Läste i DN om en bok som heter ”Omtyckt - superkraften i att vara äkta, positiv och relevant”. Enligt författaren är det skillnad mellan att vara populär och omtyckt. Populära personer söker ständig bekräftelse av andra. Omtyckthet handlar i grunden mer om vad vi tycker om oss själva. Personer som är omtyckta har enligt författaren lättare att samarbeta - och får lättare med sig folk på tåget.

Författaren ger några råd, som jag i min tur har tolkat och gett mina egna ord:

1) Sluta sukta efter likes - både online och IRL
2) Bli medveten om när du jämför dig med andra - och sluta med det
3) Var närvarande - reagera och agera i nuet
4) Du är bra som du är just nu
5) Träna på att vara istället för att göra
6) Meditera för att träna upp din närvaro
7) Gå ut i naturen och låt hjärnan vila
8) Skriv dagbok

Hmm, låter misstänkt likt det som de flesta av oss här på forumet håller på med för fullt 🤔

Kram 🐘

Du är en fixare av rang Andra Halvlek, och konstigt nog är det bara härligt att ta del av och ger mig inte det mista dåligt samvete, varken att jag inte orkar promenera eller planera så bra. Jag blir glad av att jag känner dig. Två olika men också lika- betyder mycket, så många av er här.
Såklart du inte ska sova på luftmadrass.
Maria Carey brukade säga ”I dont do staircases” dvs hon vägrade fotograferas i trappor.
You dont do luftmadrasser, helt enkelt. Knappt ordinära badkar. Kram och godnatt🌱

En kollega till mig firade 40 år som anställd på vår arbetsplats igår. Själv firade jag 29 år i mitten av april. Eller firar är för mycket sagt, men jag tänkte på det åtminstone. Kollegan går i pension nu till sommaren. Om 11 år firar jag kanske 40 år på min arbetsplats och funderar över pensionen åtminstone.

Märkligt vad tiden har gått förbannat snabbt. Livet är det som pågår medan vi skyndar hit och dit. Att vara närvarande i nuet är verkligen den finaste gåva man kan ge sig själv. Jag lever nu, nu, nu. Varje ögonblick är ett tillfälle för förundran eller förkovran, eller så njuter man bara av stillheten en kort stund. En minut här och där, små mikropauser i tillvaron.

Förresten finns det nackdelar med att sova hemma. Fiskmåsars älskog är inte speciellt diskret. De gastar och gapar mest hela dagarna men just då låter det som om någon idiotstampar på en pipleksak. Men det är den som står uppepå som piper. Mycket märkligt vetande som jag har tillskansat mig efter fältstudier.

Nu blir det två nätter hos dottern, och där väcks jag endast av småfåglarna i skogsbrynet utanför fönstret.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Märkligt vad tiden har gått förbannat snabbt. Livet är det som pågår medan vi skyndar hit och dit. Att vara närvarande i nuet är verkligen den finaste gåva man kan ge sig själv. Jag lever nu, nu, nu. Varje ögonblick är ett tillfälle för förundran eller förkovran, eller så njuter man bara av stillheten en kort stund. En minut här och där, små mikropauser i tillvaron."

Jag tycker att du sätter ord mycket bättre på vad jag har funderat på ett tag nu och jag har väl snuddat vid ämnet i min egen tråd ett par gånger. Härligt!

@Se klart skrev:"Du är en fixare av rang Andra Halvlek, och konstigt nog är det bara härligt att ta del av och ger mig inte det mista dåligt samvete, varken att jag inte orkar promenera eller planera så bra."
Det där du skriver här är jätteviktigt SeKlart. Att inte omedelbart bli avundsjuk eller känna sig mindre duktig, utan istället kunna se och lära av andra. Inte minst på jobbet tycker jag att det här är viktigt. Vi är duktiga på olika saker och om man bara blir avundsjuk så tar man inte tillvara de här talangerna. Just olikheterna är ju det som lyfter en arbetsgrupp. Hade en chef en gång som uttryckte att hon nästan blev arg på att jag var bra på en sak som hon ville kunna. Hon passade inte på och utnyttjade den talangen och det var ju lite korkat tycker jag. Lyfta andra och varandra! Det borde vi göra. Så mycket roligare och mer utvecklande än att prata skit. Och jag är full av beundran för AndraHalvleks sätt att hantera sina uppgifter. Den mentala inställningen är väldigt viktig, det är uppenbart, och där kan vi alla jobba en hel del med oss själva.

