Tack @VaknaVacker ❤️ Vad glad jag blir för din kommentar. Det är nästan så att jag rodnar, även om jag inte har läggning för det längre. Jag väljer att ta till mig berömmet istället, sträcka på mig lite.

Kram 🐘

Sträcka på sig! Bra att öva på och instämmer med Vv, ett föredöme är du på många sätt. Men inte perfekt som tur är. Då riskerar man att att hamna i livslögner- igen- och där vill vi inte vara.
Jag sov till 8:30 då jag vaknade utvilad men lite ”sockerbakis” dock avhjälpt av en kopp gott kaffe! Kram och njut av den blanka kalendern!

Några tusenlappar fattigare kom jag hem, men SÅ roligt det var att shoppa bra-att-ha-saker till yngsta dottern 😍 Allt mitt är hennes, och allt hennes är mitt på något sätt. Det känns som jag håller på inreder ett annex till min egen bostad. Jag ska ju hänga där en hel del också. Och dottern är så positiv och tacksam för allt jag köper, hon tycker allt är jättefint. Till skillnad från äldsta dottern som aldrig vill att jag köper något som hon inte specifikt har önskat sig.

Jag får fundera på hur jag ska kompensera äldsta dottern, även om avundsjuka mellan syskonen är i princip obefintlig. Som jag har berättat tidigare så sa äldsta dottern redan i 12-årsåldern: ”Rättvisa är inte att få lika mycket, utan att få efter sina behov och förutsättningar.” Yngsta dottern kommer alltid att leva på existensminimum i princip, så blir det när den enda inkomsten är bidrag från Försäkringskassan. Äldsta dottern får en ingångslön på sitt nya jobb som vida överstiger det mesta jag har hört talas om. Men hon ska förstås ha något ändå! Jag ska betala en sådan där stor bakmaskin till henne tror jag. Det vet jag att hon önskar sig, men de har inte plats för en sådan i studentlägenheten.

Jag är ju ensambarn så jag är inte alltid medveten om hur syskonrelationer kan se ut och bete sig. Den syskonrelationen jag kan mest om är förstås mina döttrars relation, och den är sund och kärleksfull. Lite irriterad stundtals och den äldsta har varit lite mammig, men det har blivit mycket bättre. Deras relation är ju väldigt ojämlik på ett sätt, den yngsta är ju liksom alltid i underläge. Men det stör inte henne ett dugg, eftersom hon själv anser att hon befinner sig i världens centrum. Alla andra är till för att serva eller roa henne typ 😂 Hon dyrkar samtidigt sin storasyster ❤️

Det som storasyster har haft svårast för är lillasysters explosiva humör. Hon är glad och lycklig 98 procent av tiden och topp tunnor tvärilsk 2 procent av tiden. Då är man inte vatten värd. Man får inte ta det personligt och det vet vi föräldrar om förstås. Så beter man sig samtidigt bara i en trygg kärleksfull relation, där man kan bete sig som en idiot utan att motparten tar det personligt. (OBS: Det här beteendet är bara okej hos små barn och personer med utvecklingsstörning! Så ingen tror att jag tycker det är okej för vuxna människor att bete sig så.) Storasyster däremot har historiskt tagit väldigt illa upp, blivit ledsen, och det har varit svårt för henne att förstå. Jag tror dock att hon förstår bättre nu när hon är vuxen, annars lär hon förstå när hon blir mamma ❤️

En dammsugare fick jag med mig hem till yngsta dottern också, men den betalar farmor och farfar. Det är deras standardpresent till alla barnbarn när de flyttar hemifrån. Dottern blev inte överväldigande glad för den presenten 😂

Två fina fågelholkar fick jag med mig hem också och jag satte upp dem direkt i två träd bakom huset. När jag kom upp i lägenheten och tittade ut genom köksfönstret såg jag en blåmes eller talgoxe som kikade in i hålet, ”kan man bo här?” I vår/sommar kan jag sitta på balkongen och spana på dem med kikaren 😍

Systembolaget gick jag förbi idag också. Mycket folk där. Tänkte inte ens på det förrän jag parkerade och insåg att just det här köpcentrumet var ett vanligt utflyktsmål just på lördagar. Då kunde man passa på och köpa lite till, om det hade gått åt mer på fredagen än jag hade räknat med. Nu gick jag bara vidare till Claes Ohlson, som var mitt mål eftersom jag visste att de hade en whiteboardtavla, och sen la jag alla pengar därinne istället. Tusen gånger bättre.

