Andra halvlek har inletts

Profile picture for user Se klart

Jag måste också in här och sitta i din fåtölj på din balkong en stund. Du saknas oss @andrahalvlek. Jag vet att du har viktiga saker för dig. Det är som det ska. Men ändå. Kram till dig! 🐘 💕

Profile picture for user Varafrisk

Hej @Andrahalvlek!
Tänker på dig då och då, undrar hur du har det. Ni var ju några stycken här i Det vidare livet som pratade om att ses i sommar. Kanske har du kontakt med någon av dem. Jag önskar dig allt det bästa och när du orkar och vill kanske vi ses här på forumet.

Kram🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

Hej alla kära forumvänner!

Jag har haft ett helveteshalvår, jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så svårt och djupt deprimerad. Jag har fått urusel respons av sjukvården och allt kulminerade med att min äldsta dotter E (som fyller 25 år i september) fick köra in mig till psykakuten i slutet av maj eftersom jag då var väldigt suicidal. Hon vågade inte lämna mig ensam hemma.

Först efter det besöket fick jag komma till dagpsykiatrin i min hemkommun. Innan dess träffade jag två olika läkare på vårdcentralen som la huvudet på sned och sa ”stackars dig”, vilket inte hjälpte mig ett endaste dugg. Kunskapen om psykisk ohälsa är bedrövlig på vårdcentralen. I alla fall på min vårdcentral.

Jag har haft svinsvårt att hitta rätt antidepp-medicin. Jag slutade ju med venlafaxin på eget bevåg och tog den sista tabletten i november 2021, efter 1,5 års väldigt långsam uttrappning. I januari 2022 blev jag deprimerad igen. När jag sen började ta venlafaxin igen i februari blev jag dubbelt så dålig i mitt mående. Jag mådde dåligt redan innan - och mådde ännu sämre av medicinen, svinjobbigt.

I slutet av mars blev min yngsta dotter T (som har en utvecklingsstörning) akut sjuk. Jag fick ringa ambulans och hon blev inlagd på hjärtintensiven i 1,5 vecka. Hon hade jättemycket vätska i hjärtsäcken, orsak okänd. Hon fick dränage, medicin och övervakning 24/7 i 1,5 vecka på sjukhuset. (Jag misstänker att det var en biverkning av coronavaccinet, men det är en helt annan historia som jag inte orkar dra nu.) Döttrarnas pappa sov hos henne på sjukhuset, men jag åkte dit och var på plats 6 timmar dagligen. För att överhuvudtaget kunna köra till sjukhuset och vistas där så slutade jag ta venlafaxin helt. Ångesten blev helt enkelt för svår pga insättningsbiverkningar - och ångesten förvärrades dessutom av att dottern var så svårt sjuk.

När dottern väl kom hem från sjukhuset så vågade jag inte börja med venlafaxin igen. En hel månad gick jag helt omedicinerad. Allt var meningslöst. Det fanns ingen anledning att göra någonting, jag skulle ju ändå dö. Antingen genom självmord eller genom hjärnblödning typ. Det var det enda jag kunde tänka på. ”Jag mår så dåligt och jag dör när som helst.” Då körde min äldsta dotter in mig till psykakuten. Hon kom hem till mig fredagen den 26/5 och började städa, tvätta, laga mat, skicka in mig i duschen och sen körde hon mig till psykakuten.

Jag blev inte inlagd på psykkliniken (det ville jag verkligen inte eftersom det kändes som ett fängelse), men jag fick då en annan antidepp: Mirtazapin. Och jag fick remiss till dagpsykiatrin i min hemkommun, vilket jag så gärna ville ha. Efter det började jag även motvilligt med venlafaxin igen: 37,5 mg varje morgon, trots svåra insättningsbiverkningar i form av ökad ångest. Plus att jag tog 15 mg mirzatapin på kvällen (en antidepp som dessutom gör en sömnig), som jag tack och lov inte mådde sämre av. Jag tar dessutom 1 tablett propovan (sömnmedicin) och zopiklon (insomningstablett) varje kväll. Och jag får sova cirka kl 02 till 06 åtminstone. (Att jag inte sover när jag mår dåligt är min största akilleshäl.)

Sen tre veckor tillbaka får jag av läkaren M på dagpsykiatrin en tredje antidepp: Duloxetine 30 mg. Läkaren på dagpsykiatrin är 70+ och otroligt kunnig, lite av en professorstyp och han är nästan lite nördig. Han är dessutom väldigt inkännande och lyhörd. Idag var jag på återbesök hos honom och jag ordinerades att öka duloxetine till 60 mg, att ligga kvar på 37,5 mg venlafaxin, 15 mg mirtazapin och 1 tablett zopiklon per kväll. Men jag ska nu minska propovan från 1 hel tablett till en 1/2 på kvällen. Nytt återbesök 12/8.

Läkaren M sa också att jag ska vara sjukskriven 100 procent hela augusti och sen vara sjukskriven 75 procent under september. Då ska jag börja jobba 2 timmar per dag, eftersom jag behöver förutsägbarhet. Jag håller med honom till 100 procent!

Veckan efter mitt återbesök hos honom den 12/8 ska vi planera in ett avstämningsmöte med Försäkringskassan och min arbetsgivare, och då ska även läkaren delta. Det känns verkligen att han står på min sida och hans kompetens behövs verkligen på mötet. Jag är så tacksam och glad över att jag har fått komma till just honom. Mötet idag gav mig en enorm lyckoboost. Jag berömde honom flera gånger för att han var så klok och inkännande ❤️

Den senaste veckan har jag känt mig liiite bättre. Duloxetine hjälper mig, jag känner det. Varje dag den här veckan har jag kunnat gör någon ”bra” sak. I tisdags kväll besökte jag min yngsta dotter T på hennes LSS-boende för första gången på flera månader. I onsdags hade jag en jättetrevlig lunchdejt med en gammal barndomsvän. Igår kväll pratade jag med min äldsta dotter E på telefon i två timmar. Jag känner hopp om livet igen ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Ja, vi är några stycken här på forumet som har kontakt i en Messenger-grupp dagligen. Det lilla gänget har tillhört mina livlinor nu när jag har mått så dåligt. Någon träff i våras blev det dock aldrig, pga mitt dåliga mående. Tack för din omtanke ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Marcus77 Tack för din omtanke ❤️ Jag har som du ser i mitt inlägg ovan mått helvetesdåligt det senaste halvåret, men den senaste veckan känner jag hopp om livet igen 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Tack för din omtanke ❤️ Jag känner hopp om livet igen, sent omsider. Tre gånger den här veckan har jag åkt iväg och solat och badat en stund. För första gången i sommar. Jag har fyllt på min själ med lite njutning 😍 Min målsättning är nu att göra en ”bra” sak per dag, men att skynda långsamt. En sak i taget. Ett steg i taget.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

För den som är lite nördigt intresserad av psykisk ohälsa så sa läkaren M idag, utifrån att han hade hört min kompletta sjukdomshistoria, att jag sannolikt i grunden har en ärftlig dystymi (kronisk depression) med inslag av cyklotomi (årstidsbunden depression och/eller mildare bipolaritet.) Och nu när jag har läst på om dessa två diagnoser så känner jag igen mig jättemycket. Tanken om att jag kan vara bipolär har faktiskt slagit mig den senaste tiden, men jag upplever inte att jag har direkt maniska skov. Jag gör inga huvudlösa saker, men jag är ju väldigt energisk och all in till min personlighet. När jag mår bra vill säga.

Wikipedia:
”Dystymi, depressiv neuros, neurotisk depression eller kronisk depression, är en affektiv störning som liknar en depression fast med långvariga symptom. Ordet dystymi kommer av grekiskans δυσ dys, "dålig", och θῡμός thymos, "själ". Jämfört med en vanlig depression, där individer periodvis går i depressiva faser, är dystymi ett kroniskt tillstånd, det vill säga ett tillstånd som varar i minst två år. Däremot kan de som lider av dystymi uppleva det som kallas för dubbel depression, vilket innebär att de, utöver den kroniska depressionen, även har hamnat i en depressiv fas lik en vanlig depression. På det norra halvklotet sker det ofta under vintern, då det minskade solljuset har en negativ påverkan på sinnet, vilket liknar en årstidsbunden depression. Diagnosen är mindre akut jämfört med en vanlig depression, men symptomen är inte nödvändigtvis mildare. Tillståndet kan vara bättre några dagar, men överlag är personen håglös, sorgsen och trött. Personen kan ha sömnsvårigheter, känna sig missnöjd med sin livsinsats, ha svårt att uppskatta livets bättre sidor och vardagsdetaljer som kan få en på bättre humör, vara viljelös och känna en svag livsleda. Tillståndet kan ha inslag av lättare neuros.”