@Sisyfos skrev:"Lyfta andra och varandra! Det borde vi göra. Så mycket roligare och mer utvecklande än att prata skit."

Håller med, det är så otroligt viktigt! Jag har en ex-svägerska som är helt galet avundsjuk på allt och alla. Allt hon gör syftar till att imponera på andra. Så sorgligt.

Jag vet inte om det beror på mitt jobb, jag rekryterar ju nya förmågor hela tiden, men jag älskar verkligen när folk tar plats och utvecklas ❤️ Avundsjuka är en känsla som typ aldrig förpestar mitt sinne.

Kram 🐘

Idag kom halsbandet ”Love knot” från Efva Attlings butik, som äldsta dottern ska få i examenspresent. Det var precis vad jag hade tänkt mig. Litet, nätt, stilrent men ändå rejält och med en väldigt innerlig betydelse. Vårt kärleksband är stadigt ihopknutet ❤️ Presentkortet på smakbox kom tidigare i veckan, och det tror jag att hon uppskattar massor också. Under ett helt år får hon varannan månad en låda med spännande mat/godsaker. Hon är väldigt matintresserad och gillar att experimentera.

Jag frågar inte ens barnens pappa om han vill vara med på presenterna. Han svarar bara ”ja” och sen får jag inga pengar ändå. Jag vet inte hur mycket pengar som han är skyldig mig för gemensamma presenter. Tror inte ens jag har fått pengar för yngsta dotterns studentpresent - och det är två år sedan hon tog studenten. Jag har slutat både räkna och bry mig.

Så han kan köpa sina egna examenspresenter till äldsta dottern, även om jag vet att han kommer att stå där tomhänt. Han prioriterar öl och whisky och hårdrockskonserter, allt annat får bli som det blir. Man kan tro att han är 18 år, men han är född 1963.

Kram 🐘

Samma här.
Min exmake har ett skuldberg som är ett svart hål. Men nu har jag slutat fråga. Dessutom är det ett curlande av vuxen man som jag inte längre vill hålla på med.
Har ibland haft dåligt samvete för att jag haft råd med mer men sanningen är endast den att jag lagt en större del av mina pengar på att göra barnen glada- eller ge dem sånt de behöver. Min prioritering.
@sisyfos jag tycker att jag blir en allt bättre arbetsledare därför att jag på riktigt insett att jag inte klarar våra utmaningar på egen hand. Att ta del av allas idéer, resurser och talanger är helt enkelt nödvändigt för att vi ska överleva.
I mitt stilla och ibland stormiga sinne undrar jag när den insikten ska nå våra politiker... kram klokingar!

Nu har jag rensat i dotterns mobil, bland ”vänner” på fejjan och instagram. Jag får göra det ibland, och hon vet att jag gör det. Jag sa till henne när hon la sig ikväll att jag skulle rensa bland hennes vänner. På fejjan får hon endast vara vän med folk som hon känner, det är dealen. Jag försöker begränsa möjligheten att hitta henne, men jeezuz vad mycket sekretessinställningar det finns.

Varje gång jag rensar finns det några puckon som vill att hon visar brösten och dyl. Varje gång. Och man märker av konversationen att hon inte fattar någonting. Nu hade hon lyckats hitta en dejtinggrupp på fejjan också, vojne vojne. En och annan gubbe fanns bland skribenterna i messenger, liksom några från utlandet. Vid ett tidigare tillfälle hade hon lyckats ladda ner någon dejtingapp och den åkte ut med buller och bång. Hon skriver sitt mobilnummer och adress till dem också, unge 😡 Hon är så naiv att man blir helt mörkrädd. Några månader efter incidenten med dejtingappen vågade jag knappt lämna henne ensam hemma en timme, ifall någon skulle ringa på dörren. Hemska tanke!

Så nu har jag rensat och blockat, blockat, blockat i nästan en timme. Pust. Jag gör det i egenskap av att vara god man till henne. Jag respekterar hennes integritet, men om hon inte värnar sin egen integritet så måste jag agera. Samtidigt betyder fejjan, messenger och instagram så mycket för henne, en stor del av hennes sociala liv sker där. Hon skriver och ringer till alla hon känner, inklusive oss föräldrar. Alla oskyldiga konversationer med folk som hon faktiskt känner finns kvar.

