@Sländan Jag tror också att man kan ha en sårbarhet vad det gäller just produktionen av serotonin. Min pappa var deprimerad i hela sitt liv, och jag har själv fått diagnos kronisk depression. Det kommer i skov.

Jag har tagit venlafaxin sen 2007. Varje gång jag slutat med medicinen blir jag deprimerad igen. Varje gång har jag enorma insättningsproblem, jag får enorm ångest. Mår dåligt innan, och mår ännu sämre de första veckorna när jag tar medicinen. Därför har jag inte vågat sluta på 14 år.

Nu när jag är nykter tror jag verkligen att hjärnkemin kan återhämta sig. Just därför är jag så noga med att trappa ut yttepyttesakta. Jag minskar stegvis från totalt 75+37,5 mg till noll under totalt 1,5 år. En liten minskning per månad typ. Sen har jag jobbat mycket med mitt tänk också.

Jag blev svårt deprimerad i tonåren och när jag kom in i förklimakteriet, så jag tror att könshormoner spelar roll också. Alla hormoner samverkar.

Kram 🐘

Har haft en rätt så loj söndag. Liten höneblund blev det, men är ändå trött nu. Imorgon hoppas jag få sova gott i egen säng. Men framför allt hoppas jag att dottern känner sig pepp och taggad på att sova själv i sin lägenhet ❤️

Jag är helt uppslukad av allt kring detta förstås, men har ändå kommit ut på två promenader idag också, totalt 8.500 steg åtminstone. Hittat några riktigt fina rundor.

Kram 🐘

Det är nästan kusligt. Den person i personalgruppen som jag har identifierat som den svagaste länken har även dottern identifierat som densamma. Hon accepterar honom, men jag ser på hennes kroppsspråk att hon är skeptisk. Hon litar inte riktigt på honom. Hon tror inte riktigt att han fixar jobbet. ”Du får säga åt honom, mamma.”

Nu tänker ni att hon känner mina vibbar. Det är mycket möjligt, men jag anstränger mig verkligen för att vara både trevlig och tillmötesgående mot honom, jag hjälper honom lite extra.

Jag vill verkligen att han ska fixa det här, och han har verkligen en genuint vetgirig attityd. Han vill väl, men det är lite för mycket på en gång för honom. Han har tidigare endast jobbat med en brukare i taget - och nu har personalgruppen sex boende på en gång att jobba med, vars rutiner och behov måste synkas.

Fast just nu är det bara fyra boende som är på plats, och första veckan var det bara två, så personalen har en inkörningsperiod fortfarande. Jag kräver inte att det ska funka direkt, absolut inte, men dotterns skeptiska inställning till mannen ifråga både roar och oroar mig lite. Hon är en grymt duktig människokännare. Hon går mer på folks energier än på vad de uttrycker verbalt.

Dottern har inga problem med manlig personal generellt. Tvärtom faktiskt, hon gillar män generellt. Hon gillar överlag människor som är rakt på sak, som inte lindar in saker utan snarare pekar lite fint och tydligt med hela handen. ”Gå dit, gör så här, det här förväntar jag mig av dig” osv. Hon gillar människor som har snarlik energi som hennes mammas, faktiskt. Inte så konstigt förstås.

Blyga, lite veliga människor som ber fint om saker har hon inget till övers för. Hon kan bokstavligen vända ryggen till då och tydligt signalera ”du har inget att erbjuda mig”. Jag har sagt till personalen att de ska sluta uttrycka ”vill du...” och istället säga ”kom nu, vi ska...” Om hon absolut inte vill så protesterar hon. Om hon har behov av lugn och ro och vila så säger/skriver hon ”jag vill vara ifred.” Grymt bra faktiskt, att hon klarar av att stå upp för sina egna behov. Och att hon känner av dem.

Och idag har jag nackspärren från helvetet. Kombon annan kudde och för lite rörelseutrymme i sängen sannolikt. Hoppas innerligt att det rätt så snart funkar för dottern att sova själv sön-tor. Sova hos henne varannan helg fre-sön kan jag stå ut med ett tag.

Men först fixar vi dessa tre veckor. En dag i taget. Just nu äter jag frukost i stora köket medan personalen går igenom morgonrutinerna med dottern. Premiär för det idag. Lite i taget. En dag i taget.