Kram 🐘

Som ni vet består mitt liv till stor del av planering. På mitt jobb ligger jag hela tiden två steg före (nu är det hög tid att sy ihop sommaren) och allt som gäller min dotter kräver också planering. Flytten nu i april har jag processat i flera år, även om vi fick den faktiska chansen som en skänk från ovan först för 1,5 år sedan. Hon behöver dessutom veta flera dagar innan vad vi ska göra till helgen, för att må bra.

För att väga upp det här (den eviga balansen) så är det kanske just därför som jag verkligen älskar känslan att vakna en ledig dag, lördag eller söndag eller en semesterdag, ligga kvar i sängen en stund och vända mig inåt: ”Vad vill jag göra idag?” Jag låter känslan styra helt och hållet och sen ligger jag kvar i sängen tills jag har tänkt klart - och inte vill ligga kvar i sängen längre. Då vill jag bara upp och omfamna dagen 😍 Nu, nu, nu.

Igår vill jag shoppa till dottern och köpa fågelholkar 😍 Idag vill jag åka till havet och spana efter flyttfåglar. Jag köpte en liten handkikare för flera år sedan, men vi har inte riktigt blivit kompisar. Eftersom jag inte har tränat tillräckligt på att använda den. Så får det bli, havet och kikaren. Och medtaget kaffe.

Kram 🐘

@Andrahalvlek havet, kikaren och kaffe - underbart! Jag är uppvuxen vid havet men har i halva mitt liv nu inte bott i närheten. De första åren saknade jag havet ofantligt. Nu är jag mer glad för det vatten som finns i närheten, hav eller inte. Men om några helger har jag bokat en stuga vid havet för mig och barnen. Då ska jag göra som du @Andrahalvlek!

Kram!

Närvaropodden #70 ”Alkoholism”, där Bengt Renander samtalar med Johan och Roger från Alkispodden är riktigt bra. Det handlar bland annat om andligt uppvaknande, som enligt Renander inte har ett dugg med religion att göra. Istället handlar det om att vara just närvarande i verkligheten. Inte tänka på det förflutna eller oroa oss för framtiden - utan att befinna sig just här och nu, nu, nu.

Det totala närvarandet i stunden är det som ruset ger oss och det är det vi hela tiden eftersträvar. Att dämpa vår oro eller stress, bara befinna oss i nuet. Och alkoholen är lösningen på det problemet. En lösning som är skadlig för oss - och därför måste vi hitta andra lösningar på problemet. Lösa problemen - och hitta andra sätt att befinna oss i nuet med hjälp av meditation, musik, träning, yoga, naturupplevelser etc.

Bengt Renander, som driver Närvaropodden, är själv ex-alkis. Det var genom samsändningen som han gjorde med Alkispodden som jag upptäckte hans podd.

Kram 🐘

Två badande svanar, på helt olika håll, kunde jag räkna in idag. Plus några grågäss, kanadagäss, talgoxar och ospecificerad rovfågel. Magert byte. Så är det när man tycker att kl 10 är tidigt, men i fågelvärlden är det nästan eftermiddag då. Men jag var ändå hyfsat tidigt ute, för jag var bil nummer 3 på parkeringen. När jag kom tillbaka efter en timme fanns det 17 bilar på parkeringen. Jag besökte ett typiskt sträckfågelområde.

