Förändra sitt drickande

Läser mest, kommenterade inte förutom nåt inlägg som löd: Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Dag 27 idag utan alkohol och för första gången igår kväll så infann sig en känsla "jag vill inte dricka" . Annars har dagarna varit lite upp och ner, lekt med tanken om att avbryta, ta ett glas vin. Anledningen att jag hållt mig ifrån har varit att det blir aldrig ett glas vin, vill ha tre, fyra, fem. Jag bestämde mig den 30 december ( efter en stor fylla den 29 ) och tog kontakt med en alkoholterapeut, fick en tid samma dag. Det är det bästa jag gjort.

Då har jag hållit mig på den nyktra stigen i 3 veckor. Det har varit både upp och ner ska gudarna veta. Men i det stora hela bara upp. I går var det gemensam middag med jobbet med mat och dryck, kaffe och avec. Drink i baren innan vi satte oss till bords. Jag körde bil till och från så jag hade en bra ursäkt. Ingen av mina arbets kamrater vet om detta med mitt alltför stora och ofta vin intag. Min man ringde mitt under kaffet och jag förstår nu så här i efterhand att han ringde för att kolla om jag var nykter.

Så sitter man här igen.
26 år.
Allt började med ätstörning vid 14 års ålder. Följt av ett stort sjävskadebeteende med självmordsförsök och inläggningar på psyket. 2009 använde jag alkoholen för att döva ångesten, fick en överjävlig avgiftning. Antabus och nykter ca 4 månader. Sedan dess druckit "normalt" med perioder där jag druckit mer i smyg.

Jag är alkoholist och säkert varit det i flera år. Nu måste jag inse att jag har bara en väg att gå och bli fri från alkoholen för att kunna skapa det liv jag egentligen vill ha och det måste börja i morgon bitti. Jag är väl egentligen medveten om varför jag började dricka, och det var för att få extra mod och självförtroende i jobb sammanhang, våga vara tuff och framåt och skapa en karriär. Därefter fortsatte det med att jag använde alkohol för att minska min blyghet kunna vara mer framåt i mina relationer och orka anpassa mej.

Jag tänker här berätta lite om hur mina senaste 15 år sett ut. I 15 år har jag kämpat med att sluta dricka. Hållt uppe som längst 2x3 månader, nån vecka då och då. Gått på antabus de vita perioderna. Skött jobb o familj bra. Mina barn är nu utflugna. Jag kommer att skriva lite då och då, har nu inte druckit på 2 dagar.

Hej, jag är alldeles ny här. Inser att jag har svårt att klara av alkoholen. Dricker alldeles för mycket, vaknar med minnesluckor och blåmärken och skrubsår efter att jag ramlat. Minns det inte. Men minns att jag har grälat på min mamma. Hon var dum tyckte jag men tog nog i fört hårt. Ångesten är total. Förra gången jag blev så här full kräktes jag i sängen och på golvet som min man fick torka upp.
Det har hänt att jag dricker i veckorna och sen sjukskriver jag mig från jobbet.

Jag vill få ordning på mitt drickande. Vad har ni för erfarenheter? Vart och hur börjar jag?

Hej...
Trevar ut här....skyddad bakom min skärm. Ja, jag vet nog att jag hör hit. Innerst inne. Men om jag säger det högt/skriver ut det -då måste jag ju ta tag i det..... Kan jag? Bör jag? Vill jag?

Ingen i min närhet lider av mitt vindrickande (inbillar jag mig iaf.). Visst blir jag mer otillgänglig, för glad, för trött, för intensiv .... ibland.

Nu har jag läst runt här i några veckor och tänkte att det nu är dags att skriva en egen tråd. Samlat lite mod. Känner att man lämnar ut sig så och det är lite läskigt. Skäms så för min oförmåga att ha en sund relation till a.

Har varit nykter i 28 dagar och det är den längsta nyktra perioden på 5 år. ( hade ett längre uppehåll med hjälp av antabus då). Fick nu äntligen lite kraft igen att bryta med min äldsta "vän" a. Har druckit sedan jag var 16 år och det är några år vid det här laget!!!!!!

Nu kan jag skriva 15 i almanackan = 15 dgr utan vin. Men helve... vad jag är irriterad inte på att jag inte kan eller får dricka utan på alla dessa människor runt omkring. Ja jag har ett service yrke, men folk är ju så urbota DUMMA att man häpnar. Dom tror att dom ställer as smarta frågor och förstår inte ens hur dum frågan är. Dom frågar en sak och jag svarar och så ställer dom typ samma fråga i gen fast med andra ord ??? Jag antar att min irritation beror på att man börjar "vakna" till liv i gen och att ... ja jag vet inte vad.

Nu är det dags att välja..Livet eller Alkoholen..tror jag väljer livet.Efter många års klunkande av öl o vin otaliga försök att lägga av,så hoppas jag att detta forum ska ge mig en skjuts på vägen..Min sambo gav mig ett ultimatum,sök hjälp eller så avslutar vi det här som vi har,för jag orkar inte mer.Sökte hjälp genom samtal,funkade ett tag,men föll tillbaka i skiten..så nu sitter man här o känner sig besegrad av Alkoholen..men jag ska slå tillbaka o ta tillbaka min familj..så är det bara,dag tre utan A..Nu ska jag ut o springa en runda.