Kram 🐘

Har fått vaccintid för dottern imorgon tisdag kl 11.20, tjoho! Helt otroligt glad är jag. Under över ett år har vi ansträngt oss för att begränsa hennes kontaktytor, och det verkar som vi slipper snubbla på mållinjen.

Vågar dock inte ropa hej riktigt än. Dotterns bästa kompis tillika snart granne, som har downs syndrom, blev vaccinerad den 6/4. Helgen därpå, den 10-11/4 blev hon inlagd på sjukhus pga covid/andnöd. Sannolikt blev hon smittad strax innan hon fick sprutan. Men nu är hon frisk och jag hoppas att hon flyttar in på lördag 🙏🏻

Kram 🐘

Först sov jag en timme på lunchrasten. Sen åt jag kebabtallrik med pommes till middag. Och sen sov jag tre timmar till. Och min hjärna skrek högljutt: ”Jag vill ha chooooklad”.

Nu har hjärnan fått vaniljglass och nutella, som jag lite oväntat hittade i ett skåp. Hoppas den nöjer sig med det. Hoppas jag sover i natt. Skönt att hjärnan inte skriker efter vin i alla fall.

Fick sms av dottern precis: ”Nu ligger jag i min säng”. Fick påminna henne om att mobilen ska ligga i tv-rummet och inte finnas inne i sovrummet alls. ”Just det ja”. Sötnöt ❤️

Kram 🐘

Dottern strålade som en sol i morse när hon kom ut till bilen klockan 7.30. Med frukost i magen och en god natts sömn i ryggen. Fick godnatt-sms igår men inget godmorgon-sms. Uteblivet sms från henne är alltid ett gott tecken - då är hon upptagen med andra trevligheter. Igår kväll cyklade de tydligen ihop, personal och boende. Hennes pappa har kört dit hennes trehjuling modell större. Det finns en massa fina villavägar i området att cykla runt på 😍

Ett enda smolk i glädjebägaren. Hon hade i morse på sig en tunn sommarklänning och tunna sommarskor utan strumpor. Jag konstaterade mest bara att hon kommer att frysa idag och att jag får jag sortera hennes kläder till helgen. Hon har för mycket att välja på, och framför allt har hon fel saker att välja på. Det är inte läge att gå till jobbet i tunn sommarklänning och sandaler än.

Hon får bestämma kläder själv och klänning är okej - om hon har byxor under. Vilka kombinationer som helst är okej. Jag brukar kalla henne ”Queen of missmatch”. Det är så mycket i livet som hon inte får bestämma, så sin klädsel får hon bestämma. Med en enda begränsning, kläder efter väder.

Hon kan inte avgöra lämplig klädsel med tanke på väder. Skiner solen passar det med sommarklänning tycker hon. Vi har försökt och försökt och försökt att få henne att förstå. Skickat henne utomhus för att känna efter hur kallt det faktiskt är och så vidare. Vi har gått bet. Fetbet. Så i helgen ska jag rensa ut alla sommarkläder och lägga i plastbackar och ta fram först när värmen är lite stabilare.

Kram 🐘

Godissuget kommer efter en lunch/middag med snabba kolhydrater. Jag kan t.ex. inte äta lasagne och inte pizza längre för då kommer godissuget som ett brev på posten. En viktig lärdom jag dragit under min tid tillsammans med mattanten.

Så mycket jag känner igen min dotter i din. Det där med kläderna behöver man stöd med. Håller med att kvitta vad de har på sig, bara de håller sig varma eller lagom svala beroende på temperaturen. Hon gör snabba framsteg mot det egna boendet din dotter!

Kram!

@Charlie70 Håller med, snabba kolhydrater smakar mersug. Just pasta är en trigger för mig också, och även pommes tydligen. Jag tror att hjärnan behövde en ”kick” efter helgens anspänning också, och hellre pommes och nutella än något annat.

@Charlie70 skrev:"Hon gör snabba framsteg mot det egna boendet din dotter!"

Ja, det går undan. En natt själv förra veckan och två nätter den här veckan planerar vi för. Redan nästa vecka tänker jag att hon nog kan sova själv sön, mån, tor. Då blir det två nätter i rad. Känns skönt att köra henne mellan hennes hem och daglig verksamhet, för då kan vi lätt stämma av hennes dagsform. Hon får berätta om allt roligt hon har gjort en stund i bilen.