Wikipedia:
”Cyklotymi eller cykloid personlighet är en affektiv störning, en mildare form av bipolär sjukdom. Cyklotymi är en störning som utmärks av svängningar mellan mild depression och milt uppskruvat känslotillstånd. Det är en förhållandevis vanlig störning hos anhöriga till personer med bipolär sjukdom, och bryter ut i ung vuxen ålder. Det kan för somliga utvecklas till bipolär sjukdom, för somliga klinga av och för andra vara hela livet. Diagnosen försvåras av att svängningarna kan uppkomma med långa mellanrum, och att dessa svängningar, för att klassas som cyklotymi, måste bevisas inte bero på yttre omständigheter såsom sorg, stress etc.”

Läkaren M sa också att jag sannolikt kommer att bli hjälpt av medicinen diluxetine, som jag fick nu senast. Vi ska följa upp ökningen av medicinen den 12/8. Det känns svinbra att få träffa samma läkare hela tiden och slippa rabbla allt från början vare gång.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Och vet ni. Inte en enda gång under detta halvår har jag ens tänkt tanken att alkohol skulle kunna vara en bra lösning på mitt dåliga mående. Tvärtom. Jag har inte ens druckit alkoholfri öl eller kaffe under det senaste halvåret. Mitt doft- och smaksinne har gått helt bananas och jag har i princip levt på mackor och grillad kyckling. I söndags lagade jag mat för största gången på ett halvår och i tisdags tog jag min första kopp kaffe på ett halvår. Och det smakade gott 😍

Alkohol är för mig en icke-fråga. Det finns inte i boken att jag ens skulle testa att dricka ett enda glas. Den 9/8 firar jag 2,5 år som nykter 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Profile picture for user Varafrisk

Bästa @Andrahalvlek❤️

Så tufft du har haft och jag tänker att du fortfarande har fastän det har börjat att ljusna🙏🏻Så gott att höra ifrån dig och gott att du har livlinor härifrån forumet🙏🏻och din äldsta dotter❤️Skönt även att du har fått träffa en läkare som du har förtroende. Min dotter har ju bipolär sjukdom och får ständigt möta nya läkare.

Jag önskar dig god bättring och att du så sakteliga ska få komma tillbaka till ett liv där du får må bra🙏🏻

Kram🥰

Profile picture for user Tofu på besök

@Andrahalvlek Vilken resa du har varit med om och vilken styrka du har som trotts hur du mått har hållit i och håller ut. Djupt imponerad 🤗. Skönt att du träffat en eldsjäl med som hjälper dig på din resa.

Vilken dotter du har som bara sadlar upp och agerar. Underbart 🤗

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Hej och välkommen tillbaka! Du har varit så saknad, och jag blir så glad av att ”höra” din röst igen😁men har förstått att du kämpat/kämpar på som bara den! Härligt att höra att du mår lite bättre nu och orkat med att göra lite saker, och att du fått en så bra och kunnig läkare! Att dricka är en icke-fråga för dig och det trodde jag hela tiden också. Du har kommit så lång och firar snart 2,5 år! Jag tror ju som du på faktametoden och det har varit så behjälpligt för mig, att verkligen förstå vad som händer och försiggår i hjärnan vid alkohol, dess roll i beroende och vad som krävs för att komma ur det och lära sig leva med det. Det var intressant att ta del av diagnoserna som läkaren trodde kunde vara grundorsaker till ditt mående. Det blir enklare att få ökad förståelse om varför man mår som man gör, när man får fakta om det. Nu får du, som du säger, ta en sak i taget och en dag i sänder.

Sköt om dig och kram❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu på besök Tack för hälsningen ❤️ Ja, vilken dotter jag har! Jag har tackat både henne och döttrarnas pappa, tillika mitt ex, många gånger den senaste tiden. Döttrarnas pappa har tagit ALLT med den yngsta handikappade dottern i ett halvår - utan minsta sura miner eller gnäll. Fy fan, vad de två har levererat! Äldsta dottern har även hjälpt mig med en del ”pappersarbeten” som jag inte hade tagit itu med under våren, och även det har jag kunnat lägga bakom mig tack vare henne. Hon är ju utbildad psykolog, och får sitt leg i augusti efter avslutat praktikår, så psykisk ohälsa skrämmer henne inte. Hon har teoretisk kunskap i botten - och nu också väldigt praktisk kunskap. Jag har aldrig tidigare ”blottat” min psykiska ohälsa så tydligt för någon som jag har gjort för henne. Jag var tvungen att ta emot hennes fysiska besök, annars hade jag inte överlevt. Depression är i allra högsta grad en dödlig sjukdom 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Tack för hälsningen ❤️ ”Faktametoden” är bäst enligt mitt tycke - och det är så roligt att du fortsätter hålla den fanan högt! Jag hoppas kunna bidra lite mer här på forumet framöver, men mitt eget mående har som ni förstår högsta prioritet. Skynda långsamt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Sen vill jag framhålla att min äldsta dotter inte på något sätt har ”behandlat” mig i egenskap av sin profession. Hon har varit en närvarande, kärleksfull dotter som sett till att hennes mamma får rätt vårdkontakter - och sen har hon hjälpt mig praktiskt med sådant som jag inte har mäktat med att göra. Städa, tvätta, laga mat och fylla i blanketter. Av kärlek har hon gjort det ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Ja, när det är som tuffast måste man vara som bäst, och det har verkligen din dotter varit, av kärlek och omsorg. Vad skönt att även din exman varit en klippa. Bra också att du fått ”blotta” dig om hur du verkligen mår, då går det att hjälpa dig som bäst. Jag tror att ni skapat ännu tillitsfullare band nu💕

Profile picture for user Onkel F

@Andrahalvlek Det är bara att stämma in i kören, Välkommen tillbaka! Skönt att du börjar må bättre. Om man kan förtjäna att må bra så hör du till dem som gör det!

Profile picture for user Sisyfos

Åh så trevligt att se dig här igen AndraHalvlek! Har saknat dig! Har nog heller aldrig tänkt att du skulle börja dricka igen och det är ju bra att inte se alkoholen som en lösning.
Läskigt att det kan bli så svart och tur att du har en så fin dotter som ser, inser och förstår och en ExMan som också kan backa upp.
Jag är ju såklart så nördig att jag tycker att det är jätteintressant att läsa om din diagnos. En sån tur du har som har träffat en bra läkare som kan och vill lyssna och hjälpa.
Jag har en reflektion kring maniska tillståndet utifrån hur du varit på forumet som jag vill delge dig. Ta det för vad det är, en reflektion från en som inte vet någonting. Jag tror att jag har skrivit till dig att du tycktes ha så mycket mer tid än vi andra. Du planerade in aktiviteter från tidigt till sent och var oerhört aktiv på Forumet , skrev jättefina inlägg till alla, både gamla och nya. Jag vet att jag har tänkt orden ”kötta på”, när jag läst om dina planer och allt du gjort och hunnit. Jag tror att jag någongång har uppmanat dig till att tänka på att vila för att det faktiskt har känts som om det är för mycket. Vet inte om det är hjälpsamt att få en sån reflektion, men hoppas att det kanske kan vara bra i den egna analysen. Inget du behöver besvara eller bemöta.
Skönt att yngsta dottern blivit bättre. Vilken otur att det här sammanföll i tid, men nu kanske du faktiskt kan få adekvat hjälp och en förståelse för dig själv. Du är så fantastisk som delar med dig av det här, tycker jag. Troligtvis har man mycket små möjligheter att se och påverka hos sig själv, men kan kanske se mönster hos andra.
Hur som helst trevligt att du är tillbaka och att låter som att du är dig lik. Du har bidragit så mycket till det här Forumet. Håller tummarna för att du får en mycket lång ”lagomperiod” den här gången. Kramar!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Tack för din omtanke ❤️ Jag tar inte alls illa upp, jag håller med dig. Jag är en all in-personlighet, gör inget ”halvdant”. Men det är först på senare tid som jag ens tänkt tanken om jag kan vara bipolär 🤔

Men samtidigt har jag hört hemska historier om personer som säger upp sig, skiljer sig, säljer hus, flyttar utomlands etc under sina maniska skov. Så ILLA är det inte för mig. Jag är inte heller upp hela nätterna som vissa bipolära är. Men det finns förstås grader i helvetet - och just därför kändes cyklotymi som en intressant möjlig diagnos.