Att jag ens brydde mig om svanarna berodde på att de betedde sig väldigt konstigt. Dels var de ensamma, det vill säga på helt olika ställen. Svanar är nästan alltid i par. Sen badade och plaskade de jättemycket, ungefär som en gråsparv kan göra i en vattenpöl. Varenda skrymsle på kroppen skulle blötas ner och fnattas med näbben. Aldrig någonsin tidigare sett en svan bete sig så. De brukar bara glida fram graciöst. Och sen betedde sig båda två likadant dessutom, vilket får mig att tro att det är någon parningsritual. Men var fanns honan att imponera på? Och hur imponerande kan det plaskandet upplevas?

Sådant kan man fundera på när man är ute och traskar självsam. Jag stannade på tre olika ställen, och på ett ställe traskade jag en runda i ett naturreservat på cirka 7 km. Totalt 14.641 steg fick jag ihop under totalt fyra timmar, och då pausade jag både för kaffe och medhavd lunch. Blåsigt var det förstås vid havet, ingen lä någonstans. Klarblå himmel, sol, lite bitande kallt i kinderna och svettigt som sjutton under jackan.

Två timmar höneblund blev det i eftermiddag, men jag är redan trött ändå kl 21. Sjön suger som man brukar säga, fast det är lite konstigt att använda det uttrycket i dessa dagar när ”suger” normalt är ett negativt ord.

Som vanligt i detta nyktra liv känns helgen lång och vilsam i bemärkelsen att jag inte en enda gång har tänkt på jobbet. Nu är jag redo för en ny jobbvecka. Det är en annan oväntad fördel i nykterheten, min så kallade ”söndagsångest” är puts väck.

Kram 🐘

Det närmar sig med stormsteg nu. Idag har jag beställt hemförsäkring och fyllt i blankett om adressändring hos Skattemyndigheten. Hämtade ut medicin ikväll och passade på att be om blanketter så att personalen på boendet får fullmakt att beställa och hämta ut medicinen.

Nästa vecka ska vi till boendet både måndag och onsdag. På måndag ska det bli filminspelning och på onsdag är det stor invigning med politiker på besök och även pressen. Det blir det första privata LSS-boendet i kommunen så det är ju lite speciellt förstås. Dotterns pappa är lite skeptisk till att det är ett privat boende, men man hör ju bara om ställen där det inte fungerar. Alla privata ställen där det funkar bra skrivs det sällan om. Och väldigt många kommunala ställen funkar nog inte heller så bra.

För mig är det viktigast att vi känner att personalen, och vi har ju hittills bara träffat de två som startar boendet, har rätt attityd till de boende. Och de verkar verkligen brinna för att dessa unga vuxna ska få ett så aktivt liv som möjligt tillsammans. För mig är det också viktigt att vi föräldrar, och jag som tillika är god man, har god inblick och medbestämmande. Och det har vi lovats - och jag kommer att utnyttja det till fullo.

Den första tiden tänker jag i princip flytta in hos dottern, eller åtminstone tillbringa flera timmar där varje kväll och även på helgerna. Jag kan häcka i hennes nya soffa när hon hänger med de andra i de gemensamma lokalerna. Sen kan hon komma in till mig ibland och showa och berätta om allt roligt de hittar på 😍 Hon är en teaterapa och dramaqueen.

Jag känner mig också trygg med att jag känner föräldrarna till två andra boende hyfsat väl. Vi har följts åt genom åren och det är bra och kloka människor med liknande värderingar som vi har. Gud nåde den som bråkar med oss kan jag säga. En av mammorna är väldigt pådrivande, snudd på för mycket enligt min mening ibland. Men hon känner å andra sidan chefen för boendet otroligt väl. Chefen för boendet började sin karriär inom funktionsstöd med att vara personlig assistent åt just hennes son när han var liten, och idag är han 24 år. Och det senaste jobbet hon kommer från är som platschef på ett annat boende. Så hon kan jobbet om man säger så, från grunden.