Så resorna mellan hennes hem och daglig verksamhet är nog det som vi behåller längst, även om hon fick första sprutan idag. Och vi bor nog hos henne fre-sön ett bra tag till också. Det blir i så fall varannan helg för oss föräldrar, när hennes pappa väl är tillbaka. Då blir nog övergången smidigast för alla parter.

Skönt också att hon är så aktiv på sms, där har vi en ständigt pågående dialog. Är något fel så vet hon att vi aldrig finns längre bort än ett sms.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag kan inte låta bli att småle när du berättar om din dotters klädval.☺️ Det fungerar lite på ett liknande sätt med mina barn. Det där med att frysa eller för den delen bli blöt av regn verkar sitta hårt åt. Jag och frugan har dock lite olika inställning. Frugan tjatar och påminner dem hela tiden att det ska ta ”rätt” kläder, medans jag mer tänker att det drabbar ju bara dem själva. Fryser dom eller blir pisseblöta tillräckligt många gånger så borde dom fatta.😂 Och det funkar faktiskt, grabben ” glömde” ofta att ta på en mössa när vi var ute och fiskade. men så upptäckte han att det blev jävligt kallt om öronen. Så nu är han väldigt noga med att inte glömma mössan. Dock återstår det för dem att välja rätt tjocklek på jackor. Men så länge de inte fryser ihjäl så tycker jag det är lugnt.

Härligt att det går så bra som det ändå gör med inskolningen.😍

Kram

@Torn Jo, lite lärdomar måste barn förstås dra själva. Det funkar dock inte på dottern, hon drar inte de slutsatserna. Nästa dag är den ”läxan” ett minne blott för henne. Jag tror inte att hon drar parallellen i stunden. ”Nu fryser jag om öronen och det är för att jag glömde mössan”. Om man inte drar den slutsatsen i stunden så lär man ju sig inte.

Och vi har försökt, försökt, försökt. På alla sätt. Noll resultat. Så vi måste alltid skicka en ”väderblick” på hennes val av klädsel, och nu måste personalen lära sig att göra detsamma.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Förmodligen har vi väl alla svårt att upptäcka sammanband i en del saker vi själva upplever i våra dagliga liv. Ibland ser vi mönstren och vi kanske till och med agerar på dem utan att vara fullt ut medvetna om det, men i andra fall missar vi sambandet helt, men vi vet inte att vi har missat det för vi vet inte ens att det fanns ett samband där att upptäcka. Då får vi förlita oss till att någon annan ser sambandet och pekar ut det åt oss eller att polletten till slut ska trilla ner.

Ytterligare andra gånger kan vi se samband där de egentligen inte finns. Det är väl orsaken till vidskepelser och mytologier. Det har ju varit en överlevnadsfördel för människan att upptäcka samband och därför är vi ju generellt bra på att upptäcka dem.

Men jag kan nog själv känna igen mig i att när jag ska lösa ett matematiskt problem så är jag förhållandevis bra på att hitta ett samband som ger lösningen, men samtidigt missa saker som egentligen ter sig väldigt uppenbara i mitt eget liv. Fast då handlar det nog mest om sådant som kräver att jag gör en observation och inser att där finns en förbättringspotential. Just mössa-parallellen vet jag ju att en mössa är bra. Men det skulle vara typiskt mig ändå att stå och huttra i en timme innan jag kommer på "Ah, jag kan ju ta på mig en mössa" och då menar jag en faktisk timme.

@TappadIgen Visst är det så. Och vi har alla olika fallenhet för att se olika samband. Jag kan till exempel inte se ett enda samband i ett matteproblem 😂 Jag brukar kalla mig för matteidiot. Men det handlar nog mer om att jag har bestämt mig för att att jag inte kan förstå matematiska problem. Jag har liksom dragit ner ”rullgardinen”. Så gör min dotter ofta när hon ställs inför nya situationer, hon drar ner ”rullgardinen”, vägrar ta in mer info. Så det är en evig balansgång.