Huvudsaken för mig var att väcka frågan hos läkaren - och det gjorde jag igår. Och han sa att medicinen diluxetin kan vara fullt tillräckligt balanserande för mig. Jag tänker fortsätta gå hos honom och vi får fortsätta diskussionen helt enkelt.

Mitt stor engagemang och driv är ju samtidigt en enorm tillgång, men jag får förstås vara rädd om mig och sätta gränser så jag inte blir dålig igen. Eller rättare sagt - först måste jag bli fullt frisk.

Min äldsta dotter, psykologen, sa till mig att hon själv både tänkt tanken att jag kan vara bipolär eller ha adhd. Spännande. Men hon är ju lite ”yrkesskadad”, hon jobbar ju på BUP.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag fyller min yngsta dotter 23 år. För två veckor sedan bävade jag inför detta. Hur skulle jag klara av ett kalas med alla förberedelser och allt stim på själva kalaset? De allra flesta sociala aktiviteter har jag skolkat från det senaste halvåret. Mina närmaste har ju vetat hur jag mått, så jag har inte känt någon press från dem. ”Kom om du vill, men stanna också hemma om du hellre vill det”. (Nackdelen med det är att man avstår från sammanhang och aktiviteter som normalt brukar ge en energi.)

Men min yngsta dotters 23-kalas kan jag förstås INTE skolka från. Det har varit ursvårt att försöka förklara för henne hur jag mått, med tanke på hennes utvecklingsstörning. ”Jag är trött, sover dåligt, har ont i huvudet” osv. Månad efter månad. Att ringa henne och säga att jag inte skulle komma på hennes kalas var liksom helt otänkbart.

Men den senaste veckan mår jag som sagt liiite bättre - och nu ser jag faktiskt fram emot kalaset 😍 Jag ska vila hela dagen och kl 14 ska jag åka och hämta tårtan som jag har beställt på Maxi. Sen ska jag hämta min mamma och dotterns bästa kompis och köra till dotterns lägenhet. Allt annat - handla, städa, mat och dukning - fixar äldsta dottern ihop med födelsedagsbarnet. Älskade storasyster ❤️ Vilken klippa hon är! Döttrarnas pappa ska tydligen jobba kl 10-13 idag, så hans bidrag till kalaset blir minimalt. Han får ta disken!

Det blir grillat kött och hemlagad potatissallad, och sen blir det tårta till efterrätt. Vi slipper förgås i värmen på verandan, för idag är det molnigt och rätt så svalt. Vi fryser kanske istället, men då får de försöka duka långbord inomhus istället. Vi blir 12 personer totalt så vi får plats.

Jag ska också köpa med mig glass så att hela LSS-boendet kan fira dottern imorgon kväll, vilket är en fin tradition som de har skapat. Jag har också köpt ett Uno-spel till boendet, ett spel som yngsta dottern älskar. De behöver lite variation till yatzy, som de spelar i parti och minut med den boende.

En tradition som vi har i familjen är att födelsedagsbarnet väcks med sång och paket. Båda döttrarna sov hos sin pappa i natt - och jag fick vara med och sjunga på videosamtal. Dottern fick en iPhone 11 i present och hon blev överlycklig 😍

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Låter som att din dotter kommer att få en fin 23-årsdag och härligt firande🥳. Bra att du gör ”lagom” det kommer att räcka så bra och du tömmer inte dina krafter💕.

Ha en riktigt fin dag!💕

Profile picture for user Andrahalvlek

Det blev en kanondag igår - och idag 😍 Jag orkade stanna på kalaset i tre timmar - och jag pratade och skojade precis som vanligt. Det är otroligt konstigt att jag kan uppleva så oerhörd skillnad på så kort tid ändå. Det är ju bara tre veckor sedan jag började med Duloxetine, 30 mg. Igår höjde jag till det dubbla, 60 mg. För varje dag som går känns det lite bättre. Ren magi faktiskt. Men jag är SÅ innerligt tacksam och tar emot det förbättrade måendet med öppna famnen! Jag har förtjänat att må bättre nu. Punkt.

Idag skulle äldsta dottern resa hem till Småland igen, men innan dess träffades vi hemma hos döttrarnas pappa och åt lunch ihop. Också det blev ett tretimmarbesök, och jag hann även prata lite med ex-svärisarna och min ex-svåger och ex-svägerska. Alla fyra var så innerligt glada för min skull ❤️ Det värmer verkligen i hjärtat att få höra alla fina ord, både IRL och här på forumet.

Tusen tack alla fina forumvänner ❤️ Tack för att ni tänkt på mig, tack för att ni så varmt välkomnar mig tillbaka till forumet, och tack för att ni så innerligt unnar mig att må bättre igen.

Kram 🐘

Profile picture for user miss lyckad

Jag kom på att jag inte talat om för dig, vilken otrolig psykisk styrka som finns inom dig🙏🏻💫💫💫💫💫💫..Hur överdjävligt dåligt du än mådde, (vi andra som inte har varit där, kan inte föreställa oss ens), ändå står du strong och tar inte till alkoholen!! Skulle nog utnämna dig till en av de starkaste❤️..Stor varm kram🐩

Profile picture for user Andrahalvlek

@miss lyckad Tack finaste du ❤️ Ja, det är nästan lite märkligt att jag inte en enda gång under min djupa depression det senaste halvåret ens tänkte tanken att alkohol kanske vore lösningen på problemen. Men jag tror att det hjälpte att jag hade två nyktra år i ryggen, och jag mådde ju bara bättre och bättre i min nykterhet för varje nykter månad som gick.

Plus att jag aldrig tidigare har adderat alkohol till mitt dåliga psykiska mående. Båda gångerna (2007 och 2018) som jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression har jag spontant slutat dricka och varit helt nykter i fyra-fem månader, medan jag mådde som sämst. Jag märkte nämligen tidigt att alkoholen kunde ge mig respit från ångesten under några timmar, men att ångesten kom tillbaka i ackumulerad form några timmar senare - och då blev den liksom etter värre.

Jag bedömde att det var ”bättre” att ha lite ångest hela tiden, än att få sådana ”pucklar” mitt i natten när alkoholen gick ur kroppen. Den typen av ”pucklar” är överjävliga och indirekt dödliga faktiskt. Hade jag då kunnat ta livet av mig så hade jag gjort det 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har börjat nykterhetscoacha en gammal vän. Vi har känt varandra i drygt 30 år. Vi var kollegor i många år, men också vänner. För 15 år sedan flyttade hon långt bort och därefter har vår kontakt varit sporadisk. Vi har dock kontakt på fejjan och numer är vi även lite mer aktiva på Messenger. Hon gick på sitt första AA-möte igår. Ihop med sina två vuxna barn, så fint ❤️

Jag ska passa mig för att tjata på henne, utan jag ska bara finnas tillgänglig på Messenger när hon behöver mig. Jag har också gett henne boktipset ”Tänka klart” av Annie Grace. Den boken är min ”bibel” och jag läste den fyra gånger i sträck när jag påbörjade min egen nyktra resa den 9/2 år 2020.

Jag tror verkligen på det som jag kallar ”faktametoden”, att verkligen ”hjärntvätta” sig med nyktra fakta. Repetera, repetera, repetera. Tills det sitter. Tills man kan rabbla kunskapen i sömnen nästan. Att verkligen fullt ut förstå hur alkoholen påverkar vår hjärna - vårt allra viktigaste organ. Jag är mer rädd för hur alkoholen under åren har påverkat min hjärna, än min lever faktiskt.

Jag gav också min kompis mina bästa tips på Youtube-klipp: 1) StopDrinkingExpert, 2) SoberLeon, 3) ThisNakedMind.

Jag gav henne också Annie Graces framgångsrecept på nykterhet:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten - minsta lilla pyttegrej du hittar.
3) Ta aldrig första glaset.

