@Sattva Jag kan känna igen mig i alla typerna faktiskt. De varierar med min formkurva. När jag känner mest flow och självförtroende är jag en presterare och när jag mår som sämst är jag sjukligt passiv, och jag har lärt mig att säga ifrån när jag hamnar i min plikttrogna roll tror jag. Men oavsett om man glider in och ur de olika rollerna är reload-tipsen i boken superbra att ta del av. Och jag blev som sagt glad över att jag redan aktivt praktiserar många av tipsen i boken.

Kram 🐘

Igår på jobbfesten deltog även min blivande allra närmaste kollega. Vi har ju en jobbrelation sen tidigare, en bra sådan, men hon är lite tjurig ärligt talat. Lite långsint och sätter sig på tvären ibland, samtidigt som hon är en doer och högpresterare.

När jag lärde känna henne för 15 år sedan var hennes självkänsla urusel, och jag tillhör dem som pushat henne i rätt riktning för att jag trodde stenhårt på hennes potential. Det var faktiskt jag som erbjöd henne ett jobb som hon inte ens vågade söka. Hon var min första rekrytering då jag börjat som personalansvarig.

Hon och en annan kollega satt lite på sin kant igår. De två har rätt god samsyn om att företaget de jobbar för gör mer fel än rätt. Cheferna gör allra mest fel. Tycker dem. Vad man än gör så blir det fel på på något sätt. Jag hamnade precis bredvid dem och försökte bryta mig in i konstellationen lite. Funkade sådär.

Helt plötsligt sa den andra kollegan: ”Jag tänkte maila dig, jag undrar om jag kan vara ledig de två första dagarna när jag ska börja jobba.” Ridå. Jag svarade bara lugnt att det ska du inte fråga mig nu, när jag är ledig. Sen pratade vi om distansarbete och jag sa att det var skönt att börja jobba på kontoret igen, att jag har saknat det. De två höll inte med, de trivdes så himla bra hemma och hoppades få fortsätta med att jobba hemifrån.

Då sa jag att jag tror att man behöver jobba ihop, i närheten av varandra, för att bygga vi-känsla och gemenskap. Och blev förstås totaldissad av dessa två och det var så tydligt att de två allierat sig inför att de ens skulle komma på festen, visa enad front. Sen berättade jag att jag vill att jag och min snart närmaste kollega ska ha arbetsplatser bredvid varandra. Att jag ska få bort den person som sitter där just nu, för att bereda plats för henne. Och får kalla handen tillbaka. Hon vägrar att jobba på plats i de lokalerna. Möjligen kan hon tänka sig att jobba på ett annat av våra kontor. Orsaken var typ ”det har hänt så mycket jobbigt historiskt på det stället, det sitter i väggarna.” Då sa jag inget mer.

På cykelrundan hem och idag har jag bara känt mig ledsen. Hur ska jag lyckas få en bra allians med henne om hon stöter bort mig både fysiskt och mentalt? Möjligen kan jag tänka mig att sitta på det andra kontoret också, men samtidigt vet jag inte varför jag ska falla till föga för att hon sätter sig på tvären. Suck.

Jag var den enda chefen på plats igår. Jag har ju tidigare varit en del av kollektivet och ska ju bli det igen delvis, men i den roll som jag har just nu representerar jag väldigt tydligt arbetsgivaren. Jag vet att det kan vara problematiskt, jag aktar mig noga för att bli för personlig eller alliera mig med någon. Men jag vet också att jag blev inbjuden till festen av min kollega som gått i pension - och att han verkligen uppskattade att jag kom.

Det är inte lätt att vara människa. Det är okej att vara lite ledsen. Jag får sova på saken så mycket som jag behöver och sen får jag bestämma hur jag ska göra. På något sätt måste vi mötas på halva vägen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Man kommer ju inte överens med alla om allting, så är det ju. Man har inte samma sätt att se på saker och olika sätt att arbeta på. Har man bara en bra inställning så ska ju ändå två olika personligheter kunna arbeta bra tillsammans och kanske till och med ha olikheterna som en komplementerande styrka. Men i det här fallet låter det som att hon sätter sig på tvären och jag lider med dig :( Det enda du kan göra är väl att jobba på och förhoppningsvis kan hon komma att mjukna upp åtminstone något så att det går att se en väg framåt.

Åh @andrshalvlek jag fattar. Haft mycket av det du beskriver, särskilt i övergångar mellan olika roller. För det mesta reder det sig lite av sig självt när din höga professionella nivå blir än tydligare. Men jag vet, ibland blir man ledsen. Det är lite ensamt. Man får inte vara en sucker för att alla ska älska en , men det vet du ju.
Vill bara kommentera det här med återgång till kontor eller jobba hemma. Detta är en stor fråga i vårt företag och jag har jobbat med styrgrupp för att ta fram riktlinjer. Åsikterna går så isär att jag tycker att ledning måste företräda en hållning- riktlinjer. Och den måste på något vis inkludera gemensamt arbete, hur ska vi annars kunna utveckla verksamheten- ett arbete vi är mitt uppe i?
Jag håller på dig och peppar gärna när/om det behövs. Du är stark och klok. Det räcker hela vägen. Kram.