Minns när hon var nyfödd och föddes svårt sjuk och skadad (fraktur på sex revben efter en svår förlossning). Jag blev förstås väldigt chockad, men ungefär fem timmar efter förlossningen minns jag att jag tittade på henne när hon sov och jag tänkte då ”Lilla barn, jag ska ta hand om dig”. Och det löftet håller jag livet ut ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Oj vad många weirdos det finns därute som ser sin chans att utnyttja en situation. Vad bra att du kan rensa bort i dotterns mobil så hon inte hamnar i jobbiga situationer. Sagt det tidigare, men tack för den insyn du ger i hur det är att vara förälder till funktionshindrat barn. Så lärorikt! 🙏🙏🙏

@Andrahalvlek Ja det finns många riktiga as ute i cyberrymden. Va bra att du rensar upp i hennes telefon! Jag såg förresten nyss på Facebook någon som lade ut bilder på en man som hade försökt lura hens tio- åriga dotter att skicka nakenbilder till honom. Hoppas många känner igen honom och ev slår ner/ihjäl honom.🤨

Kram

@Torn Ja, fy vilka svin det finns 😡 Vi hade en incident på dotterns skola för några år sedan, där en annan elev lockade henne att visa brösten och skicka foto till honom. Vilket hon gjorde utan att förstå varför typ. Jag trodde att jag skulle få hjärnblödning. Höll på att vända upp och ner på både skolan och skitungen. Han tillhörde själv det som jag brukar kalla ”gråzonsbarnen” och han var i allra högsta grad medveten om min dotters mentala nivå.

Skolan hanterade det kraftfullt och dottern fick allt stöd hon behövde. Efter det ilskna utbrottet jag hade då, så rutorna skallrade, så skulle hon ALDRIG dela med sig av foton på sina bröst igen. Jag kunde inte hejda mig, egentligen var jag ju inte arg på henne, men det förstod ju inte hon just då. Värst av allt var att hon trodde att killen ifråga var snäll och tyckte om henne 😢 Hon grät så hon hulkade ”jag tycker om honom”.

Men efter den incidenten är jag noga med att kolla hennes mobil då och då. Några gubbar och killar har jag varit frestad att konfrontera, men sen har jag inte orkat lägga energi på det. Blocka, blocka, blocka, välja sina strider. Men får hon en dickpic någon gång så ska jag bokstavligen leta upp jäveln och stoppa ner hans mobil långt ner i halsen på honom 😡

Kram 🐘

@Andrahalvlek Japp, om gränsen överskrids så får du ta striden. Sådana här saker är det värt att bli arg och lägga kraft på. En stulen tvättid kan man däremot rycka på axlarna åt.

Kram

Ikväll känner jag mig inte alls behövd här faktiskt. Det har snart gått en månad sedan dottern flyttade in och inte en enda gång har hon uttryckt att hon vill till sina gamla ”hem”. Inte en enda gång. Hon längtar efter oss föräldrar, men inte efter sina gamla hem. Hon har gått vidare.

Dottern följde med mig hem dagen efter sprutan, då hon var lite svajig. Hon gick in i sitt gamla rum, där jag har inrett hemmakontor nu, tittade på väggen och sa ”fina tavlor”. Planschen med Frost har bytts ut mot två akvareller. Hon frågade inte ens efter planschen. Sen gick hon ut och satte sig i tv-soffan. Satt som på nålar hela dagen innan hon fick åka hem till sig igen.

Idag när jag hämtade henne på jobbet hade hon en lapp med sig där det stod vilka veckor som daglig verksamhet har stängt i sommar, vecka 28-31. Den lappen skulle hon ge till ”personalen” på boendet. ”Så de vet när jag inte jobbar”. Mamma behövde inte veta, men personalen behövde veta. Sötnöt ❤️

Nästa vecka sover jag hos henne enbart på tisdagen och sen tar hennes pappa helgen. Sen är hon nog redo för att vi endast sover hos henne fre-sön, vi får ta varannan helg. Om ens det, vi får se. Personalen verkar mogen för det, dottern likaså. Vi föräldrar får bara hänga på - nu töjs navelsträngen ut till max och snart brister den. Precis som det ska vara.

Jag känner ett lugn och en rastlöshet på samma gång, liksom sorg och glädje på samma gång. Oro och tillförsikt. Men framför allt känner jag i magen att det här är så rätt för henne. Hon har hamnat helt rätt. Det här är hennes nya flock. Jag känner också en enorm nyfikenhet på vilka stormsteg hennes utveckling kommer att göra. Varje år förundrar hon mig genom att klara av sådant som jag inte trodde att hon skulle klara av. Och det bara fortsätter. Utan övre gräns. Får plantor ny näringsrik jord och större krukor så blommar de, om och om igen.