För som min husgud Craig Beck (StopDrinkingExpert) brukar säga: ”Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen”.

Kram 🐘

Profile picture for user Ny dag

@Andrahalvlek Du fortsätter att inspirera, trots eget dåligt mående har du inte en tanke på att ta första glaset! Härligt! Och jag är så glad att du träffar en bra läkare och som kan hjälpa till med rätt medicinering. Det är oxå guld värt. Och det är du så värd❤️!
Faktametoden tror jag själv stenhårt på. Har läst en massa böcker också från våra husgudar men ska nu göra som du gjorde att lyssna på Annie Grace många gånger tills jag nästan kan berätta hela boken själv. Jag har en bra känsla i kroppen nu, haft många återfall denna vår men druckit långt mindre än i höstas. Det känns som jag är färdig, jag har utvecklat ett beroende och tar jag ett glas kommer flaskan att bestämma. Dessutom får jag sådan dödsångest dagarna efter jag druckit alkohol vilket är ganska nytt och som jag vill tro att min hjärna helt enkelt säger nej till alkohol. Du och @Vår2022 är mina ledstjärnor och jag vill nå dit ni är och jag ska dit! Resan är påbörjad. Tack för du fortsätter hänga hör igen och fortsätter inspirera mig och andra🙏🙏🙏🙏. Önskar dig en fin dag! 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ny dag Vad glad jag blir för ditt inlägg hos mig ❤️ Att mina ord gör skillnad. På riktigt. Det är verkligen magiskt. Genom att hjälpa andra hjälper man även sig själv.

Det är så enormt befriande när alkohol blir en icke-fråga. Det skedde någon gång kring min nyktra 1-årsdag. ALLT kan man hantera bättre utan alkohol som ledsagare, även svår psykisk ohälsa. Och jag mår liiiite bättre nu i min depression sen en vecka tillbaka. Jag känner liiite hopp om livet igen ❤️

Vi är ett litet gäng här på forumet som starkt tror på ”faktametoden” - och fler ska vi förhoppningsvis bli.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har ju bestämt mig för att gör en ”bra” sak per dag. Om jag gör bra saker så kommer jag till slut också att känna bra känslor, både i stunden och på sikt. Sen måste jag vara varsam och inte ta ut mig, utan skynda långsamt.

Idag besökte jag ex-svärisarna och jag stannade i nästan fyra timmar. Jag fick mat och fika och det blev en massa gött tjöt 🥰 Vi bestämde att så länge jag är sjukskriven så ska jag hälsa på dem varje måndag kl 15. Min ex-svärfar är inte så rörlig så de är väldigt isolerade. De behöver tjöta lite - och det behöver jag också.

Min ex-svärmor sa att nästa måndag så ska hon och jag inleda besöket med en rask promenad runt sjön, och det låter alldeles utmärkt. Hon gillar inte att gå i skogen själv, och jag behöver pigga på min kondition. Jag har dippat rejält i både kondition och muskler under min sjukskrivning. Det blir tyvärr till att börja om från början och stärka upp kroppen.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag står tvätt på schemat. Det senaste halvåret har jag tvättat ytterst sparsamt. Inte ens en sådan enkel sak har jag mäktat med. Jag har tvättstuga i mitt hyreshus och det är svårt att få tider, så det är liksom många delmoment som ska klaffa. När det var som sämst i våras använde jag samma kläder dag efter dag, bytte trosor var fjärde-femte dag kanske så att högen med trosor skulle räcka länge. Apäckligt 🤮

Första besöket min äldsta dotter gjorde hos mig i våras (mars) så satte hon igång att tvätta. Hon tog med min tvätt hem till sin pappa i huset, eftersom han har egen tvättmaskin. Hon städade och lagade mat också - och tvingade in mig i duschen. Min fina kloka dotter ❤️

Att kunna göra en sådan enkel sak som att tvätta - utan att det känns övermäktigt - känns som en gåva, nu när jag mår bättre. En sådan enkel sak, som egentligen är ett ”måste”, kan jag känna tacksamhet över. Att jag faktiskt fixar det. Och att slutresultatet blir bra.

Idag hälsade jag också på hos min mamma. Hon skulle betala sina räkningar på internetbanken och hon vill alltid att jag sitter bredvid för säkerhets skull, ifall tekniken strular. (Jag får påminna henne om att skriva OCR-nummer några gånger också.)

Jag bestämde med min mamma att vi ska träffas på tisdagar kl 15 så länge som jag är sjukskriven (aug-sep). Nästa tisdag ska vi köra och göra några inköp som hon behöver - en ny golvlampa och kuddar till soffan. En annan gång går vi till torget och äter glass eller fikar på något ställe. Tisdagar kl 15 träffas vi. Punkt.

Det känns bra att styra upp tillvaron i fasta delar, att jag vet vad som ska hända åtminstone vissa av veckans dagar. Måndagar = ex-svärisar och tisdagar = min mamma. Imorgon onsdag ska jag hämta min yngsta dotter, för att shoppa och äta på McDonalds ihop. Nu på fredag har jag bokat lunchdejt med en kollega/vän, och på söndag har jag planerat in en promenaddejt med en annan vän.

Min kloka dotter psykologen säger att en bra riktlinje är att göra ett ”måste” varje dag och något roligt. Jag tror att hon har rätt 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Minabästaår

@Andrahalvlek vilken stark berättelse och fint att se att du nu är på väg tillbaka. Blev glad när jag såg dig här igen 😊. Läst varenda rad du skrivit och du var saknad men gott att dina messengervänner uppdaterade här att du var nykter och ok. Var rädd om dig 🙏

Profile picture for user Andrahalvlek

Ni är kanske några som minns mitt huvudbry i fjol när jag skulle inhandla examenspresent till min dotter psykologen? Till slut föll valet på ett halsband, ”Love knot”, signerat Efva Attling. Om serien står det på Efvas hemsida: ”En kärleksknut för hoppet om att vi alltid håller ihop”.

Halsbandet var väldigt plain och jag bedömde att det passade min äldsta dotters smak bra. Så rätt jag hade 🥰 Varje gång jag träffar henne har hon halsbandet på sig - och det glänser så fint silvrigt. Haldbandet fullkomligt lyser om halsen på henne.

Nu i augusti får hon sitt leg som psykolog efter ett års praktik på BUP i småländska skogarna. Hon stortrivs, både med jobbet och teamet, och praktiken övergår nu i en fast anställning. Teamet är överlyckliga över att hon stannar, för hon gör verkligen stor skillnad på jobbet. Hon är driftig, effektiv, vältalig, kunnig, empatisk, omtyckt - ja, superlativen haglar 🥰

Jag är så lycklig och glad för hennes skull ❤️ Hennes kille/sambo (de har varit ihop sen hon gick i 8:an) har gjort GMU under året som gått och i höst påbörjar han en utbildning till specialistofficer. Han ska bli specialist på maskiner i alla former, så hans grundutbildning till elingenjör på Chalmers är inte helt bortkastad. Därefter får han en fast tjänst inom det militära på deras nuvarande hemort. De bor i lägenhet nu, men har börjat leta efter hus så smått. Och de planerar att köpa en ny bil, en elbil. (Eller leasa snarare.)

Det är förstås en stor sorg för mig att äldsta dottern inte flyttar hem igen 😢 Men det är ju så livet är. Jag får istället vara innerligt tacksam för mer eller mindre daglig kontakt med henne på Messenger, sms och telefon. Och det tar bara 2,5 timme att köra till henne, vilket är mycket bättre än de 4 timmar som det tog att köra till Göteborg.

För att knyta ihop säcken så har jag nu beställt ett armband i samma serie, ”Love knot”. Det blir hennes 25-årspresent i september - och också en present för att fira hennes psykolog-leg. Innan hon fick halsbandet hade hon aldrig ens hört talas om Efva Attling som smyckesdesigner, men hon gillar verkligen sitt halsband jättemycket.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag träffat yngsta dottern. Shopping och McDonalds stod på schemat i eftermiddag. Vi hade det mysigt, och vi var båda nöjda efteråt 🥰

I bilen hem, efter att jag hade lämnat dottern, kände jag plötsligt ”NU hade det varit gott med ett glas vin.” Mosigt trött i skallen, nöjd med eftermiddagen. När det bara är vila som behövs egentligen. Så istället blev det ett varmt bad 😍

Mycket länge sedan jag fick vinflashar, jag blev nästan full i skratt åt det. ”Var kom du ifrån?”

