@Andrahalvlek Det var verkligen dålig stil av dina barns pappa att dra iväg på jobb i flera veckor nu.🤨 Fan, det låter riktigt jobbigt att flänga runt som du gör nu.❤️
Jag snor VaknaVackers ord. Du är stark som en björn!

Kram

God morgon!
Oj, vilka tuffa dagar du har!
Jag hoppas att "mamma har rätt som alltid" och din dotter mår bättre idag.
Då får du sova i din egen säng i natt, jag håller tummarna för det för du behöver verkligen få vila när dagarna ser ut som de gör nu. Skönt att du kan se det som "once in a lifetime" och att det är för allas bästa 😊.

KRAM!🧡

Håller med de andra, hoppas du får välförtjänt vila snart! Kanske pappan kan ta 3 veckor i rad när han kommer hem så att du får återhämtning?
Kram!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

Tack @Torn @Soffi @Sattva för omtanken. Vi har båda sovit gott, tack och lov 🙏🏻 Det första dotter sa i morse var: ”Ikväll ska jag sova själv, du kommer imorgon”. Och igår kväll efter cykelturen sa hon om en av personalen: ”XX är underbar”. Det blir bra det här, lite i taget så är vi i hamn till slut.

Kram 🐘

PS. Hennes pappa var noga med att påtala att han endast kan ha ansvaret en vecka, vecka 20. Sen måste han resa iväg på jobb igen. Idiot. Han är bra på många sätt, men ibland beter han sig som en idiot.

@Andrahalvlek Förstår dig! Mitt ex/ barnens pappa kan vara väldigt egotrippad. Man blir galen.
Du får se det som att det är du som kommer att ha varit med i dotterns flytt o rotning på nya stället. Ni har minnen o band han aldrig kan få, som han valt bort.

Hemma. Dottern satt som på nålar här hemma i soffan hela dagen. Hon ville tillbaka till boendet. Bra betyg!

Ikväll har jag betalat räkningar och monterat ett nytt bord. Köpte ett nytt runt bord, likadant som till dottern. Mindre än det förra kvadratiska. Passar mycket bättre i ett ensamhushåll 😍

Dottern ringde för att potatisskalaren var konstig. Hon fick en skalare jag hade över här hemma, en fast skalare. Hon vill ha en klassisk rörlig. Ilsk som en bålgeting var hon. Så jag sa åt henne att klyfta potatisen utan att ha skalat den. Det godtog hon. Och sen sa hon till mig att ta med den andra skalaren imorgon. Jag får offra mig, även om jag inte gillar att byta just potatisskalare. Det är en viss känsla man får i handen för sin skalare.

Jag hörde en man i bakgrunden. Tror att det var den svagare länken, stackarn. Hon litar inte på honom riktigt. Tror inte att han kan riktigt. Tur man kan ringa mamma då! Han jobbar även i natt och i morgon bitti, så jag hoppas verkligen att de två bondar lite. Hon är inte rolig att tas med när hon är tjurig.

Jag tror att hans problem är hans otroligt snälla och försiktiga attityd. Hon tolkar det som osäkerhet. Lite konstigt egentligen att de två killarna i personalen är allra snällast och mjukast i sin attityd. De andra är förstås snälla också, men de är mer rakt på sak, ”gör si, gör så”. Frågar man henne ”vill du” så tvekar hon och smiter i värsta fall. Ja ja, det reder nog till sig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek usch ja. Det har ju hänt mig också att det blivit både tre och fyra veckor i sträck med barnet. Till slut har jag suttit och räknat timmar för att få dagarna att gå. Jag har skämts, men det är så krävande att man behöver regelbundet vila för att orka "vara där". Otacksam och jobbig sits eftersom det inte blir bra för någon (utom för Xet då möjligen...)
Kram!

@Charlie70 Jag har slutat ha dåligt samvete för att jag längtar efter min egentid. Jag tänker att jag i snart 22 år har levt med en femåring. Vem skulle inte behöva vila varannan vecka då? På många sätt är hon lika ”vårdkrävande” som en femåring. Hon kan göra det mesta själv men hon behöver muntlig stegvis coachning i allt hon ska göra - åtminstone vad det gäller hushåll, klädsel, hygien, passa tider etc. Och sen ska man dessutom hantera tjat och tjafs på en femårings nivå, efter dagsform. Både dotterns och mammans dagsform pendlar ju upp och ner. Minst sagt utmattande.

Jag orkar bättre om jag får vila emellanåt helt enkelt. Nu har jag sovit gott i egen säng och kl 5 i morse var min hjärna utvilad och hade börjat planera nästa veckas matlagning och vad hon ska veckohandla i helgen. Just nu har jag bannemej två jobb som jag växlar mellan! Jag slår på och av arbetsuppgifterna omväxlande. Skönt ändå att jag inte tänker på båda jobben samtidigt, för det gör jag faktiskt inte. Där är jag hjälpt av här-och-nu-tänket.