@Se klart Jag misstänker att det blir en väldigt stor grej hos oss i höst också. Jag har alltid tyckt att det är okej att jobba i kontorslandskap. Man får tänka på hur man klumpar ihop folk bara, det krävs viss disciplin att använda samtalsrummen etc.

Nu när jag har jobbat hemifrån har jag haft lugn och ro, så kontrasten när jag återgick till kontoret blev jättestor. Till och med jag hade problem att vänja mig vid alla röster. Men jag hade en positiv inställning och insikt om att det handlar om tillvänjning. Vi har en massa medarbetare som var totalt anti kontorslandskap innan corona - vi lär få släpa dem till jobbet. Och när de väl kommer dit kommer de att driva varandra halvt till vansinne genom att störa varandra och irritera sig på varandra. Suck.

Givetvis ska vi ha regler och jag tror vi landar på att en dag per vecka hemifrånarbete är okej även framöver, och att det ska förankras hos närmaste chef. Och att det måste fungera med verksamheten förstås. På vissa tjänster funkar det inte på alls. Vi har dessutom under corona passat på att möblera om rejält så de allra flesta måste bo in sig på nya platser.

Vad det gäller att jobba ihop med närmaste kollegan ska jag nog ta det väldigt lugnt. Jag glider med ett tag, planerar för de förändringar jag vill göra, presenterar dem för henne och ber om feedback. Sen tar jag beslut. Och hon får gilla läget. Men skynda långsamt är nog bästa strategin.

På ett sätt var det bra att hon igår fick veta hur jag tänkte om att vi ska jobba ihop rent fysiskt också. Nu får hon smälta det i lugn och ro, fundera över sin egen starka reaktion. Känner jag henne rätt så har hon sjukt dåligt samvete för att hon så tydligt totaldissade mitt förslag. Lite gott åt henne faktiskt.

Men det var ändock onödigt att förpesta festen med jobbtjafs. Träffar man kollegor privat är det privatpersonen man vill lära känna och umgås med. Kollegan som bad om ledigt under festen är inte plättlätt annars heller. Hon tillhör den lättkränkta sorten som börjar gråta vid minsta tillsägelse. Hon upplever till och med att hon blir tillsagd utan att man ens sagt ett ord. Där måste jag hold my horses och absolut inte blotta minsta lilla irritation. Att bli tyst i det läget är bästa vapnet. Och jag hoppas att hon skämdes lite när jag sa ”Det där ska du inte säga till mig nu när jag är ledig”.

Kram 🐘

Ja Heja dig.🎉🎉🎉AH. Det är lite konstigt ibland..Får man till fritiden, ungar, ekonomi..Så ska det haka upp sig på jobbet tex..Men vilken tur ändå att många bitar i livet fungerar suveränt iaf..Som i ditt fall, barnen .❤️❤️..Det viktigaste av allt..Kram..

@Andrahalvlek Grattis till 18 månader!!! Wow vad vi alla är bra, vi har valt LIVET verkligen❣ Jobbkollegor...ja du, jag tror chefsposition är jättetufft. Skulle nog inte klara det. Du verkar väldigt bra på det dock!💪🤗😍

@Andrahalvlek Jag förutspådde att din 18-månadersdag skulle infalla just idag. Titta tillbaka på Se klarts tråd den 6e Augusti så ser du. Jag tror faktiskt att nykterheten har gett mig lite synska förmågor. Grattis till 18 månader! :)

Grattis @andrahalvlek till ett nykterhetsjobb utöver det vanliga!
Så glad att du finns här, så roligt att ta del av ditt liv, ups och ners, som min pappa brukade säga- men allra mest upp.
Nu har vi tippat över åt två år snarare än dryga ett. Det känns så bra och stadigt att ha sällskap! Njut av dagen, kram 🌱

@Andrahalvlek Stort grattis på den ” riktiga” 1,5 års dagen!😍😍 Får se om du får till det rätt när jag och Se klart firar 2 årsdag.😂 Annars får vi lita på TappadIgen.

Kram

Tack @Sattva ❤️ Det är med chefskap som allt annat - allt man övar på blir man bättre på. Men det är lite klurigt att chefa kollegor som man tidigare har jobbat ”på golvet” med. Kräver lite extra fingertoppskänsla. Och mod faktiskt. Man måste genomskåda dem som vill ha vissa kompisfavörer.

Kram 🐘