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

I morse tog jag blodprov på VC. Det är mitt blodsocker som ska kollas, så att jag inte har diabetes. Min mamma fick diabetes 2 i min ålder. Det vore ju maximal otur att ärva alkoholism och depression av min pappa och diabetes av min mamma 🤣 Man kan bara skratta åt eländet i så fall.

Jag har ju tydlig nervpåverkan i händer och fötter, därav att jag vill kolla om jag har diabetes. Fötter och händer surrar, svider, bränner och somnar då och då. Det känns lite bättre nu jämfört med tidigare, men bra är det inte. Om det inte är diabetes så kan det antingen bero på att min hjärna har varit riktigt sjuk, eller så kan det vara en biverkan av någon medicin som jag tar. Men det vore skönt att gå till botten med det - och att det förhoppningsvis går att åtgärda. Det håller mig inte sömnlös, men det är obehagligt.

Jag har förskjutit mitt sömnmönster ytterligare en halvtimme bakåt. Jag tog igår 1/2 tablett propovan kl 23 och sen zopiklon kl 00.00 och gick då och lade mig och somnade inom 30 min. Målsättningen är att ha kl 23, eller möjligen kl 22.30, som fast läggtid. Lite i taget. Igår vid 22-tiden var jag riktigt trött faktiskt, en ovan känsla. Sömn är ju en icke-handling. Man kan inte prestera sig till sömn, det handlar bara om att hjärnan ska våga ”släppa taget”. Och det är verkligen inte bara! Att min sömn kajkar ur är orsaken till att jag har blivit så dålig gång på gång.

Mina ”sömntåg” går nog inte som de ska än, så jag får se när de börjar gå som de brukar igen. Då är det lämpligt att tajma läggtiden med ett sådant ”sömntåg”. Vi har alla tidpunkter på dygnet då ”sömntågen” går. Perioder på dygnet då vi somnar som lättast. Missar man ett sådant ”sömntåg” så får man vänta på nästa. Jag har tex ett ”sömntåg” som går vid 18-tiden. Lägger jag mig då så somnar jag direkt, men håller jag mig vaken piggnar jag till efter ett tag.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag firade inte min nyktra 2-årsdag den 9/2 eftersom jag då var nyinsjuknad i min depression. Jag konstaterade förvisso att årsdagen inföll, men jag kunde knappt känna någon glädje över den.

Men idag mina vänner så firar jag 900 nyktra dagar, tjoho! Och nu kan jag vara så glad och stolt att jag nästan spricker av stolthet. (Appen som räknar nyktra dagar åt mig heter Nomo.)

Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra för mig! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

Profile picture for user Ny dag

@Andrahalvlek Instämmer av hela mitt hjärta i hyllningen av dina 900 dagar. En resa mot varaktig nykterhet som får mig att vilja göra exakt på samma sätt! Tycker du ska fundera på att ge ut detta i bokform oxå (du skriver så bra och öppet) så att alla som inte hittat till forumet också kan ta del av resan att det verkligen går att bli nykter och samtidigt inte sakna alkoholen i livet! ❤️💪🙏🥰

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Stort grattis kompis!😍🥳🤩 Stolt som sjutton ska du vara. Tänk vad skönt att du verkligen bestämde dig på riktigt att det fick vara nog! Man har ju sett på forumet här, hur vissa tragglar och tragglar i flera år utan att komma till skott. Och då har dom ju ändå hittat till forumet och kunnat läsa hur ett beroende av alkohol fungerar, få tips och pepp mm. Det är en annan sak innan man ens hade hittat forumet. Då hade man ju ingen aning om vad som krävdes för att bli nykter. 😳 Genom att ta till sig fakta, och berättelser från dem som hade lyckats, så var det ju bara att bestämma sig för att sluta och verkställa beslutet. Hur jobbigt och tråkigt det än kändes i början. Det är något att vara jäkligt stolt över! Att man hade den styrkan och beslutsamheten till att aldrig ta det första glaset. 😍 Nu blev jag stolt själv på köpet också, genom att skriva detta.😂 Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Torn ❤️ Håller med om att det finns mycket samlad kunskap och inspiration här på forumet. Men det allra viktigaste är att verkligen bestämma sig. Inifrån och ut. Tyvärr har jag förstått att det för varje återfall blir svårare och svårare att faktiskt sluta. För att man tappar självtilliten. Man tror inte att man klarar av det 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Inte ett enda återfall har jag tagit. Det är nog rätt så ovanligt. Jag gjorde försök att sluta dricka redan hösten 2019 dock. Ville gärna dricka ”litegrann”. (Det funkar INTE!) Då höll jag upp ett tag, men jag började igen. Jag hade inte bestämt mig då. Inifrån och ut.

Profile picture for user Sattva

Grattis till 900 dagar! Håller med er om att det minsann inte är lätt att bli nykter, men tar man sig bara igenom de första dagarna så gäller det att pressa framåt. Dag samlas på dag, och har man tillräckligt många vill man ju inte börja om o känna sig som en looser igen... Att hålla nollan har varit en stor drivkraft för mig!!

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Sattva ❤️ Ja, för varje nykter dag, vecka, månad, år man har i ryggen så blir det bara enklare och enklare. Det handlar ju jättemycket om vanor - att göra annorlunda. Till slut är tex fredagkvällar inte förknippade med vin längre utan något helt annat.

Och jag skulle aldrig riskera min nykterhet. Aldrig.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Men jag kommer ihåg hur jobbig den första helgen var 😩 Även jag hade det svinjobbigt i början. Varje morgon när jag klev ur sängen satte jag fötterna i golvet och sa högt till mig själv: Idag är jag nykter.

Profile picture for user Andrahalvlek

Blev påmind av Axienne om dokumentären ”Jag är Klimpen, motherfucker!” Finns på svtplay. Har sett den förut, men valde ikväll att se den igen. Så jävla sorglig 😢 Martin var barnskådis i Bertfilmen på 90-talet, men sen söp han bort förhållanden, hem och hälsa. In och ut på torken. På och av med antabus. Alla dessa bortförklaringar. Suck.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Grattis till 900 dagar!🥳 det är många dagar det, du gör det verkligen så bra😁. Jag tror att man kan läsa hur mycket som helst om hur farligt alkohol är, hur andra gjort, men att man ändå inte tar det till sig. Så var det för mig, tidigare. Så endast information räcker inte för en förändring, motivationen och drivet till en förändring måste vara starkare än att fortsätta i samma spår. När detta inträffar är det lättare att ta till sig information och inspireras av hur andra lyckats. Man måste också ”träna” och ”praktisera” på nykterheten så att man får en ny erfarenhet på hur ett nyktert liv kan levas och för att förändringen ska komma till stånd. Man måste jobba på att ändra sina invanda vanor, nöta in nya som inte innehåller alkohol. Skapa nya rutiner som ersätter dryckesrutinerna. Bryta gamla negativa tankebanor som skapar känslor av sug, till nya tankar som inte skapar sug. Ge hjärnan tid att få återhämta sig och komma i balans igen, 3-6 månader, så att beroendet dämpas och inte skriker efter alkohol. Sedan ta itu med det underliggande som är orsaker till drickandet, som stress och oro, dämpa ångest eller annat, så att lösningen inte är att dricka i dessa situationer. Men det blir ju lättare ta hantera dessa situationer som nykter, när ångesten och oron som alkoholen orsakar mildras. Så det går att bli nykter och få livet tillbaka😁❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @vår2022 ❤️ Du har SÅ rätt på alla punkter ovan, och jag håller med dig till hundra procent. Man måste verkligen ha bestämt sig, inifrån och ut, och sen gäller det att nöta, nöta, nöta nyktra fakta och skapa nya nyktra vanor. Och det är SÅ värt allt jobb 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag haft en lunchdejt med en kollega/vän. Hennes man har nyligen opererats för cancertumör i tjocktarmen, så man kan milt sagt säga att vi hade massor att snacka om. Först fick hon prata, och sen pratade jag. Massor.