Men ibland blir man bara så trött. I vintras då det var -10 ett tag sa jag åt henne att hon behövde ha tajts under jeansen för att inte frysa. Hon vägrade ”jag fryser inte”. Efter 10 min utomhus sa hon ”jag fryser”. Men nästa gång jag säger åt henne att ha tajts under jeansen för att det är kallt ute så kommer hon sannolikt att vägra. Precis som ett litet barn kan hon inte relatera till den gamla erfarenheten. Sannolikt för att hon inte är motiverad. När det gäller mobiler och tv och olika filmkanaler kan hon klura ut allt möjligt på egen hand och dra en massa slutsatser. På det området är hon motiverad.

Kram 🐘

Tänker att detta är just själva kärnan i att ha intellektuell funktionsnedsättning, att inte kunna dra nytta av erfarenheter eller förstå konsekvenser. Handlar inte om att man inte vill lära sig, förmågan finns helt enkelt inte. Därför måste man ha livslångt stöd med olika saker i sin vardag. Hade man kunnat träna upp dessa förmågor hade inte särskilda boenden behövts. Då hade vi kunnat inrätta träningsläger för barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar i stället.

@Charlie70 Så är det absolut. Vissa saker går dock att träna upp, men aldrig till full nivå. Analog klocka har vi tex tragglat i evigheter. Nu har hon nästan koll, vid snart 22 års ålder, men hon har ingen direkt tidsuppfattning för det. Kan inte passa en tid, kan inte planera ”jag gör det nu och det sen, då hinner jag...” osv. Så man tragglar och tränar mycket i vardagen, men vissa saker sitter aldrig fullt ut. Dit hör bland annat att bedöma kläder efter väder i min dotters fall.

Hon behöver också muntlig coachning i precis allt, i alla rutiner, om något ska bli gjort. Om man lät henne göra som hon vill så skulle hon leva på chips och cola och titta på film hela dagarna, och det skulle hon verkligen inte må bra av. Hon kan inte förstå att hon behöver göra vissa saker för att må bra, så man måste locka och pocka och ibland peka med hela handen.

Jag är ju så van vid att ge henne det hon behöver, men allt det kommer verkligen i dagern nu när jag ska försöka förmedla det.

Kram 🐘

Usch, det känns verkligen som om jag dubbelarbetar. Det känns som jag går från det ena till det andra jobbet. Eller kör snarare. Idag blev det dessutom en extravända pga vaccineringen. Först hämta dottern hemma hos henne kl 7.30, köra henne till jobbet, sen hämta henne kl 11 för att åka till vårdcentralen, sen lämna henne på jobbet igen, för att slutligen hämta henne där kl 15 och köra hem henne. Här stannar jag två nätter, men jag åker hem och jobbar dagtid.

Fyra möten har jag hunnit med på jobbet mellan alla skjutsningar, men jag har inte fått något vettigt gjort. Det känns som jag är på väg hela tiden - och sen dör jag en stund hemma i sängen så fort tillfälle ges. Men så länge jag kan sova är det bra! Höneblundar är bästa medicinen.

Usch, vad jag gnäller. Det här är once in a lifetime. Det här måste få ta tid. Det står jag för, men just nu är det inte så kul. Och det är bara tisdag. Fortfarande knäckt av att hennes pappa inte tar över det här ansvaret nästa vecka, jag hade verkligen behövt en veckas paus. Hans jobb går före mitt jobb och min hälsa. Och det suger.

Kram 🐘

@Tofu Han gör det absolut inte av nonchalans eller av egoistiska skäl. Han gör det enbart för att han inte kan vara tydlig och säga nej till sin samarbetspartner. Han borde ha sagt till om att han inte kan jobba tre veckor i rad just nu när vi skolar in dottern på eget boende. Han borde ha sagt att han måste åka hem en vecka emellan, eller att de i annat fall får skjuta på projektet någon månad.

På ett sätt hoppas jag nästan att han ligger där i sin hotellsäng och våndas och längtar hem till dottern. Tre veckor i rad är lång tid, jag längtar ihjäl mig efter henne efter en vecka. Jag vet att det blir bättre med tiden, man vänjer sig vid allt. Minns fortfarande känslan när jag var ifrån barnen fre-sön första gången (de var små och hemma ensamma med sin pappa). Trodde mitt hjärta skulle brista, längtan var verkligen rent fysisk. Minns också känslan när äldsta dottern flyttade iväg 30 mil för högskolestudier. Då trodde jag också att hjärtat skulle brista. Men jag har vant mig vid att vi bara träffas i snitt varannan månad.