Och jag är oerhört tacksam för att jag får så här god möjlighet att påverka den hjälp som dottern får på boendet. Jag har tex varit noga med att hon ska göra allt själv, med muntlig coachning. En del på boendet gör personalen nog saker åt istället, men det vill jag inte. Hon ska vara så självständig som hon kan vara. Och hon kommer att utvecklas massor.

Igår fick jag några sms vid läggdags. Påminde henne om att mobilen skulle ligga i tv-rummet. ”Ja, visst ja”. Minnet är extra kort på vissa saker 😉 Sen har mobilen varit tyst. Samtidigt som jag försöker preppa så mycket jag kan så måste jag släppa också. Personalen måste få göra på sitt sätt, precis som hennes pappa gör på sitt sätt. Gasa och bromsa.

Kram 🐘

Fick rycka in och jobba med annat idag pga sjukdom. På det jobb jag ska ta över till hösten typ. Men att bara bli inkastad känns sådär. Lite fick jag gjort förstås, men ingenting av mitt vanliga jobb.

Trött som sjutton. Precis ätit fet hamburgare och pommes på McDonalds så nu lär jag väl bli ännu tröttare.

I helgen ska jag typ bara vila och promenera. Två nätter hos dottern nu. Hemma ser det ut som kriget, men det slipper jag se nu när jag är här.

Chill helgkram 🐘

PS. Att det är valborg struntar jag i. Det här är som en vanlig trött fredag efter intensiv vecka med dubbla jobb. Och vila är så mycket bättre medicin än alkohol.

God morgon!
Du bjöd mig på dagens första skratt!
@Andrahalvlek skrev:"Jag får offra mig, även om jag inte gillar att byta just potatisskalare. " Sådan mor sådan dotter? 😉😉😂 Jag vet ju inte om det gäller dig, men jag kan ibland tycka att det är skönt när jag upptäcker att jag fortfarande kan haka lite på ett litet vardagsbekymmer när typ hela livet är jättejobbigt.
För du har verkligen mycket omkring dig nu.
Men du hanterar det galant!! Här och nu. 💖

Önskar dig en fin helg med vila, promenader och go'a stunder med dottern!

Kram! 🧡

@Soffi Visst är det så, man måste skratta åt det också. Potatisskalare är viktiga grejer. Det tycker tydligen dottern också 😂 Fast numer äter jag ju inte potatis så ofta, då det rimmar illa med min kosthållning, så jag offrar mig gärna 😉

Kram 🐘

Samma misstag varje gång. När jag upplever ökad press så drar jag ner på sådant som inte är egentliga ”måsten”. Som mina dagliga promenader på totalt 12.000 steg. Veckans steg ligger på 5.600 steg i snitt. Uruselt. Och då är det inte prestationen som är viktig, utan att promenaderna och naturen laddar mina batterier. Jag gör samma misstag varje gång - drar ner på sådant som ger mig energi, när jag istället borde göra precis tvärtemot.

Jag drar dessutom ner på en massa ”borden”. Det ser verkligen ut som kriget hemma. Jag orkar inte. Kan inte förmå mig. Då får det se ut som det gör, det är åtminstone ingen annan som behöver se eländet. Och just nu när jag är hos dottern så slipper jag se det också. Och det spelar förstås ingen större roll, men det är ett typiskt symtom på att jag inte hinner ladda batterierna ordentligt.

Det är som att jag bra dagar laddar mitt batteri till 70 procent, för 100 uppnår jag typ aldrig. Under sämre perioder kommer jag kanske bara upp i 40 procent - och då tar det snabbt slut. Inga reserver finns kvar alls när jag drösar i säng framåt kvällen. Jag behöver ladda upp mitt batteri med må-bra-saker och dit hör promenader, naturupplevelser och att umgås och skratta ihop med någon tex. Något man gör för att man har lust - inte för att man måste eller borde.

Jag gillar inte att passa tider. Det är en rest efter mina sjukskrivningar. Har jag en tid att passa innebär det alltid en form av anpassning av det som jag håller på med. Flowet infinner sig inte, det trivs inte alls under tidspress. Samtidigt upplever jag att omgivningen bara vill ha och ha av mig, men jag upplever inte att jag får någonting tillbaka. Det blir en tydlig obalans.

Varje stackars medarbetare kan förstås inte veta att just deras önskemål om besked kan kännas som droppen som får bägaren att rinna över för mig. Jag måste förstås bemöta alla med ett snällt ”jag ska kolla på det och återkommer med besked”. Och sen hittar jag inte tiden att titta på just det, så jag kan inte ge besked och det gör också att jag känner mig tidspressad.

De tjatar inte ens, det är jag som förväntar mig att kunna ge dem besked så snabbt som möjligt. Men de är så många och för att kunna se delar av pusslet så måste man först få tid att se helheten. Och för att se helheten måste jag slippa känna mig tidspressad - och få tid till att låta flowet blomma. Det trivs inte under tidspress, då kryper det ihop som ett skrämt rådjurskid.

Andas, andas, andas.