Efter lunchen gick jag till bilen och på vägen gick jag förbi en tjej i 20-årsåldern med en ursöt valp, en munscher-nånting hette rasen. Söt som en choklad var han 🥰 Jag var bara tvungen att stanna och prata med henne, och gosa med valpen, och sen pratade vi om hundar på längden och tvären en bra stund, säkert 10-15 min tills tjejens sambo kom cyklande. Tjejen sa till och med ”Tack för en trevlig pratstund”.

Sen gick jag vidare till min bil. Precis när jag skulle köra knackade det på bilrutan. Utanför stod ett äldre par som undrade över en skylt. Eftersom det är stadsfestival i stan så är det lite annorlunda med p-platserna - och sen började vi snacka om p-appar och trafikvett och drönare och A-traktorer och allt möjligt annat. De var turister, från Göteborg, med sina rötter i mitt nuvarande hemlän så vi hade verkligen allt möjligt att snacka om. Vi diskuterade bland annat det huvudlösa projektet i gbg där de gräver tunnlar för pendeltåg i lervällingen. De tackade också för en trevlig pratstund när vi skiljdes åt.

Nåväl, nu är jag äntligen hemma. Det känns verkligen som jag har ett uppdämt behov av att tjöta med folk - och att då stöta på ett äldre par goa göteborgare (som är bäst i världen på att tjöta) var verkligen en vinstlott. Men nu är jag rejält trött i skallen 😴 Kanske kan jag ta en kort höneblund 😴 Det var väldigt länge sedan sist. Jag försökte häromdagen när jag var trött, men jag somnade aldrig. Att lyckas ta en höneblund, som jag älskar så mycket, vore verkligen ett friskhetstecken.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Jag har kämpat på med mina höneblundar @andrahalvlek,🤗 dock maxade jag med två timmar härom eftermiddagen- och det är för mycket, dålig sömn som på beställning. Jag minns dock väldigt väl hur jag i början av nyktra livet kunde sova typ 1 timme varje ledig dag- jag var helt enkelt SÅ trött.
Förstår dock att tjötandet tröttar ut dig med tanke på vad du just gått igenom. Var rädd om dig! Kram 🥰

Profile picture for user Geggan

Gratulerar också till alla dagar! Det ger mod och hopp. Och samtidigt- arbetet som nu alla så bra beskriver, det fortsätter . Man är aldrig säker. Första nyktra resan för mig varade i tre år och sen rätt vad det var tog jag första glaset. Sen många år av förhandlande igen. Men grattis igen! Och att du klarat det under en depression- starkt!

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Geggan ❤️ Du har tre nyktra år att luta dig tillbaka på. Du vet var du vill hamna. Igen. Och sen är det bedrövligt hur lätt man kan falla hårt på det ”första glaset” 😢 ”Aldrig ta första glaset” är mitt mantra. För som min husgud Craig Beck säger: ”Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.”

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag hängt med min äldsta dotter psykologen i fem timmar. Vi har traskat i skogen, ätit lunch på ett trevligt ställe, och sen avslutade vi med lite konstverk, både utomhus och inomhus. En toppendag!

Vi har pratat massor, om mitt mående bland annat. Hon måste ha varit otroligt orolig för mig - och utan henne hade jag inte mått så bra som jag gör idag. Om hon inte hade kört mig till psykakuten den 27/5 så hade jag inte fått komma till dagpsykiatrin i min hemkommun veckan efter. Jag hade inte fått träffa den fantastiska läkaren, som gav mig helt rätt medicin.

Hon var min räddning, min hjälte ❤️ Jag har tackat henne återigen översvallande idag, och hon blev nästan generad ett tag. Men det hon har gjort är så stort för mig, helt livsavgörande i ordets allra sannaste betydelse.

NU är jag i alla fall dödens trött 😴 Både i kropp och knopp.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag vill jag tipsa om Tom Alandhs dokumentärer om missbrukaren Pia. Jag har sett dem förut, men igår tittade jag på dem igen allihop. Mycket gripande dokumentärer.

1) Det svåra livet
2) Det nya livet
3) Leva livet
4) Det sköra livet (två delar ser det ut att vara)

Kram 🐘

Profile picture for user VaknaVacker

Tack för tipset, skall definitivt kolla in. Så viktigt att fortsätta sin vita resa aktivt med öppna ögon💪🙂
Grattis till vartenda en av dina nyktra dagar förstås🐻🌞

Profile picture for user Varafrisk

Hej @Andrahalvlek:)

Vill skriva några rader till dig. Lite reflektion. Och allt vad jag skriver har goda avsikter.

Jag tänker att du och jag började skriva ungefär samtidigt på forumet. Vi skrev i varandras trådar tills jag tog illa upp/missförstod något som du skrev. Det handlade mer om mig än vad det handlade om dig. Din avsikt var ju absolut inte att såra mig utan stötta och hjälpa mig. Jag minns inte exakt hur du skrev men eftersom du är en person som ger mycket råd och stöttning så kände du nog att din väg nådde inte fram till mig. Du slutade därför skriva hos mig för att det kanske inte skulle bli mer krockar. Fast när jag har lyckats har du tittat in och hejat på. Så jag tänker inte att vi på något vis var ovänner (låter lite som barn men du förstår vad jag menar tänker jag) utan respekten fanns för de personer vi är.

Så jag har funderat mycket över varför jag inte har kunnat ta till mig allt vad du har skrivit medan jag tror i princip varenda person här på forumet har slukat det. Jag har verkligen funderat. Vad är problemet med mig?? Det har definitivt inte handlat om att jag inte tror på fakta och kunskap för det gör jag! Och som jag har skrivit under lång tid så har jag bestämt mig för att jag ska bli nykter men mitt problem har varit och är till en liten del fortfarande..för att använda @Se klarts ord..jag har inte gått till gymet...jo jag har gjort det nu några gånger om men jag måste stanna där.

Jag tror att det var lite som Sören Kierkegaards or "Om vi vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste vi först finna henne där hon är och börja just där". Och även fast jag skrev att jag hade bestämt mig så var jag inte där till att kunna ta emot all din stöttning. Det blev för intensivt för mig så det blev som om jag slog lite bakut. Jag har alltid läst om alla råd som har getts men jag har inte kunnat ta de till mig. Det är därför som min kurator på rådgivningscentrum säger till mig...du måste GÖRA nu....för jag kan inte nöta eller läsa nu....jag behöver det andliga...och jag behöver agera.

När du kom tillbaka hit till forumet igen och skrev att du har tankar om uti fall du har bipolär sjukdom så tänkte jag att ...ja så kanske det är. Jag är ingen psykolog, ingen psykiater men jag har reflekterat över din intensitet...hur mycket du fick gjort och jag tänkte många gånger måtte du hålla. Fast jag skrev inget om det då. Min dotter är ju bipolär. Gick på bipolär skola i höstas. Där var det även en kvinna som nyligen hade blivit diagnosticerad med bipolär sjukdom. Hon hade kämpat i många år och haft fler utmattningsdepressioner.

Du är en fantastisk person som betyder oerhört mycket för alla här på forumet. Jag har inte kunnat ta till mig allt vad du vill ge...jag är en mer långsam person...men det innebär inte att jag tycker att du är fantastisk. Jag vill bara säga var rädd om dig...du vill ge mycket men ibland kan man behöva vila i det.

Varm kram från Varafrisk

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Vilken härlig dag du hade med din äldsta dotter igår. Ni har verkligen en jättefin relation och jag förstår att du är så stolt över henne😁. Det måste vara så skönt för henne när du nu mår så mycket bättre och att du träffat en sådan bra läkare. Kram❤️

Profile picture for user vår2022

@Varafrisk Jag måste säga att jag tar lite anstöt över ditt inlägg till @Andrahalvlek. Dina spekulationer ang bipolaritet har ingen av oss rätt att uttala sig om. Det är strikt privat och den enda som kan uttala sig, fråga om eller prata om detta är AH. Alla spekulationer är bara osmakligt i mitt tycke. Om man vill berätta om diagnoser som anhöriga har eller så, är upp till var och en. Utgår från att du inte menar något illa med detta uttalande, det är lätt att det skrivna ordet kan tolkas och uppfattas fel, det är ändå viktigt att noga överväga det man skriver om andra för att det ska råda god stämning🌸

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Anledningen till att jag inte skriver så ofta hos dig är att det inte är lönt att tjata. Initiativet måste komma från individen själv. Är man inte mogen så är man inte.