Det blir bra. Jag känner det på mig. Jag låter min gräsligt positiva syn genomsyra även det här. Och blir det inte bra, så löser vi det då. Allt kommer inte gå som på en räkmacka förstås, så naiv är jag inte. Jag väljer istället att försöka låta bli att ha förväntningar. Det brukar bli bäst då, att låta allt bli som det blir.

Minns när yngsta dottern var yngre. Många sjukhusbesök blev det, och även tandläkarbesök. Blodprovstagning i parti och minut. Jämmer och elände, ofta fick vi åka hem utan fullbordad undersökning. Jag var så frustrerad. Tills jag slutade ha några förväntningar. Vi åker dit. Sen blir det som det blir. När jag kunde tänka så fullt ut, verkligen släppa alla förväntningar, så blev det mycket bättre. Då kunde jag läsa av dottern bättre, och jag tror att mitt lugn smittade av sig på henne. Då gick alla undersökningar bra, eller åtminstone oftare bra än dåligt.

Dottern är så tydligt en barometer på mitt humör, så tydligt att det nästan är kusligt. Men på grund av sin språkstörning, som ger henne otydligt tal och begränsat ordförråd, så tror jag att hon har utvecklat andra sinnen. Hon läser av kroppsspråk och energier på ett mycket mer utvecklat sätt. Ungefär som en blind som utvecklar sin hörsel och känsel i fingrarna mer.

Kram 🐘

Så spännande det är att följa det här, är ju själv personal på ett privatboende 😉 Önskar din dotter all lycka med sitt boende ❤️Varför kommer mina kommentarer två gånger 😱

Inget är som väntans tider, sägs det. Vet inte om jag håller med om det. Just nu är 3/4 av mitt huvud upptaget med att processa dotterns flytt. Det känns som jag stampar otåligt i startblocken.

Har noll lust att engagera mig i jobbet. Gör precis det jag måste göra, dvs ta emot och introducera en praktikant (igår-idag) och en ny vikarie (imorgon). Sitter med på några möten, håller låg profil. Orkar inte ta tag i surdegar, men borde verkligen göra det. Ibland är uppskjutarsjukan förlamande, och det beror oftast på att mina batterier behöver långladdas.

Ser fram emot påååååsken 🐣 Fyra dagar då jag ska vistas så mycket utomhus som möjligt. Äldsta dottern kommer hem så jag får promenadsällskap 😍

Jag är en sådan jobbig typ som hälsar på ALLA jag träffar i skogen på mina rundor. Småpratar gärna om tillfälle ges. Sist frågade min kompis ”kände du honom?” Nä, det är inte nödvändigt. Är man från Göteborg kan man tjöta med alla 😉 Det kommer nog med modersmjölken.

Varje gång jag träffar ett par i min egen ålder tänker jag ”jag vill också ha en kille som gillar att gå i skogen”. Nä, jag tänker inte så varje gång, men om de pratar och skrattar hjärtligt ihop så tänker jag så. Blir lite avundsjuk. När jag dejtade var det bara golfare jag fick napp på 😂

Har tidigare sagt att jag ska engagera mig i den lokala orienteringsklubben, men de är nog för hurtiga för mig? Friluftsfrämjandet kanske? Eller så snubblar jag över ett riktigt kap i skogen en dag 😉

Jag har faktiskt ingen brådska. Jag känner mig inte lika ensam längre. Tidigare var alla upplevelser nästan bortkastade eftersom jag inte hade någon att dela dem med. Ungefär som att en löprunda knappt räknas när Runkeeper strular 😂

Jag känner inte så längre. Igår och idag har jag studerat parkarbetarnas kanonjobb. Rabatterna är fixade, och det är fullt med skott från påskliljor och tulpaner på väg upp. Snödroppe och vintergäck får snart sällskap av scilla. Magnolians knoppar börjat snart växa till sig i storlek.

Förvåren är en underbar tid - allt i naturen står i startblocken och stampar. Ge oss värme nu!

