver här, för att klaga alltså, jag skriver här för att få hjälp.
Min fråga är: Kan jag vända mig till Riddargatan 1 oavsett vilken kommun eller landsting jag tillhör?

Märkligt det här med alkoholism. Jag är över 50 år nu och är helt säkert en alkoholist. En "titel" jag omedvetet jobbat in under minst 20 år. Det smög sig liksom på. Från tränad, välmående och glad fram till yngre medelåldern blev "livets goda" allt viktigare. Jag känner mig fortfarande relativt tränad, mår väl och jag är glad.... men jag dricker väldigt mycket alkohol. Jag vet att det är en tidsinställd bomb!

Hej,
Ny medlem här. Måndag och skammen och ångesten sliter sönder mig.

Hej alla, jag är ny här och måste dela med mig om mitt drickande. Jag har i stort sett druckit alkohol på helgerna sen i 18-års åldern, ibland lite och ibland mycket, är 37 idag. Problemen anser jag började när jag fick mitt första barn, för 12 år sedan. Firade då mitt faderskap på krogen där jag somnade och fick åka in och sova ruset av mig på polisstationen. Dagen efter skulle jag hämta min sambo och mitt älskade barn, och jag vet fan inte om jag var tillräckligt nykter för att göra det. Denna händelse har förföljt mig sedan dess.

Hej alla starka empatiska människor där ute!

Jag har kommit fram till att jag både bör & vill välja bort alkoholen ur mitt liv eftersom jag flertalet gånger hamnat i ett riskbruk.

Livet har varit otroligt hårt och påtagligt mer än en gång och jag har upptäckt att jag gärna flyr med hjälp av alkohol.

Har inte världens bästa karaktär och lider av kroniskångest samt pstd.

Några tips för att sluta och klara den vägen då suget kommer när orken fallerar..