De allra flesta alkisar blir aldrig mogna att ta beslutet att sluta dricka för gott. De allra flesta alkisar dör tyvärr i sviterna av sitt missbruk förr eller senare. ”Uppklarningsprocenten” är svinlåg. Hos AA har jag hört siffran 5-7 procent.

Att jag skrev till dig för några dagar sedan beror på att jag verkligen trodde att du var på g på riktigt. Jag misstog mig tydligen, och jag lovar att inte skriva hos dig mer.

Och jag tycker att du gick över gränsen när du spekulerade över min psykiska hälsa, mitt beteende och eventuella diagnoser. Jag skulle aldrig försöka analysera dig som en hobbypsykolog.

Att jag ens skriver om det beror på att det förstås uppehåller mina tankar, och att jag ser forumet som en dagbok.

Kram 🐘

Profile picture for user Varafrisk

@Andrahalvlek Du behöver inte lova mig någonting.

Jag tar till mig vad du skriver och jag kan tyvärr inte göra skadan ogjord.

Jag lovar jag ska inte skriva i din tråd någon mer gång.

Kram

Profile picture for user Kennie

Hmm, jag tycker att ni läser @Varafrisks inlägg med lite väl kritiska ögon. Självklart får man säga ifrån om någon går över ens gräns, men inte genom att samtidigt angripa den andra. Svaret till @varafrisk om den låga procenten som lyckas bli nyktra och hur de flesta aldrig blir mogna att sluta var i mina ögon också över gränsen.

Profile picture for user vår2022

Vi tillsammans är detta forum. Någon klok person har tidigare sagt att det är vi som gör detta forum till det som vi vill att det ska vara och innehålla. Det är vi som styr tonen och trivseln här. Alla passar inte ihop av olika anledningar och det behöver man heller inte göra. Vår gemensamma nämnare här att vi sökt hit är för att vi har problem med alkohol och vi har kommit olika långt på vår väg. Forumets fokus är att stötta varandra, dela erfarenheter, beskrivningar av vår vardag och olika händelser. Alla för sin kamp på olika sätt och våra tankesätt, känslor mm är olika. Alla är välkomna och forumet tillhör oss alla. Vi gör det till det vi vill att det ska vara, tillsammans.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Kennie Det är ren fakta. De allra flesta alkisar dör i sviterna av sitt missbruk förr eller senare. Att ingen ”behandling” vill outa dessa siffror beror på att de inte skulle få några patienter då, eftersom oddsen är skitdåliga.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Håller med dig till fullo. Men samtidigt måste jag få bestämma ”nivån” i min tråd. Var och en har sin ”trygga vrå”
i sin tråd.

Jag är ärligt talat lite trött på att få höra att jag är ”för mycket”. Jag har hört det från flera håll här på forumet, att jag ”håller på med för mycket och det kan bara sluta illa”. Att orsaken kanske skulle vara att jag är bipolär kan jag bara sia om än så länge. Jag tror dock inte att det är så, det finns liksom grader i helvetet.

Däremot är jag all-in till min personlighet. Jag får saker gjorda - och det går undan. Det är egenskaper jag vill behålla, men jag måste lära mig att leva hållbart.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Håller med dig till fullo. Men samtidigt måste jag få bestämma ”nivån” i min tråd. Var och en har sin ”trygga vrå”
i sin tråd.

Jag är ärligt talat lite trött på att få höra att jag är ”för mycket”. Jag har hört det från flera håll här på forumet, att jag ”håller på med för mycket och det kan bara sluta illa”. Att orsaken kanske skulle vara att jag är bipolär kan jag bara sia om än så länge. Jag tror dock inte att det är så, det finns liksom grader i helvetet.

Däremot är jag all-in till min personlighet. Jag får saker gjorda - och det går undan. Det är egenskaper jag vill behålla, men jag måste lära mig att leva hållbart.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Det är det jag menar, att insinuera och spekulera om andra är att gå över gränsen. Det är inte meningsfullt och hjälper inte en vidare. Vi måste vara respektfulla och värna om varandras integritet. Vi kan inte tycka och tänka som vi vill högt inför alla här, om det inte är respektfullt och vänligt. Vi sätter tonen för våra samtal och inlägg här. Kram❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag träffat min kompis som blev uppsagd från vårt företag under mycket trista former. Vi träffades senast 6/1. Då skulle hon sluta jobba 31/1 och sen hade hon lön till och med 31/7.

Via Trygghetsrådet påbörjade hon en distansutbildning till administratör. Den 8/8 börjar hon jobba som kontorsadministratör på ett företag som sysslar med att göra olika ritningar. Helt annan verksamhet, men för henne delvis bekanta göromål.

Hon har ”provjobbat” 9 dagar och de uppskattade henne massor - och hon trivdes också jättebra 🥰 Jag visste att det skulle lösa sig jättebra för henne!

Nu när vi inte kan träffas på jobbet längre så får vi träffas oftare privat. Vi jobbar i stan båda två, så vi kan luncha ihop och /eller träffas direkt efter jobbet. Vi hittar nog bra former för umgänget rätt så snabbt.

Idag satt jag på hennes veranda och tjötade i 3,5 timmar, så mysigt 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag träffat min kompis som blev uppsagd från vårt företag under mycket trista former. Vi träffades senast 6/1. Då skulle hon sluta jobba 31/1 och sen hade hon lön till och med 31/7.

Via Trygghetsrådet påbörjade hon en distansutbildning till administratör. Den 8/8 börjar hon jobba som kontorsadministratör på ett företag som sysslar med att göra olika ritningar. Helt annan verksamhet, men för henne delvis bekanta göromål.

Hon har ”provjobbat” 9 dagar och de uppskattade henne massor - och hon trivdes också jättebra 🥰 Jag visste att det skulle lösa sig jättebra för henne!

Nu när vi inte kan träffas på jobbet längre så får vi träffas oftare privat. Vi jobbar i stan båda två, så vi kan luncha ihop och /eller träffas direkt efter jobbet. Vi hittar nog bra former för umgänget rätt så snabbt.

Idag satt jag på hennes veranda och tjötade i 3,5 timmar, så mysigt 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu på besök

@Andrahalvlek Vilken igenkänning jag fick på den. Jag är ju likadan... Gasen i botten.

Helt ärligt älskar jag det. Vill inte för något i världen bli av med det. Har insett dock med min nya gungsäng att jag blir genuint lycklig av att ligga ute, känna vinden och vila. Så lite smak har jag fått på det🤠.

Hem till Gården avsnitt 350 som goa Sigge skulle sagt (han är inte kvar här inne tyvärr). De får stå för andra.

Tycker det är lite läskigt med när man ska få den stämpeln i pannan. När jag ringde psykologer för 2 år sedan gav alla mig titeln adhd osett. Gjorde undersökningen och nej... Det hade jag ej.

Man kastas runt i diagnoser. Det upptar ens hjärna och tar energi. Samtidigt är just högt driv inget som plågar en. Man borde fokusera på det istället. Alltså det som plågar. I mitt fall var det mina utbrott och reda ut känslor. Eller snarare lära känna mig själv. Det fick jag dock ingen hjälp med via psykologer så jag loggade ut. Sa tack och hej. Det blev för slitsamt med allt psykologiserande. Det kändes mest som de plockade pengar av en. Det kändes inte som vi kom framåt iaf. Snarare som myspyssnack i soffan utan tydliga mål. Detta blandat med snack om ena efter andra diagnosen. Jag ville ju hitta lösningar. Problemen visste jag vilka de var så gå runt som katten kring het gröt gällande dem gav inget. Jag hade önskat att de var mycket rakare med vad de såg istället för gulliga inlyssnande individer. Behövde ingen som klappade mig på handen. Behövde snarare handfasta råd. Det fick jag här istället.

Jag tycker du är cool som är så rak med detta. Modigt!

Profile picture for user Liten72

Har läst här i forumet i över ett år och så många gånger blivit berörd, imponerad och motiverad av alla kloka människor och inlägg. Så mycket pepp, så ärligt, så äkta och så respektfullt! Självklart bestämmer man över sin tråd, men sättet man uttrycker sig på påverkar andra och vi är ju alla härinne av samma anledning. Att läsa inlägget om att så få lyckas var verkligen demotiverande och jag blev heldepp. Fakta är ju fakta, men så hopplöst det helt plötsligt kändes så här på söndagkvällen. Och det är väl allt annat än syftet med forumet oavsett vems tråd det är? ❤️ Ha en fin kväll!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu på besök Jag är av den åsikten att vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. För när vi mår som allra sämst kan vi inte strida för vår sak. Och genom att prata om det hoppas jag bidra till att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.