Vi har sovit gott, gick och la oss kl 22 och gick upp kl 8. Nu har vi ätit frukost och jag har skickat ut dottern till stora tv-rummet/köket där de andra håller hus. Själv ska jag ta bilen och köra iväg och ta en långpromenad i skogen. Hört talas om en runda i närheten som jag verkligen vill utforska. Promenera runt här på villagatorna i byn har jag redan tröttnat på. Jag behöver riktig natur omkring mig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev ” Det är som att jag bra dagar laddar mitt batteri till 70 procent, för 100 uppnår jag typ aldrig. Under sämre perioder kommer jag kanske bara upp i 40 procent - och då tar det snabbt slut. Inga reserver finns kvar alls när jag drösar i säng framåt kvällen.” Spot on! Det är PRECIS så det känns. Och så undrar man varför euforin över nykterheten inte infinner sig 🙄 när man dragit ner på allt ”må bra”, följt av många ”borden” som trots allt finns på behovstrappans första steg... Tidspress är även min fiende. Arbetsdagen sönderhackad av eviga möten med bara spillkvartar emellan till att verkligen få något jobb gjort. Fan och hans moster och hennes jäkla hund som avbryter de spillkvartarna för att de vill nåt, behöver nåt, eller bara anser sig i behov av att ösa galla över nåt. Flowet i kärnuppdraget infinner sig inte alls under betald arbetstid. Vad gör man?

@Andrahalvlek skrev:"Det är som att jag bra dagar laddar mitt batteri till 70 procent, för 100 uppnår jag typ aldrig. Under sämre perioder kommer jag kanske bara upp i 40 procent - och då tar det snabbt slut. Inga reserver finns kvar alls när jag drösar i säng framåt kvällen. Jag behöver ladda upp mitt batteri med må-bra-saker och dit hör promenader, naturupplevelser och att umgås och skratta ihop med någon tex. Något" Precis det där tog de upp på konferensen om utmattning. Men du vet ju redan det, ville bara bekräfta😍. Små varningsklockor, glöm inte dig själv🧡
Jag tror du är en jättebra chef, och att dina medarbetare har full förståelse för att du har ett privatliv just nu som inte är kompatibelt med att prestera på jobbet som du brukar.
Som Soffi säger; Du gör så gott du kan och det räcker😍🌞🧘‍♀️🌼🌷
Ha en riktigt skön lördag!!🌞

@Sattva Ja, jag vet ju att det är helt fel väg att välja bort må-bra-aktiviteter. Jag vet att det är början till en negativ spiral som går rakt ner i helvetet. Just därför känns det så bra att sätta det på pränt. Påminna mig själv och andra om att det är dags att dra i handbromsen. Eller åtminstone sakta in och njuta av utsikten utanför bilrutan 😍

Kram 🐘

@Mirabelle G-S Enda sättet jag vet är att vara glasklar med sina gränser - för sig själv och andra. Tex skapa rutiner för e-post så att det inte splittrar uppmärksamheten hela arbetsdagen. Låsa in sig eller jobba hemifrån och stänga av mobilen när man gör vissa saker. Kräva en översyn av alla möten och endast vara med på möten som är absolut nödvändiga. Du börjar ju på en ny arbetsplats nu - och nu har du alla chanser i världen att sätta nya spelregler!

Det finns en ljudbok som jag kan tipsa om som handlar om just detta. ”Mer än hjärna” av Anna Zetterberg. Jag borde nog lyssna på den igen! Den var verkligen en ögonöppnare för mig.

Kram 🐘

Tänker på Maria Borelius bok om förundranseffekten. Det som jag brukar kalla wow-faktorn. Hur viktig den faktiskt är i mitt liv, i allas liv faktiskt. Då vi i stunden bara känner ”wow” 😍 Då vi helst vill pausa tiden för en stund, bara stanna i den stunden. Vilket förstås inte går, men vi kan återkomma. Till samma ställe/aktivitet eller något annat som ger oss samma känsla av förundran. Vi behöver samla på magiska ögonblick.

Idag besökte jag ett ställe som jag har fått tips om. En promenadslinga i en dalgång längs med en å. Det hade ordnats så fint med rejäla bänkar och bord, grillplatser, små skyltar med naturfrågor och info om en husgrund där det stod om familjen som bodde där senast i början på 1900-talet.

Jag såg nötväcka, liten hackspett, grågås, tranor, kabbeleka, grodyngel och tusentals vitsippor. Hörde en massa fåglar förstås, och beundrade en laxtrappa som var helt gigantisk. Den var som ett riktigt konstverk när åns vatten strömmade nedför, mot havet. Efter promenaden satte jag mig på en bänk och blickade ut över vattnet och ville inte gå därifrån. Jag satt kvar en lång stund och bara njöt av naturen ❤️

Jag fick bara några km i benen idag, men wow-faktorn fylldes på desto mer. Imorgon går jag 4 km längs med samma å uppströms och lika långt tillbaka - så då får både ben och wow-faktorn sitt.

Just nu vill dock den här kroppen ha choklad och en höneblund - allt för att ladda batterierna.

Kram 🐘