Trött är jag också. Så förbannat trött. Det kommer att ta tid för mig att landa i det här nya, och det får ta tid. Var sak har sin tid. Sin tid att jobba hårt för en sak, sin tid för att smälta alla intryck, tid för vila och tid för att samla kraft och ork för att orka tänka nytt och fräscht. Tid. Här och nu.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag blir glad när jag ser att du skriver att "det får ta tid" för det gör man bara när man trots allt som händer har en stabil grund att stå på. Livet är ju ständigt föränderligt och vissa förändringar drar ju med sig mer vemod än andra. Det måste ju ändå vara skönt att kunna vara närvarande och känna allt när det händer och ta hand om det allt eftersom.

I natt sover jag hemma. Jag har fått några sms från dottern. Hon bestämde sig för att hon ville ha stekt potatis istället för kokt till den sprödbakade torsken. ”Jag har bestämt mig”. Sötnöt ❤️ Sen skrev hon ”godnatt”. Thats it. Godnatt.

Själv sitter jag här hemma i tv-fåtöljen och vet knappt om jag har huvudet upp och fötterna ner. För att vara en person som inte gillar att passa tider så har de senaste två veckornas skjutsande, och logistik med några nätter där och några hemma, fått det att snurra till ordentligt i huvudet. Andas, andas, andas. Imorgon är det fredag igen, på lördag ska jag ut i skogen. Eller till havet. Oavsett väder.

På jobbet är allt under kontroll. Alla kontrakt är ivägskickade och alla löner för april attesterade. Nu är det dags att göra sommarscheman till alla. Jag ligger bra i fas tidsmässigt och jag hoppas innerligt att jag slipper sena avhopp. *ta i trä*

Kan knappt förstå att det är sista gången jag gör det här. Det här blir min 15:e sommarrekrytering. Och min sista. I alla fall som det ser ut nu. Idag har min chef pratat med sin chef och en annan chef om att jag ska byta tjänst i höst. Så nu ska det rekryteras en HR-specialist tydligen. Det är nog sunt att få in den kompetensen, i en person som har lite distans till kärnverksamheten. Själv ska jag kasta mig in i kärnverksamheten igen - och det ska bli så roligt!

Det är ju inte officiellt än, men det börjar nog sippra ut i verksamheten snart. Jag funderar över hur reaktionerna kommer att bli. Jag kommer att lämna ett stort hål efter mig, men ingen är oumbärlig. Jag finns kvar i huset, men hade jag inte fått den här chansen så hade jag snart kanske inte funnits kvar i huset. Efter 15 år på samma tjänst är det bannemej dags att göra något annat. Många drar ju vidare efter några få år bara. Vi hade en chef som började och slutade inom ett år, men det var nog rekord. Vi har inte jättehög personalomsättning faktiskt. Det är sunt när folk vill göra något annat.

Samtidigt så är jag så fullt uppe i det jag gör just nu, som måste bli bra för allas bästa, så att jag verkligen inte kommer att slå av på takten förrän det är dags. Förrän det står någon där och tar över mitt jobb. Och sådant kan ju ta tid tyvärr. Men det är verkligen inte min sak att rekrytera min egen efterträdare.

Kram 🐘

God morgon!
Så mycket som händer här. Så mycket tankar. Så bra du hanterar allt!

Jag tror det räcker med ett "God morgon! Hoppas du sovit gott?" här och nu 🥰.

Kram!🧡

@Soffi Godmorgon och tack för omtanken ❤️ Tyvärr har jag inte sovit gott alls 😫 Vaknade kl 2 och då hade min hjärna börjat planera för det nya jobbet till hösten. Hur jag skulle lägga upp sättet att jobba, på detaljnivå. Min hjärna är helt kokko 🦜

Så jag fick sätta på min insomningsljudbok ”Skål ta mig fan” i 30 min, och då somnade jag om. Det är ett bra knep att testa även för andra. När jag lyssnar aktivt på ljudboken kan jag inte släppa in jobbtankar liksom. Har det väl börjat är det ju skitsvårt att få hjärnan att sluta tänka, så då får den en ljudbok att sysselsätta sig med istället.

Var sak har sin tid. Just nu har dotterns inskolning prio ett, och sommarrekryteringen på jobbet prio två. Allt annat får vänta. Till och med mitt förfallna hem 😂 Jag får ringa en saneringsfirma när inskolningen är över.

Kram 🐘