Jag mår bättre idag. Har sovit gott i natt faktiskt, bara vaknat några gånger. Idag ska jag äntligen färga min gråa utväxt, och det gör mig på gott humör. Har haft lite för fullt upp ett tag för att ens tänka på det. Vi går till frissan samtidigt, jag och dottern. Dottern vill ha enklast möjliga frisyr med rakat bakhuvud och lite längre hår uppe på huvudet. Medan min färg verkar klipper frissan dottern.

Lite i taget. En dag i taget.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det vore konstigt om du inte är trött, så många bollar som du har i luften hela tiden. Jag förstår att du känner dig besviken på din dotters pappa. Det är nästan alltid mammorna som tar det största ansvaret tillslut iallafall, även om papporna finns där oxå. De tänker inte på samma sätt som oss.
Någonstans hoppas man att han har dåligt samvete iallafall.
Härligt att få färga utväxten, bara de kan man bli lite uppmuntrad av 🤗💕 har du provat färgspray som man kan ha till utväxt? Då slipper man färga så ofta, bara spraya på lite så försvinner de hemska grå på en gång.
💕 sländan

@Sländan Ja, jag har provat färgspray och det funkar bra ett tag. Nu var dock utväxten flera cm så starkare don behövdes. Det märks att jag inte har haft tid att ens kolla mig i spegeln på flera månader. Fick en chock förra veckan: ”Hur ser jag ut?” Det är ju inte lika noga längre när man jobbar hemifrån 😂 Jag har en bra frissa som har tid inom en vecka, tack och lov 🙏🏻

Sminkar mig nästan aldrig numer heller, jag träffar ju sällan folk IRL. Märkliga ovanor man lägger sig till med i coronatider.

Kram 🐘

Idag har det varit kinkigt. Redan igår kväll började dottern beklaga sig över att hon hade ont i armen, på stickstället. Jag är rätt hård, så jag sa bara till henne att lägga sig på den andra armen.

Idag när jag hämtade henne på hennes jobb var det ynkligt i kubik. Sannolikt hade personalen boostat henne. De tycker så synd om henne att det till slut blir synd om henne. Sen var det någon annan som varit hemma sjuk efter sprutan osv. Hon var helt inställd på att vara hemma imorgon. Jag sa nej. En enda blick på henne fick mig att snabbt avgöra att hon inte alls är sjuk, hon ynkar bara. Uppmärksamhetsjunkie. Och personalen gullar med henne så hon nästan blir sjuk av deras gullande. Dubbelsuck.

Sen bråkade vi om det i bilen till frissan, hos frissan och i bilen från frissan. Sur som ättika var hon. Till slut sa jag: ”Okej, då får du följa med mig hem imorgon”. Då kan jag ha lite koll på henne medan jag själv jobbar hemifrån. Hon lär bara glo på tv ändå. Riktigt tråkigt ska hon ha det när hon tjurat till sig en sjukdag.

Samtidigt vill jag inte att hon ska vara här hemma i sin lägenhet själv, med en enda relativt ny personal kvar på bygget, då tar jag hellre det säkra före det osäkra. Ifall jag har fel och hon har rätt, men det tror jag inte. Som dottern brukar säga: ”Mamma har alltid rätt” 😉

Nu ikväll kom en personal och lockade med henne på en cykeltur. Då började hon ynka om armen igen. ”Äsch, du cyklar inte med armen.” Och cykelrundan gick hur bra som helst och nu är hon på ett strålande humör, trots att hon har ont i armen.

Ikväll ligger jag här i dotterns säng och ligger lågt. Imorgon natt hoppas jag få sova i min egen säng.

Kram 🐘

Godkväll, vilka utmaningar, livet livet. Hur hade vi orkat om vi hällt en halv bag in box över en sån här kväll?
Tål att tänkas på och framförallt förskräckas över + lite tacksamhet. Bra vardagsrecept ändå för lite sinnesro och stress-reducering.
Hoppas du får sova gott! Kram 🥰