Och enligt SMHI kommer värmen imorgon. Enligt mina kliutslag också. Jag får kliande utslag när det växlar mellan årstiderna. Från vinter till vår eller vår till sommar oftast. Oerhört märklig åkomma, helst som jag får utslagen typ dagen innan värmen kommer. Min kropp är synsk 😂

Kram 🐘

Bra att du ser fram emot roliga och sköna saker som påsken tex! 😍Att vara gräsligt positiv är bra det när man har mycket som snurrar i skallen.❤️

Jag har blivit mycket mer pratglad sedan jag blev nykter. Förr ville jag alltid bara hem så fort som möjligt, för att kunna dricka, helt sjukt.😩 Härom veckan tex blev jag ståendes och tjötade fiske med en okänd man i en sportfiskebutik en lång lång stund. (På avstånd såklart) Det hände aldrig förr. Fan vad gött det är nuförtiden.😂 Och snart kommer värmen också!

Kram

@Torn skrev:"Jag har blivit mycket mer pratglad sedan jag blev nykter"

Jag trodde att de berodde på min coronaisolering att jag har blivit så pratglad och pratar med alla så fort jag får chansen. Jag kan också börja prata med folk i affären, både andra kunder och personal. Tar alla chanser jag får! Men det är kanske nykterheten som gjort mig ännu mer social?

Jag märker ju på de få ”tillställningar” jag går på att samtalet med andra verkligen står i fokus nu när alkoholen är en icke-fråga. Och träffar jag en kompis och tar en promenad pratar jag så mycket att jag knappt ser vart jag går, eftersom jag gärna vill titta på den jag pratar med 😂 Jag brukar be om ursäkt efteråt, ”förlåt att jag babblat så mycket”. Men jag lyssnar och låter kompisen prata också, faktiskt. Jag ställer mycket frågor, är genuint intresserad av vad den andra har att säga. Samtalet går i 190 liksom, ytterst få tysta sekunder här och där.

Jag har till och med god behållning av att prata med min mamma, och det har jag knappt haft innan. Då var jag mest bara irriterad på henne och tyckte att hon var jobbig. Häromdagen ringde en kvinna upp som jobbar i samma bransch och hon hade lite frågor. Vi pratade en halvtimme och hade ett väldigt givande samtal, utan att jag satt på nålar ett dugg.

Men det är kanske som Annie Grace säger. Sin personlighet behåller man som nykter, men den blir lite mer koncentrerad. Var man social innan blir man jättesocial, var man positiv innan blir man gräsligt positiv.

Kram 🐘

Idag är jag dödens trött. Så där yr i huvudet-trött. Det kan vara pusta-ut-efter-anspänning-trötthet. Jag har ju introducerat både en praktikant och en ny vikarie den här veckan. Praktikanten hade jag lite koll på sen innan, så honom fick jag rätt snabbt på banan mån-tis. Idag var han i fullt arbete, och verkade glad och nöjd.

Idag var det dags för vikarien, som jag enbart lärt känna via zoom och mail. Helt ny för oss, men min magkänsla gav mig mycket bra vibbar. När han stod utanför personalingången och väntade på mig i morse drog jag den första sucken av lättnad. När jag märkte att han var lättlärd så drog jag en andra suck av lättnad. När jag kunde lotsa honom vidare till andra kollegor, för att lära sig ”överkursen” redan dag ett, blev jag så trött att jag fick åka hem 😂

Jag gör ju det här hela tiden. Jag väljer ut nya förmågor, förbereder deras ankomst, välkomnar dem till jobbet och lär dem grunderna - och hoppas innerligt att de ska hålla måttet. Det finns inga garantier för någonting och några nitar har jag ju gått på förstås under 15 år.

Men magkänslan hade nog rätt även denna gång, så jag är värd lite vila. Efter två arbetsdagar på plats på jobbet är det dags för hemifrånarbete två dagar. Lugnt och skönt. Bara göra det jag absolut måste göra.

Kram 🐘