Förändra sitt drickande

Nu har jag fått nog!
Jag har läst här inne en hel del och även skrivit nån gång. Känner igen mig i många berättelser.
Jag är en helt vanlig 37 årig kvinna. Barn, hus, man, bra jobb, tränar, läser, älskar livet. MEN så blir jag ett vidrigt monster. Jag skulle ju bara njuta av ett glas vin. Men super ner mig i två dagar. Bråkar, gör bort mig, gör pinsamheter som jag sen får be om ursäkt för.
Jag vill aldrig mer utsätta mina barn eller mig själv för den här faran igen.
Jag vill vara en sund mamma och människa.

Hej hopp!

Vet inte ens varför jag skriver här... men jag har inga direkta alkoholproblem med supande i veckorna eller så. Det är på helgerna jag trillar dit och super. Är väl den vanliga helgalkolisten eller vad man ska kalla det.

Har druckit konstant sen jag var 16. Är 27 idag. Har ett bra jobb och en fin familj. I somras fick jag en vändpunkt och började supa och festa mer. Hela helgerna ligger jag oftast bakis. Blir ofta fredagar och lördagar.

God kväll alla fina människor på detta forum! Jag tog beslutet att söka hjälp den 30/9. Jag vet inte om jag duperade eller om läkaren var blind men allt resulterade i - INGET ALLS! Höll mig helt nykter i 2 veckor efter besöket, därefter har det bara eskalerat. Har en enorm ångest, vilket jag är ganska övertygad om till stor del beror på alkoholen. Försöker alltså medicinera mot det som orsakar min ångest....Har varit ledig idag och druckit en flaska vin-mår skit och skäms så. Nu måste det till en förändring! Hoppas och tror att detta forum kan hjälpa mig.

Jag har druckit under en längre tid. För ett par år sedan var det så illa att jag gick för att få hjälp med samtalsterapi. Fick i samma veva bröstcancer och kände att jag inte mäktade med terapin. Drack inte en droppe under tiden då jag behandlades för cancern och hade inget sug efter alkohol. Efter det intalade jag mig själv att det var "säkert" att dricka lite så där i sociala sammanhang, men det väckte tyvärr ett rasande begär. Jag känner mig värdelös.

Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Har druckit konstant i 5 dagar och är helt slut. Halsade både vin och gin igår - mitt på soliga dagen. Min man är less och besviken. Vad håller jag på med?!!!!

Spriten har tagit mig fullständigt det senaste året. Nu är jag skakig, har knappt sovit och röker som en idiot. Jag vill bara krypa ur min kropp och lämna den i snön här utanför.

Ung tjej, med bra jobb (som jag inte har åkt till idag för jag vågar inte blåsa i alkolåset på min bil). Fan vad jag är besviken på mig själv. Legat på behandling i somras, kört rattfull, varit på avgiftning. Det här går inte längre.

Har efter många gångers förnekande insett att jag måste sluta. Ligger i soffan och kan knappt skriva, skakar, hjärtat slår i volter, tryck över bröstet och ångest och skam. Vad händer känner att jag för snart. Ringt och sjukanmält mig på jobbet ljugit
Hjälp

Hej,

har faktiskt för mig att jag skrivit här för länge sedan men jag drar bakgrunden lite snabbt.

Har druckit för mycket i över två djäkla år. Före det drack jag - ironiskt nog - nästan aldrig. Var aldrig någon partypingla som yngre utan ständigt den måttliga, som bar runt på kompisar och höll deras hår när de mådde illa ;-) Blev förälder och då glömde jag för det mesta bort att det alls fanns något som hette alkohol, hände en gång per år kanske att jag drack ett glas vin.

Vad händer på beroendemottagning eller AA?

Hej igen!