Förändra sitt drickande

- Har haft en helt värdelös avslutning på en helt värdelös vecka!
- Frun jobbar sent idag
- Är totalt genomförkyld
- Barnen har precis somnat och nu själv

ÄR SÅ J-A SUGEN PÅ ATT SKITA I MÅLET, SPRÄCKA NOLLAN OCH TA EN WHISKEY!!!!!!!!

HJÄLP!!!!

I en anna tråd berättade jag om min bakgrund, mitt senaste återfall och rädslan som följde det. Början på veckan präglades av samma rädsla. Ambivalensen gav ångest. Klarar jag försöka vara nykter så länge jag kan eller ska jag ge upp och låta alkoholen ta över. Livssituationen är pressad, ensamheten stor trots att jag är gift och har familj. Kampen mot alkoholen har funnits i hela mitt liv. Orkar jag fortsätta kämpa? Till mina vänner sa jag att jag håller ut till torsdag sedan får vi se.

Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Flyttar nu hit från "Dricker jag för mycket". Mitt sista inlägg där kommer här:

Efter 4 års nykterhet, så ska jag ta itu med nikotinproblemet på allvar. Jag testade röka innan min egen premiär för alkoholen. Men det var antagligen i samband med alkoholen, som jag blev ett stort fan av tobak.

Hej. Jag är ny på forumet. Jag är just nu väldigt rädd. Trodde det var över sedan 20 år, men ser min ungdoms helvete närmare än någonsin. Och nu har jag allt att förlora!

Har nu efter att ha druckit stora mängder alkohol under 10 års tid bestämt mig för att ändra mina alkoholvanor. Har bestämt mig många gånger förr men nu måste det gå.
Jag uppfyller alla kliniska kriterier för alkoholberoende och får ont i magen av det. Har nog inte insett hur allvarligt det varit förrän nu, för har de senaste åren mestadels druckit 3.5:or i veckorna, men tydligen kan man bli beroende av dem också.
Har druckit väldigt mkt ensam och det känns så tragiskt. Ingen vet om mina alkoholproblem, inte ens min tjej.

Det är så fruktansvärt svårt att hålla sig på rätt spår ibland. Jag kämpar fortfarande dagligen med att inte dricka.. Igår var extra tufft. Jag träffade min pappa och vi åt middag ute. Han beklagar sig över sitt liv jämt och ständigt och super ner sig totalt. Ger mig inga komplimanger för att jag håller mig nykter utan istället ger min en förvånad min som får mig att känna mig så liten, som om han är chockad att jag faktiskt kan klara mig utan alkohol. Det är svårt nog utan hans kommentarer och blickar..

Hej!
Jag har inga alkoholproblem i den benämningen att jag dricker ofta eller varje dag. När jag väl dricker så dricker jag för mycket och tendenserar på äldre dagar till att bli aggressiv - jag orkar inte med detta nu och vill ha hjälp med att sluta dricka helt.

Jag satt här och läste för ett halvår sedan. Det blev en hög igenkänningsfaktor och jag tillhörde kategorin "vill förändra mitt drickande", men när jag läste om de som verkligen försökte dricka mindre tänkte jag "yeah right...lycka till". Sen tog jag med mig orden från någon här inne: "släpp aldrig garden" och slutade läsa här och tänkte kaxigt, jag försöker lösa detta själv....