Jag är innerligt tacksam för att jag till slut fick träffa en läkare med mångårig erfarenhet, och att jag av honom fick helt rätt medicin. Som jag inte mådde sämre av initialt, och som jag efter några veckor mådde bättre av. Tack vare duloxetine känner jag hopp om livet igen.

Jag ska träffa läkaren igen den 12/8 och då ska jag ta upp frågan om bipolaritet igen. Min dotter psykologen tycker att mitt sömnmönster inte stämmer med diagnosen, men hon har ju bara teoretisk kunskap. Läkaren har praktisk erfarenhet.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu på besök Jag är av den åsikten att vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. För när vi mår som allra sämst kan vi inte strida för vår sak. Och genom att prata om det hoppas jag bidra till att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.

Jag är innerligt tacksam för att jag till slut fick träffa en läkare med mångårig erfarenhet, och att jag av honom fick helt rätt medicin. Som jag inte mådde sämre av initialt, och som jag efter några veckor mådde bättre av. Tack vare duloxetine känner jag hopp om livet igen.

Jag ska träffa läkaren igen den 12/8 och då ska jag ta upp frågan om bipolaritet igen. Min dotter psykologen tycker att mitt sömnmönster inte stämmer med diagnosen, men hon har ju bara teoretisk kunskap. Läkaren har praktisk erfarenhet.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Jag tycker att det är så bra och modigt att du skriver om det här AndraHalvlek. Det skrämmer mig lite att det kan bli så svart, ganska snabbt, trots att du har ganska god koll på hur och vad man själv kan göra för att må bra. Det räcker uppenbarligen inte till ibland. Och det är verkligen skitbra att du inte tog till universalmedicinen alkohol.
Jag tror att det är viktigt att identifiera hur det är när man mår bra. När man är som man vill må. Det sker ju gradvis förskjutningar i detta som det gäller att se. Har ingen aning om det ens är möjligt att märka (det gäller ju även om man är på väg mot ett återfall), men därför är det så viktigt att skriva om det tror jag. Så tack för att du återvände.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag hämta min yngsta dotter på hennes LSS-boende. Vi ska åka och äta lunch, räkmacka 😋 Efter det åker vi hem till älskade pudelpojkens ex-matte och hennes man. De har sommarstuga i vår hemkommun, men de bor annars i Stockholm.

Jag tog över älskade pudelpojken från henne när han var 7 år, och han skulle fylla 11 år i september när jag fick låta avliva honom den 5/8 år 2018. Varje sommar har vi träffat hans ex-matte i sommarstugan. Under corona reste de inte ner hit, men i år är det dags att träffas igen. Det känns lite konstigt att åka dit utan hunden, men det är trevliga människor. Yngsta dottern gillar dem också.

Jag försöker boka upp mig på trevligheter och umgänge för att ge min själ njutning och näring. I fredags lunchade jag med kollega/vän, igår träffade jag en vän, nästa vecka har jag bokat lunchdejt med en annan kollega/vän, och jag har också kastat ut lite andra tåtar. Fast punkt varje vecka är att träffa ex-svärisarna (mån), min mamma (tis) och min yngsta dotter (ons). (Fast denna vecka fick jag byta plats på ex-svärisarna och dottern eftersom pudelpojkens ex-matte enbart kunde idag måndag.)

Efter den 15/8 ligger jag dock lite lågt med att boka upp mig. Någon gång den veckan kommer sannolikt ett avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare att ske. Det är onödigt att boka upp sig på saker som man sen får avboka. Massagestol och klipptid vill jag boka in också, men jag avvaktar tills jag fått en kallelse till avstämningsmötet.

Sen jag började må bättre har jag gjort det mesta annorlunda jämfört med vad/hur jag gjorde när jag var deprimerad. Jag handlar i andra affärer och på andra tider, köper annorlunda mat, går andra promenadrundor, tittar på andra tv-program.

Jag formade under min depressiva period vissa vanor vad det gällde utevistelse, tv-tittande och mathållning tex. Inget av det vill jag göra nu, för det påminner mig för mycket om hur dåligt jag mådde. Jag kommer nog ärligt talat aldrig att äta grillad kyckling igen.

Igår lagade jag mat för tredje söndagen i sträck. Det var början på mitt förbättrade mående. Att jag faktiskt kunde planera, handla och laga mat. Sen är jag för evigt präglad på att laga mat för fyra personer, så det räcker att laga mat på söndagen för att ha matlådor hela kommande vecka. Någon ”utemat” vill jag unna mig också. Men då kan jag gärna gå till restaurangen och äta maten på plats, även om jag är själv. Allt för att få positiva intryck och näring för själen.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Jag tycker också att det är skrämmande att det kan bli SÅ svart. SÅ snabbt.

Men med facit i hand fanns det symtom som visade vartåt jag var på väg. Sömnen var en sådant symtom. Jag vaknade ju vid 4 jätteofta förra hösten och min hjärna hade börjat ”jobba”. Jag kunde inte sova på helgerna, trots att jag hade sovmorgon. Jag skalade bort det roliga, kören tex, för att hinna med jobbet. Symtomen fanns där, men jag såg inte helheten. Jag vet att jag skrev här att jag hade känt ”ångestfladder” strax innan jul. Jag avstod från julfirande med släkten och skyllde på förkylning osv.

Alla i min närhet sa/skrev: ”Ditt jobb tar för mycket tid, du måste bromsa”. Men jag tyckte att det var okej att det tog tid. Det var ju faktiskt ett helt nytt jobb och mycket att lära sig. Så skulle det inte vara för evigt. Tids nog skulle det lugna ner sig, ”jag skulle bara” först. Min äldsta dotter hade upprepade orossamtal med mig under hösten, som jag viftade bort.

Och sen kom oron för min yngsta dotter som lök på laxen. Hon blev rejält sjuk redan vid nyår. Och sen en dag i mitten av januari, då jag satt ensamt ansvarig på jobbet, så ringde de från boendet och sa att hon var jättesjuk. Jag kunde inte köra dit - jag kunde inte lämna jobbet. Jag jagade hennes pappa på telefon, men han hade glömt mobilen hemma. Jag ringde 20 gg och skickade 50 sms till honom, samtidigt som jag jobbade. Jag kunde inte köra till henne 😢

Det här var torsdagen veckan innan jag blev sjukskriven. Sen bodde jag hos henne fredag kväll till måndag morgon och sen åkte jag direkt och jobbade. På onsdagen blev jag sjukskriven. Då svämmade allt över. Då var allt över. Trots att jag har gjort den här resan två gånger tidigare (2007 och 2018) så fattade jag inte förrän det var för sent. Natten till onsdag 25/1 sov jag inte en minut, ångesten rev i kroppen på mig och sen var det kört. Tvärkört.

Jag hoppas att jag har blivit lite klokare även den här gången. Jag ska få till en rutin för att meditera och sen hålla fast vid den. Och jag har insett att jag måste medicinera livslångt, jag klarar mig inte utan antidepp. Jag tänker inte ens inbilla mig att det är en god idé att försöka trappa ut den medicinen igen.

Och genom att skriva om mina upplevelser hoppas jag kunna hjälpa andra. Som känner igen sig, som själv har mått som jag, som själv är på väg dithän. Jag hoppas det. För då har den här resan varit värd någonting.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Liten72 Ja, jag förstår att det kändes heldepp att se de siffrorna svart på vitt. Att så få alkisar faktiskt lyckas sluta dricka. Men man kan också se det som en sporre - och ge sig sjutton på att tillhöra den procenten som faktiskt slutar dricka!

Kram 🐘

Profile picture for user Kennie

@Liten72 Statistik kan alltid nyanseras. Om det är AA:s statistik så kan man tänka sig att sammansättningen av människor som söker sig till AA ser annorlunda ut än den gör på det här forumet. Sen kan man fundera på vad AA räknar som att inte lyckas bryta. Räknas personer som övergår i måttligt drickande till den gruppen?